Ja, att begränsa mängden rollpersoner är absolut något jag tycker funkar bra. Många av de "snyggaste" berättelserna jag spelat, alltså mest välkonstruerade, har varit med en enda huvudperson i berättelsen. Antingen genom roterande spelarskap, som i Lovecraftesque, eller genom att en av rollpersonerna är berättelsens huvudperson, som i Nerver av stål, eller mer fritt utan att skilja mellan rollpersoner och ickerollpersoner, som vi gör i Hantverksklubben. Många av de färigskapade berättelser vi konsumerar till vardags har ju en enskild huvudperson, och då kan man ju enklare jobba med dessa strukturer, också.