Färdigheter eller inte färdigheter det är frågan

[zo0ok]

En annan vanlig problematik är utmaningen en vägg eller en vakt med hörsel

Klättra, Simma och Rida är ju andra sådana färdigheter som lämnar en stackare bakom.

 

[Skarpskytten]

Klättra, Simma och Rida är ju andra sådana färdigheter som lämnar en stackare bakom.

Och givet trådens tema är det lite kul att en första nivåns rollfigur i gammel-DnD antas kunna allt det där.

 

[runequester]

Im my experience having no skills at all means every player instead has a skill called "Guess what the GM thinks you can do" and your rating in it varies from moment to moment

 

[runequester]

Och givet trådens tema är det lite kul att en första nivåns rollfigur i gammel-DnD antas kunna allt det där.

True old school is the GM saying your character drowns because the rulebook doesn't say anyone can swim and therefore...

 

[runequester]

Och, det omvända scenariot är också vanligt. Rollpersonen försöker Bluffa, Övertala, Leta, Lyssna, Spåra... och SL frågar plikttroget vad RP har för färdighetsvärde... och så är det kreativa tillfället dödat när RP har FV=3. (eller så FÅR rollpersonen rollspela en Bluff istället för att slå mot FV=3, och så sitter någon annan spelare som faktiskt har Bluff och deppar, för att han borde lagt sina färdighetspoäng på armborst istället, som han inte kan rollspela sig runt).

This applies regardless of skills though.

In an OD&D game if I roleplay how my character casts a fireball but my character sheet says level 2 fighter, the GM doesn't let me cast a fireball.

 

[zo0ok]

This applies regardless of skills though.

In an OD&D game if I roleplay how my character casts a fireball but my character sheet says level 2 fighter, the GM doesn't let me cast a fireball.

Funny, but not at all the same thing.

 

[Skarpskytten]

Im my experience having no skills at all means every player instead has a skill called "Guess what the GM thinks you can do" and your rating in it varies from moment to moment

Då spelar man fel. SL gör en ”ruling” som sedan blir en regel.

Och jag föredrar nog att det blir så framför ”nu har vi tänkt ut sju smarta planer, varav ingen går att genomföra pga av vi aldrig kommer att klara färdighetsslagen”.

 

[zo0ok]

True old school is the GM saying your character drowns because the rulebook doesn't say anyone can swim and therefore...

There are rules for both swimming and drowning in AD&D 1e, AD&D 2e, and in Rules Cyclopedia (BECMI). (Not the same rules though)

 

[Skarpskytten]

Jag har snöat in på spel utan färdigheter. Skyller det vanligen på Old School Primer och @Rickard (tärningar kan inte utmanas) . Och det sista spelet jag spelade hade bara sex egenskaper, och ens rollfigur var kompetent - det var så befriande att bara spåna loss och lyckas med vilda idéer istället för att bara "nä, det går inte för jag har Bluffa 3" .

En av mina käpphästar är färdigheterna i ett spel bör vara relativt mycket värda om man spelar den tänkta spelstilen. Här tycker jag många färdighetsbaserade spel går vilse, och man blandar färdigheter som är oerhört användbara med sådana som är helt värdelösa eller som kräver att SL slår knut på sig själv för att de ska komma i spel (tittar på dig, Pendragon). Jag har tex insett att i Pendragon är det sju av c 20 (icke-strids)färdigheter som egentligen gör något intressant, resten är bara flavor. Tar man bort färdigheter helt löser man detta problem.

Sen tycker jag att om det ska var en färdighet, så ska det vara något som faktiskt går att träna upp eller lära upp. Så Lyssna går liksom bort, för det blir bara Monty Python när någon går till sin hörsellärare i nio veckor och kommer tillbaka med bättre hörsel.

 

[Skarpskytten]

There are rules for both swimming and drowning in AD&D 1e, AD&D 2e, and in Rules Cyclopedia (BECMI). (Not the same rules though)

In D&D games, all characters may swim

 

[runequester]

They must have played with the same GM so they put it in the book

 

[McKatla]

Blir det inte samma fenomen med samma spelgrupp i spel utan färdigheter, alltså att alla har stridsinriktning?

Det beror givetvis på systemet ifråga. Med bara grundegenskaper tvingas spelarna prioritera olika beroende på yrkesval; krigaren satsar på Styrka, magikerna på Psy (och Int) osv. Då blir också stridskompetensen olika och diversifierad.

 

[Lemur]

Min preferens är mer culture gaming = fler färdigheter, mindre culture gaming = färre färdigheter. Kör man ett stenhårt culture-gaming-grisodlar-äventyr är det liksom okej att inte alla färdigheter används och är lika värdefulla, för det berättar något om rollpersonerna och det är gott nog. I ett mer typiskt fantasy-äventyr känns färre färdigheter mer rimligt, ihop med stridsorienterade "feats". Alla kan simma, alla kan bluffa, osv.

 

[runequester]

Jag har snöat in på spel utan färdigheter. Skyller det vanligen på Old School Primer och @Rickard (tärningar kan inte utmanas) . Och det sista spelet jag spelade hade bara sex egenskaper, och ens rollfigur var kompetent - det var så befriande att bara spåna loss och lyckas med vilda idéer istället för att bara "nä, det går inte för jag har Bluffa 3" .

En av mina käpphästar är färdigheterna i ett spel bör vara relativt mycket värda om man spelar den tänkta spelstilen. Här tycker jag många färdighetsbaserade spel går vilse, och man blandar färdigheter som är oerhört användbara med sådana som är helt värdelösa eller som kräver att SL slår knut på sig själv för att de ska komma i spel (tittar på dig, Pendragon). Jag har tex insett att i Pendragon är det sju av c 20 (icke-strids)färdigheter som egentligen gör något intressant, resten är bara flavor. Tar man bort färdigheter helt löser man detta problem.

Sen tycker jag att om det ska var en färdighet, så ska det vara något som faktiskt går att träna upp eller lära upp. Så Lyssna går liksom bort, för det blir bara Monty Python när någon går till sin hörsellärare i nio veckor och kommer tillbaka med bättre hörsel.

I don't disagree with the stumbles of a bad skill system, but I want to ask a counter-question though:

We ran OD&D as close to by the book as we could a few years ago back when the OSR was all the rage (which is a trip btw, when you try to ignore what you know about D&D after the fact, the books read very differently).
My players at the time had experience with Matrix-style wargames (which are resolved through presenting an argument to the GM or group and then making a roll based on assigned odds) and while they enjoyed the game, they ended up wondering why we had character sheets instead of just freeforming it.

To use a Matrix-wargame example, I say "My character will break into the armoury, it will succeed because he is a big barbarian, because he has an axe and because the thief is distracting the guards" and then the GM then gives the odds on 2D6 or D100.

edit: This is very close to how the Danish convention scene tended to run back in the late 80s early 90s, but I am not sure if a similar thing was the case in Sweden where you guys had a real RPG industry.

 

[luddwig]

Det beror givetvis på systemet ifråga. Med bara grundegenskaper tvingas spelarna prioritera olika beroende på yrkesval; krigaren satsar på Styrka, magikerna på Psy (och Int) osv. Då blir också stridskompetensen olika och diversifierad.

Hm. Jag känner inte igen att det brukar vara så stor skillnad mellan spel med och utan färdigheter. Folk jag spelar med brukar helt enkelt inte vara påtagligt stridsfokuserade i spel med färdigheter. Gissningsvis beror det på hur vi spelar. Ofta spel där strid är farligt och därför bör undvikas. Dessutom kampanjer med väldigt varierat innehåll. En kortare strid kanske vart femte spelmöte, och större strider (sådana som kan ta en hel timme eller mer i realtid) än mer sällan.

 

[luddwig]

"nä, det går inte för jag har Bluffa 3"

Det där med väldigt låga färdighetsvärden känner jag igen från gamla BRP-spel, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Star Wars D6 är till exempel mer frikostigt med basvärden i alla färdigheter. Så att rollspel med färdigheter per automatik gör rollpersonerna dåliga på det mesta är inte sant. Det handlar istället om speldesign.

 

[Skarpskytten]

Det där med väldigt låga färdighetsvärden känner jag igen från gamla BRP-spel, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Star Wars D6 är till exempel mer frikostigt med basvärden i alla färdigheter. Så att rollspel med färdigheter per automatik gör rollpersonerna dåliga på det mesta är inte sant. Det handlar istället om speldesign.

Ja, det är en bra poäng. Och i min erfarenhet är BRP-spel de som är sämst, och där har man också haft en tradition av av gömma handlingen bakom färdighetsslag. Western också. Och Warhammer-rollspelen?

 

[zo0ok]

Det där med väldigt låga färdighetsvärden känner jag igen från gamla BRP-spel, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. [...] Det handlar istället om speldesign.

Absolut. De allra flesta spel med färdigheter jag spelat (DoD, Rolemaster, Western, Khelataar) innehåller en stor mängd färdigheter där man är absolut inkompetent på det allra mesta....

Problemet är att färdigheter fungerar rätt bra när man har FV 30-70%, eller 20-80%.... så båda utfallen är ganska troliga. Så om man designar sitt spel/färdighetssystem så att man börjar med 30-50% i allt (för att undvika det problemet vi pratar om)... så finns det inte så mycket utrymme för förbättring av rollpersonerna, innan systemet går sönder i andra ändan (när man har FV 90% och mer). Sedan finns det ju färdighetssystem där man slår mot en svårighetsgrad och inte under sitt FV... Rolemaster, D20, de fungerar bättre.

 

[luddwig]

Och Warhammer-rollspelen?

Min begränsad erfarenhet av WFRP säger mig att det spelet jobbar på ett lite annat sätt. Man kan börja lågt, typ 10 % men oftare 30 %, och får kämpa länge för att komma över 60 %. Det är dock en del av känslan. Du är en fiskare, fångvaktare eller sotare i en farlig värld. Tro inte att du är nåt! Förr eller senare dör du av ett yxhugg i ryggen eller ett infekterat råttbett.

 

[DanielSchenström]

Jag föredrar spel med många tydliga färdigheter över de med få bredare, men hur spelet är i övrigt spelar också in. En av sakerna jag gillar med många färdigheter är att det hjälper rollpersonerna att skilja sig åt, och att de systemen ofta också tillåter en att bli bättre oftare, speciellt om färdigheterna har större sifferspann. Jag och många (alla?) jag spelar med gillar att rollpersonen förbättras och ett system med färdigheter graderade 1-100 kan låta en bli lite bättre varje spelmöte vilket ger att man kan avbryta spelmötet med lite figurförbättring vilket är ett positivt sätt att avsluta.

DnD 5 är ett exempel där det blivit för få färdigheter för min smak, men jag har aldrig varit med om ett där det funnits för många. I spel helt utan färdigheter känns det som att där blir antingen grundegenskaperna i princip färdighetsvärden, eller så slår man inte om sådant som skulle kräva en färdighet, eller i värsta fall så finns det specialregler i äventyren för varje undantagsfall. Allt jag stött på funkar, inget spelsystem jag har kört har varit ospelbart, men jag vet verkligen vad jag föredrar. Jag är mer ok med inga färdigheter över för få färdigheter.

Just också när det gäller uppläggen så uppskattar jag om spelskaparna lyckats få med alla färdigheter i grundreglerna så man inte har 40 tilläggsböcker med nya färdigheter i, eller samma färdighet beskrivna på olika sätt med olika regelverkan som i AD&D 2. Det är inte heller så kul att upptäcka att en färdighet saknas när rollpersoner flera gånger gör nåt som inte är ovanligt i spelvärlden men det inte funnits en färdighet för det. Kommer inte ihåg vilken färdighet det var men spelet var Vampire the Masquerade där jag har grundboken och Player's Guide som har en massa extra färdigheter i sig. Generellt upplever jag den tidens White Wolf-spels grundböcker sakna vissa vanliga färdigheter för miljön de utspelar sig i.

Färdigheter i relation till resten av spelet. Det jag menar här är att om spelet är upplagt så att varje rollperson kan ha säg 2 färdigheter från en lista med 20 då är ofta rollpersonerna kunniga på olika saker så då behöver det inte finnas fler färdigheter, men i de spel där färdigheter är det centrala sättet att interagera med spelvärlden där brukar man ha fler färdigheter och då är det imho bättre med fler färdigheter att välja från.

Och slutligen så ogillar även jag de spel som gör nya rollpersoner inkompetenta. Jag spelledde Advanced Runequest och äventyren i Apple Lane.Ett av dem är ett grottröj med få motståndare. Spelarna skapade rollpersoner de var sugna på. Två dödar senare så var alla rollpersoner troll för att kunna komma vidare och det hängde ändå på att man hade tur med slagen då man kunde stå och vifta en himla massa innan man fick in en träff, så några omgångar troll gick också åt. Allra värsta jag vart med om var dock Star Frontiers där handgemäng var en infernalisk kombo av liten träffchans och minimal skada så ett slagsmål mellan två rollpersoner och två motståndare tog över en timmes speltid. I Runequest, kunde man med tur i alla fall få ner någon om man väl fick in en träff.