Förberedelser i Apocalypse World

[Loffeboll]

Man kan ju preppa på olika sätt tänker jag. Antingen kan man ju fylla i en av de där mallarna för ett hot osv eller så kanske man bara funderar löst kring fiktionen mellan spel möten och kommer på saker som verkar coola. Om man skriver ner dem eller inte spelar ju inte så stor roll så länge man kommer ihåg dem. Det viktigaste tror jag är att inte preppa hot som man som spelledare inte är intresserad av.

 

[Genesis]

Förutom när du skriver spel!

Japp, där lägger jag gärna ned en massa tid! Men det är för mig en annorlunda aktivitet. Att preppa är att ta bort saker som man annars hittar på i spel och hitta på dem i förväg, vilket för mig blir dåligt av två saker:

1. Grejerna kanske inte passar i faktiskt spel. Hittar jag på i stunden så gör jag det baserat på vad som händer.
2. Det tar bort en del av det roliga: att hitta på passande grejer i stunden. Och det känns som att jag tar bort en del av spelet från de andra deltagarna genom att göra det ensam i förväg.

 

[Rickard]

Men det är för mig en annorlunda aktivitet. Att preppa är att ta bort saker som man annars hittar på i spel och hitta på dem i förväg, vilket för mig blir dåligt av två saker:

På ett abstrakt plan, är det verkligen olikt?

Jag menar, man skapar förutsättningar för vad som ska hända i spel. Spela roll om det är en regel, utrustningslista eller händelser i världen.

 

[Zire]

Så jämfört med alla andra rollspel jag spellett det senaste decenniet är AW det som krävt mest prepp (eftersom inga andra har krävt det). Jag har spellett Nobilis, PTA, DYD, och säkert andra jag inte kommer på på rak arm, och inga av dem kräver att man preppar. Plus såklart alla spelledarlösa spel.

Så är det ju, AW har ju prepp, och det gör ju att det är prepptyngre än alla spel som kör utan prepp.

Men jag tänker att 15 min som "det var sjukt mycket arbete" låter som att det var mer av en ansträngning än det behövde vara.

När jag skulle preppa AW första gången så var jag van vid att i åtminstone några timmar eller dagar skulle man planera. Så jag gjorde by the book (tänkte jag). Körde first session improviserat, det gick bra, satt några timmar och fyllde i fronter, hot, skapade klockor och allt vad det var.

Andra spelmötet blev totalt fiasko. Det blev någon slags overload av alla principer, agendor och en känsla av att det måste göras rätt, tillsammans med all prepp som skulle hållas reda på och förvaltas korrekt. Jag blev avskräckt, men insåg sedan när jag kollade på andra PbtA spel att jag nog hade tolkat preppandet lite utifrån min tidigare vana och gjort alldeles för mycket.

Det fungerade betydligt bättre när jag bara skrev ner lite ord och meningar med tankar från spelmötena. Att fronter, klockor etc. mest är ett sätt att organisera tankarna man redan har, istället för en uppmaning om att sätta sig ner och skapa en massa content. Jag använder dem mer som ett sätt att föreslå och komma ihåg saker över tid, än att det är något som ska diktera över spelmötet.

 

[Genesis]

På ett abstrakt plan, är det verkligen olikt?

Jag menar, man skapar förutsättningar för vad som ska hända i spel. Spela roll om det är en regel, utrustningslista eller händelser i världen.

Det är såklart en personlig och emotionell skillnad jag pratar om. Och jag kan nog också tänka mig prepp som jag hade uppfattat gör spelet bättre och roligare. Det vore intressant att fundera ut en struktur för sådan prepp. Men det kommer ju till en stor kostnad (att behöva lägga tid mellan spelmötena istället för att bara dyka upp och köra), och preppen i AW kände jag inte hade den effekten. Den tvingade mig att hitta på en massa grejer jag inte hade nytta av, och tog bort mitt fokus från det jag könde att jag behövde tänka på.

EDIT: Dessutom är ”skriva rollspel något som ofta tar år, medan preppen måste vara klar på torsdag klockan 18, för då ska vi spela. Har nog av deadliner på jobbet utan att behöva ha dem i min hobby.

 

[Genesis]

Så är det ju, AW har ju prepp, och det gör ju att det är prepptyngre än alla spel som kör utan prepp.

Men jag tänker att 15 min som "det var sjukt mycket arbete" låter som att det var mer av en ansträngning än det behövde vara.

När jag skulle preppa AW första gången så var jag van vid att i åtminstone några timmar eller dagar skulle man planera. Så jag gjorde by the book (tänkte jag). Körde first session improviserat, det gick bra, satt några timmar och fyllde i fronter, hot, skapade klockor och allt vad det var.

Andra spelmötet blev totalt fiasko. Det blev någon slags overload av alla principer, agendor och en känsla av att det måste göras rätt, tillsammans med all prepp som skulle hållas reda på och förvaltas korrekt. Jag blev avskräckt, men insåg sedan när jag kollade på andra PbtA spel att jag nog hade tolkat preppandet lite utifrån min tidigare vana och gjort alldeles för mycket.

Det fungerade betydligt bättre när jag bara skrev ner lite ord och meningar med tankar från spelmötena. Att fronter, klockor etc. mest är ett sätt att organisera tankarna man redan har, istället för en uppmaning om att sätta sig ner och skapa en massa content. Jag använder dem mer som ett sätt att föreslå och komma ihåg saker över tid, än att det är något som ska diktera över spelmötet.

Det låter ju lite som att du hade samma upplevelse som mig, fast med högre prepptröskel.

Och ”sjukt mycket arbete” handlade inte bara om preppen, utan också (kanske framförallt) om hur det kändes att spelleda. Det var så jäkla svårt och så mycket. Preppen var mycket jobb, jämfört med vad jag är van vid. Mitt inlägg handlade ju om min personliga upplevelse. Jag är inte van vid hemläxa, så när det både var mycket att hålla koll på under spel plus att jag förväntades ta med mig arbetet hem, så kändes det överväldigande.

Sedan verkar det ju som att de flesta tolkar reglerna och strukturen i spelet som någon sorts lösa idéer snarare än faktiska instruktioner, men det rimmar illa med vad jag hört om hur AW är ett spel som faktiskt talar om hur man ska spela, och som är tydligt. En annan sak jag inte är van vid är att tolka instruktioner i boken som ”här är lite lösa idéer som ni kan inspireras av eller skita i”. Den sortens attityd är väl vanligare i tradspel, så även där kom jag med fel bagage.

Sedan gjorde jag ju så, som sagt. Jag sket i spelledarinstruktionerna och körde på känsla, skippade preppen och improviserade baserat på rollpersonernas tematik och handlingar. Och då gick det mycket bättre.

 

[Rangertheman]

Ja, AW är knivskarpt med vad det vill att man ska göra som SL, Dungeon World likaså. Min intryck är att nyare PbtA-spel lättat upp det en hel del. Fantasy World använder "timglas" som är ungefär som fronter. En av klasserna har ett drag som ger SL i uppgift att skapa ett timglas, men i övrigt är de mer tänkta som ett stöd, än som något man måste använda. De timglas jag hittills har skapat har varit ganska långsiktiga och därför har jag inte behövt uppdatera dem. Det är inte så mycket sand som runnit ner i dem än.

Om jag inte missminner mig föreskriver AW att man ska skapa fronter för de olika fraktionerna och underhålla dem. Det kan man göra i FWRPG också, men i vår kampanj är det inte fler agendor i rörelse än att jag kan hålla dem i huvudet. För en SL som vill ha mer struktur tror jag att det är bra att ha fronter som kan korsrefereras med rollpersonernas handlingar. Om rollpersonerna gör X, kan fraktion Z flytta fram sina positioner och avancera fronten ett steg, osv.

Spelledarinstruktionerna är i stort sett bara en kodifiering av sådant man ändå gör som SL, så i mitt tycke förstör det inte spelet om man som erfaren SL struntar i dem och kör på känsla. Jag gjorde så under de första spelpassen. Men sedan var jag mer noggrann med att använda spelledardragen och upptäckte att de är rätt bra verktyg för att få mig att tänka annorlunda, och inte bara köra på rutin.