Författares uttalanden om sina verk

[Dilandau]

I den 100 % sansade tråden om Rings of Power snackas det en del om vad Tolkien sagt eller inte sagt om Midgård, och hur mycket vikt man ska lägga vid det.

Jag är personligen av åsikten att när ett verk väl är publicerat så är författarens åsikt inte mycket värd. Inom litteraturvetenskapen snackar man om ”intentional fallacy”. Felslutet att tro att en författare vet bäst om sitt verk, eller skulle ha tolkningsföreträde, eller att det ens är värdefullt att reda ut vad författaren ”menade”.

Många författare har tydliga åsikter om vad deras bok har för budskap etc, men inte sällan visar sig detta vara efterhandskonstruktioner med ingen eller svag förankring i texten. Författare är inte heller alltid medvetna om hur allt de skriver kan tolkas, eller ens att de använder olika teman eller ämnen. Det finns också exempel på författare som rakt av ljuger och hittar på, av olika anledningar.

Inom sf/f-fandom upplever jag dock att författarens ord väger mycket tungt. Ser man tex på Brandon Sanderson så består typ 90% av hans fandom av folk som letar ledtrådar i olika uttalanden han gjort på signeringar.

Och i fallet Tolkien är frågan bland fans snarare vilka uttalanden av författaren som väger tyngst, inte om man ska bry sig om dem eller ej.

Hur kommer den här skillnaden sig tror ni? Vad är grejen med att fans är så benägna att ta författares ord på så stort allvar?

Jag menar, när JK Rowling säger att Dumbledore är gay, delas fansen i dom som tycker det är Nice och dom som tycker det är dåligt. Väldigt få påpekar att det inte finns något i böckerna som antyder någonting över huvud taget om Dumbledores sexualitet.

 

[krank]

Vad är grejen med att fans är så benägna att ta författares ord på så stort allvar?

Jag tänker att folk gillar tanken på att det finns en auktoritativ Sanning. Något att luta sig mot, något som är absolut och oomkullrunkeligt. En Korrekt Analys liksom. Och så gillar folk att kunna säga att andra har fel, för att de själva ju faktiskt känner till det som är Sant.

Rent generellt tänker jag att den litteraturvetenskapliga inställningen kräver viss distans och träning i den sortens analys – den är inte liksom intuitiv. Jag tror att det är få som har den "från början" så att säga. Författarens död är något man behöver få reda på, helt enkelt.

 

[Tre solar]

Kan det inte vara så att vi förväntar oss att fantasy-författare har suttit och ritat kartor och hittat på språk och kosmologi, och att de därför har som ett uppslagsverk som bara de har tillgång till. Vanliga författare gör ju istället "research" och då är det närmare till hands att tänka att de inte vet allt om sitt alster.

 

[Tarsus]

Tolkien är något unik i hur länge han satt och skrev på sina fiktiva legender för sitt eget nöje, varav The Hobbit och The Lord of the Rings bara var en liten del som han till slut gav ut (vilket visade sig vara tur för hans familj och ättlingar). När det finns så mycket eftertanke och kontext bakom ett fiktivt verk är det väldigt rimligt att det tas ett större kollektivt intresse i vad författaren skrev och tänkte om det utanför det som faktiskt publicerats.

 

[God45]

Jag tror att det är för att fantasy som en genre medvetet och till stor del handlar om saker som vi vet är vansinniga, fel och omoraliska. Präster har inte magiska krafter som kan skilja på de goda och de onda. Gud har inte valt kungarna. Korståg är fruktansvärda och fel. Folk är inte onda på grund av sin religion. Vargar är inte sataniska monster som måste utrotas. En samhällsordning baserad runt krigsherrar i bepansrade hus och på att slösa generationer av resurser till att bygga stenantener för att tala med Gud är inte bra. Krig är inte storslaget eller fyllt med ära. Men den skiten ÄR fantasy. Det är en genre där vi vältrar oss i blommor växta från giftig mark för att de är vackra.

Men författare har ofta budskap eller tankar även (kanske speciellt) i den här genren. Varför? För att det är en skräp genre som ingen tar på allvar! Så du kan säga saker tydligare i den. Du kan gå hårt kristet som Narnia eller hårt liberterianskt som Sword of Truth eller hårt anarkistiskt som Perdido Street Station! Men ibland blandar folk ihop ditt budskap med den generella fantasy skiten. Så då är det bra om folk kan säga ”Look, guys, det var inte meningen att antyda att tiefling imperiet var Jerusalem i bibeln. Det bara blev så pga fantasy bullshiten. Men vi menade att vara inklusiva och säga att rasism är dåligt, den biten är på riktigt”.. Det skapar en bättre stämning åtminståne.

 

[ChrilleT]

Lite inne på samma som Tre Solar.

En del författare skriver "bara" en bok. Tex Tolkien har ju lagt ner tid på att göra ett helt världsbygge med språk, familjeträd, krig, flera tusens års historia och allt annat som hör till där hans böcker sedan baserar sig. Är det världsbygget och historien bra och blir populär så har nog många en förhoppning att få se bokens världsbygge och historia som film.
Där konfikten uppstår är väl när ett verk är otroligt populärt och detaljerat samtidigt som de som skapar filmen/serien har en helt annan ide. Ibland så annorlunda att det troligtvis hade varit bättre att inte alls basera filmen på ett specifikt verk. Tycker Hollywood är lite fega här och vill helst inte chansa och ge en ny orginell film/serie stor budget utan vill ha med ett känt namn som drar publik.

Tror även att fantasy har varit lite nischat och kanske svårfilmat/dyrt gör att tex hade LOTRfilmerna blivit dåliga så hade det kanske dröjt decennier (kanske inte ens under min kvarvarande livstid) innan de gett sig på ett nytt försök. Då känns det kanske viktigare att de blir riktigt bra då de kanske bara får en chans att bli film. Hade det istället varit Batman som jag för den delen tycker är bra överlag men gillar jag inte den senaste Batmanfilmen så blir det en reboot inom 5-10 år och då är det ju inte lika farligt om det smyger sig in någon sämre film. Skulle Rings Of Power bli dålig när får vi se nästa version av Tolkiens second age?

Sedan är vi ju alla partiska till det vi gillar. För en som inte bryr sig om Tolkiens verk är det förmodligen skitsamma hur hans verk blir som film.

 

[krank]

Fast jag tror inte man ska haka upp sig för mycket på just Tolkien och fantasy. Detsamma görs ju inom andra fantastikgenrer. Faktum är att jag skulle säga att det görs inom i stort sett all skönlitteratur — folk antar att det är relevant vad författaren ville eller menade, eller sade sig vilja eller mena.

 

[Tarsus]

Skulle Rings Of Power bli dålig när får vi se nästa version av Tolkiens second age?

Om tjugotvå år, alltså år 2044, så blir Tolkiens verk allmän egendom och då är det fritt fram för vem som helst att tolka den i valfritt medium utan att betala något. Ungefär lika lång tid sedan Jacksons första film hade premiär, med andra ord.

 

[Man Mountainman]

Som Krank säger så är det väl inte en helt naturlig tanke.

Sen tror jag skälet till att det inte är en naturlig tanke är att det inte stämmer. Eller ja, inte helt generellt i alla fall. Om författaren säger typ "karaktär X är inspirerad av verklig person Y", och jag tar det på allvar, så är ju inte det något "intentionalt felslut", för "inspirerad av" betecknar ju just en intention, så det är svårt att se vad som skulle motivera beteckningen "felslut" här. Författaren kan förstås ha glömt eller hittat på, men det är inte som att det finns någon bättre källa till information om vad som inspirerade X än författarens ord.

Liknande med kanonfrågor, som huruvida Dumbledore är gay. Här är väl grejen att författaren har något slags auktoritet att stipulera fiktiva sanningar i sitt verk, så om Rowling säger att D. är gay så är han väl det. Det är i alla fall svårt att se vem annars som skulle ha auktoriteten att avgöra ifall Dumbledore är gay.

 

[krank]

Det är i alla fall svårt att se vem annars som skulle ha auktoriteten att avgöra ifall Dumbledore är gay.

Grejen är att Dumbledore inte finns. Ingen har den auktoriteten. Det behöver inte finnas något "korrekt svar" på huruvida Dumbledore är homosexuell. Det är lite det som var min poäng här: folk känner behovet av en Sanning, men det behovet behöver inte motsvaras av att det faktiskt skulle finnas någon.

Personligen tycker jag att det är bra mycket mer givande om vi istället kan göra olika analyser med olika glasögon: OM Dumbledore är homosexuell, hur förändrar det läsningen av texten? Hur förändrar det läsningen om vi tänker att Harry är homosexuell? Och så vidare. Oavsett Rowlings intentioner, hur påverkar det berättelsen om vi läser den med marxistiska glasögon? Om vi gör en feministisk analys?

Författarens åsikt är i mina ögon ganska irrelevant. Eller ja, den kan väl vara intressant att läsa men jag ser inte alls varför hens tolkning av verket skulle vara mer objektivt "sann" eller "giltig" än någon annan analys bara för att hen är författare.

 

[chrull]

Sen tror jag skälet till att det inte är en naturlig tanke är att det inte stämmer. Eller ja, inte helt generellt i alla fall. Om författaren säger typ "karaktär X är inspirerad av verklig person Y", och jag tar det på allvar, så är ju inte det något "intentionalt felslut", för "inspirerad av" betecknar ju just en intention, så det är svårt att se vad som skulle motivera beteckningen "felslut" här. Författaren kan förstås ha glömt eller hittat på, men det är inte som att det finns någon bättre källa till information om vad som inspirerade X än författarens ord.

Liknande med kanonfrågor, som huruvida Dumbledore är gay. Här är väl grejen att författaren har något slags auktoritet att stipulera fiktiva sanningar i sitt verk, så om Rowling säger att D. är gay så är han väl det. Det är i alla fall svårt att se vem annars som skulle ha auktoriteten att avgöra ifall Dumbledore är gay.

Och inget hindrar ju Rowling att skriva en till bok som heter “Dumbledore’s fabulous gay adventures”, och då är ju frågan om det spelade någon roll alls huruvida det var tydligt eller inte att han var gay i de tidigare böckerna.

Sen är ju nördar av fantasy/scifi/gaming-slaget generellt mer intresserade av detaljer och djupgrävningar i sånt som många andra personer tycker är ganska menlöst. Finns det bin i Tolkiens Midgård? Vad dricker man för vin i Kaer Morhen? Har man svärd på ryggen?

 

[Genesis]

Den här diskussionen har en tydlig parallell med blorb/no myth-perspektiven i rollspel. Vissa vill att det ska finnas en ”verklighet” och att saker som finns i utgivet material och i spelledarens huvud är sanna, medan andra kör på principen att endast sådant som är sagt vid bordet är sant. Intressant att @krank har till synas motsatta perspektiv i de två frågorna!

@krank, hur ser du på en kampanj som är färdigspelad? Har spelledarens åsikter och tankar om vad som hände men inte syntes i spel, vilken SLP som hade vilken sexualitet, någon auktoritet i tolkandet av kampanjen?

 

[anth]

Jag tycker ni börjar i fel ände.
Istället för att diskutera vilka författare och vilka genrer där man diskuterar vad författaren säger utanför böckerna och vad det har för betydelse för hur böckerna ska tolkas - tycker jag man ska diskutera det motsatta:

Vilken sorts människor snöar in sig så mycket på en bok/serie så mycket att de tar reda på ALLT vad författaren sagt om verket. Och vilken sorts böcker/genrer läser dessa människor?

 

[Basenanji]

Jag törs inte uttala mig om hur fantastikpubliken resonerar, men jag slås av hur litteraturvetare (har sådana kollegor) verkar tilltalas av att förstå verk och text på olika sätt. Som att de finner ett nöje i att på ett meta-plan resonera om litteratur, mening, betydelser och tolkning.

Det verkar för mig som att de har viss distans till text, verk och författare och ser det sonen angenäm och trevligt utmanande uppgift att tänka kring texterna.

 

[Organ]

Många författare arbetar på så vis att de sitter och hittar på saker om de personer, företeelser och/eller platser som förekommer i sina verk för att de ska bli lättare att skriva om även om all denna info inte syns i den färdiga boken. Som t ex i fallet Dumbledore och hans sexualitet. Det är mycket möjligt att det är en efterkonstruktion men det kan lika gärna vara så att Rowling från dag ett tänkt sig att han skulle vara gay men endast använt det som ett kreativt verktyg för sig själv.

Jag känner till författare som gör anteckningar om sina karaktärer på ett sätt som känns mycket bekant för oss rollspelare med nära på formulär som för rollpersoner där man staplar upp bakgrund, motivation, personlighet, egenskaper, styrkor och svagheter.

 

[Bifur]

Jag tycker nog generellt det för det mesta är intressant att höra en författares egna åsikter om sina verk och tycker nog inte det på ett allmänt plan kan ses som "inte värdefullt", även om jag rent litteraturvetenskapligt kan förstå ansatsen (det kan framför allt visa sig bli svårt att forska annars, och upphovsmannen kanske ändå inte var tydlig eller undvek att svara). Och för det mesta konsumerar jag inte kultur ur ett akademiskt perspektiv. Dessutom skulle jag säga att det [att upphovsmannens åsikt är intressant] åtminstone uppfattas vara så i kultursfären överlag, inte alls bara i fantasy - författare, skådespelare, regissörer, kompositörer etc. uttalar sig hela tiden om sina verk och hur de själva tolkar dem, ett program som Babel bygger i princip på att folk tycker det är underhållande att höra författare prata om sin litteratur (och andras för den delen).

(OBS: Inget av detta betyder att jag behöver hålla med upphovsmannen i hens tolkning. Jag måste själv värdera hur jag ser på den åsiktens vikt.)

 

[Gamiel]

Kom o tänka på filmen Vem är Forrester? (2000) där den ena huvudpersonen är/var en berömd författare som slutade skriva, eller i alla fall publicera sina verk, för att han blev bara så tröt på att få sina böcker sönderanalyserade av kritiker/litteraturvetare/sånt, där de hittade allegorier o meningar i dem som han aldrig menade.

 

[Skarpskytten]

Kom o tänka på filmen Vem är Forrester? (2000) där den ena huvudpersonen är/var en berömd författare som slutade skriva, eller i alla fall publicera sina verk, för att han blev bara så tröt på att få sina böcker sönderanalyserade av kritiker/litteraturvetare/sånt, där de hittade allegorier o meningar i dem som han aldrig menade.

Det slår mig när du skriver detta att Tolkien hatade allegorier och skrev en rant essä om detta. Han värjde sig mot alla sådan tolkningar av sina verk (Mordor är Sovjet, etc).

Ändrar det något i den här diskussionen om vi talar om sakprosa?

 

[Svarte Faraonen]

Till att börja med anser jag att det intentionella felslutet är tämligen tendensiöst döpt. Det är inte ett felslut att titta på författarens intentioner, det är en annan tolkningsskola, och ingendera utgör en mer logisk eller förnuftig utgångspunkt för att begrunda ett författarskap. Med detta sagt, brukar det inte beröra helt andra saker än de frågor där man lutar sig på Tolkiens auktoritet? Jag är till exempel av den meningen att det är mer intressant och fruktbart att leta i Tolkiens legendarium snarare än att själv hitta på saker* när det berör världen han skapat, men att man när man talar undertext, tolkning och implikationer av det han skriver så kan det vara mer fruktbart att ignorera vad Tolkien själv har sagt. I mainstreamlitteraturen finns det sällan någon "värld" att tala om, så där går det inte riktigt att göra den distinktionen.

*Till stor del beror detta på att nyskapade tillägg löper mycket större risk att helt följa de fantasykonventioner som kodifierats mer sedan Tolkien skrev, så att gå till läggen innebär här en större chans att man får ut något originellt.

 

[Oldtimer]

Bara så ni vet, så är draken på omslaget av Dunder & Drakar Äventyrsspelet transsexuell och gay. Alla andra tolkningar är fel.