Nekromanti Fältslagsregler

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Re: Shogun

Så länge men inte ger spelarna en översikt av slaget så är det ganska lätt att på förhand ha bestämt utgången av slaget.
Vad spelarna däremot kan påverka är HUR slaget vinns eller förloras. Sen tycker jag att det är viktigt att de faktisk ska få en känsla av kaos och förviring under slaget, det gör mycket för stämningen.

Om man säger så här; vill man att spelarna ska förlora sätter man dem i en sådan situation från början att de inte kan göra något för slaget som sådant. De kanske för befäl över en rytteristyrka, slå fienden framför sig, men trupperna förföljer och når fi tross, som man börjar plundra, under tiden krossas den egna armén. Bara ett exempel.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
oh, them rails

Hur ofta vill man som spelledare ha ett fältslag som kan vinnas ELLER förloras?

Alltid? Annars, vad är poängen med att ge det speltid?

I.o.f.s. kan jag förstå att spelpersonerna kan sakna möjlighet att påverka slaget i stort (om de är t.ex. tvångsrekryterade fotsoldater) och att man då kan bestämma vad som händer i slaget i förväg... men då behöver man heller inga regler för det.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

Alltid? Annars, vad är poängen med att ge det speltid?
Titta på hur fältslag oftast används i andra former av berättande. Det är en bakgrund, en scen som handlingen utspelas på snarare än själva handlingen.

Min erfarenhet är att det är i den kapaciteten det funkar bäst inom rollspel.

Varför? Därför det är på det planet som den personliga upplevelsen finns. Flyttar man upp blickpunkten så blir det mer strategispel, vilket är något annat, med en annan känsla.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Titta på hur fältslag oftast används i andra former av berättande. Det är en bakgrund, en scen som handlingen utspelas på snarare än själva handlingen.

I andra sorters berättande är det inte ett problem att handlingen är förutbestämd. Man har en manusförfattare och det är helt ok eller t.o.m. önskvärt att denne skrivit slutet innan man filmar början.

I rollspel kallas det däremot railroading och är i högsta grad av ondo.

Min erfarenhet är att det är i den kapaciteten det funkar bäst inom rollspel.

Varför? Därför det är på det planet som den personliga upplevelsen finns. Flyttar man upp blickpunkten så blir det mer strategispel, vilket är något annat, med en annan känsla.


Tja, våra erfarenheter går isär. Jag har haft med ett flertal fältslag utan att de urartat till strategispel. IME är det mest en fråga om att ha bra regler... precis som för vanlig strid. Med fel regler urartar minsta krogslagsmål till strategiskt pussel med speltekniska påhitt. Det är inte ett skäl att skrota allt vad regler heter och övergå till hårda manus.
 

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Korpen tycker till.
Railroading är i sig inget problem, det är det bara om spelarna känner sig tvingade av det. Man kan utan problem se till att slaget avgörs åt det håll man önskar utan att tvigna spelarna att göra vissa saker, man ser helt enkelt till så att spelarna är i en position där de inte kan/vill agera på ett sätt som skulle kunna avgöra slaget i sin helhet. Däremot kan RP insatser påverka slaget lokalt.

Sen tycker jag inte att man någonsin ska ge spelarna en poition med överblick, dels för att det förtar den intensiva känslan av ett slag, och dels därför att det känns anakronistiskt om mer en ett hundratal kämpar är inblandade, få flätherrar genom historien har haft förmågan att styra striden bortom sin omebelbara närhet. Det var därför som generaler ofta hittas i första eller andra ledet, det var det enda sättet som de kunde påverka striden.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Railroading är i sig inget problem, det är det bara om spelarna känner sig tvingade av det.

Där har vi olika åsikter. Problemet är att man inte i förväg kan vara säker på vad som kommer ske och hur spelarna kommer agera. All railroading innebär därmed åtminstone en risk för att det skall bli uppenbart och därmed förstöra spelet. Det är bättre att från början vänja sig vid att planera i form av förutsättningar snarare än i form av handling.

Dessutom är det en fråga om tillit. Att vara en bra spelledare kräver att man har förtroende från spelarna. Om man tenderar till att railroada så fort man tror att man kommer undan med det så kommer man erodera denna tillit ganska kvickt.

Man kan utan problem se till att slaget avgörs åt det håll man önskar utan att tvigna spelarna att göra vissa saker, man ser helt enkelt till så att spelarna är i en position där de inte kan/vill agera på ett sätt som skulle kunna avgöra slaget i sin helhet.

Om de inte _kan_ påverka slaget är det (slaget) ganska ointressant ur spelsynvinkel. Man behöver definitivt inga regler för det.

Om man antar att de inte vill påverka det så är man farligt nära att spela deras rollpersoner åt dem... men om man råkar ha rätt så är slaget ganska ointressant ur spelsynvinkel och man behöver definitivt inga regler för det.

Om spelarna däremot är i en position där de kan påverka slaget i sin helhet så behöver man regler för det. Att railroada i den situationen är som att bestämma att rollpersonerna vinner slutstriden mot skurken.

Sen tycker jag inte att man någonsin ska ge spelarna en poition med överblick, dels för att det förtar den intensiva känslan av ett slag, och dels därför att det känns anakronistiskt om mer en ett hundratal kämpar är inblandade, få flätherrar genom historien har haft förmågan att styra striden bortom sin omebelbara närhet. Det var därför som generaler ofta hittas i första eller andra ledet, det var det enda sättet som de kunde påverka striden.

signalhorn. semaforer. budbärare. häst. stående order. planer.
i fantasy: magiker.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

I andra sorters berättande är det inte ett problem att handlingen är förutbestämd. Man har en manusförfattare och det är helt ok eller t.o.m. önskvärt att denne skrivit slutet innan man filmar början.
Du missar poängen. Det handlar om att fältslaget är en del av bakgrunden, inte en del av handlingen. Det är spelplanen, inte spelet.

I rollspelstermer skulle det antagligen bli vad som (i mitt tycke felaktigt) brukar kallas metaplot.

I rollspel kallas det däremot railroading och är i högsta grad av ondo.
Jag anser inte att det är rälsning att en handfull personer inte kan påverka hur ett stort fältslag slutar (annat än i detaljer). Det är sunt förnuft.

Tja, våra erfarenheter går isär. Jag har haft med ett flertal fältslag utan att de urartat till strategispel. IME är det mest en fråga om att ha bra regler... precis som för vanlig strid. Med fel regler urartar minsta krogslagsmål till strategiskt pussel med speltekniska påhitt. Det är inte ett skäl att skrota allt vad regler heter och övergå till hårda manus.
Självklart. Frågan är bara hur man använder fältslag. Om jag kastar in gruppen i ett fältslag så vill jag i första hand att det ska vara en omtumlande, skrämmande åktur. Det slåss överallt runtomkring dem, folk skriker, rädslan ligger i luften, kommer paniken att driva trupperna att attackera eller fly, man vet inte hur andra delar av slaget går (kanske det redan är förlorat) och så vidare. I det sammanhanget är slaget scenen som behövs för att ge rätt känsla. Hur det går är mindre viktigt, och framför allt på det hela taget utanför spelarnas kontroll.

Dessutom har jag en kass mellanslagstangent, så ibland blir det inga mellanslag. Sådant borde det finnas regler mot.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Du missar poängen. Det handlar om att fältslaget är en del av bakgrunden, inte en del av handlingen. Det är spelplanen, inte spelet.

Nej, jag är medveten om att man kan ha med saker i spelet som inte kan påverkas av spelarna. Väder t.ex. Det jag har problem med är att hålla med om att fältslag skulle passa bäst på den nivån. Om utgången är given är slaget ganska ointressant... som att se en uppgjord match.

Jag anser inte att det är rälsning att en handfull personer inte kan påverka hur ett stort fältslag slutar (annat än i detaljer). Det är sunt förnuft.

Det är vansinne. Även stora arméer har ledare.

Självklart. Frågan är bara hur man använder fältslag. Om jag kastar in gruppen i ett fältslag så vill jag i första hand att det ska vara en omtumlande, skrämmande åktur. Det slåss överallt runtomkring dem, folk skriker, rädslan ligger i luften, kommer paniken att driva trupperna att attackera eller fly, man vet inte hur andra delar av slaget går (kanske det redan är förlorat) och så vidare. I det sammanhanget är slaget scenen som behövs för att ge rätt känsla. Hur det går är mindre viktigt, och framför allt på det hela taget utanför spelarnas kontroll.

Välkommen till rälsandets förlovade land. Nödutgångar finns till höger ut från kampanjen. Har ni frågor, vad vänliga läs kampanjens tidtabell och stationslista.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

Om spelarna däremot är i en position där de kan påverka slaget i sin helhet så behöver man regler för det. Att railroada i den situationen är som att bestämma att rollpersonerna vinner slutstriden mot skurken.
I de flesta fall när sådant kan inträffa så är det något som jag hanterar i stil med:

Spelarna blir beordrade att angripa och förstöra en bunker med kulsprutor som står på en strategisk position. Lyckas de så vinns slaget, annars förloras det.

Denna typ av "nyckeluppdrag" kan faktiskt ge spelarna chansen att påverka, men kräver knappast fältslagsregler. Återigen så är slaget bara en bakgrund, uppdraget är den egentliga handlingen. Både litteratur (Kanonerna på Navarone), film (Kommer på flera exempel här, men kommer inte på namnet på dem. Irriterande.) och verklighet (Market Garden) kryllar av denna typ av uppdrag.

signalhorn. semaforer. budbärare. häst. stående order. planer.
i fantasy: magiker.
Det är dock aldrig samma sak som att se på plats vad som händer. Det går långsammare, budskapet förvrängs under transporten, observatören kanske bedömer saker annorlunda än vad man själv gör. Det kryllar av exempel även i modern tid där bristande kommunikation ställt till det rejält (Andra gulfkriget, en amerikansk A10 attackerar en engelsk pansarkolonn och dödar 29 (?) man. D-day, man rycker fram snabbare än planerat, och blir därför bombade av det egna flygvapnet. Et cetera).
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

I de flesta fall när sådant kan inträffa så är det något som jag hanterar i stil med:

Spelarna blir beordrade att angripa och förstöra en bunker med kulsprutor som står på en strategisk position. Lyckas de så vinns slaget, annars förloras det.


Jo, i avsaknad av riktiga regler så är du ju så illa tvungen. Att tillåta spelarna att välja riktning där spåret grenar sig kanske kan lindra den allvarligaste ångesten över att sakna påverkan.

Om man istället har regler för slaget och spelar igenom det kan nyckelpositioner uppstå där ingen förutsett dem och spelarnas rollpersoner har möjligheter att själva fatta beslut och forma strategier som kanske visar sig ha riktigt stor inverkan, genom tur eller skicklighet.

Denna typ av "nyckeluppdrag" kan faktiskt ge spelarna chansen att påverka, men kräver knappast fältslagsregler.

Krille har fältslagsregler som kretsar runt just nyckelpositioner. Jag håller inte med om att det är den bästa vägen men det är _en_ väg.

Återigen så är slaget bara en bakgrund, uppdraget är den egentliga handlingen.

Jupp, vilket gör fältslaget ganska ointressant. Man kan göra så, men har man bra regler måste man inte. Då kan man även använda själva slaget som ett dramatiskt element.

Det är dock aldrig samma sak som att se på plats vad som händer. Det går långsammare, budskapet förvrängs under transporten, observatören kanske bedömer saker annorlunda än vad man själv gör.

Något man definitivt bör tänka på när man bygger sina regler.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

Nej, jag är medveten om att man kan ha med saker i spelet som inte kan påverkas av spelarna. Väder t.ex. Det jag har problem med är att hålla med om att fältslag skulle passa bäst på den nivån. Om utgången är given är slaget ganska ointressant... som att se en uppgjord match.
So what, en brottningsmatch kan väl vara spännande ändå? Jag vet ju inte hur den kommer att sluta, även om brottarna vet det.

På samma sätt så vet inte spelarna hur det kommer att sluta, speciellt inte med tanke på att de antagligen inte ser den stora bilden i vilket fall.

Sedan kan det ju vara intressant att gå in i ett slag med känslan "We're so screwed!". Herr Nils spelledde nyligen en SF-historia där merparten av gruppen var en priviligierad elit som hade massor av erfarenhet (i simulator) som tutats fulla med historier om hur bra kriget gick. En i gruppen var underklass.

När vi blev indragna i kriget så fick vi diskreta hintar om att allt inte var så rosenrött som vi trodde. Vi var piloter men hamnade bland infanteriet. Motståndet var hårdare än väntat. de mindre priviligierade föstes först med kass utrustning som en mänsklig murbräcka (de hade till och med pappersuniformer...). Vi gick efter, men efter oss fanns det några veteraner som aldrig gick in i striden. Striderna som vi sett på film och TV som promenadsegrar, och som varit busenkla i simulatorn var helt plötsligt inte så lätta längre. På det hela taget så kännetecknade "We're so screwed!" hela stämningen.

Det är vansinne. Även stora arméer har ledare.
Visst. Det är nästan aldrig lämpligt att låta rollpersonerna vara dessa ledare.

Välkommen till rälsandets förlovade land. Nödutgångar finns till höger ut från kampanjen. Har ni frågor, vad vänliga läs kampanjens tidtabell och stationslista.
Jag påverkar inte hur det går för karaktärerna eller deras val. De kan påverka sin lokala situation. Den har dock normalt sett liten effekt på slaget som helhet och slagets utgång kommer troligen inte att ändras.

Att kalla det för rälsning är som att säga att man rälsar för att man inte låter karaktärerna påverka kontinentaldriften.
 

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Om de inte _kan_ påverka slaget är det (slaget) ganska ointressant ur spelsynvinkel. Man behöver definitivt inga regler för det.
Om man antar att de inte vill påverka det så är man farligt nära att spela deras rollpersoner åt dem... men om man råkar ha rätt så är slaget ganska ointressant ur spelsynvinkel och man behöver definitivt inga regler för det.
Om spelarna däremot är i en position där de kan påverka slaget i sin helhet så behöver man regler för det. Att railroada i den situationen är som att bestämma att rollpersonerna vinner slutstriden mot skurken.
Jag sa att de inte kunde påverka UTGÅNGEN (vinst/förlust) av slaget, aldrig att de inte kunde påverka slagets förlopp. Det är en ganska stor skillnad, under ett slag kan nästan vad som helst hända, på gott och ont, egna trupper kan ta fel på fanor och angripa varandra (skedde bl.a under WOTR och wagram) med resultat att båda tror sig ha blivit förrådda och flyr, trupper kan missta försärkningar som fiender och fly heller än att krossas.

RP kan mycket väl ha en avgörande inverkan på striden, även om den inte går deras väg, vid t.ex förlust kanske de försöker samla styrkor för att undvika vild flykt. Poängen är att men lägger tyngdpunkten på RPs upplevelser av striden, dess kaos förvirring och intensitet, idealet är att de medans de är inblandade i personlig strid inte ska ha en aning om vad som händer på annat håll.

signalhorn. semaforer. budbärare. häst. stående order. planer.
i fantasy: magiker.
Vilka alla är känsliga för friktioner (kanske även magi) singnalhorn kan dränkas i stridslammer och blandas med Fi singnaler, semaforer kan misstolkas, damm (och ibland rök) kan skymma sikten och det kan vara mulet. budbärare kan rida fel (poltava) och deras order kan misstolkas (lätta brigadens ritt), stående order och planer kan snabbt bli obsoleta, och de kan skapa tvekan och förvirring när olika enheter uppfyller dem i olika grad. Alla dessa metoder är mycket opålitliga, det finns mycket som kan gå fel.
 

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Re: oh, them rails

Det är vansinne. Även stora arméer har ledare.
Som oftast inte kunnat göra något när slaget väl börjat, då gkled händelserna dem ur händerna. De kunde påverka striden där de själva befann sig, samt förhoppningsvis insättanded av reserver. Men så fort en enhet var i strid var den utom kontroll.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

Jo, i avsaknad av riktiga regler så är du ju så illa tvungen. Att tillåta spelarna att välja riktning där spåret grenar sig kanske kan lindra den allvarligaste ångesten över att sakna påverkan.

Om man istället har regler för slaget och spelar igenom det kan nyckelpositioner uppstå där ingen förutsett dem och spelarnas rollpersoner har möjligheter att själva fatta beslut och forma strategier som kanske visar sig ha riktigt stor inverkan, genom tur eller skicklighet.
Det är bara en variant på samma tema. I slutänden så kommer man ändå till ett läge där man har en eller flera nyckelpunkter/händelser i slaget som kan vända det. Om man beordrar gruppen eller låter dem få lista ut dem själv beror på gruppens rang och hur påhittiga spelare man har.

Min syn på saken är att ett fältslag i rollspel bygger på nyckelhändelser, medan det i ett strategispel bygger på hela köret med logistik, förflyttning, moral osv. Det som finns i strategispelet blir bara förutsättningar i rollspelet, inte interaktiva element så länge som det inte utgör en nyckelhändelse. Återigen blir alltså slaget en bakgrund för en handling.

Krille har fältslagsregler som kretsar runt just nyckelpositioner. Jag håller inte med om att det är den bästa vägen men det är _en_ väg.
Kanske borde kolla på dem, de verkar passa mitt sätt att betrakta slaget i rollspel.

Jupp, vilket gör fältslaget ganska ointressant. Man kan göra så, men har man bra regler måste man inte. Då kan man även använda själva slaget som ett dramatiskt element.
Jag börjar misstänka att vi har olika syn på vad som menas med bakgrund. Ta slutslaget i Macbeth. Visst, detär ett slag, men det är egentligen bara en scen för hur Macbeth förgörs av sina skuldkänslor. Ta Enemy at the Gates, där slaget om Stalingrad bara är en kuliss mot vilken historien om en människa utspelar sig. Ta Apocalypse Now, där kriget bara är en illustration av civilisationens logiska slutpunkt, som huvudpersonen sjunker djupare och djupare ner i. Ta Band of Brothers, som handlar om personer snarare om kriget, och om kriget snarare än enskilda slag.

Som spelledare bestämmer man förutsättningarna. Om man tycker att en viss utgång av ett slag ger ett intressantare spel, så kan man låta den ena armen vara överlägsen. Det är inte rälsning, det är ett sätt att underhålla spelarna. Så länge som spelarna får agera som de vill utifrån de förutsättningar som råder i spelvärlden så är det inte rälsning.

Skulle en rollspelsvariant av Alamo vara rälsad för att 169 man utan förråd i en nedgången missionstation inte kan besegra Santa Annas välutrustade arme på 6000 man?

En kul parentes om Santa Anna:

A key event in the history of chewing gum involved the notorious Mexican General Antonio Lopez de Santa Anna, the very man who ordered the taking of the Alamo and had all its defenders put to death. Santa Anna introduced chicle, a rain-forest tree resin, to New York inventor Thomas Adams with the idea of marketing chicle as a rubber substitute. That was not to be, but this particular resin turned out to be more useful as a chewing-gum base.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: oh, them rails

Som oftast inte kunnat göra något när slaget väl börjat, då gkled händelserna dem ur händerna. De kunde påverka striden där de själva befann sig, samt förhoppningsvis insättanded av reserver. Men så fort en enhet var i strid var den utom kontroll.
Exakt. Det är därför man har en chain of command. Man instruerar sina underlydande och hoppas att de autonomt ska kunna sköta sig själv när det brakar lös.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Nyfiken, ful

"Visst. Det är nästan aldrig lämpligt att låta rollpersonerna vara dessa ledare."

Varför inte? Och när är det enligt dig lämpligt att låta dem inneha en ledarposition?
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Nyfiken, ful

"Visst. Det är nästan aldrig lämpligt att låta rollpersonerna vara dessa ledare."

Varför inte?
Därför att närde kommer så högt upp i hierarkin att de inte längre är närvarande och gör saker själv så tappar man närvarokänslan.

Varför tror du att Kirk och resten av befälen på Enterprise alltid är med i away teams? Skulle man göra så på riktigt? Inte en chans. Varför är det då så? Jo, för att skapa en närvarokänsla som inte fanns om de satt kvar i omloppsbana och skickaden ner 'Röduniformerad säkerhetskille 1', 'Röduniformerad säkerhetskille 2' och 'Röduniformerad säkerhetskille 3'.

Jag vill att spelarna ska vara där det händer. Åker du upp så att de sitter och tittar på kartan och beordrar runt folk så tappar man fort känslan, det blir strategispel av det (som iofs är kul, men då finns det spel som funkar och som är bättre).

Och när är det enligt dig lämpligt att låta dem inneha en ledarposition?
När man har en anledning att dra in dem i händelsernas centrum trots deras position. Jag körde en B5/BSG/Gap-blandning där spelarna förde befäl över flaggskeppet i en flyende konvoy, med över hundratusen personer under sig (de flesta frysta). Dock var kampanjen upplagd så att de trots detta hamnade i händelsernas centrum. Dock hade vissa spelare (egentligen en) svårt att förstå att han inte kunde bossa omkring alla som var under honom i rang, oavsett vem de sorterade under. Han orsakade massor av kaos genom att skicka folk på diverse ärenden och uppdrag när de redan hade andra order från sina egentliga överordnade, och dessutom så kunde han inte delegera, utan bossade konstant alla nivåer personligen.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Re: Nyfiken, ful

"Jag vill att spelarna ska vara där det händer. Åker du upp så att de sitter och tittar på kartan och beordrar runt folk så tappar man fort känslan, det blir strategispel av det (som iofs är kul, men då finns det spel som funkar och som är bättre)."

Jag vill nog påstå att saker och ting kan hända även högborna rollpersoner mäktiga nog att kontrollera och uppbåda arméer. Man behöver ju inte göra äventyr som bara handlar om ett gäng adelsmän runt ett kartbord. Ett fältslag, en militärkampanj kan vara en del av något större. Något som involverar både politik och hovintriger. Bara för att rollpersonerna får mer inflytande är det inte säkert att de missbrukar det. Dessutom är det fullt möjligt att placera dem i en mellanposition genom att göra dem till befäl i fält. De leder inte armén som helhet utan bara sin egen enhet.

Nu tycker jag faktiskt att det är din egen brist på fantasi och bekvämlighet som talar än någon slags högre sanning att det bara går att spela fältslag på ett sätt. :gremwink:

"När man har en anledning att dra in dem i händelsernas centrum trots deras position. "

Tror du inte att det är möjligt för spelarna att själva placera sig i händelsernas centrum?
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Nyfiken, ful

Jag vill nog påstå att saker och ting kan hända även högborna rollpersoner mäktiga nog att kontrollera och uppbåda arméer. Man behöver ju inte göra äventyr som bara handlar om ett gäng adelsmän runt ett kartbord. Ett fältslag, en militärkampanj kan vara en del av något större. Något som involverar både politik och hovintriger. Bara för att rollpersonerna får mer inflytande är det inte säkert att de missbrukar det.
Självklart, men det ändrar inte att jag tror att ett fältslag bäst upplevs mitt inne i röran. Jag gillar helt enkelt inte att växla från ett inlevelsebaserat spel till ett stragegiskt spel. Dessutom är det svårt att göra intressanta regler som tar till vara karaktärens kunnande snarare än spelarens.

Nu tycker jag faktiskt att det är din egen brist på fantasi och bekvämlighet som talar än någon slags högre sanning att det bara går att spela fältslag på ett sätt.
Jag säger inte att det bara går att köra dem på ett sätt. Jag säger att enskilda personers insats i ett slag är av marginell betydelse och jag säger att spelarna får en betraktarroll i stället för en deltagarroll om de får styra för mycket enheter.

Tror du inte att det är möjligt för spelarna att själva placera sig i händelsernas centrum?
Jodå, men det är väl en detalj hur de hamnar där. Det viktiga är att det är där de bör vara, oavsett rang, för att ge inlevelse och spänning.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Re: Nyfiken, ful

"Självklart, men det ändrar inte att jag tror att ett fältslag bäst upplevs mitt inne i röran. Jag gillar helt enkelt inte att växla från ett inlevelsebaserat spel till ett stragegiskt spel. Dessutom är det svårt att göra intressanta regler som tar till vara karaktärens kunnande snarare än spelarens."

Jag har lekt med tanken på upplägg där man först rollspelar en grupp officerare vars handlingar avgör enheternas uppställning och förutsättningar, för att sedan spela en grupp soldater under själva striden. På så vis drabbas man indirekt av sina egna handlingar och kan påverka striden. Värt att pröva i praktiken?

"Jodå, men det är väl en detalj hur de hamnar där. Det viktiga är att det är där de bör vara, oavsett rang, för att ge inlevelse och spänning. "

Men som spelledare får man väl vara beredd på att spelarna ofta och gärna besöker platser och utför handlingar som man inte tycker att de bör göra?
 
Top