I D&D är det väl iofs bara motståndarens rustning* som bestämmer hur svårt det är att skada denne (inte träffa, mind you!). Hur bra ens fiende är på att svinga en yxa påverkar inte min träffchans.
Det var därför jag skrev "träffa" inom citationstecken. Om rustningens ABS är det som räddar dig, så har motståndaren uppenbarligen fått "kontakt". Det skulle man kunna kalla "träff". Hur som helst saknas mekansimen att den som är skicklig på att röra sig defensivt är svårare att träffa (i DoD).
I och med rustningar absorberar och inte försvårar träffchansen är det rätt vanligt system att lösa det på. I många spel som de du exemplifierar är man mer svårträffad med tyngre rustning.
Handlar väl bara om tolkning. En erfaren krigare kan läsa av situationen och röra sig på ett sätt för att kunna skapa ett motanfall, vilket är hur jag tolkar "Jag skippar parering för att attackera".
Jag tycker FL DoD med bara en handling är BRA design... tills man får strider mot flera motståndare.
Jag ser det inte som dålig design. Bara ett val man gjort som innebär vissa för- och nackdelar. Likväl som många andra val man har gjort. Ibland är valet lite abstrakt och det kan blir krystat att förklara hur det ter sig i spelvärlden. Klassiskt från DnD är ju att hur kan NPCs vara skadade när det räcker med lite vila för bli läkta. Mekaniken stödjer inte alltid det narrativa men ibland får man säga att det är bara för att få spelet att fungera smidigt och inte något att hänga upp sig på. Initiativ i strid är samma sak.
Bara menade att den saknas i D&D också.
DEX påverkar AC direkt i D&D.