I stridsmomentet i ett rollspel, tycker ni att många attribut ska vara iblandade i få tärningsslag, eller tvärtom? Med få tärningsslag menar jag att man i spelsystemet försöker rationalisera bort alla "överflödiga" slag. I strid tar det sig uttryck i att man försöker få bort alla initiativslag, skadeslag och dyl. och bantar ner antalet tärningsslag till ett minimum, och i stället låter dessa ligga till grund för uträknandet av (samtliga) konsekvenser för det, baserat på attribut för de inblandade. Det är så jag resonerar när jag funderar över spelsystem, framför allt vad gäller stridsregler.
Är detta bra eller dåligt? Gör det spelarna mindre delaktiga i spel delen av rollspelandet, eftersom utrymme för egna initiativ i strid minskar? Enligt mitt sätt och tänka så är de val man gör inför ett handlingsmoment avgörande, när det väl genomförs finns inget utrymme för påverkan (inga skadeslag, inga tålighetsslag, bara statisk påverkan från förbestämda attibut). Allt avgörs i "generaliserade" tärningsslag..
Detta innebär också att stridssystemet bli mer statiskt...
Är det kul att bolla med specialregler i strid som t.ex. finta, dela upp sina handlingar i fler handlingar, göra specialhandlingar som man lärt sig, eller är det bara ivägen för roll spelandet?
Är detta bra eller dåligt? Gör det spelarna mindre delaktiga i spel delen av rollspelandet, eftersom utrymme för egna initiativ i strid minskar? Enligt mitt sätt och tänka så är de val man gör inför ett handlingsmoment avgörande, när det väl genomförs finns inget utrymme för påverkan (inga skadeslag, inga tålighetsslag, bara statisk påverkan från förbestämda attibut). Allt avgörs i "generaliserade" tärningsslag..
Detta innebär också att stridssystemet bli mer statiskt...
Är det kul att bolla med specialregler i strid som t.ex. finta, dela upp sina handlingar i fler handlingar, göra specialhandlingar som man lärt sig, eller är det bara ivägen för roll spelandet?