Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Jag har aldrig spelat D&D1ed, men lyssnade precis på en podcast som handlar om spelet. Den här tråden handlar dock inte om D&D, utan om en av mekanikerna som fanns med; nämligen att man fick XP för guldpengar, snarare än för monster.
Jag hade hört talas om fenomenet innan, och drog väl något på mungiporna eftersom det låter lite knasigt. I podcasten jag lyssnade på fick jag helt plötsligt höra en annan vinkel på den regeln.
En lyssnare (som inte heller spelat D&D1ed) hade skickat en insändare där han ifrågasatte spelets svårighet, att monster generellt var på tok för dödliga. Programledarna tog då upp just XP för guld som en förklaring. I D&D1 var inte monsterdödandet fokus, och det var därför man fick XP för själva skatten, snarare än för om man dödade monstret som vaktade den eller inte. I nyare varianter är det ju snarare monstret/motståndaren som fokus ligger på, snarare än det faktiska, underliggande syftet till att man går ner i dess håla - skatterna.
Jag tycker att man på ett sådant sätt öppnar upp för mer kreativt spel, där rollpersonerna får en vidare repertoar av lösningar för att närma sig spelets fokus, och spelledaren har större möjlighet att faktiskt använda sig av alldeles för tuffa monster - det är inte meningen att alla ska kunna spöas i strid (tvärtom!). Jag kan mycket väl tänka mig att det här ger en fantastisk stämning i Dungeonäventyr, där man som spelare har mycket större anledning att vara rejält rädd för vad som finns i grottan än i nyare versioner där motståndet är anpassat efter rollpersonerna.
Tankar?
Jag hade hört talas om fenomenet innan, och drog väl något på mungiporna eftersom det låter lite knasigt. I podcasten jag lyssnade på fick jag helt plötsligt höra en annan vinkel på den regeln.
En lyssnare (som inte heller spelat D&D1ed) hade skickat en insändare där han ifrågasatte spelets svårighet, att monster generellt var på tok för dödliga. Programledarna tog då upp just XP för guld som en förklaring. I D&D1 var inte monsterdödandet fokus, och det var därför man fick XP för själva skatten, snarare än för om man dödade monstret som vaktade den eller inte. I nyare varianter är det ju snarare monstret/motståndaren som fokus ligger på, snarare än det faktiska, underliggande syftet till att man går ner i dess håla - skatterna.
Jag tycker att man på ett sådant sätt öppnar upp för mer kreativt spel, där rollpersonerna får en vidare repertoar av lösningar för att närma sig spelets fokus, och spelledaren har större möjlighet att faktiskt använda sig av alldeles för tuffa monster - det är inte meningen att alla ska kunna spöas i strid (tvärtom!). Jag kan mycket väl tänka mig att det här ger en fantastisk stämning i Dungeonäventyr, där man som spelare har mycket större anledning att vara rejält rädd för vad som finns i grottan än i nyare versioner där motståndet är anpassat efter rollpersonerna.
Tankar?