Björn den gode
Swashbuckler
Det känns för mig lite som en numera accepterad sanning att folk blir mer kreativa om de får lite begränsningar. Jag tycker också vi ser detta rätt tydligt i rollspel redan i karaktärsskapandet i D&D (eller alla andra klassiska rollspel) där vi begränsar hur bra roller kan vara så att inte någon blir bra på allt och i point-buy system så kan det bli en liten kreativ utmaning i sig att skapa en både bra och roliga karaktär.
I spel som Apocalypse World tycker jag det känns som att det går ännu längre där vi med 'moves' får reda på båda vad som händer om vi lyckas men också vad som händer om vi misslyckas och då ofta med 'välj en av dessa rätt specifika val', och dessutom 'moves' som begränsar vad spelledaren ska göra.
Tar vi oss ännu mer ut åt indie-hållet så har vi spel som Montsegur 1244 där vi begränsas inte bara av att det är samma roller varje gång men vi vet dessutom hur det kommer sluta, och det blir en ram som är väldigt lätt att vara kreativ runt.
Å andra sidan har vi fenomen som hantverksklubben, med extremt lösa ramar där nog ändå ingen kan säga att det inte är 'kreativt' snarare tvärtom, så vad tror vi, om målet är att ha så kreativt spelande som möjligt hade det varit bättre att bara ta bort alla begränsningar, låt folk skapa precis vilka roller de vill (även sätta ut värden som de vill) och låt världen vara så löst definierad som det går? Eller ligger det något i den gamla sanningen att begränsningar föder kreativitet, och finns det i så fall en gräns där det blir för begränsat? Är det en simpel 'folk gillar olika' fråga?
I spel som Apocalypse World tycker jag det känns som att det går ännu längre där vi med 'moves' får reda på båda vad som händer om vi lyckas men också vad som händer om vi misslyckas och då ofta med 'välj en av dessa rätt specifika val', och dessutom 'moves' som begränsar vad spelledaren ska göra.
Tar vi oss ännu mer ut åt indie-hållet så har vi spel som Montsegur 1244 där vi begränsas inte bara av att det är samma roller varje gång men vi vet dessutom hur det kommer sluta, och det blir en ram som är väldigt lätt att vara kreativ runt.
Å andra sidan har vi fenomen som hantverksklubben, med extremt lösa ramar där nog ändå ingen kan säga att det inte är 'kreativt' snarare tvärtom, så vad tror vi, om målet är att ha så kreativt spelande som möjligt hade det varit bättre att bara ta bort alla begränsningar, låt folk skapa precis vilka roller de vill (även sätta ut värden som de vill) och låt världen vara så löst definierad som det går? Eller ligger det något i den gamla sanningen att begränsningar föder kreativitet, och finns det i så fall en gräns där det blir för begränsat? Är det en simpel 'folk gillar olika' fråga?