Re: oh, them rails
Jo, i avsaknad av riktiga regler så är du ju så illa tvungen. Att tillåta spelarna att välja riktning där spåret grenar sig kanske kan lindra den allvarligaste ångesten över att sakna påverkan.
Om man istället har regler för slaget och spelar igenom det kan nyckelpositioner uppstå där ingen förutsett dem och spelarnas rollpersoner har möjligheter att själva fatta beslut och forma strategier som kanske visar sig ha riktigt stor inverkan, genom tur eller skicklighet.
Det är bara en variant på samma tema. I slutänden så kommer man ändå till ett läge där man har en eller flera nyckelpunkter/händelser i slaget som kan vända det. Om man beordrar gruppen eller låter dem få lista ut dem själv beror på gruppens rang och hur påhittiga spelare man har.
Min syn på saken är att ett fältslag i rollspel bygger på nyckelhändelser, medan det i ett strategispel bygger på hela köret med logistik, förflyttning, moral osv. Det som finns i strategispelet blir bara förutsättningar i rollspelet, inte interaktiva element så länge som det inte utgör en nyckelhändelse. Återigen blir alltså slaget en bakgrund för en handling.
Krille har fältslagsregler som kretsar runt just nyckelpositioner. Jag håller inte med om att det är den bästa vägen men det är _en_ väg.
Kanske borde kolla på dem, de verkar passa mitt sätt att betrakta slaget i rollspel.
Jupp, vilket gör fältslaget ganska ointressant. Man kan göra så, men har man bra regler måste man inte. Då kan man även använda själva slaget som ett dramatiskt element.
Jag börjar misstänka att vi har olika syn på vad som menas med bakgrund. Ta slutslaget i Macbeth. Visst, detär ett slag, men det är egentligen bara en scen för hur Macbeth förgörs av sina skuldkänslor. Ta Enemy at the Gates, där slaget om Stalingrad bara är en kuliss mot vilken historien om en människa utspelar sig. Ta Apocalypse Now, där kriget bara är en illustration av civilisationens logiska slutpunkt, som huvudpersonen sjunker djupare och djupare ner i. Ta Band of Brothers, som handlar om personer snarare om kriget, och om kriget snarare än enskilda slag.
Som spelledare bestämmer man förutsättningarna. Om man tycker att en viss utgång av ett slag ger ett intressantare spel, så kan man låta den ena armen vara överlägsen. Det är inte rälsning, det är ett sätt att underhålla spelarna. Så länge som spelarna får agera som de vill utifrån de förutsättningar som råder i spelvärlden så är det inte rälsning.
Skulle en rollspelsvariant av Alamo vara rälsad för att 169 man utan förråd i en nedgången missionstation inte kan besegra Santa Annas välutrustade arme på 6000 man?
En kul parentes om Santa Anna:
A key event in the history of chewing gum involved the notorious Mexican General Antonio Lopez de Santa Anna, the very man who ordered the taking of the Alamo and had all its defenders put to death. Santa Anna introduced chicle, a rain-forest tree resin, to New York inventor Thomas Adams with the idea of marketing chicle as a rubber substitute. That was not to be, but this particular resin turned out to be more useful as a chewing-gum base.
