Så det här är en grej jag gillar i rollspel, och som jag känner är ganska ovanlig utanför mitt egna lilla rollspels-universum (som ju skiljer sig ganska grovt från vad de flesta håller på med): Att vissa viktiga saker i spelet inte specificeras, utan lämnas ouppklarade, och att ingen, inklusive en eventuell spelledare, har svaret.
Till exempel: När vi spelade på temat skräck i Hantverksklubben började saker gå utför när en rollperson hittades död vid stranden. Detta satte igång en serie händelser där en annan rollperson gick lös och dödade de andra. Det som lämnades oklart här är hur den första rollpersonen dog. Var hans död en olycka, och det var det faktum att polisen skulle behöva tillkallas som triggade hela serien av mord, eftersom Kalle (den mordiske rollpersonen) hade en arresteringsorder utfärdad på sig? Eller var det Kalle som faktiskt hade ihjäl honom? Detta avgjordes aldrig.
I spelet jag håller på med just nu så är det utformat på så sätt att alla eventuella övernaturligheter ska vara explicit inexplicita. Du kan bara se oknytt när du är ensam, och eventuella magiska gåvor du får är sådana att de aldrig explicit kräver övernaturligt ingripande. I slutet av berättelsen lämnas vi utan svar på huruvida oknytten faktiskt existerade, huruvida de var rollpersonens egna villfarelser, eller huruvida de bara var en narrativ metafor för det mer prosaiska skeendet.
Jag diggar den här sortens grejer. Jag ogillar ju när spelledaren har någon sorts tolkningsföreträde och "vet" saker som inte är kända av spelarna, hur det egentligen ligger till. Jag gillar när det inte finns något "egentligen". Det vi sett i spel är vad som finns, och det finns ingenting utanför, ingen SL-prepp, ingen spelvärldsinfo i regelboken, som uttalar sig om resten.
Har ni lekt med detta i ert eget spelande? Kan ni berätta om exempel? Vad tycker ni om fenomenet? Stör det er immersion, för er som gillar att föreställa er att det finns någon sorts "verklig" värld utanför berättelsen?
Till exempel: När vi spelade på temat skräck i Hantverksklubben började saker gå utför när en rollperson hittades död vid stranden. Detta satte igång en serie händelser där en annan rollperson gick lös och dödade de andra. Det som lämnades oklart här är hur den första rollpersonen dog. Var hans död en olycka, och det var det faktum att polisen skulle behöva tillkallas som triggade hela serien av mord, eftersom Kalle (den mordiske rollpersonen) hade en arresteringsorder utfärdad på sig? Eller var det Kalle som faktiskt hade ihjäl honom? Detta avgjordes aldrig.
I spelet jag håller på med just nu så är det utformat på så sätt att alla eventuella övernaturligheter ska vara explicit inexplicita. Du kan bara se oknytt när du är ensam, och eventuella magiska gåvor du får är sådana att de aldrig explicit kräver övernaturligt ingripande. I slutet av berättelsen lämnas vi utan svar på huruvida oknytten faktiskt existerade, huruvida de var rollpersonens egna villfarelser, eller huruvida de bara var en narrativ metafor för det mer prosaiska skeendet.
Jag diggar den här sortens grejer. Jag ogillar ju när spelledaren har någon sorts tolkningsföreträde och "vet" saker som inte är kända av spelarna, hur det egentligen ligger till. Jag gillar när det inte finns något "egentligen". Det vi sett i spel är vad som finns, och det finns ingenting utanför, ingen SL-prepp, ingen spelvärldsinfo i regelboken, som uttalar sig om resten.
Har ni lekt med detta i ert eget spelande? Kan ni berätta om exempel? Vad tycker ni om fenomenet? Stör det er immersion, för er som gillar att föreställa er att det finns någon sorts "verklig" värld utanför berättelsen?