Cissi;n142819 said:
Det har ju kommit upp lösningsförslag. Har det inte?
1)
2)
3)
Cissi, jag är med dig här, men jag är med Ram också.
Min personlig analys av "varför blir det alltid så" är följande:
Inte allt är perfekt med jämnstäldhet inom rollspel. Någon ser det och vill göra saker bättre. Berömvärt.
Sedan kommer en brainstorming fas. En del användbara och en del oanvändbara saker skrivs.
DÄR är det att "mötet" borde avslutas med en wrap-up.
Och det är det som inte görs och det är där saker börjar gå fel.
Syftet från början var att komma på saker som kan förbättras. Efter några konkreta förslag har kommit in (t ex Cissis lista ovan) är det läge att avsluta, kanske sammanfatta "följande förslag har kommit in och hittat bifall från många", och sedan GE DET TID ATT OMSÄTTAS.
Det är helt orealistiskt att förvänta sig en synlig effekt omedelbart. Vi var ute efter att samla idéer. Det har vi gjort och det borde ni kunna nöja er med. Det är ett steg och ni ska vara stolta över det, inte besvikna.
Jag antar att ni nu tänker "nej, men jag förväntade mig ju ingen omedelbar effekt heller". Men jag tror att visst, ni som är de mest drivna i frågan, innerst inne, gör det. Ni ser ett problem och är frustrerade och sätter igång för att göra skillnad, och äntligen händer det någonting, och sedan... händer det ingenting på riktigt. Vilken dämpare.
Ni vill inte acceptera att det ska vara allt som åstadkommits, och därför diskuteras det vidare och vidare och vidare. Eftersom det väsentliga redan sagts börjar det nu komma in sidospår och metadiskussioner. Eftersom inget verkar ha HÄNT i praktiken börjar saker upprepas. När världen fortfarande (några timmar senare) inte har blivit bättre, börjar saker upprepas i högre tonläge. Tydligare (läs: mer extrema) exempel tros behövas. Och i och med att det pågår kommer det upp mer motstånd. Mot det högre tonläget. Mot att upprepande lätt kan (miss)uppfattas som predikande. Mot att någonting som stagnerar i innehåll ändå fortsätter ta upp så mycket plats, tid och ork. Och så blir det otrevligt.
Det handlar i praktiken om att veta när en fas är redo att avslutas, sedan ska ni ha tålamod och lite tillit att de förslag som gavs, som sammanfattades neatly och inte begravdes i 100 sidor av överdiskussion, faktiskt kommer att omsättas, i alla fall av några, när det kommer ett tillfälle. Nån kanske börjar skriva eller illustrera ett spel om några månader. Då kollar de kanske på listan och tar med sig någonting. Postar de här om sina planer, då är det läge för fas 2 och man kan gå in på konkreta exempel och föreslå (snällt) hur vissa av de nyligen föreslagna punkter skulle bra kunna omsättas just här. Och här gäller det att hålla sig konkret och inte dra iväg på generaliseringar eller metadiskussioner, det är inte läge för dem nu.
Man behöver inte göra allt på en gång.
Tålamod och tillit. Och lite disciplin. Tänk mer arbetsmöte och mindre "Debatt" på tv.
(Tycker jag. Ni kanske tycker att det just ska vara "Debatt". I så fall kan jag inte vara till hjälp tyvärr, själv tycker jag inte att det programmet är ett bra sätt att åstadkomma förändring, tvärtom tycker jag att det är ett bra sätt att åstadkomma polarisering.)