Nekromanti För- och nackdelar

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: För- och nackdelar (OT)

Gaah. Programmerare borde inte tillåtas besöka offentliga diskussionsforum :gremgrin:

Se min kommentar som en eloge.

Försökte se den som en galosch först, men insåg att det inte gick, så jag får nog helt enkelt följa din uppmaning.

(Ok... jag ÄR less på att sitta på kontoret och vill hem till datorn och Freelancer. Men nu är verkligheten som den är.)
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: För- och nackdelar (OT)

Gaah. Programmerare borde inte tillåtas besöka offentliga diskussionsforum
Utan oss hade det inte funnits offentliga diskussionsforum...

Ok... jag ÄR less på att sitta på kontoret och vill hem till datorn och Freelancer.
Japp, vet precis hur det är. Själv har jag börjat kartlägga Freelancer, ta stämningsscreenshots och kartlägga organisationer och historia för att sno och (aningen modifierat (i första hand mindre öpnna stridigheter, lite större skepp, realistiska storlekar på planeter och avstånd mellan dem (nu är planeterna några kilometer i diameter!))) använda som rollspelsvärld. Det är lite lagom vilda västern-space opera, i stil med Firefly för att passa min smak. Synd bara att datorspelet blir tråkigt när man spelat genom och det inte finns några utmaningar kvar (när man har ett skepp som kan klara 150 000 credits-uppdrag medan man pratar i telefon...).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Upprabblande av för- och nackdelar:

"Nja. Jag säger nästan tvärt om. Oftast bidrar för- och nackdelar med enkla lättöverskådliga listor som man kan kasta en snabb titt eller två på och sedan komma igång med att spela direkt"

Nej, jag menar när man gör rollpersonen.

Det är enklare att bara gestalta såsom en ädel ridderlig gentleman, än att man ska kolla i en lista och försöka få med alla För- och Nackdelar som det innebär. För det är alltså nackdelen med att ha dessa; när man gör sin rollperson måste man titta igenom dem alla. Annars uppstår konstigheter när killen utan nackdelen "mytomani" ljuger mer än den riktige mytomanen. blir det så, då försvinner ju hela idén med För- och Nackdelar överhuvudtaget.

För- och Nackdelar är som en stor lista med frågor som man måste svara "ja eller nej" på när man genererar sin rollperson. Ju större listan blir, desto omständigare blir det att skapa sin rollperson. Det är enklare att bara börja från noll och hitta på vilka för- och nackdelar ens rollperson nu skall ha. Dumdristig kan man ju vara fastän man inte har skrivit "dumdristig" på ens rollformulär.

Översikten minskas rejält när man genererar en rollperson med Fördelar/Nackdelar.

---

"Självklart kan en bakgrundshistoria vara olika lång, men poängen är att jag nog inte har sett problemet du åsyftar."

Jag tycker inte det här har med bakgrundshistoia att göra överhuvudtaget. Man kan vara rullstolsbunden i gamla Chock precis lika bra som man kan vara det i ett rollspel där "rullstolsbunden" är en nackdel, och det behöver man inte skriva någon bakgrundsberättelse för.

Skilllnaden är att person som vill vara "vanlig" i Kult inte bara kan gestalta sin roll, utan måste skaffa fördelen "rationell". Man kan inte bara gestalta sin roll ädelt och ridderligt, utan man måste skaffa nackdelar såsom "chevaleresk" först.

Jag tycker ändå att fördelar/nackdelar är väldigt bra att ha med i rollspel, men det finns en nackdel med dem och jag tycker att man i längsta möjliga mån skall använda endast fördelar/nackdelar som inte spelaren skulle komma på att ge sin rollperson ändå.

/Riz
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Jag tycker att system Vampire användet för flaws och är ett bra system där man har poäng som man får spendera på och välja vilka flaws och merits man vill ha. Enligt mig det bästa sättet att behandla dem.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Upprabblande av för- och nackdelar:

Skilllnaden är att person som vill vara "vanlig" i Kult inte bara kan gestalta sin roll, utan måste skaffa fördelen "rationell". Man kan inte bara gestalta sin roll ädelt och ridderligt, utan man måste skaffa nackdelar såsom "chevaleresk" först.
I de flesta spel där ads/disads förekommer så har de en lite mer drastisk innebörd. Rationell innebär då att man inte kan se utanför det vetenskapligt förklarliga om man så blir biten i baken av en cthulhuid demon, chevaleresk innebär att man slåss schysst oavsett omständigheter och hur mycket motståndaren förtjänar att bara slaktas och att man orädd stormar ett slott ensam för att rädda en jungfru i nöd.

Man har så att säga lyft egenskapen från att vara en allmän beskrivning av personlighet till att bli en fixering. Rationell är datorlogisk, chevaleresk är don Quixote. Det är så starka egenskaper att det är svårt att tänka sig en person med mer än ett par av dem (såvida det inte är allvarliga psykiska störningar med i bilden).
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Jag tycker att system Vampire användet för flaws och är ett bra system där man har poäng som man får spendera på och välja vilka flaws och merits man vill ha. Enligt mig det bästa sättet att behandla dem.
ett system som vampire klarar sig mycket bra utan merits and flaws.

Ett system som vampire tjänar på intet sätt på att ha ett system med merits and flaws.

I vampire blir det lätt (?) så att man skaffar sig nackdelar för att få de poäng man vill ha för att spendera.

Jag tycker de flesta system klarar sig bättre utan ett system för merits and flaws. Man lägger till nått där det passar utan att få poäng för det.


Men det verkar finnas något delade meningar om detta.

Bombu
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Att Vampire skulle klara sig bättre utan merits och flaws är jag övertygad om, men jag tycker att om man ska ha merits och flaws så ska det göras på det sättet för det är rätt smart system även om alla plockar sju poäng flaws eftersom meritsen är värdelösa. Men har man bra merits och flaws så finns det nog inget bättre sätt. (Vad jag vet)
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Men har man bra merits och flaws så finns det nog inget bättre sätt. (Vad jag vet)
vi har lite olika utgångspunkt och säkert beror det på vad man har upplevt i rollspelsväg.

För mig har merits och flaws blivit synonymnt med ett sätt att maxa en karaktär.

Det behöver säkert inte bli så men jag ser inte riktigt vitsen med att få extra poäng för att ens karaktär är på det ena eller det andra sättet, jag tycker man kan lägga till sånna karaktärsdrag ändå.

Om man skall ha flaws så tycker jag man skall begränsa det till en flaw som man lätt kan hålla i huvudet, som verkligen kan prägla karaktären och som spelledaren kan hålla koll på.

Fler flaws har en tendens att försvinna i mängden.

Men som sagt jag tycker inte man skall få några poäng för sina flaws. Ta dem ändå om man känner att karaktären vinner på att ha dem.

Bombu
 

Irratic

Veteran
Joined
4 May 2003
Messages
143
Location
Åsa
Re: Upprabblande av för- och nackdelar:

TJenna!

I det spel jag håller på & utvecklar kör vi med för & nackdelar men endast om spelaren kan fåp in dem på ett naturligt sätt i bakgrunden. På detta sätt får SL in infallsvinkel i hur man kan få in spelaren i äventyret utanb att köra den gamla hederliga "du anställs" tekninken som är tjatad till döds. Dessutom kan man få spelaren mer engagerad i kampanjen om hans egna misstag & bakgrund blandas in i komplotten. Som jag hade när jag var spelare, min far var en ond adelsman som torterade oskyldiga & höll på med svart magi & var i samklang med gruppens nemesis. Detta ledde till att man blev mer intresserad av vad som hände & kunde samla på sig info & ledtrådar på ett mer aktivt sätt.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Kan man inte göra lite som systemet i WW regler ??
Att man har merits & flaws som ger olika poäng på hur bra eller "dåliga" de är.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Ordning

En fråga som poppat upp i mitt huvud när jag följt den här tråden gäller bakgrund och ads/disads.

Jag brukar själv ha en vag bild om vilken karaktär jag vill göra. Under tiden jag gör karaktären väljer jag ads/disads som jag tycker passar den vaga bilden, sedan gör jag en bakgrundshistoria. I den ordningen. Jag använder ads/disads (och hela karaktärsskapelseprocessen) som inspiration till bakgrunden.

Jag får intrycket att många gör tvärtom och börjar med bakgrunden. Hur gör ni?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,125
Location
The Culture
Re: Ordning

Jag gör på precis samma sätt: koncept -> skapande -> bakgrundsskrivande. Ofta leder läsandet av listor över fördelar, nackdelar eller färdigheter till att karaktären utvecklas i en oväntad rikting ("har har egenskapen X därför att han en gång..."). Först när poängen är utplacerade sätter jag mig och skriver en sammanfattande bakgrund och personlighet, för det är först då jag har ordentlig koll på rollpersonen.

/tobias
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Jag brukar själv ha en vag bild om vilken karaktär jag vill göra. Under tiden jag gör karaktären väljer jag ads/disads som jag tycker passar den vaga bilden, sedan gör jag en bakgrundshistoria. I den ordningen."

Jag har ett koncept klart för mig från början. Typ "Chronopias motsvarighet till Leila K" eller liknande. En skissartad karta som jag sedan skall navigera mig fram med.

Sedan spelar jag lixom igenom rollpersonens uppväxt medan jag väljer värden, köper färdigheter och skaffar mig specialegenskaper såsom fördelar/nackdelar.

Just fördelarna/nackdelarna hänger ihop med konceptet, så de tar jag gärna på en gång, medan färdigheterna liksom kommer till i avvägningar där jag redan börjat gestalta rollpersonen och tänker mig in i hur hon hoppar från olika karriärer och snappar upp diverse erfarenheter under vägen. Ett rollspel med bra genereringsregler skall få en att kunna göra ungefär den sortens rollperson man har i huvudet, men samtidigt inspirera en under arbetets gång att lägga till litet som man inte visste att man ville ha från början.

Jag brukar faktiskt inte skriva så mycket bakgrundshistoria. Några rader, bara, som är rätt självförklarande. Jag anser att det intressanta i en rollpersons liv skall ske under själva äventyren, och tycker att långa bakgrundshistorier mest är ett sätt för pompösa spelare att försöka dölja hur dåliga de egentligen är på att få intressanta saker att hända tillsammans med spelledaren.

Men sedan är jag som spelledare inte så förtjust heller att titta på rollformulären och leta efter mostrar och fastrar som kan vara lämpliga uppdragsgivare. Jag är mycket mer intresserad av de relationer som kan uppstå spontant medan vi spelar. Om spelarna gillar någon av mina spelledarpersoner så är det en äkta relation, som uppstått på riktigt. När jag gestaltar någon av rollpersonernas vänner från det förflutna så sker något annat, då är det ju bara jag som låtsas gestalta en spelledarperson som det står att rollpersonen gillar på dennes rollformulär. Syntetisk relation. Dålig. Det som händer på riktigt i äventyren är bättre.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Jag är mycket mer intresserad av de relationer som kan uppstå spontant medan vi spelar. Om spelarna gillar någon av mina spelledarpersoner så är det en äkta relation, som uppstått på riktigt. När jag gestaltar någon av rollpersonernas vänner från det förflutna så sker något annat, då är det ju bara jag som låtsas gestalta en spelledarperson som det står att rollpersonen gillar på dennes rollformulär."

Så ämlans pr...

Nä, jag ska inget säga, i alla fall inget elakt.

Till att börja med vill jag bara säga att vad du känner som spelledare för spelarnas förra relationer, så känner ofta jag för spelledarens kreationer. Vad sjutton ska jag bry mig om dem för? Jag känner dem ju inte. Äkta plast, liksom.

Däremot, en person som jag känner som spelledaren slänger in i sitt äventyr gör att jag som spelare känner mig uppmärksammad. Jag har fått ge input i spelarens äventyr, jag har påverkat ståryn, jag har gjort något. Det känns för mig långt mer äkta än ungefär vilken spelledarperson som helst. Dessutom är det ofta mycket enklare för spelledaren att hitta på incitament för att få in min rollperson i ståryn. Det känns mer trovärdigt om man har uppspecat i sin bakgrund att man har en kusin med en herrgård i Yorkshire, än om spelledaren säger att ens sedan länge saknade och för spelaren hittills helt okände kusin i Yorkshire telegraferar om att han ska hälsa på honom i herrgården.

Sen finns det ju faktiskt ingenting som säger emot dem. En beskriven bakgrund tar ju knappast upp alla personer som en rollperson kan tänkas ha träffat eller komma att träffa genom sitt liv. Det finns med andra ord fortfarande utrymme för spelledarens "äkta" plast... ehrm... spelledarpersoner, även om jag listar upp en hel radda av släkten bort till nästkusins brylling.

Vilket för mig över till något annat: bara det faktum att ha en nästkusins brylling att referera till, utan att behöva improvisera honom, gör att jag känner att min rollperson är mer levande och äkta. Det hjälper mig att rollspela. Det gör det dessutom mer trovärdigt att man dessutom har en kusin (som har en herrgård i Yorkshire) om spelledaren nu behöver sätta in en sådan som citament.

Därmed är inte sagt att jag vill ha femtielva sidor med rollpersonsbakgrund. Den bit som spelledaren får överstiger aldrig en A4 (mer än så vet jag av erfarenhet att han aldrig orkar läsa) och sällan ens en halv, och den bit jag skriver för mig själv är sällan mer än två sidor lång.

Kort sagt, en bakgrund är som en rockhängare. Det är enklare att hänga upp rocken på rockhängaren om man har en än om man inte har en, och man kan fortfarande slänga rocken i hörnet eller över ryggen på en stol om man känner för det.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Till att börja med vill jag bara säga att vad du känner som spelledare för spelarnas förra relationer, så känner ofta jag för spelledarens kreationer. Vad sjutton ska jag bry mig om dem för? Jag känner dem ju inte. Äkta plast, liksom."

Men det är ju det jag menar! Många av spelledarpersonerna är ju inte alls sådana som man gillar, dem tar jag med min rollperson bara och skiter i. Det är enbart de balla spelledarpersonerna som jag vill bli kompis med och träffa flera gånger. Det är det som gör det så konstigt när jag har hittat på en person i min bakgrundsbeskrivning som jag verkligen gillar, och så tar spelledaren och gestaltar denna på ett sätt som får mig att bara sparka bakut på en gång. Därför tycker jag det är så mycket bättre om jag får bilda mig relationer på riktigt medan vi spelar. Då väljer jag ut de spelledarpersonerna som jag går ihop med bra, alltså precis som relationer blir till i verkligheten. Att skriva in viktiga relationer i bakgrundsbeskrivningen och låta spelledaren gestalta dessa är som blinddate och tvångsgifte på en och samma gång, man får leva med att den personen som egentligen skulle vara ens älskade guru bara visar sig vara en snuskig, lökig gubbe när allt kommer kring...

"Däremot, en person som jag känner som spelledaren slänger in i sitt äventyr gör att jag som spelare känner mig uppmärksammad. Jag har fått ge input i spelarens äventyr, jag har påverkat ståryn, jag har gjort något."

Nja, du som rollpersonsgenererare har fått påverka storyn. När du gjorde rollpersonen har du fått påverka äventyren. Det är bra, men det finns faktiskt andra sätt för spelaren att påverka spelsessionerna. Såsom rollgestaltare, till exempel. Om min rollperson väljer ut ett värdshus som hon tycker passar henne, blir stammis och bekantar sig med de andra stammisarna, då bildas relationer som också kan leda till äventyr och andra situationer. Jag väljer vilka jag ska bilda mig en relation till, och utifrån detta påverkas spelsessionerna. Det är också en form av interaktion. En som jag värdesätter högre eftersom den skett på riktigt och inte bara klottrats ned på papper.

"Vilket för mig över till något annat: bara det faktum att ha en nästkusins brylling att referera till, utan att behöva improvisera honom, gör att jag känner att min rollperson är mer levande och äkta. ... Därmed är inte sagt att jag vill ha femtielva sidor med rollpersonsbakgrund. Den bit som spelledaren får överstiger aldrig en A4 (mer än så vet jag av erfarenhet att han aldrig orkar läsa) och sällan ens en halv, och den bit jag skriver för mig själv är sällan mer än två sidor lång."

Well, det är ungefär samma mängd som jag själv har, (även om jag sällan skriver något åt mig själv) så jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Vi verkar tänka ganska lika i grunden, även om jag är lite allergisk mot just relationer gjorda på förhand. Jag fokuserar på andra saker i min bakgrundsbeskrivning. (eller så skriver jag in relationer med spelledarpersoner som redan är etablerade i kampanjen. Man kan till exempel fråga SL om man får vara sonen till grannen som bodde mitt emot ens gamla rollperson, eller liknande) Då vet man hur grannen är och kan få bakgrundsbeskrivningen att kännas helt rätt redan från början.

/Riz
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Ordning

I mitt fall så börjar jag nog med ett väldigt vagt koncept, genererar en nästan lika vag karaktär och låter sedan min stackars RP bli vad den ska vara under kampanjens gång istället. Det fungerar oftast bättre, eftersom det då inte blir några koncept som glöms bort eller försvinner i kontrasterna mellan min RP och någon annans.

Man får helt enkelt användning av allting. Sedan om jag har ett par nackdelar som jag inte kan kontrollera så blir det hela ännu roligare.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Det är det som gör det så konstigt när jag har hittat på en person i min bakgrundsbeskrivning som jag verkligen gillar, och så tar spelledaren och gestaltar denna på ett sätt som får mig att bara sparka bakut på en gång."

Du menar alltså att din spelledare är så hänsynslös att han hugger armar av din rollperson då och då för att han tycker att det är roligare så, eller tolkar ditt slott som en ruin eller ditt rymdskepp som en skrothög?

Personer som infogas i bakgrunden är en del av rollpersonen, IMHO. Ska spelledaren in och rota där så krävs faktiskt lite hänsyn till spelaren. Lika lite som spelledaren ska säga att rollpersonen är enarmad då spelledaren behöver en enarmad rollperson, lika lite ska spelledaren förvandla ens älskade guru till en snuskig gubbe, i alla fall inte utan ditt medgivande. Så ser jag det, i alla fall.

Personer i en rollpersons bakgrund är resurser som spelledaren får låna, inte spelledarens ägodel. Om spelledaren vill låna dem (och jag antar att om han vill låna dem så är det för att han ser en nytta med dem) så följer det sig rätt självklart att man är försiktig med dem. Ungefär som om man lånar en eldriven skruvdragare av grannen - du lånar den enbart om du anser dig behöva låna en, och lånar du den så är du försiktig med den och använder den inte för att banka in spik med.

"Det är bra, men det finns faktiskt andra sätt för spelaren att påverka spelsessionerna. Såsom rollgestaltare, till exempel."

Som rollgestaltare reagerar jag endast på av spelledaren givna förutsättningar. Stårytelling är för wuzzies. Riktiga rollspelare stårykreäjtar. :gremwink:

Men allvarligt talat, jag ser fortfarande inte motsättningarna mellan personer i bakgrunder och spelledarpersoner som du bildar relation till senare. Även om du har personer i din bakgrund så kan du fortfarande bilda relationer senare.

Men liksom, jag kan inte spela en lady Kalia som är indragen i en släktfejd med hus Fodorev, utan att någonstans i bakgrunden definiera att lady Kalia har en familj som har en släktfejd med hus Fodorev. Det gör att om jag enbart kör efter din modell, och enbart väljer relationer med spelledarpersoner som jag bildar en relation till senare, så missar jag en bra ståry.

Däremot, även om jag har definierat upp en familj till lady Kalia och en grundläggande fejd till hus Fodorev, så kan jag fortfarande bilda relationer till andra personer. Förmodligen är jag till och med tvungen att göra det om jag ska komma någon vart med ståryn om släktfejden. Hur ska hus Alexander annars få allierade?

I vilket fall som helst så föredrar jag helt klart att spela en lady Kalia som redan från början har ett skäl till att ge sig in i ståryn med fejden mellan hus Alexander och hus Fodorev, än att spela en slumpvist vald rollperson som råkar komma förbi Tapani-sektorn och får bilda egna relationer och eventuellt kanske måhända dras in i en släktfejd mellan hus Alexander och hus Fodorev med bra mycket mer luddiga incitament.

Men det är jag det, och jag är ju prestationsrollspelare och stårykreäjtare, inte någon snoffsig rollgestaltare. :gremwink:

"Man kan till exempel fråga SL om man får vara sonen till grannen som bodde mitt emot ens gamla rollperson, eller liknande) Då vet man hur grannen är och kan få bakgrundsbeskrivningen att kännas helt rätt redan från början."

Det kräver dock att man har spelat såpass länge att grannen är etablerad. Men om man inte har det, till exempel om man inte spelar evighetskampanjer eller de partykampanjer som du verkar föredra?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"lika lite ska spelledaren förvandla ens älskade guru till en snuskig gubbe, i alla fall inte utan ditt medgivande."

Well, jag överdrev litet. Spelledaren kan försöka så bra han kan och ha de bästa intentioner, det blir inte riktigt rätt eftersom relationen är bestämd på förhand och inte har kommit till på det naturliga sättet.

Jag försöker inte förstöra för mina spelare när jag gestaltar deras slp-kompisar. Jag gör mitt bästa, men det är alltid en personlig tolkning, och det är förstås lätt hänt att det inte blir som spelaren hade tänkt sig.

"Men liksom, jag kan inte spela en lady Kalia som är indragen i en släktfejd med hus Fodorev, utan att någonstans i bakgrunden definiera att lady Kalia har en familj som har en släktfejd med hus Fodorev"

Sure you can, Spola tillbaka några varv och så kan du få vara med redan vid konfliktens inledning! Äh, men det är skillnad på relationer och relationer. Ytliga sådana (som man kan ha till avlägsna släktingar och fiender) är ju mer eller mindre omöjliga att misslyckas med för SL. Jag tänkte mer på bröder, makar, döttrar, mentorer och annat som ska följa med på äventyren eller i vart fall ta upp mycket plats under spelsessionerna.

"Det kräver dock att man har spelat såpass länge att grannen är etablerad. Men om man inte har det, till exempel om man inte spelar evighetskampanjer eller de partykampanjer som du verkar föredra?"

Du menar; om de enda spelledarpersonerna som finns i äventyret står och väntar i en grotta med dragna vapen? :^) Några spelledarpersoner blir man ju alltid kompis med. Traffaut och liknande.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Spola tillbaka några varv och så kan du få vara med redan vid konfliktens inledning!"

Det var Star Wars, inte Pendragon. Jag vill ta släktfejden nu, inte om två generationer. :gremwink:

"Ytliga sådana (som man kan ha till avlägsna släktingar och fiender) är ju mer eller mindre omöjliga att misslyckas med för SL. Jag tänkte mer på bröder, makar, döttrar, mentorer och annat som ska följa med på äventyren eller i vart fall ta upp mycket plats under spelsessionerna."

"The best way to get to learn someone is to fight him, to make him angry. Then he will show his real face." Cdr Jeffrey Sinclair, CO Babylon 5

Och jo, jag menar även jag bröder, makar, döttrar, mentorer eller annat som i vart fall tar upp mycket plats under spelsessionerna, utöver ärkefiender och annat jockel. Jag behöver inte ens gilla dem. Tvärtom - släktingar kan vara totalt vidriga, som till exempel moster Agatha:

"Men det passar sig verkligen inte för en dam att gå omkring sådär. Seså, gå och få på sig något vettigt nu - din syster kan säkert hjälpa dig - och kom sedan och hälsa på baron Rupert. Han är såååå stilig och såååå inflytelserik och jag är såååå säker på att ni skulle bli ett så vackert par..."

Jag hatade kärringen, men jag skulle för den sakens skull inte vilja få henne strykt ur kampanjen. Det är nästan en tradition här: varje adlig rollperson har en obstinat moster vars enda hobby är adelsavel, som det är fullt tillåtet att hata.

"Du menar; om de enda spelledarpersonerna som finns i äventyret står och väntar i en grotta med dragna vapen?"

Nä, jag menar om man precis har börjat med kampanjen. Men om det inte har gått ett tag, hur gör man då? Det är första kvällen i första äventyret i kampanjen, och spelarna har ännu inte interagerat med en enda spelledarperson. Hur gör ni för att redan känna spelledarpersoner i det läget?

Tja, jag har ingen aning om hur Johan Rising&Co gör, men jag skriver upp personer i bakgrundsbeskrivningen till rollpersoner, ofta med någon populärkulturell rollmodell som förebild:

"Piotr Naleyev Alexander, far. Mycket god befälhavare och taktiker, distansierad men vänlig och omtänksam. Tänk Marko Ramius i Röd Oktober."

Och faktum är att det brukar funka.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Koncept först, RPen "växer" under genereringen

"Och jo, jag menar även jag bröder, makar, döttrar, mentorer eller annat som i vart fall tar upp mycket plats under spelsessionerna, utöver ärkefiender och annat jockel. Jag behöver inte ens gilla dem. Tvärtom - släktingar kan vara totalt vidriga, som till exempel moster Agatha:"

Nejnej, jag gillar sådana spelledarpersoner nästan mer än de som rollpersonen tycker om. Men även i hatrelationer så måste det finnas någon sorts givande och tagande mellan parterna. En del personer gillar jag att tycka illa om, medan andra bara känns konstiga. Även en hatrelation tycker jag blir bättre om den blir som spelaren har tänkt sig. Därför är det svårt att försöka hoppa in och gestalta en roll som spelaren har mer hum om än vad jag har.

"Nä, jag menar om man precis har börjat med kampanjen. Men om det inte har gått ett tag, hur gör man då? Det är första kvällen i första äventyret i kampanjen, och spelarna har ännu inte interagerat med en enda spelledarperson. Hur gör ni för att redan känna spelledarpersoner i det läget?"

Jag brukar skriva introduktionsäventyr som verkligen är introduktionsäventyr, där rollpersonerna får dela spelarnas nyfikenhet i den nya och främmande världen på något vis. (Återigen en anledning till varför jag har så svårt för dockskåpsfantasy. Det är nämligen ofta mycket svårare att göra det i sådana) Chronopia och Changeling är däremot perfekta för uppgiften: "Hej, jag är ny här, skulle jag kunna få ställa några frågor?" -Det dröjer liksom inte länge innan man börjar skaffa sig kompisar.

/Rising
 
Top