lokomotiv_UBBT
Hero
Re: Nyfiken, ful
*humph*
och det var knappast en kampanj!
Med risk för att du börjar låta som **ul*
*humph*
och det var knappast en kampanj!
Med risk för att du börjar låta som **ul*
Nekromanti Fältslagsregler
- Thread starter Cad
- Start date
Re: Nyfiken, ful
"Kanske, men de gånger vi försökt med flera karaktärer har det inte funkat något vidare. Det kan ju vara specifikt för oss, så låt inte det avskräcka dig."
Eftersom man spelar karaktärerna vid olika tidpunkter och ganska mycket oberoende av varandra så tror jag nog att det hade funkat för de flesta. Har du dåliga erfarenheter av lokomotiv och grabbarna?
"Kanske, men de gånger vi försökt med flera karaktärer har det inte funkat något vidare. Det kan ju vara specifikt för oss, så låt inte det avskräcka dig."
Eftersom man spelar karaktärerna vid olika tidpunkter och ganska mycket oberoende av varandra så tror jag nog att det hade funkat för de flesta. Har du dåliga erfarenheter av lokomotiv och grabbarna?
Krille
Super Moderator
Re: Nyfiken, ful
"Jag har lekt med tanken på upplägg där man först rollspelar en grupp officerare vars handlingar avgör enheternas uppställning och förutsättningar, för att sedan spela en grupp soldater under själva striden. På så vis drabbas man indirekt av sina egna handlingar och kan påverka striden. Värt att pröva i praktiken?"
Definitivt. Wilper tog upp en liknande idé för hur länge sedan som helst i en tidigare tråd, och jag ska nog använda något i den stilen i Valkyria.
"Jag har lekt med tanken på upplägg där man först rollspelar en grupp officerare vars handlingar avgör enheternas uppställning och förutsättningar, för att sedan spela en grupp soldater under själva striden. På så vis drabbas man indirekt av sina egna handlingar och kan påverka striden. Värt att pröva i praktiken?"
Definitivt. Wilper tog upp en liknande idé för hur länge sedan som helst i en tidigare tråd, och jag ska nog använda något i den stilen i Valkyria.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Nyfiken, ful
Bortsett från lokomotiv så går det rätt så bra, förutom Gröntuva och noone som är jobbiga att spela med.
Jag tycker man tappar inlevelse, man kan inte komma från en känsla av att man har en "reserv".
Inte med flera karaktärer. I B5/BSG/Gap-kampanjen så berodde det på ett missförstånd om vad Military Rank innebar. Visst, man kan bossa runt med folk av lägre rank, men man förväntas få genom hierarkin, speciellt om de sitter på en annan gren av hierarkin. Säkerhetschefen kanske kan skicka omkring sjukvårdsfolket på ärenden, men bossen för sjukvården lär inte gilla det.
Bortsett från lokomotiv så går det rätt så bra, förutom Gröntuva och noone som är jobbiga att spela med.
Re: Nyfiken, ful
"Jag tycker man tappar inlevelse, man kan inte komma från en känsla av att man har en "reserv"."
Men de två karaktärsuppsättningarna kommer ju att fylla helt olika funktioner. Det kommer ju inte att vara så att man kan ersätta sin basse med en fyrstjärning general bara för att han råkar avlida. Men jag tänker inte tvinga dig att testa om du inte vill.
"Jag tycker man tappar inlevelse, man kan inte komma från en känsla av att man har en "reserv"."
Men de två karaktärsuppsättningarna kommer ju att fylla helt olika funktioner. Det kommer ju inte att vara så att man kan ersätta sin basse med en fyrstjärning general bara för att han råkar avlida. Men jag tänker inte tvinga dig att testa om du inte vill.
Re: oh, them rails
So what, en brottningsmatch kan väl vara spännande ändå? Jag vet ju inte hur den kommer att sluta, även om brottarna vet det.
Jag skulle säga nej. Är matchen uppgjord i förväg förlorar den 99% av all spänning. Man behöver inte ens veta vilket resultat som producenten bestämt sig för; bara det faktum att man vet att det bara är bluff och båg gör att det tappar den spänning en riktig konflikt skulle ha.
På samma sätt så vet inte spelarna hur det kommer att sluta, speciellt inte med tanke på att de antagligen inte ser den stora bilden i vilket fall.
Railroading är fortfarande railroading trots att man inte får veta hur spåret kommer svänga i förväg.
Sedan kan det ju vara intressant att gå in i ett slag med känslan "We're so screwed!".
Japp. men det är bara _ett_ sätt att använda ett krig. Det är ju synd att begränsa sig i onödan.
Visst. Det är nästan aldrig lämpligt att låta rollpersonerna vara dessa ledare.
Ehm, va?
Har du något argument för det? Varför skulle det vara olämpligt? (Förutom cirkeln att det är olämpligt då du saknar regler för det
)
So what, en brottningsmatch kan väl vara spännande ändå? Jag vet ju inte hur den kommer att sluta, även om brottarna vet det.
Jag skulle säga nej. Är matchen uppgjord i förväg förlorar den 99% av all spänning. Man behöver inte ens veta vilket resultat som producenten bestämt sig för; bara det faktum att man vet att det bara är bluff och båg gör att det tappar den spänning en riktig konflikt skulle ha.
På samma sätt så vet inte spelarna hur det kommer att sluta, speciellt inte med tanke på att de antagligen inte ser den stora bilden i vilket fall.
Railroading är fortfarande railroading trots att man inte får veta hur spåret kommer svänga i förväg.
Sedan kan det ju vara intressant att gå in i ett slag med känslan "We're so screwed!".
Japp. men det är bara _ett_ sätt att använda ett krig. Det är ju synd att begränsa sig i onödan.
Visst. Det är nästan aldrig lämpligt att låta rollpersonerna vara dessa ledare.
Ehm, va?
Har du något argument för det? Varför skulle det vara olämpligt? (Förutom cirkeln att det är olämpligt då du saknar regler för det
)Re: Nyfiken, ful
Därför att närde kommer så högt upp i hierarkin att de inte längre är närvarande och gör saker själv så tappar man närvarokänslan.
Trams, för att leda en trupp måste man kunna kommunicera med den och då måste man vara närvarande... i.a.f. utan komradios och sateliter.
Därför att närde kommer så högt upp i hierarkin att de inte längre är närvarande och gör saker själv så tappar man närvarokänslan.
Trams, för att leda en trupp måste man kunna kommunicera med den och då måste man vara närvarande... i.a.f. utan komradios och sateliter.
Re: oh, them rails
Jag sa att de inte kunde påverka UTGÅNGEN (vinst/förlust) av slaget, aldrig att de inte kunde påverka slagets förlopp.
Utgången av ett slag är ganska ofta en direkt följd av dess förlopp. Kan man påverka det senare kan man därmet ha en chans att påverka det tidigare.
Alla dessa metoder är mycket opålitliga, det finns mycket som kan gå fel.
So? Det slår att bara knuffa ut trupperna på slagfältet och påpeka att fienden har röda kläder.
Jag sa att de inte kunde påverka UTGÅNGEN (vinst/förlust) av slaget, aldrig att de inte kunde påverka slagets förlopp.
Utgången av ett slag är ganska ofta en direkt följd av dess förlopp. Kan man påverka det senare kan man därmet ha en chans att påverka det tidigare.
Alla dessa metoder är mycket opålitliga, det finns mycket som kan gå fel.
So? Det slår att bara knuffa ut trupperna på slagfältet och påpeka att fienden har röda kläder.
Re: oh, them rails
Min syn på saken är att ett fältslag i rollspel bygger på nyckelhändelser, medan det i ett strategispel bygger på hela köret med logistik, förflyttning, moral osv.
Jag vill att regler i allmänhet skall ge spelarna en lämplig grad av kontroll givet sin situation och sina förutsättningar samt hjälpa spelledaren att avgöra vad resultatet av denna kontroll blir. Detta vill jag ha även av fältslagsregler.
Är rollpersonerna fotsoldater vill jag ge dem de möjligheter fotsoldater har och veta hur deras ansträngningar påverkar enhetens framgångar mot sitt mål (och därmed i förlängningen hela slaget).
Är rollpersonerna ledare för en del av styrkan vill jag ge dem den kontroll som passar för denna nivå och veta hur deras ledarskap och ev. personliga ansträngningar påverkar styrkans framgångar (och, i förlänglingen, resten av slaget).
Leder rollpersonerna hela ena armen vill jag hantera det på liknande vis.
Leder olika rollpersoner sina respektiva armeer mot varandra vill jag hantera det på ett någorlunda rättvist sätt. Fortfarande med samma grundprincip om lämplig nivå av kontroll och rimliga resultat.
Jag utgår helt enkelt från vad rollpersonerna upplever och vad de rimligtvis kan göra, oavsett om de är tvångsrekryterade fotsoldater eller armechefer.
Skulle en rollspelsvariant av Alamo vara rälsad för att 169 man utan förråd i en nedgången missionstation inte kan besegra Santa Annas välutrustade arme på 6000 man?
Besegra och besegra. Det var knappast ett rimligt mål. Folket i Alamo ville hålla stationen tills förstärkning kom. De skickade upprepade vädjningar efter sådan. En ledare med mer tur eller bättre kontakter kanske kunnat uppvigla en stor undsättande styrka och hålla ut tills den kom...
Det misslyckat så fanns det minst en person som valde att fly innan slutstriden så en ledare med mindre pliktkänsla kanske kunnat rädda så många som möjligt i ett flyktförsök.
Och som sagt, alla arméer har ledare. Om de med tur eller skicklighet lyckats döda av Santa Anna och hans omedelbara underlydande skulle kanske fiendearmén förlorat sin målmedvetenhet.
Om man hindrar folk från allt sådant för att man redan bestämt sig för att det kommer bli ett storskaligt anfall dag 13 som mosar stationen med 10% förluster för Santa Annas styrkor, ja då är man en onskefull railroader som skall straffas medhelst stortå-avknipsning. Det är ganska enkelt.
Min syn på saken är att ett fältslag i rollspel bygger på nyckelhändelser, medan det i ett strategispel bygger på hela köret med logistik, förflyttning, moral osv.
Jag vill att regler i allmänhet skall ge spelarna en lämplig grad av kontroll givet sin situation och sina förutsättningar samt hjälpa spelledaren att avgöra vad resultatet av denna kontroll blir. Detta vill jag ha även av fältslagsregler.
Är rollpersonerna fotsoldater vill jag ge dem de möjligheter fotsoldater har och veta hur deras ansträngningar påverkar enhetens framgångar mot sitt mål (och därmed i förlängningen hela slaget).
Är rollpersonerna ledare för en del av styrkan vill jag ge dem den kontroll som passar för denna nivå och veta hur deras ledarskap och ev. personliga ansträngningar påverkar styrkans framgångar (och, i förlänglingen, resten av slaget).
Leder rollpersonerna hela ena armen vill jag hantera det på liknande vis.
Leder olika rollpersoner sina respektiva armeer mot varandra vill jag hantera det på ett någorlunda rättvist sätt. Fortfarande med samma grundprincip om lämplig nivå av kontroll och rimliga resultat.
Jag utgår helt enkelt från vad rollpersonerna upplever och vad de rimligtvis kan göra, oavsett om de är tvångsrekryterade fotsoldater eller armechefer.
Skulle en rollspelsvariant av Alamo vara rälsad för att 169 man utan förråd i en nedgången missionstation inte kan besegra Santa Annas välutrustade arme på 6000 man?
Besegra och besegra. Det var knappast ett rimligt mål. Folket i Alamo ville hålla stationen tills förstärkning kom. De skickade upprepade vädjningar efter sådan. En ledare med mer tur eller bättre kontakter kanske kunnat uppvigla en stor undsättande styrka och hålla ut tills den kom...
Det misslyckat så fanns det minst en person som valde att fly innan slutstriden så en ledare med mindre pliktkänsla kanske kunnat rädda så många som möjligt i ett flyktförsök.
Och som sagt, alla arméer har ledare. Om de med tur eller skicklighet lyckats döda av Santa Anna och hans omedelbara underlydande skulle kanske fiendearmén förlorat sin målmedvetenhet.
Om man hindrar folk från allt sådant för att man redan bestämt sig för att det kommer bli ett storskaligt anfall dag 13 som mosar stationen med 10% förluster för Santa Annas styrkor, ja då är man en onskefull railroader som skall straffas medhelst stortå-avknipsning. Det är ganska enkelt.
Re: oh, them rails
Som oftast inte kunnat göra något när slaget väl börjat, då gkled händelserna dem ur händerna. De kunde påverka striden där de själva befann sig, samt förhoppningsvis insättanded av reserver. Men så fort en enhet var i strid var den utom kontroll.
Utom kontroll? Om kungen rider fram till dess löjtnant och säger åt honom att ta den där kullen därborta, kommer löjtnanten då slå dövörat till med ursäkten att han redan satts in i strid?
Det är inte lätt att kontrollera en trupp i strid, men att det skulle vara omöjligt är bara fånigt.
Som oftast inte kunnat göra något när slaget väl börjat, då gkled händelserna dem ur händerna. De kunde påverka striden där de själva befann sig, samt förhoppningsvis insättanded av reserver. Men så fort en enhet var i strid var den utom kontroll.
Utom kontroll? Om kungen rider fram till dess löjtnant och säger åt honom att ta den där kullen därborta, kommer löjtnanten då slå dövörat till med ursäkten att han redan satts in i strid?
Det är inte lätt att kontrollera en trupp i strid, men att det skulle vara omöjligt är bara fånigt.
min lösning f.n.
Är att man för stora trupper lägger in en fördröjning mellan ordergivning och att den når fram till de som skall utföra den. Om man inte har en plan och en förutbestämd signal naturligtvis.
Ju komplexare order, desto större risk att den missförstås. Ju läbbigare order (tag den där hårt befästa kullen) desto större risk att den inte lyds eller i.a.f. fördröjs...
Är att man för stora trupper lägger in en fördröjning mellan ordergivning och att den når fram till de som skall utföra den. Om man inte har en plan och en förutbestämd signal naturligtvis.
Ju komplexare order, desto större risk att den missförstås. Ju läbbigare order (tag den där hårt befästa kullen) desto större risk att den inte lyds eller i.a.f. fördröjs...
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Railroading! Sweet, sweet railroading.
Det är tur att vi spelar Mutant där det är förhållandevis ont om fältslag, annars hade du blivit varse min förmåga att railroada. Fältslag rälsar jag slaviskt. Dels för att de oftast är skittråkiga att spela, dels för att det är grymt mycket smidigare att rälsa dem.
Ett fältslag handlar, när jag spelleder, om att rollpersonerna skall överleva. Men det är kanske för att jag aldrig spellett en kampanj/äventyr där rollpersonerna har deltagit som befälhavare.
/Vulf
Det är tur att vi spelar Mutant där det är förhållandevis ont om fältslag, annars hade du blivit varse min förmåga att railroada. Fältslag rälsar jag slaviskt. Dels för att de oftast är skittråkiga att spela, dels för att det är grymt mycket smidigare att rälsa dem.
Ett fältslag handlar, när jag spelleder, om att rollpersonerna skall överleva. Men det är kanske för att jag aldrig spellett en kampanj/äventyr där rollpersonerna har deltagit som befälhavare.
/Vulf
Re: oh, them rails
Men du stärker faktiskt min poäng här, under ett fältslag har en befälhavre nästan ingen möjlighet att påverka slaget annat än där han befinner sig.
Det är därför jag säger att slaget glider dem ur händerna, de har små möjligheter att ha en överblick av slaget om de samtidigt vill kunna påverka det.
Nej, men han kanske missförstår och anfaller fel kulle...
Men du stärker faktiskt min poäng här, under ett fältslag har en befälhavre nästan ingen möjlighet att påverka slaget annat än där han befinner sig.
Det är därför jag säger att slaget glider dem ur händerna, de har små möjligheter att ha en överblick av slaget om de samtidigt vill kunna påverka det.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: oh, them rails
Exakt. Det är som ett schackparti. Segern byggs inte på hur man gör matt, den ligger i hur man ställer upp sina pjäser i början. När spelet väl är igång är man ofta ganska styrd och möjligheterna att påverka är mindre, men att bygga upp en bra startposition låter partiet spela sig till din favör.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: oh, them rails
Det finns tillfällen då spelarna kan påverka utgången av ett slag, men oftast är det ett för stort skeende för att de ska ha en chans att göra något sådan.
Vem har sagt att du vet? Inte alla matcher är uppgjorda, inte alla slag är vunna/förlorade på förhand.
Du drar det till en extrempunkt som är löjlig. En general är glad om han ser tillräckligt mycket av vad som händer för att bedöma situationen. Någon som är mitt på slagfältet har fult upp med att hålla rätt på vilka som slår på honom. Det är mycket få personer i en arme som vet vad man kommer att möta och vilka chanser man har. Kanske kan man göra någon skillnad, men ofta så är det bara ett bekräftande av faktum.
Det finns tillfällen då spelarna kan påverka utgången av ett slag, men oftast är det ett för stort skeende för att de ska ha en chans att göra något sådan.
Jag framförde det bara som ett alternativ av flera.
Därför att man flyttar ut spelarnas blickpunkt för långt. Du får en effekt liknande den man har när man flyger. När man står på startbanan så känna marken verklig. När man har startat och är 10-20m över marken så känns den verklig. Men redan vid hundra meter eller så så känns marken inte verklig längre, det är som att titta på ett modellandskap. Samma sak händer i rollspel. Flytta ut spelarna för långt och illusionen bryts.