Nekromanti Fältslagsregler

[Cad]

Hej!

Tänkte bygga ihop lite fältslagsregler o då behöver jag lite hjälp av Er.

Har funderat på nån typ av storleksbonus beroende på armens storlek, vapenbonus beroende på vad för typ av vapen som används huvudsakligen, om armén är offensiv eller deffensiv, vad för terräng som slaget utspelas på, försvarsbonus beroende på om ena sidan försvarar en byggnad, erfarenhet på trupperna samt en ganska stor inverkan på befälhavarnas taktik/strategi slag..

Är tacksam för kommentarer, tips o idéer!

 

[Lambendil_UBBT]

Shogun

Släng först en kik på PC-spelet Shogun. Känns som att de hade hyfsat sjyssta regler där. Kan alltid sno tankar. Därefter kan du snacka med Cybot, Herr Nils, Troberg och Krille. De vet allt

 

[peta]

Har några kommentarer

vapenbonus beroende på vad för typ av vapen som används huvudsakligen

De olika vapnen som soldaterna använder är en väldigt liten faktor i det hela. Dela i stället upp de olika trupperna i vad de har för funktion på slagfältet. En uppdelning i Spjut, Pikar, närstridsvapen (yxor, svärd, klubbor) samt avstånds vapen bör räcka för infanteriet.

samt en ganska stor inverkan på befälhavarnas taktik/strategi slag..

Ett slag är oftast avgjort innan det börjar. En befälhavares viktigaste egenskap är logistik för att se till att alla trupper är på plats när de behövs samt är beväpnade. En befälhavares näst viktigaste egenskap är strategi. Att placera sina trupper på rätt ställe innan slaget börjar. Taktik är däremot näst intill oanvändbart. När slaget väl börjar har befälhavaen näst intill ingen överblick över slagfältet och mycket dåliga möjligheter att medela sina underlydande. Nästa det enda han kan göra är att beodra in förstärknngar där det behvös samt blåsa till reträtt samt hålla tummarna för att han har valt bra underlydande.
Därför bör man om man ska göra regler som är 'historiskt korrekta' enbart slå ett strategi slag i början av striden vars resultat sedan gäller genom hela striden. Nackdelen är att det kan kännas tråkigt att så mycket avgörs av ett enda tärningslag. Så det är ett avgörande mellan realism och spänning om man ska slå en gång i början eller flera gånger i striden för strategi/taktik.

Den här länken kanske kan vara till hjälp.

 

[Troberg]

Re: Shogun

Därefter kan du snacka med Cybot, Herr Nils, Troberg och Krille. De vet allt

Tackar för förtroendet, men i det här fallet är mina kunskaper baserade på spridda fragment historia och datorspel.

Mina förslag kräver dock inga större kunskaper.

Hur ofta vill man som spelledare ha ett fältslag som kan vinnas ELLER förloras? Det vanliga är att fältslaget är förutbestämt (vilket det som någon nämnde oftast är på riktigt också) av omständigheterna. Det intressanta ur spelsynvinkel är att ge karaktärerna intressanta utmaningar och problem, och detta funkar bäst på en lite lägre nivå än att de sitter och kör omkring hela armeer.

Nästa kommentar rör något som många (inklusive historiker, spelmakare och datorspelsmakare) glömmer. Utveckling av teknologi och strategi ändrar förutsättningarna totalt. Det är inte som i Empire Earth där nyare teknologier funkar som de gamla fast med lite bättre värden. Krig idag funkar helt annorlunda än vad det gjorde på medeltiden, och det kommer antagligen att se helt annorlunda ut om hundra år. Det är alltså väldigt svårt att få ett vettigt system som hanterar denna variation.

 

[Krille]

Re: Shogun

"Hur ofta vill man som spelledare ha ett fältslag som kan vinnas ELLER förloras?"

Jag har ingenting emot det. Jag gör ingen större skillnad på fältslag och vanlig strid. Möjligen är jag mer försiktig om slutstrid föreligger, men annars så kan spelarna mycket väl råka förlora ett fältslag.

 

[Troberg]

Re: Shogun

Möjligen är jag mer försiktig om slutstrid föreligger, men annars så kan spelarna mycket väl råka förlora ett fältslag.

Spelarna kanske förlorar, men oftast så måste man mickla om väldigt mycket i en kampanj om ett fältslag går fel väg.

Jag föredrar att betrakta fältslag som naturkrafter, det vill säga en dramatisk bakgrund för andra händelser, snarare än som en dramatisk händelse i sig.

Visst, spelarna kanske råkar ha med sig "Artifact of Thwarting Unavoidable Impending Doom(tm)" för att rädda den goda sidan mitt i deras last stand, men det är bara en variant på temat förutbestämda fältslag som bakgrund till dramatiska händelser. Det skulle lika gärna kunna vara "Artifact of Shiny Happy Sunshine(tm)" som behövs för att stoppa den onda magikerns massiva magiska åskstormar.

 

[Krille]

Re: Shogun

"Spelarna kanske förlorar, men oftast så måste man mickla om väldigt mycket i en kampanj om ett fältslag går fel väg."

Det är mycket enkelt att kringgå det problemet. Skriv helt enkelt kampanjen så att det inte finns någon "fel väg" som fältslaget kan gå.

Mitt favvotrick för att lyckas med detta är att inte planera hur en kampanj ska gå, annat än grovt med anslag, mittdel och avslut. Resten planeras, äventyr för äventyr, givet de olika parternas förutsättningar. Fisktanken, du vet. Har man en fisktank så tillhör utgången av ett fältslag en typisk större ändring av omständigheterna, oavsett vilken utgång fältslaget har. Det är helt enkelt lämpligt att efter fältslaget utvärdera vad som händer härnäst.

På så sätt så finns det ingen "fel väg". Förlorar spelarna fältslaget så har de fått sig en tjottablängare och insatsen i kampanjen stegrats. Och vinner spelarna fältslaget så skjuts positionerna fram och insatsen stegras i alla fall.

Antag att rollpersonerna är en del av en rebellstyrka, vars uppgift är att bryta en kejserlig blockad så att en klase belägrade rebeller kan fly. Vad händer om de lyckas? Tja, blockaden bryts, rebellerna flyr och Imperiet blir piss. Insatsen stegras när den lokale grand moffen får besök av en kejserlig emisarie med astma och mullrande basröst. Insatsen stegras. Vad händer om de misslyckas? Blockaden bryts inte, rebellflottan drar sig tillbaka och de belägrade trupperna förintas. Rebellerna i sektorn blir svagare, Imperiet blir kaxogare och insatsen stegras.

Det intressanta är att i båda fallen så är det en uppstegring av kampanjen, oavsett om rebellerna vinner slaget eller inte. Vad som händer därefter vet vi inte, men man kan nog extrapolera med utgångspunkt av en svag rebellstyrka kontra ett kaxigt Imperium, respektive en stark rebellstyrka kontra ett skitförbannat Imperium lett av en astmatisk sith-furste. Inte ens om man har en ståry så bör skillnaden vara så stor av de båda utfallen, och har man ingen ståry så har man definitivt frön till vidare stårysar.

Sensmoral: har man ingen rätt väg, så behöver man heller inte bry sig om fel väg.

Så avslutar vi detta irrande kring rätt och fel väg med en karta:

 

[Troberg]

Re: Shogun

Det är mycket enkelt att kringgå det problemet. Skriv helt enkelt kampanjen så att det inte finns någon "fel väg" som fältslaget kan gå.

Visst, men samtidigt så känns det inte så realistiskt. Det är ytterst sällan ett fältslag egentligen gör annat än bekräftar det uppenbara. Man angriper inte om man inte är ganska säker på att vinna, och man försvarar i det läget bara om man måste. När man börjar skramla med vapnen är slaget redan avgjort sedan länge.

Ibland kanske man vill att spelarna ska förlora, då råkar oddsen ligga på motståndarnas sida, ibland vill man att de ska vinna och då blandar man leken till deras fördel.

Visst, det kan finnas tillfällen då de skulle spela roll och kunna påverka segern, men handen på hjärtat, hur ofta har sådant praktisk betydelse?

 

[Krille]

Re: Shogun

"Visst, det kan finnas tillfällen då de skulle spela roll och kunna påverka segern, men handen på hjärtat, hur ofta har sådant praktisk betydelse?"

De fall där det har praktiskt betydelse brukar ofta gå till historien. Behöver jag nämna Gettysburg, Agincourt eller Hastings?

Sen kan man se det så här: ett fältslag som bara bekräftar det uppenbara är ju bara storytelling. Ett fältslag där världars öden ligger i vågskålen är story creating. Sen må realismen dra åt fanders, emedan jag föredrar story creating med ljusår framför storytelling.

 

[Cad]

Jag tänker...

mig en kampanj där det kan gå åt båda hållen..alltså vinst eller förlust..alltså vill jag ha en slumpfaktor som gör det möjligt för en grymmingarmé att åka på torsk av en något mindre rebellarmé ledd av ett strategiskt geni..typ..
Rollpersonerna kommer att få ta konsekvenserna av en seger respektive förlust..och agera därefter såtillvida de överlever slaget

Kampanjen är tänkt att spelas med lite större mellanrum mellan spelmötena..så det ger mig som sl mer tid att planera...vilket gör att kampanjen kan svänga runt o jag ändå har tid till förberedelser...

 

[Troberg]

Re: Shogun

Sen kan man se det så här: ett fältslag som bara bekräftar det uppenbara är ju bara storytelling. Ett fältslag där världars öden ligger i vågskålen är story creating.

Detta då naturligtvis under förutsättning att fältslaget är det centrala. Vanligare är att man betraktar spelarnas situation under pågående slag, och då spelar det mindre roll hur slaget går än hur det går för spelarna. Spelarnas öde kan fortfarande vara ovisst.

 

[Krille]

Re: Shogun

"Detta då naturligtvis under förutsättning att fältslaget är det centrala. Vanligare är att man betraktar spelarnas situation under pågående slag, och då spelar det mindre roll hur slaget går än hur det går för spelarna. Spelarnas öde kan fortfarande vara ovisst."

Den naturliga invändningen mot det är att spelare gillar i allmänhet att ha inverkan på vad som händer. Om de gör skitbra ifrån sig och förlorar slaget ändå så kan det lätt hända att de blir sura och får för sig att spelledaren konspirerar mot dem (iofs inte så långt från sanningen, men ändå...).

Så ska man sätta spelarna i första rummet så ska man definitivt låta dem påverka slaget. En spelare som vet med sig att hans jävelkrigande på vänstra flanken hindrade den flanken från att kringrännas och kollapsa kommer vara bra mycket mer central för ståryn än en spelare som jävelkrigar på vänstra flanken och ändå förlorar slaget.

 

[Troberg]

Re: Shogun

Den naturliga invändningen mot det är att spelare gillar i allmänhet att ha inverkan på vad som händer. Om de gör skitbra ifrån sig och förlorar slaget ändå så kan det lätt hända att de blir sura och får för sig att spelledaren konspirerar mot dem (iofs inte så långt från sanningen, men ändå...).

I huvudsak håller jag med, men det är också en fråga om presentation. En lyckad insats i ett förlorat slag kan vara att slå ut någon viktig enhet för fienden och lyckas slå sig ut och fly, så att man kan slå dem nästa gång.

Dessutom så är spelare på flykt SÅ mycket enklare att spelleda...

Så ska man sätta spelarna i första rummet så ska man definitivt låta dem påverka slaget. En spelare som vet med sig att hans jävelkrigande på vänstra flanken hindrade den flanken från att kringrännas och kollapsa kommer vara bra mycket mer central för ståryn än en spelare som jävelkrigar på vänstra flanken och ändå förlorar slaget.

Snack, historien är full av legender om modiga krigare i förlorade slag. Jag skulle göra en grej av det. Spelarna håller stånd på sin flank, samtidigt som de ser hur andra flanken och mitten kollapsar mer och mer. Flyr de? Håller de stånd in i det sista? Klarar de pressen?

Sedan är det ju självklart en fråga om vad man menar med fältslag. Är 10 man ett fältslag? 100? 1000? 100 000? Ju större slaget är desto mer kommer ett oväntat utfall att drabba världen, men samtidigt har spelarna mindre att säga till om. Ett litet slag är harmlöst för världshistorien, men ger spelarna större möjligheter att vända det.

 

[Cybot]

Re: Shogun

Det vanliga är att fältslaget är förutbestämt (vilket det som någon nämnde oftast är på riktigt också) av omständigheterna.

Gah! Jag lägger in en kraftig protest mot det påståendet!
Många av de "kända" fältslagen har varit händelser där utkomsten har varit allt annat än säker. Hastings, Brunkeberg, Stirling, Agincourt, Kalka, Poltava, Lund(1676), Lund(1710) plus en massa slag under korstågen osv.

I nästan alla fall så är det att antingen så vet den ena sidan att situationen inte kommer att bli bättre och lyckas manövrera fienden in i ett slag eller att ett viktigt mål måste försvaras, eller att en eller båda sidorna underskattar motståndaren.

 

[Troberg]

Re: Shogun

I nästan alla fall så är det att antingen så vet den ena sidan att situationen inte kommer att bli bättre och lyckas manövrera fienden in i ett slag eller att ett viktigt mål måste försvaras

Vilket jag sammanfattade i att man slåss för att man måste.

eller att en eller båda sidorna underskattar motståndaren.

OK, den missade jag.

 

[Mekanurg]

De här fältslagsreglerna kanske kan ge inspiration.

 

[Cad]

Har redan läst dem..o tyckte om dem..men tyckte inte det passade rakt över till mitt ändamål..har dock lånat terrängmoden en smula

tack för tipset!

 

[Cad]

Tack för tänkvärda kommentarer!

 

[Cad]

tackar o bugar för de synpunkter jag fått (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Korpen]

Re: Shogun

Visst, men samtidigt så känns det inte så realistiskt. Det är ytterst sällan ett fältslag egentligen gör annat än bekräftar det uppenbara. Man angriper inte om man inte är ganska säker på att vinna, och man försvarar i det läget bara om man måste. När man börjar skramla med vapnen är slaget redan avgjort sedan länge.

Tvärt om min herre, under ett fältslag kan vad som helst hända, och har också gjort det.
T.ex Slaget vid Morat mellan Burgundrna och "Swiss" (vill inte försöka stava på svenska...) 1476; slaget börja med stride mellan den S. förtrupp och den burgundiska styrkan, när efter ett tag burgunderna börjar omgruppera sig för nya anfall mot de fientliga styrkorna så dyker den S. huvudtruppen upp, och när den Burgundiska centern och bakre stryrkor ser delar av sin förtrupp röra sig bakåt och hör de S. krigshornen tror de att förtruppen flyr med S. hack i häl, varpå de slänger sina vapen och flyr hals över huvud och när förtuppen ser att resten av armén flyr gör de likaså. Större delen av de inblandade armérna var aldrig i strid.