Fronter:
Det allra viktigaste med fronterna är att ange hur stor front som egentligen kan angripa ett och samma mål.
Det här är några av situationerna som jag tycker att reglerna måste kunna hantera: <ul style="list-style-type: disc">[*]En vallgrav skyddar en borg på så vis att den inte kan angripas av en särskilt stor front med infanterister på en och samma gång. Samma funktion skall det vara att sätta sitt försvar vid en bro där inte särskilt många fiender kan rycka fram samtidigt. Dessa försvarsmekansimer skyddar enbart på så vis att fiendens front begränsas när det gäller närstridsenheter. De kan förstås skjuta pilar lika bra som tidigare.
[*]Flyttar man sina trupper in i skyddet av tät vegetation så begränsar man storleken på eventuella angripande fronter dramatiskt. Det är alltså ett bra skydd om man måste retirera och inte kan springa ifrån fienden.
[*]Ju längre bort ifrån dig som fienden kan komma åt att angripa dig, ju större front kan de angripa med i ett och samma anfall. Tänk dig att du skall anfalla en lindorm; det kan inte samlas särskilt många svärdskämpar vid ormen samtidigt, men man kan enkelt föreställa sig att ett helt gäng bågskyttar kan komma åt att träffa ormen med sina pilar.
[*]Tät dimma och mörker kan se till att man enbart kan angripa med en begränsad front med avståndsvapen, fastän det inte behöver påverka andelen närstridstrupper som kan anfalla vid en och samma tidpunkt.[/list]
Okej, då vet vi vad utmaningen är, men vad kan vara lösningen?
Bredd och Yta
Kanske skall man låta varje enhet ha en storlek som i sin tur är uppdelad i Bredd resp. Yta. "Bredd" är ett mått på hur många enheter som egentligen kan rusa in i en frontalkrock med din enhet, och "Yta" är storleken på din enhet sett ovanifrån och talar om hur många som kan attackera din enhet med exempelvis pilregn från ovan.
För enkelhetens skull tycker jag dock att man ska kunna anta att falanger i defaultläge har precis lika stor Bredd såsom de har Yta, och de flesta enheterna borde ha, när de är fulltaliga, något tal som är enkelt att räkna med, såsom 10.
Det skulle betyda att en full enhet med standardiserade orchkrigare har både bredd=10 och yta=10. Det är alltså egentligen bra att kunna vara så liten som möjligt (även om det tyvärr också för det mesta medför att enheten blir svag). Närstridsenheter är mycket mer kompakta än bågskyttar och annat pack. Tänk att en normalstor enhet med bågskyttar kan ha en storlek på 16 eller mer.
Om jag har två halvskadade enheter med pikenare (storlek=6) resp. yxbeväpnade dvärgar (storlek=4) så skulle de alltså kunna komma åt att frontalangripa orcherna i en enda jättestor sammandrabbning. Jag skulle alltså få använda två enheter i en och samma
front. Sedan är fienden fullt angripen och jag kan inte få plats med fler enheter i ett och samma frontalangrepp.
Vad händer om man blir flankerad, då? Jo, om man tänker sig en falang som en kvadrat med sidlängden = Bredd, så kan man alltså tänka sig att falangen med orchkrigare egentligen har hela
fyra sidor (fram, bak, vänster och höger) som alla har bredden = 10. Om de skulle bli omringade så skulle jag få kunna använda hela 40 poäng med enheter i en enda
front.
Mina dvärgar som hade storleken =4 kan däremot inte bli angripna av fler än 16 enheter samtidigt i närstrid. (4+4+4+4 är ju 16)
För enkelhetens skull tycker jag förresten att reglerna skall vara formulerade så att man
får övertrakassera gränsen, men inte stoppa in någon extra enhet när man väl har nått den gränsen.
[color:\\"brown\\"] Alltså, om du har en enhet med storleken =8 så kan jag alltså anfalla med en enhet med storlek =10 om jag vill. 10 är visserligen mer än 8, men det går ändå. Men sedan är det fullt. Om jag vill in med fler enheter i en och samma front så måste jag flankera dig. Jag kan också välja att angripa dig med en enhet med storleken 5 och en annan med 4. Det överskrider gränsen, men det går ändå. Jag kan dock inte anfalla dig med både 5+10 och säga "jamen vadå? Först kommer femman, och då har du 3 bredd kvar, och på de så anfaller min 10-styrka." Det går inte, man måste börja räkna med den största enheten och sedan fortsätta med de mindre[/color]
Nå. Det var den enkla biten. Hur tänker jag mig avståndsattacker då?
Jo, jag föreställer mig ett system som säger att alla avståndsattacker har en "Räckvidd" som man ska använda i det här systemet. Ju längre räckvidd som trupperna har, ju längre ifrån dig kan de stå när de avlossar sina skott. Det betyder att ju längre räckvidden är, desto fler kan de stå och skjuta på dig i en och samma front.
Tänk att vi har ett gäng bågskyttar med räckvidden = 3-4. De kan välja att skjuta på antingen avståndet 3 eller 4. Om vi skulle ha hur många bågskyttar som helst och kunde omringa en ensam enhet så kan man föreställa sig att de skulle stå som i dubbla led i en ring runt målet tills det blir fullt. Det finns dock fortfarande plats för eventuella närstridsenheter innanför våra ringar med bågskyttar, och det finns dessutom plats
utanför våra bågskyttar om vi skulle kunna köra fram några katapulter som hade ännu större räckvidd.
Hur löser man detta speltekniskt?
Jo, Tänk att "avstånd:3" är som en ny sorts bredd. Man kan bara sätta si och så många bågskyttar på det här avståndet innan det blir fullt. "avstånd:4" är ett helt
annat område som man kan ställa sig på och skjuta pilar mot målet. Det spelar alltså ingen roll om det är fullt på "avstånd:3", det är ändå fritt fram för oss att ställa oss på "avstånd:4" och avfyra ännu mer pilar.
En enhet med ytan =10 får en sorts "projektilbredd" framför sig på avstånd:1 där det får plats med med 10 + 1 = 11 enheter. På avstånd:2 får det plats med 12 enheter, på avstånd 3 får det plats med 13 enheter och på avstånd:4 får det plats med 14 enheter.
Och då pratar vi i vanlig ordning om utrymmet som är framför fiendeenheten. Man kan i vanlig ordning omringa enheten och som mest angripa från hela fyra sidor.
Det betyder alltså att runt orchkrigarenheten med storleken 10 så finns det en djäkla massa plats. På avståndet:3 kan man som mest få plats med 13x4 (=52) enheter, och på avståndet:4 kan man få plats med ytterligare 14x4 (=56) enheter.
Nu har visserligen bågskyttar lite olyckligt stor storlek (=16 är standard) så det blir inte mer än åtta trupper samtidigt iaf, men det är ju ändå rätt saftigt.
---
Så, skall vi ta ett exempel på en typisk front nu då? Okej, då föreställer vi oss att den onde häxmästaren har en zombie-armé framför oss med storleken 12 (den är lika stark som en vanlig enhet på storleken 10, men zombier är inte så smarta och är därför något enklare att angripa nu när de är odöda än vad de hade varit i livet). Vi har en enhet med konungens tunga kavalleri på vår sida. Den är visserligen hårt desarmerad och numera blott med storleken 4, men vi räknar också med att vårt trogna regemente med pikenare på storlek 10 skall stå oss bi i kampen mot det onda. Dessutom har vi två rader med dvärgiska artilleripjäser som båda har storleken: 8 och som kan anfalla på räckvidden 5. Framför zombierna på det avståndet får det alltså plats med enheter till en storlek av 12+5 (=17), och det räcker ju bra för våra kanoner.
Vi får plats med både kanoner, kavalleri och pikenare i en enda front mot zombierna. Nu har vi visserligen inga regler ännu för att avgöra hur det går i striden, men vi kan väl säga att vi har sådan tur att zombierna desarmeras till storleken 5 utan att vi får en enda förlust. Då kastar häxmästaren en mörkerbesvärjelse över hela slagfältet som gör att varje enhets
yta minskar med -3. Vilken nedring! Framför zombierna på avståndet 5 får det nu alltså bara plats med 7 enheter. Det räcker till en av våra längor med kanoner, men sedan är gränsen överskriden och våra övriga artilleripjäser kan inte skjuta för att de helt enkelt inte ser målet tillräckligt bra i mörkret. Vi kan inte heller komma åt med både pikenarna och vårt tunga kavalleri längre. När pikenarna väl konfronterat zombierna så finns det inte längre någon plats åt vårt tunga kavalleri. De får rida runt och försöka flankera fienden. Zombierna huggs nu ner tills det blott återstår storleken 4 av dem, och häxmästaren beordrar dem att retirera in i träsket bakom dem. Vegetationen kan här begränsa varje enhets
bredd med -2, vilket gör att zombierna faktiskt blir försvinnande svåra att föra krig mot i sumpmarken och mörkret. De har nu plötsligt bara Bredd = 2, Yta = 1. Om vi omringar träsket med våra artilleripjäser så kan vi försöka anfalla från två håll samtidigt. Det är dock inte mer plats än 1x2+5 (=7) allt som allt, så det går ändå inte att komma åt med båda våra enheter med kanoner. I närstrid blir det nästan lika svårt att komma åt de odöda. Även om vi omringar dem så finns det bara plats för 2x4 (=8) enheter runt dem. Det spelar ingen roll att vårt tunga kavalleri är redo att flankera zombierna, det räcker med pikenarna för att det ska bli fullt i träsket.
Så där skulle alltså fronter kunna fungera. Fast utan möjligheten att kunna skjuta på fienden i varje runda på det där sättet. Det skulle ju bara betyda att man sköt på sina egna gubbar.
nödvändig att läsa och förstå)
