Nekromanti Få XP för guldpengar?

[Vitulv]

Jag har aldrig spelat D&D1ed, men lyssnade precis på en podcast som handlar om spelet. Den här tråden handlar dock inte om D&D, utan om en av mekanikerna som fanns med; nämligen att man fick XP för guldpengar, snarare än för monster.
Jag hade hört talas om fenomenet innan, och drog väl något på mungiporna eftersom det låter lite knasigt. I podcasten jag lyssnade på fick jag helt plötsligt höra en annan vinkel på den regeln.

En lyssnare (som inte heller spelat D&D1ed) hade skickat en insändare där han ifrågasatte spelets svårighet, att monster generellt var på tok för dödliga. Programledarna tog då upp just XP för guld som en förklaring. I D&D1 var inte monsterdödandet fokus, och det var därför man fick XP för själva skatten, snarare än för om man dödade monstret som vaktade den eller inte. I nyare varianter är det ju snarare monstret/motståndaren som fokus ligger på, snarare än det faktiska, underliggande syftet till att man går ner i dess håla - skatterna.

Jag tycker att man på ett sådant sätt öppnar upp för mer kreativt spel, där rollpersonerna får en vidare repertoar av lösningar för att närma sig spelets fokus, och spelledaren har större möjlighet att faktiskt använda sig av alldeles för tuffa monster - det är inte meningen att alla ska kunna spöas i strid (tvärtom!). Jag kan mycket väl tänka mig att det här ger en fantastisk stämning i Dungeonäventyr, där man som spelare har mycket större anledning att vara rejält rädd för vad som finns i grottan än i nyare versioner där motståndet är anpassat efter rollpersonerna.

Tankar?

 

[Hans E Magnusson]

Tankar?

inte många förutom att exp för monster är kasst och exp för guldpengar är super.

och en undran om det skulle funka att föra in i 4e

 

[Guest]

Har alltid tyckt det där verkat knasigt - om än charmigt. Men lägger man fram det såhär är det ju fantastiskt.

Dock så kanske man skulle kunna ersätta "xp för guld" mot någon form av mål/quests.
T.ex.

"Bärga Dödoslaktiels skatt - 1000 xp"
"Hämta den fallne krigaren Bengts kvarlevor - 100 xp"

 

[Unfair]

Tankar?

Jag har inte spelat någon typ av D&D eller annat spel där man fokuserar på att få enskilda XP, för min del så håller jag med om att man inte borde få XP för monstren, då de bara är ett hinder på vägen, jag föredrar system där man blir belönad när man når sitt mål, oavsett vilken väg man tar, och enligt den principen så håller jag med om att XP för guld är bättre än XP för monster/hinder. Jag brukar oftast i förväg kunna informera mina spelare angående när de kommer att kunna få XP/character development. Typ "när du/ni löst detta mysteriet", "när du/ni får tag i den här artefakten" eller "när du/ni lyckats att rädda den här personen"

 

[Cyberhest]

Det ska påpekas att man i äldre versioner av D&D även fick XP för monsterdödande, men inte lika mycket som i nyare versioner av spelet.

I 3.x får man ju XP även om man inte nödvändigtvis dödar lede fi, bara man så att säga "vinner" encountern på något listigt sätt. Dock är inte det heller helt smidigt alla gånger, så jag förstår din poäng.

XP för guld är, som sagt, charmigt. Skulle inte vara helt främmande för att modda om mitt D&D:ande i den riktningen.

 

[Petter42]

Jag har tänkt på det här några gånger och implementerat det för att testa lite också. DÅ kallade jag det UP (universella poäng) med vilka man köpte både föremål, förbättrade sin karaktär och typ allt annat också egentligen (typ som att levla). Det öppnar för väldigt mycket balans (och ickebalans) och valmöjligheter eftersom man ständigt tvingas välja mellan skatten, pengarna eller xp:n.

Eller fungerar det som så att man får XP när man hittar guld (ni hittar skatten, ni får fem hundra och når level sju)?

 

[Unfair]

Har alltid tyckt det där verkat knasigt - om än charmigt. Men lägger man fram det såhär är det ju fantastiskt.

Dock så kanske man skulle kunna ersätta "xp för guld" mot någon form av mål/quests.
T.ex.

"Bärga Dödoslaktiels skatt - 1000 xp"
"Hämta den fallne krigaren Bengts kvarlevor - 100 xp"

Precis så jag gillar det. Men även system som gradvis gör karaktärerna bettre oavsätt hur mycket/lite de får gjort på ett spelmöte är trevliga, typ "i slutet av varje möte får alla x XP och om ni lyckats spela bra så får ni ytterligare 0.5x XP"

 

[Vitulv]

Jag har tänkt på det här några gånger och implementerat det för att testa lite också. DÅ kallade jag det UP (universella poäng) med vilka man köpte både föremål, förbättrade sin karaktär och typ allt annat också egentligen (typ som att levla). Det öppnar för väldigt mycket balans (och ickebalans) och valmöjligheter eftersom man ständigt tvingas välja mellan skatten, pengarna eller xp:n.

Eller fungerar det som så att man får XP när man hittar guld (ni hittar skatten, ni får fem hundra och når level sju)?

Som jag förstår det så får man både skatten och pengarna. Alltså typ; ni hittar 1000 gp och får därför 1000XP.

 

[Vitulv]

Tankar?

inte många förutom att exp för monster är kasst och exp för guldpengar är super.

och en undran om det skulle funka att föra in i 4e

Fast fyran (och även trean i viss mån) är ju mer monsterfokuserade, i varje fall om man tittar till de officiella äventyren. Om man då ändrar om fokus till guldpengar så tror jag att det kan bli lite knepigt*. Om man däremot skriver egna äventyr så borde det funka fint; där är det ju du som DM som sätter fokus.

Det enda handlar väl om att försöka hitta en växelkurs mellan guldpengar och XP som funkar; alltså att de skatter som ett level 1-party hittar skall ha ett myntvärde (guld, silver eller vad det nu blir) som motsvarar den normala XP som delas ut på de nivåerna.

* Jag menar här att ett fokusskifte från monster till guldpengar i ett äventyr som i sin uppbyggnad är tänkt att rollpersonerna ska tampas med monstren kan fucka upp en del.

 

[Cyberhest]

Så kan man absolut göra. Dock tycker jag att sådana lösningar tenderar att flytta tyngdpunkten i XP-utdelandet till spelledarens godtycke. Vet man som spelare att man (i alla fall huvudsakligen) får erfarenhetspoäng enligt ett hyfsat tydligt och förutsägbart ramverk, ökar det spelarnas känsla av att det som deras karaktärer gör så att säga betyder något.

Det är i alla fall mitt synsätt

 

[anth]

Jag ser ingen motsättning i att få xp för att döda monster eller att hitta skatter - för mig är det samma sak.

Det jag INTE tycker om är spelledare som BARA ger xp för att döda monster - lyckas man smyga förbi monstret och sno skatten får man inga xp eftersom monstret fortfarande lever.

(dessutom får man problem med tjuvar vars specialitet är just att smyga - ska de inte få några xp för det?)

En sedelärande historia från tiden när jag var ung och dum:
För många år sedan spelledde jag en DnD-kampanj (kommer inte ihåg om det var i slutet av OADnD- eller början av ADnD2-eran).
Spelaren i fråga hade en hög-lvl fighter (runt lvl 12-15) och hade just klarat av ett speciellt knepigt äventyr genom list och därför klarat allt utan att ens behöva döda slutbossen.
Jag blev sur över att spelaren överlistat mig så jag gav därför inte ut några xp för slutbossen.
Då berättade spelaren att hans rollperson tog av sig sina fina vapen, rustning och magiska föremål och skulle fortsätta äventyra utan dem.
Jag blev helt perplex och undrade varför.
Han svarade: "om jag bara får xp för när jag faktiskt dödar monster och inte får xp om jag klarar mig utan att utsätta mig för stridens fara - så borde jag får mer xp om jag slåss utan rustning och vapen för då utsätter jag mig för ännu mer fara"
Jag förstod vinken och honom xp för monstret.

 

[Vitulv]

Jag ser ingen motsättning i att få xp för att döda monster eller att hitta skatter - för mig är det samma sak.

För mig är det två helt olika saker, faktiskt. En insikt som jag kom fram till idag. Det är två besläktade, men faktiskt helt olika, fokus. Det ena är fokus på målet, det andra är fokus på resan.

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, märk väl.

 

[anth]

Så kan man absolut göra. Dock tycker jag att sådana lösningar tenderar att flytta tyngdpunkten i XP-utdelandet till spelledarens godtycke. Vet man som spelare att man (i alla fall huvudsakligen) får erfarenhetspoäng enligt ett hyfsat tydligt och förutsägbart ramverk, ökar det spelarnas känsla av att det som deras karaktärer gör så att säga betyder något.

Det är i alla fall mitt synsätt

Jag förstår inte problemet - varför skulle man inte få xp för att rollspela bra?

Du skriver själv att xp ska delas ut enligt ett fastställt ramverk.
Det är väl bara att inkludera vad som är bra/dåligt spel i ramverket?
Om bara spelledaren är tydligt med vad han ger xp för lär sig spelarna väldigt snabbt vad de ska / inte ska göra för att få xp.

 

[Cyberhest]

Jag tycker som sagt inte att det är problematiskt i sig att det finns den sortens xp-utdelningar, utöver t.ex. xp för att bemästra fällor, besegra fiender, lägga beslag på guldskatter och så vidare. Däremot gillar jag när xp-utdelningen är detaljerad, i bemärkelsen att det inte bara är "ni får 1000 xp för att ni klarade uppdraget", utan att man som spelare känner att det har betydelse hur många fällor, monster och så vidare man klarade av.

Just xp-utdelning för rollspelande kan jag eventuellt känna mig tveksam till av andra anledningar. Om "bra rollspelande" är att man rollspelar sin karaktär i enlighet med den karaktärens personlighetsdrag, livsmål, egenheter och så vidare, så är det väl spelaren som bäst avgör om han eller hon lyckats?

 

[Ram]

Jag har tänkt på det här några gånger och implementerat det för att testa lite också. DÅ kallade jag det UP (universella poäng) med vilka man köpte både föremål, förbättrade sin karaktär och typ allt annat också egentligen (typ som att levla). Det öppnar för väldigt mycket balans (och ickebalans) och valmöjligheter eftersom man ständigt tvingas välja mellan skatten, pengarna eller xp:n.

Eller fungerar det som så att man får XP när man hittar guld (ni hittar skatten, ni får fem hundra och når level sju)?

Som jag förstår det så får man både skatten och pengarna. Alltså typ; ni hittar 1000 gp och får därför 1000XP.

Jupp. På den tiden så var ökningen från en level inte tillräcklig för att kunna banka monster av motsvarande level, man behövde köpa ny utrustning också för att matcha.

 

[Storuggla]

Den där regeln har jag sett i något Old School-spel och faktiskt i Castles & Crusades men tänkt att "Vafan, det blir ju kaka på kaka, xp för monstret och gör pengarna de hittar? Vad kommer härnäst, medborgarlön?".
Men nu när du tar upp det ur den här synvinkeln så är det ju faktiskt helt förståeligt och rentav att föredra. Dock kommer jag omedelbart att tänka på hur mycket pengar man kan bära med sig på en gång och om detta kommer leda till att man anlitar bärare för att få med sig allt xp...


Storuggla, ska forska igen

 

[Hans E Magnusson]

om jag minns rätt så körde Dave Arneson
med att man måste spendera guldet för att få expen,bara en parentes i det hela

 

[Christoffer]

Och en besatthet av något slag, typ konstälskare. Så inte förens man köpt konst och bjudit in till vernisage och kanske matat några fattiga konstnärer, diktare och mozart får man sin xp..,

 

[Storuggla]

Äh, det borde räcka om man bjuder laget runt på värdshuset och blåser pengarna på vin, kvinnor och mer vin. Det känns mer i linje med den sociopatiska åldra som äventyrare verkar ha


Storuggla, murderhobo

 

[Rickard]

Det enda jag ogillar med XP för GP är den dubbla belöningen (precis som jag ogillar dubbel bestraffning), nämligen att spelaren kan köpa sig bättre föremål OCH få en bättre karaktär. Jag vet förvisso inte hur vanligt förekommande magiska föremål var i D&D 1ED, men jag antar att oavsett huruvida de var vanligt förekommande eller ej så gav mer pengar alltid en fördel.

&[colro:#0+009900]Hna[/color9, var inlägg tog längere tid att skrva än normalygt