Nekromanti För mycket information kan vara farligt...

[Nemesis IV]

Efter ca. ett halvårs frånvaro är jag tillbaka igen, med en fråga: Hur mycket information kan man ge en spelare för att förstärka spelupplevelsen för de andra spelarna utan att det förstör spelupplevelsen för den informerade?

Scenariot är detta:
Två rollpersoner var på katakomb-expedition. Under nedfärden gick de lite fel, och hamnade i en korridor som gick runt, runt tills den slutade vid samma vägskäl som den började. När de tänker ta den andra vägen dyker de själva upp i gången bakom dem. Korridoren hade transporterat dem tillbaka i tiden till ögonblicket de gick in i den, vilket innebar att de träffade sig själva (lite Harry Potter över det när jag tänker efter...). Deras "kopior" flydde tillbaka upp till staden, medan de själva fortsatte neråt utan att fatta särskilt mycket...

I nästa äventyr kommer en ny spelare in, och hans RP känner en av de befintliga spelarnas RP:s. Jag tänkte lura honom lite genom att låta honom träffa en av "kopiorna", men kom genast på att då måste en av spelarna spela den (man fattar nog misstankar om en RP styrs av spelledaren), och måste ha en massa extrainformation osv...

Alternativ 1: Låta spelaren vara med på det helt (låta honom veta allt om "kopiorna" och vad de gjorde efter att de flydde).

Alternativ 2: Säga till honom vad han får berätta för den nya spelaren, utan att låta honom veta något.

Alternativ 3: Beordra honom att helt enkelt inte säga någonting om vad som hänt (typ: "Näe, vi har inte gjort något specielt medan du var borta...").

Ska jag välja något av alternativen, eller helt enkelt skippa det? Eller finns det någon som har andra idéer om hur man kan genomföra det?

 

[Johan K]

Jag skulle nog ta & välja alt. 2 & hoppas att det går vägen.. Men säkerligen så kommer spelaren som hade kommit in lagt märket till att nått varit mystiskt i den här situtaionen... Så han skulle nog komma med en del mystiska frågor & sådant..
Skulle vara kul om de gick ner i katakomberna igen & plödsligt möta sig själva...

 

[thark]

Normalt är min instinkt att lita till spelarnas brandväggsförmågor och ge dem så mycket möjligt information som möjligt - "bandbredden" för hur mycket information om en situation man kan förmedla genom muntligt berättande är så väldigt begränsad jämfört med vad man skulle uppfatta om man faktiskt var där, att man nästan ofta kan anse att även om en spelare tekniskt sett handlar efter information som han inte känner till, så uppväger det kanske sådant han SKULLE kunna ha gissat sig till om han faktiskt VAR där och inte bara hörde det beskrivas.

Tänk på att i verkligheten kan det kanske räcka med kanske en liten förändring i kroppspråket eller ordförrådet för att man ska börja ana att något inte stor rätt till. Visst, kanske bara så man undrar om Pelle är sjuk idag och inte så att man direkt fattar att det är en Ond Klon, men man får nog ändå mycket tydligare ledtrådar om att något är fel än vad som skulle vara fallet om man inte säger något och bara låter spelaren spela klonen och köra på...

I det här fallet skulle jag nog ändå gå på alternativ 2, dock, helt enkelt för att det är en kul överraskning och det känns som en tillräckligt tuff effekt för att vara värd ett undantag och kanske tumma lite på trovärdigheten. Om den nye rollpersonen inte är den allra mest observante eller inte känner dem väldigt väl kan du ju se det som en ursäkt att tuta och köra.

 

[Robban]

är det någon skillnad på personligheterna mellan de riktiga rollpersonerna och kopiorna?

skulle vara ganska kul om de riktiga rp:na kommer tillbaka till staden, går in på värdshuset, och upptäcker att alla deras saker är borta (om de nu lämnade nåt där)... annars kan ju riddjur och dylikt försvinna. när de sedan frågar nån i närheten om de vet vart allt tagit vägen så "Naee, ni kom ju och hämtade allting för inte mindre än ett glas sedan." följt av en massa underliga blickar.

 

[Johan K]

är det någon skillnad på personligheterna mellan de riktiga rollpersonerna och kopiorna?

Säkerligen inte... Vore ju konstigt om det var någon skillnad.

skulle vara ganska kul om de riktiga rp:na kommer tillbaka till staden, går in på värdshuset, och upptäcker att alla deras saker är borta (om de nu lämnade nåt där)... annars kan ju riddjur och dylikt försvinna. när de sedan frågar nån i närheten om de vet vart allt tagit vägen så "Naee, ni kom ju och hämtade allting för inte mindre än ett glas sedan." följt av en massa underliga blickar.

Jaa, det skulle ju vara en höjdare ju !!
Snacka om förvirring !!

 

[anth]

Av vad jag förstod så har de gamla spelarna sett sig själva OCH känt igen sig själva - de vet att det finns dubbelgångare.

Tuta i en av de gamla spelarna att det ÄR en dubbelgångare och att ni tillsammans ska lura den nya spelaren.

Eftersom det inte är en doppelganger, utan dem själva så lurar du BÅDE den nya och en gamla spelaren.

 

[Hartland]

Jag skulle snarare göra tvärt om.

Ge den nya spelaren förmycket information och säga åt honom att han hade pratat med dom utan för / knappt inne i grottan. Sen när han möter dom andra spelarna så får han då spela och säga: "Va fan gör ni här? Var inte ni bakom mig nyss?" Typ.

Eller:

Sen sa du att dom inte träffade dubbelgångare egentligen utan att de verkligen träffade sig själva. Jag tycker dock att det verkar konstigt att dom är kvar i gruvan fast dom egentligen har sprungit ur den innan dom gick igenom den. Jag ser det helre som om spelarna har blivit besatta av nått och bara tror att dom ännu "finns". Mitt förslag blir snarare att dom nu är andar och spöken som irrar runt och därför inte kan hitta ut ur grottan. Deras kompis kommer till gruvan utan att träffa dubbelgångare på vägen och sedan blir han förvånad att träffa sina vänner i spökklädnad (vita lakan med hål för ögonen ). Problemet med denna ide är hur man ska fortsätta då två av spelarna är spöken och kan troligen inte lämna grottan. Då faller det på den nya att hämta tillbaka de andra tvås kroppar så dom kan bli sig själva igen och det kanske inte är så kul för de två om dom bara får sitta och titta på...
Och sen har du eventuellt rumtiden att tänka på så att inte hela tidens valv fallersönder för dina nycker

/Hartland - hoppas att nått blev förståligt

 

[Blippe]

Spelaren som vet mer tycker det är koolt, känner sig speciell och är en glad och delaktig spelare...

Spelarna som inte vet blir glatt överraskade när de för reda på det, förstår inte mysteriet och tycker att det är kul med något nytt som de får klura ut...

Så låt en av spelarna få reda på extrainformation och spela sin kopia... Det är bara positivt för allihop...

 

[Nemesis IV]

Ge den nya spelaren förmycket information och säga åt honom att han hade pratat med dom utan för

Och med andra ord skippa hela grejen med att lura spelaren?

Jag tycker dock att det verkar konstigt att dom är kvar i gruvan fast dom egentligen har sprungit ur den innan dom gick igenom den.

Var inte så pesimistisk! Fungerar det för Rowling fungerar det för mig ...

Jag ser det helre som om spelarna har blivit besatta av nått och bara tror att dom ännu "finns".

Ok, men så ser inte jag det. Jag ser det snarare som att eftersom en person inte kan möta sig "kopierar" verkligheten personen till två, som efter kopieringsögonblicket får helt skilda medvetanden.

Mitt förslag blir snarare att dom nu är andar och spöken som irrar runt och därför inte kan hitta ut ur grottan.

Du glömmer att första äventyret redan spelats, och RP:na har inte sett ut som spöken för dem som de har mött. Dessutom passar det inte alls i Blå Ankan...

 

[Nemesis IV]

är det någon skillnad på personligheterna mellan de riktiga rollpersonerna och kopiorna?

Tjaa, små skildnader måste det ju bli i och med att deras hjärnor upplevt helt skilda saker de senaste dagarna. Men knappast några märkbara. Annars var det liksom det du sa som var själva grejen. RP:na går omkring och upptäcker att de har gjort en massa saker som de inte känner till (det roligaste är att de gjorde en deal med en snubbe som var med på expeditionen, och deras kopior har gjort ungefär samma deal med hans kopia )...