Nekromanti Explicitism i äventyrsskrivande

[Lindenius]

Hur explicit (tydligt) ska man uttrycka sig i äventyrsskrivande? Ska man förklara allt för den tilltänkta läsande spelledaren eller kan man lämna den stora metaplotten lite vagt och antydande, så att den som läser äventyret noggrant förmodligen fattar grejen, men den som läser lite slarvigt kanske missar det?

Det som talar mot explicit skrivande för min del är att jag känner mig lite äl förskoleaktig och klappande på huvudet gentemot den som ska läsa, plus att jag själv uppskattar metplottens finurlighet och vill känna att läsaren liksom ska få känna samma »aha-upplevelse« som spelarna kanske får.

Vad säger ni?

 

[Robert Jonsson]

Jag föredrar kampanjskrivande, än enskilda scenarion så mitt svar förutsätter kampanjer.

Jag tycker inte man ska skriva alltför explicit. Okej, du kan göra det i scenariots intrig, men jag tycker inte den röda tråden till en början behöver vara väldigt explicit i en kampanj. Som du säger, det blir lite klappande på huvudet, men framför allt... Då jag skriver så vill jag att även berättaren skall lite att fundera över. Varför skall spelarna få allt det roliga?

 

[Gurgeh]

Ju explicitare desto bättre

Ska man förklara allt för den tilltänkta läsande spelledaren eller kan man lämna den stora metaplotten lite vagt och antydande, så att den som läser äventyret noggrant förmodligen fattar grejen, men den som läser lite slarvigt kanske missar det?

Naturligtvis ska man förklara allt så tydligt som möjligt heller än att antyda någonting. Om spelledaren inte gör de rätta kopplingarna kommer han inte att förstå handlingen i äventyret och då blir spelupplevelsen troligen bara obegriplig. Oroa dig inte för att spelledaren ska känna sig idiotförklarad. Det är hundra gånger bättre att förklara allting övertydligt två gånger än att göra det för otydligt en gång.

Visst skulle det kunna vara kul för spelledaren att också få lista ut vem mördaren är, eller vad hertigen egentligen har för planer, men vågar man ta risken att han inte gör det och avfärdar äventyret som en osammanhängande smörja?

Edit: Nu börjar jag förstås undra vad du menar med metaplot, eftersom de flesta verkar ha olika åsikter om vad det ordet egentligen betyder. Frågar du om handlingen i äventyret, eller om handling som egentligen ligger lite utanför äventyret? Mitt svar rör det förra. Om man ska blanda in händelser utanför äventyret får man naturligtvis vara hur otydlig som helst utan att spelupplevelsen förstörs. Det har till och med gjorts i vissa kampanjer. (Till exempel slutet av Svavelvinter som är helt obegripligt om man betraktar det som ett fristående äventyr.

/tobias

 

[Lindenius]

Metaplott definierad

Nu börjar jag förstås undra vad du menar med metaplot, eftersom de flesta verkar ha olika åsikter om vad det ordet egentligen betyder. Frågar du om handlingen i äventyret, eller om handling som egentligen ligger lite utanför äventyret?

Jag utryckte mig dåligt. Jag menar så klart det som ligger "lite utanför" äventyret. Typ, man beskriver tydligt hur spelarna ska göra för att hitta skatten och vad som finns i den, men metaplotten (jag tror det här är ett dåligt uttryck för det jag frågade om, men det får duga) d v s hur och varför skatten kom dit, lämnas enbart i små ledtrådar här och där i texten.

//erik. börjar bli hes

 

[Gurgeh]

Re: Metaplott definierad

Jag menar så klart det som ligger "lite utanför" äventyret.

Ja, då får det naturligtvis vara hur vagt som helst, eftersom det inte har någon direkt påverkan på äventyret.

Men det skadar ju inte om man skriver ut något explicit, eftersom det kan ge spelledaren hjälp att hitta på fler äventyr eller fler händelser i det pågående äventyret. När jag själv beskriver något på ett vagt sätt i ett äventyr beror det på att jag inte själv har tänkt ut hur det egentligen ligger till.

/tobias

 

[Lindenius]

Re: Metaplott definierad

När jag själv beskriver något på ett vagt sätt i ett äventyr beror det på att jag inte själv har tänkt ut hur det egentligen ligger till.

Jag har god koll på hur saker ligger till. Det är väl lite därför jag väckte frågan antar jag. I princip, när det gäller annan fiction som litteratur och film uppskattar jag att inte bli skriven på näsan – bli behandlad som korkad.

//erik. har för sig att han upprepade sig

 

[Pom]

Re: Metaplott definierad

Men det skadar ju inte om man skriver ut något explicit, eftersom det kan ge spelledaren hjälp att hitta på fler äventyr eller fler händelser i det pågående äventyret.

Jag håller med. Allt i ett äventyr eller en kampanjmodul skall beskrivas så tydligt, fullständigt och klart som möjligt.

Allt annat gör att jag som köpare känner mig lurad. Antydningar och allmän inspiration kan man få från alla möjliga håll, men om jag lägger ut pengar på ett färdiggjort äventyr är det för att jag behöver ett färdiggjort äventyr.

 

[Troberg]

Jag ser hellre mer eller mindre lösa idéer som man kan fånga upp och göra sin egen grej med. Att man dessutom kan klämma in 20 gånger så många sådana som detaljerat beskrivna bitar gör också att man har större möjlighet att välja och vraka, och fler sidospår för spelarna att valsa omkring på.

Inspiration är bättre än styrning. Mängd är bättre än detaljer.

 

[Gordeg]

När jag läser in ett färdigskrivet äventyr vill jag helst ha ett kort synopsiskapitel så att jag får en sammanhängande överblick över vilka händelser, personer och andra faktorer författaren tycker är väsentliga. Synopsis kan användas även till äventyr som inte är linjära.
Läsaren kan själv välja hur djupt han vill gå in i detaljer efter att han har fått en bra överblick.

Gordeg

 

[Feliath]

I concur

Jag håller med. Allt i ett äventyr eller en kampanjmodul skall beskrivas så tydligt, fullständigt och klart som möjligt.

Jag håller också med. Och även om jag kan förstå viljan att göra äventyret underhållande för spelledaren att läsa, vill jag understryka att det faktiskt inte är meningen (ur min synvinkel) att äventyr ska vara nöjesprosa: äventyr är ett verktyg som spelledaren ska använda, och då måste det vara gediget tillverkat. Spelarna bör förmodligen inte få grepp om metaplotten direkt, men att dölja saker för spelledaren är bara undanhållande av funktioner: om han ska kunna improvisera vettigt inom äventyrets ramar, till exempel, är det viktigt att han vet vart ramhandlingen är på väg. Särskilt om det kommer ett uppföljaräventyr senare.
Att inte berätta vore som att skriva ett programmeringsspråk och vägra redogöra för hälften av funktionerna i alla manualer och instruktionsböcker.

Dessutom vill jag understryka att det inte är samma sak att idiotförklara läsaren som att tala ur skägget, lika lite som att lämna lösa trådar hängande är detsamma som att visa respekt för någons läsförmåga.
Snarast tvärtom.


/Feliath — för min del gäller detta även icke-köpäventyr

 

[Johan K]

Vad säger ni?

Jag tycker att den stora metaplotten ska var tillräckligt tydlig, så det inte blir några otydligheter. Därmed inte sagt att man skall ha sina egna konsnärliga influenser när det gäller äventyret. Tycker att man ska kunna gå utanför ramarna åxå.
En tydlig linje skall det gjärna vara, men inte så det blir rälsat.

/ Johan K, som har rast just nu.

 

[Lindenius]

Placering

Om vi nu antar att metaplotten skall skrivas ut explicit. Var ska den läggas i texten. Först tillsammans med synopsis eller sist, mer likt upplösningen på en Agata Christie-deckare?

Eller på något helt annat ställe?

//erik. ger några extra pluspoäng till Feliath för det utförliga och konkreta inlägget. Det löste en hel del.

 

[Zire]

Jag vill nog gärna ha en trevlig upplevelse när jag läser igenom ett äventyr och känna ungefär som spelarna. Inga avslöjanden i förväg alltså (förutsatt att äventyret är något så när linjärt) och ingen extra information. Jag tycker den insikten hjälper när man sedan spelar det. Man vet ungefär hur de kan tänkas resonera o.s.v. Det värsta är när man måste ha läst igenom översikten i början för att förstå resten av texten. Då kan man inte hoppa över den heller.
Jag gillar dessutom text som kanske inte direkt används under spelet, utan mest bara förhöjer läsupplevelsen. T.ex. berättelse av något som egentligen ligger utanför spelets story.

Men på slutet får det inte råda några oklarheter. Gärna en sammanfattning av de viktiga bitarna och där måste allt vara glasklart, inget lull. Sedan kanske det finns lösa trådar som egentligen ligger utanför äventyret. Ett bra sätt brukar vara att påminna om dem genom frågor (Vem var egentligen kvinnan med eldsvärdet? Vad hände med lasersoldaterna efter att de blev övergivna?)

Jag ogillar att behöva bläddra omkring i ett 40 sidors äventyr. De första kanske 30 sidorna ska vara pärm till pärm läsning. Resten ska vara vad som används under själva spelet med översikt, spelinformation och dylikt.

- Zire

 

[walium]

När vi ändå talar om äventyrsskapande

Vad har ni för inställning till långa, semi-skönlitterära stycken som är avsedda att läsas upp för spelarna? Hur detaljerat ska man ange vad som krävs i form av tärningsslag i olika situationer?

Personligen så skriver jag mina alster främst för spelledaren, så till vida att det är honom jag vänder mig till och tilltalar med min text. Kanske gör jag mig till lite extra i själva sammanfattningen men annars så försöker jag vara tämligen saklig och tydlig.

När det gäller att ange vad det krävs för att upptäcka ett bakhåll, en fälla, en lönngång etc så brukar jag nöja mig med att skriva att saken är dold, svår att hitta och eventuellt skyddas av något. Dels är det ju ändå spelledaren som utifrån sin individuella situation avgör hur viktigt det är att rollpersonerna lyckas och dels är det väldigt tråkigt att sitta och skriva saker som "...och om inte rollpersonerna lyckas på sitt finna dolda ting-slag med minst tre så upptäcker de inte den dolda lönngången ner till källarvalvet.". Sedan vill jag inte heller hänga upp bärande inslag i äventyret enbart på lyckade eller misslyckade tärningsslag, jag har själv som både spelledare och spelare (främst när jag var yngre) upplevt hur äventyr har kört fast på grund av att alla misslyckades med ett kritiskt slag som var absolut nödvändigt för att klara äventyret. Övergången mellan olika delar av äventyret bör inte vara helt beroende av slumpen.

 

[Storuggla]

Re: När vi ändå talar om äventyrsskapande

"Vad har ni för inställning till långa, semi-skönlitterära stycken som är avsedda att läsas upp för spelarna?"

Det där är döden. Jag hatar det. Det slutar alltid med att spelledaren sitter med fejset i en bok och läser högt och det låter genomdumt, eller så låter det så tillgjort och styltat att man vet på direkten att det är högläsning vi snackar om. Det bästa man kan gära med en sådan text är att slakta den och stycka upp den i lätthanterliga stycken som kan delges naturligt i en dialog.
Nästa spelledarperson som gör sig redo för en monolog ska jag fan i mig sticka en dolk i ögat på.
Eh, för att uttrycka mig lite mer sansat: det bryter stämningen och flytet runt bordet. Såvida nu inte alla slp man möter brukar bryta ut i underliga monologer med högtravande meningsbyggnad. Men det gör de aldrig i de kampanjer jag spelar i, där snackar folk i normala stycken och pausar för frågor.
Nej tvi, lägg hellre in vad som ska förmedlas, gärna i punktform. Sedan får spelledaren fläska på bäst han vill efter eget tycke.

"Hur detaljerat ska man ange vad som krävs i form av tärningsslag i olika situationer?"

Det beror på, skriver du ett generiskt äventyr som inte är bundet till ett äventyr; vaga angivelser (här måste man klara ett svårt slag mot smidigthet/rörlighet för att inte heffalumpen ska komma ikapp). Ifall man skrivet ett scenario till ett specifikt regelverk: fläska på!
Gärna med en liten text i början som förklarar vad svårigheterna är anpassade för (detta äventyr är anpassat för två magiker, en kock och tre strippor) så att spelledaren kan anpassa svårighetsgraderna ifalll hans grupp saknar en kock.


Storuggla, små droppar gele på mitt fönster

Storuggla,

 

[Gordeg]

Inte läsa innantill

Vad har ni för inställning till långa, semi-skönlitterära stycken som är avsedda att läsas upp för spelarna?

Läsa innantill brukar inte bli så lyckat. Läsa engelsk text innantill är en definitiv no-no. Däremot kan det bli riktigt coolt om man återger stycket fritt, delvis memorerat och delvis från stödord.

De som äger Earthdawn 1st edition vet att boken inleds med en novell som berättar om tre äventyrare som tar sig in i en underjordisk kaer och möter ett überläskigt monster där, endast en av dem överlever genom att fly.
Jag byggde ett äventyr på den berättelsen och lät den enda överlevande berätta just den historien för rollpersonerna (då berättade jag halvfritt med egna ord). Det funkade nästan för bra, spelarna vågade nästan inte gå in och konfrontera monstret...

Gordeg

 

[Big Marco]

Re: När vi ändå talar om äventyrsskapande

Vad har ni för inställning till långa, semi-skönlitterära stycken som är avsedda att läsas upp för spelarna? Hur detaljerat ska man ange vad som krävs i form av tärningsslag i olika situationer?

I de flesta fall hatar jag det. Det kan fungera som det absolut första i ett äventyr, som introport, och som epilog. Men under spel, jag somnar direkt, blir oinspirerad och för tankarna till Beppes Godnattstund. Ett perfekt exempel var senaste Gothcon och DoDT-scenariot som effektivt förstördes av flera sådana uppläsningar, skrivna "mustigt" och tillkrånglat.

Jag spelar inte rollspel för att få lyssna på kackig högläsning...

 

[Troberg]

Re: När vi ändå talar om äventyrsskapande

Vad har ni för inställning till långa, semi-skönlitterära stycken som är avsedda att läsas upp för spelarna?

Räkna in mig bland de som vill ha skottpengar på de som kör sånt. Styltigt och tråkigt. Enstaka fraser som definierar en karaktär, men inte mer.

Hur detaljerat ska man ange vad som krävs i form av tärningsslag i olika situationer?

Inte alls. Slöseri med plats, speciellt som det mesta finns i regelboken eller kan improviseras.

 

[Arfert]

Re: När vi ändå talar om äventyrsskapande

I princip är jag emot sånt... booring...

.. även om vi ine lever som vi lär; i Saga har vi en lite längre text i ett av introäventyren (en sida).. men just det äventyret är tänkt för att låta spelarna känna på systemet, väldigt basic för nybörjare.

I andra äventyr är jag emot, som sagt.

 

[Sanjuro]

Re: När vi ändå talar om äventyrsskapande

Fast jag måste nog säga att man kan ha roligt även med semilitterära stycken som läses upp för spelarna. För tillfället håller vi på att spela genom Temple of Elemental Evil i någon slags retro-bonanza, komplett med gygaxiansk prosa. Så länge alla är införstådda på att det är med glimten fast förankrad i ögat och tungan fastlimmad i kinden så har det funkat. Det blir en del av det hela paketet kan man säga.

Det är förstås ganska långt ifrån vad vi brukar göra när vi spelar rollspel, och eftersom jag är SL förhör jag mig ofta och noggrant med spelarna om de verkligen tycker det är roligt, för jag har lovat att så fort de börjar bli uttråkade så kickar vi igång WFRP-kampanjen vi har haft på lut ett tag nu. Men än så länge tycker alla det är roligt.