Nekromanti Får du godkänt av ditt yngre jag?

[Saxifrage]

Antag att du konfronteras med en yngre person. Personen är du själv men vid en lägre ålder; låt säga ungefär hälften så gammal som du är idag. Skulle han eller hon vara imponerad av vad du åstadkommit så här långt? Eller fnyser vederbörande och konstaterar att du har blivit allt vad du brukade förakta?

/Sax, excellerar i knäppa OT-inlägg

 

[Gastono]

Om jag skölla möte en 8-åring så skulle jag nog klara mig ganska bra tycker jag.

Det tycker jag absolut!
Jag har utveckalts mycket sedan jag var 8 och jag tycker att det mesta är till det positiva absolut!

Så, jag skulle utan tvekan klara mig!

 

[Dansson]

På en punkt skulle nog Lill-Dan bli ytterst besviken.
Jag svor innan jag började gymnasiet, dyrt och heligt, att jag aldrig skulle börja jobba inom industri.
Dagen efter studenten började jag jobba på Stora Enso i Skoghall utanför Karlstad, och sen dess har det inte blivit några andra sorters jobb...
Men det ger vettig lön i alla fall och säkrar överlevnaden.

 

[Jambu]

Öh... jag har inte tagit över världen ännu...

...så nej...



Och vad händer förresten om jag dödar mitt yngre jag?
Inte för att jag skulle göra det......................

 

[Rosen]

Skulle han eller hon vara imponerad av vad du åstadkommit så här långt? Eller fnyser vederbörande och konstaterar att du har blivit allt vad du brukade förakta?

(Tänka mig som 20-åring...)
Jag tror inte vi skulle komma särskilt långt i diskussionen. Han skulle se min numera ganska ordinära hårlängd och undra när i h-e jag losade The True Faith of Heavy Metal och blev en kättare. När han sedan såg all tuggummipop i min skivsamling skulle han anta att jag hade fått grav hjärnblödning nånstans på vägen.

Om han mot förmodan kom över den chocken kunde jag kanske lugna honom med att jag bor i Stockholmstrakten (nära till Heavy Sound och en massa gig) och tjänar bra med pengar. Han skulle gilla att jag hade en söt fru (Schysst jobbat!)... men om han upptäckte att hon är troende metodist så skulle han falla till golvet, framstönande Venoms "In League with Satan".

Fast han skulle nog inte komma så långt. Så fort han tittade sig omkring hemma hos mig skulle han se alla Sailor Moon-posters på väggarna, och sedan kasta sig ut genom fönstret. ^_^

--
Åke

 

[Foggmock]

Lätt!

Jag har ju en massa coola saker, och böcker med balla bilder, på mitt rum. Dock har mängden modellflygplan drastiskt minskat, det ogillar nog mitt tioåriga jag...

Att jag är arbetslös skiter jag nog i, eftersom jag precis gjort lumpen och lekt med vapen och kollat på PANSARVAGNAR! Dessutom är jag grym på att måla figurer och jag har sprit på rummet. Jag HAR ju faktiskt jobb på gång, och om jag kunde få min nya dator någon gång hade ju det varit en klar favorit... jag menar, ett Sega 16-bitars kan inte jämföra sig riktigt med en modern dator och en Xbox, spelkänsla och sånt aside...

Jag skulle vara så överväldigad av mängden koola prylar att jag skulle skita i hur jag är egentligen... Även om jag faktiskt fortfarande håller fast vid en hel del gamla ideal.

 

[magoo]

Japp! På alla områden utom det sociala.

Jag har alldeles nyss läst igenom min dagbok från gymnasiet, när jag var ungefär hälften så gammal som jag är nu. Jag häpnar över hur fullständigt hjärndöd jag var på den tiden. Allt kretsade kring killar och jag var dessutom helt fladdrig och bytte förälskelseföremål en gång i kvarten ungefär. Hur lyckades jag med kombinationen att vara extremt korkad på fritiden och samtidigt väldigt ambitiös i skolan?

Mitt yngre jag skulle tycka att mitt nuvarande jag har alldeles för få vänner. Mitt gamla jag räknade vänner i femtiotal och en ensam kväll hade varit en anledning till att deppa. Jag bodde på elevhem och var ytlig bästis med en massa människor.

Mitt yngre jag skulle vara imponerad över mitt hus, min filmsamling, min dator och mitt bibliotek samt att jag varit SL och spexat. Mitt yngre jag var alldeles för blyg för sådant. Jag är dessutom mer vältränad än mitt yngre jag, om än 10 kilo tyngre.

Mitt yngre jag skulle tycka att jag var alldeles nerlusad med pengar. Det håller jag inte riktigt med om.

Mitt nuvarande jag skulle avfärda mitt yngre jag med en mening - Väx upp, din ytliga åttiotalspermanentade idiot!

 

[Johan K]

Jo, jag tror att jag skulle ha fått godkänt. I stort sett iaf..
Jag har hållt fast nästan vid de hobbies jag hade då som nu, har fått jobb med det jag tänkte mig då i det närmaste iaf..

Det enda som mitt yngre kanske skulle säga är att jag borde träna lite mer...

 

[Nightowl]

Skulle han eller hon vara imponerad av vad du åstadkommit så här långt? Eller fnyser vederbörande och konstaterar att du har blivit allt vad du brukade förakta?

Han/jag skulle få ångest när han såg hur lite jag/han fått uträttat i livet, men han skulle inte bry sig så mycket om mina åsikter. Jag är lika mesliberal nu som förr.

Erik

Redis: Han skulle förövrigt vara 19.

 

[Eva Florén]

c- eller 1 eller ig

Nej, hon skulle inte vara så nöjd med mig, hon skulle ha i bakhuvudet att hon minsann vid hälften av sin ålder skrev att hon skulle varit privatdeckare med egen firma och att hon minsann hade en rad djävligt bra berättelser igång och VARFÖR har du inte blivit författare ÄN?

Jag skulle kontra och påpeka att det minsann var hon som inte hade arshlet ur vagnen och började förfärdiga och SKICKA in berättelserna till förlag.

Visserligen skulle jag få ursäkta mig med att jag inte vågat skicka in efter refuseringen igen...

Sedan skulle hon undra varför jag/vi kastat bort en himla massa år på en utbildning till ett jobb vi inte vill jobba med... och hur gick det med stenslipningen och guldsmidet. Nehe Du är ju bara SÅÅÅ hopplös hade hon påpekat för att sedan inse att det är hon som format mig... eller typ.

Hon skulle iofs vara glad över att jag lyckats med några illustrationer och lärt mig att nästan teckna människor på rätt sätt.

Nej, jag skulle inte vara en vinnare i hennes ögon och hon skulle dessutom få mitt liv i rundgång genom att verkligen genomdriva vissa självmordsförsök - för hennes framtid var ju inget att ha!

Det är den korta historien till att jag INTE vill träffa mitt unga jag utan att vara försedd med kassa och bra jobb. Ja make har jag ju redan, något som hon inte trodde oss om, men ideen om bäbisar skulle jag få käka upp på längden och tvären... vi skulle ju inte ha några barn - det gör ju för ont!

Säga vad man vill, ändra på sig kan man verkligen.

 

[Jambu]

Re: c- eller 1 eller ig

Nej, hon skulle inte vara så nöjd med mig, hon skulle ha i bakhuvudet att hon minsann vid hälften av sin ålder skrev att hon skulle varit privatdeckare med egen firma och att hon minsann hade en rad djävligt bra berättelser igång och VARFÖR har du inte blivit författare ÄN?

Jag skulle kontra och påpeka att det minsann var hon som inte hade arshlet ur vagnen och började förfärdiga och SKICKA in berättelserna till förlag.

Visserligen skulle jag få ursäkta mig med att jag inte vågat skicka in efter refuseringen igen...

Det är inte något som mitt forna jag skulle fråga nuets jag men säkert något som nuets jag skulle fråga framtidens jag i en sådan situation... Nåja, det är väl bara för mig att sätta igång då!

 

[Rising]

Personen är du själv men vid en lägre ålder

Vi tar ett helt gäng Risingar, i femårsintervall.

Den femårige Rising... han har inte så höga krav, precis. Han gillar kanske att jag kan rita.

Den tioårige Rising... vi gillar varandra stenhårt. Jag har gjort de spel han har drömt om och kan rita de monster han tänker på hela dagarna. Han älskar att jag inte blivit för gammal för att spela datorspel och tycker det är ashäftigt att man kan gilla rollspel och fantasi fastän man är "vuxen".

Den femtonårige Rising... är ganska lökig, och han är dessutom inte helt nöjd med mig. Jag har inte svikt några ideal, men han är definitivt missnöjd. Men jag knackar hans fula lilla råttansikte om han börjar mopsa (han är typ den enda som jag skulle vinna en fajt mot), så han kan bara dra åt helvete.

Den tjugoårige Rising... har däremot redan för ett par år sedan förstått att det skulle bli såsom det har blivit för mig. Jag har inte blivit vad han föraktade (tvärtom håller jag fanan högt), men jag har absolut blivit det han förfasade sig över att bli; en nolla. Men jag får ändå viss respekt för att jag kan posera som gymnasieintellektuell, vilket aldrig han klarade. Å så är jag bättre på att vara en riktigt odräglig skitstövel än vad han var, och det kan han respektera, för vi har alltid kunnat skratta åt sånt.

Den tjugofemårige Rising... tycker att jag är på rätt riktning. Han har redan varit med om det värsta, så han håller anspråken låga.

framtidens Rising... den trettioårige Rising... om han har skrivit något bra eller om han har ett osentimentalt förhållande med någon intellektuell kvinna (inte den jag tänker på nu, herr framtidsRising, ja, du vet mycket väl vem jag pratar om) så har han mina beröm och mitt avund. Om han däremot fortfarande sitter och pratar om rollspel som aldrig blir färdiga här på wrnu så är han däremot en sopa som ska ha på käften.

 

[Svarte Faraonen]

Mitt tioåriga jag skulle nog klaga lite på att jag blev tråkig humanist i stället för något som involverar Science! (men det gör jag själv också ibland, så det får han göra), bli impad av min rollspelssamling och inse att vi båda har ett rätt risigt socialt liv. Han skulle också uppskatta min hårlängd, ty att låta håret växa var bland de första saker jag gjorde när jag fick ta över lite kontroll över mitt liv från mina föräldrar.

 

[Targon]

Skulle han eller hon vara imponerad av vad du åstadkommit så här långt?

Han skulle nog bli imponerad över min fina doktorsexamen men samtidigt undra varför i helvete jag inte har något jobb...

 

[Guest]

Det skulle bli en kamp till döden och jag skulle vinna, men några observationer skulle nog inte bli av.

Men om dessa observationer skulle bli av så skulle dessa vara observationerna.

Jag som fem skulle gilla att jag gillar kemi för jag gillade att blanda saker.

Jag som tio skulle gilla att jag inte längre är mobbad att jag faktiskt börjat spela rollspel, och att jag kan försvara mig själv nu, men skulle däremot inte gilla att jag inte pluggar så mycket som jag borde, att jag fortfarande är usel på att gräla, att jag inte gick spelprogrammering i gymnasiet, att jag inte har motorcykel och att jag inte utkrävt hämnd ännu.

Jag som femton skulle gilla att jag kom in på rätt gymnasium iövrigt skulle jag inte gilla att jag börjat spela kortspel igen, att jag inte har bra kontakt med mina kompisar från den tiden, att jag inte cyklar oftare, att jag inte är död, att jag går i kemi på chalmers, att jag inte tar tag i allt som jag borde.

Jag som tjugo skulle vara glad över att jag flyttat och vara arg på att jag inte flyttade tidigare och att jag inte studerar så mycket som jag behöver.

 

[Eksem]

När jag var 11 visste jag att jag skulle jobba med att formge reklam, det var det enda jag skulle kunna tänka mig att jobba med, eftersom jag insåg att det var hopplöst att livnära sig som serietecknare. Det närmsta jag kommer det yrket är att jag programmerar hemsidor som frilans ibland. Men jag får inte formge något. Kanske en kapp. Jag får stenhårt IG. Lärarhögskolan, liksom, hur värdelös är inte jag?

Dessutom skulle jag bo i Stockholm, så att det inte var så långt till Staffars och Tradition. Jag bor kvar i Södertälje, fast närmre tågstationen. IG med ett plus i kanten, då.

Jag har en massa sköna rollspel, brädspel, kortspel och lite sköna TV-spel, men nästan ingen anime och lite tunt med serietidningar. VG, i alla fall.

Jag har en sambo och har därmed sex regelbundet. MVG!

 

[Krille]

Får mitt yngre jag godkänt av mig?

Jag tror att jag skulle ha fått godkänt av mitt yngre jag. Visst, jag är tunnhårig och tjock och singel och jag fick inte ihop det med vare sig Krestin eller Sussi på permanent basis, men å andra sidan så har jag fem datorer igång hemma och en datorkarriär, och jag har gett ut ett antal egna rollspel och träffat Anders Blixt! Förmodligen så hade mitt yngre jag hjältedyrkat mig så till den grad att jag förmodligen hade fått skaka bort honom från benet.

En klart mycket mer intressant fråga är huruvida mitt yngre jag hade fått godkänt av mig. Förmodligen inte. Hade jag träffat mitt yngre jag öga mot öga så hade jag förmodligen blivit livrädd och sprungit och gömt mig.

 

[Rosen]

Re: Får mitt yngre jag godkänt av mig?

Hade jag träffat mitt yngre jag öga mot öga så hade jag förmodligen blivit livrädd och sprungit och gömt mig.

"Öh, du grabben. Jag vet exakt var du har gömt dina porrtidningar, så pys iväg annars berättar jag det för din morsa."
Den sortens hot bet på de yngre jagen, vet du. (-:

--
Åke

 

[Dewil]

Ja och nej

Mitt yngre jag skulle nog inte veta riktigt hur han skulle förhålla sig till min brist på karriär. Han har nämligen inga framtidsplaner mer än att framtiden skulle involvera datorer. Det planerade yrkesvalet, som sedan knappt tio år inte är datateknik, skulle förvåna honom men sedan framstå som logiskt.

Mitt yngre jag skulle beklaga att Amigan är död men troligtvis bli impad av min dator och tycka att det är kul att Civ fortfarande regerar.

Mitt yngre jag skulle notera att min då nyinköpta stereo fortfarande håller måttet och girigt bläddra igenom min skivsamling - inklusive alla vinylskivor som han förvånad skulle undra varför jag har skaffat.

Mitt yngre jag skulle tokdissa mitt val av bostadsort som jag dock skulle bortförklara med att bostadsbristen inte ger en så många alternativ.

Mitt yngre jag skulle smälla av inför åsynen av rollspelssamlingen men beklaga att det inte spelas så mycket med den.

Dewil

 

[Feuflux]

Antag att du konfronteras med en yngre person. Personen är du själv men vid en lägre ålder; låt säga ungefär hälften så gammal som du är idag. Skulle han eller hon vara imponerad av vad du åstadkommit så här långt? Eller fnyser vederbörande och konstaterar att du har blivit allt vad du brukade förakta?

Mig själv som 12-åring... hmm... jag hade inte börjat bry mig om framtiden då än. Så 12-åringen skulle nog inte bry sig så jävla mycket.

Försöker svara ändå...
12-åringen skulle gilla att jag fortfarande hade fantasin och barnasinnet kvar (ibland är 24-åringen lite rädd för att barnasinnet är lite väl dominant och att det kan vara bra att ha koll på jobb/försäkringar/yadayada..). Lillen skulle notera att att jag hade ett par rollspel men antagligen se oförstående ut när jag sa att de i princip aldrig används. Han skulle gilla att jag spelade dataspel men tycka att jag var lite väl ensidig med i princip bara två spel som spelas. Puzzle Pirates skulle troligtvis dissas totalt då det är massa social interaktion och för lite spel. Diablo2 skulle han dock vara lyrisk över.

Det var inte förräns i högstadiet som "pyssla med datorer" blev en potentiell sysselsättning så jag har ingen aning om vad lillen skulle säga om min rådande situation (exjobb rullar långsamt som fan, x antal sidoprojekt hos företaget rullar, allting (nästan) är kodning eller inställningsmeck).

Att jag är en asocial singel kan han knappast kritisera mig för med tanke på... fasen, jag hade faktiskt en flickvän då. Jaja, asocial var jag då också... men om han skulle mopsa upp sig så var jag vansinnigt kort och tanig i mellanstadiet så... hehe.