En liten fråga: Vilken är den första fantasy boken någonsin
'Phantastes' av George McDonald (1858) brukar räknas som den första fantasyromanen.
Det är faktiskt BIBELN!
med demoner och folk som går på vattnet med mera kan man inte kalla det annat än fantasy.
Jo, det kan man. Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag citerar
mig själv:
"För det första är fantasy ett ganska nytt begrepp (The Oxford English Dictionary säger att 'fantasy' i betydelsen litterär genre förekom första gången i titeln på 'The Magazine of Fantasy and Science Fiction' 1949. Det kan vara bra att veta om du också vill leka besserwisser nån gång). Frågan är om det är vettigt att kalla någonting fantasy om själva begreppet inte fanns när boken skrevs (fast jag är nog beredd att gå längre tillbaka än 1949. 1849 kanske, men inte så mycket längre). Det som skrevs innan kan likna fantasy, men då beror det egentligen på att det är tvärtom -- fantasy liknar det som skrevs tidigare. Att tala om Beowulf (anglosaxiskt epos från 6-700-talet som åtminstone jag kallat fantasy ett par gånger här på forumet) som fantasy är ungefär lika vettigt som att säga att den som skrev Beowulf var inspirerad av Tolkien...
Om man börjar kalla allt som innehåller "orealistiska" element för fantasy så var i princip allt som skrevs före 1700-talet (inklusive många historiska krönikor, geografiska verk o.s.v) fantasy, och då är frågan vad man alls har för nytta av begreppet. Realism (eller verklighetsefterhärmning, om ni så vill. Mimesis låter ju också väldigt fint) var överhuvudtaget inget man eftersträvade i litteraturen före upplysningstiden (fast här kan jag ha fel. 1700-talet är inte ett århundrade jag är så bekant med).
När det gäller just myter finns det ännu ett problem. De som ursprungligen berättade myterna betraktade dem nämligen inte som 'berättelser' eller 'sagor', utan de hade en helt annan funktion. Ända tills ganska nyligen brukade etnologer och annat löst folk säga att myter kom till för att förklara naturfenomen och liknande saker i omvärlden som man inte kunde förklara, men det är nog betydligt mer invecklat än så (se till exempel någon av essäerna i Ursula Leguins bok The Language of the Night. Minns inte vilken). Man kan dessutom skilja på mytologi och gammal litteratur med mytologiska motiv -- till exempel är gamla grekiska gudasagor mytologi, medan Odyssén eller Ovidius 'Metamorfoser' är litteratur som använder myterna. Den sortens litteratur kan man kanske kalla fantasy om man riktigt vill.
Hur som helst så är myter inte litteratur utan sanning, även om det inte råkar vara just den sorts sanning som är på modet just nu. Kallar man myter fantasy blandar man bort båda begreppen -- 'myt' används redan i stor utsträckning som synonym till 'lögn' eller 'missuppfattning' (tänk till exempel på veckotidningsartiklar om "de tio vanligaste myterna" om sexlivet, klimakteriet, banktjänstemän och så vidare). Använder man dessutom fantasy för att beteckna myter (som när folk här på forumet skriver "jag tror inte på det som står i bibeln, alltså betraktar jag den som fantasy". Ta inte illa upp chrull, du kan få felcitera mig nån gång så är vi kvitt sen) kan det bli väldigt oklart vad man egentligen pratar om."
Jepp. Jag kunde minsann uttrycka mig på den tiden.
observera att jag aldrig har sagt att den därmed är bra.
Men det säger jag. Koranen är inte heller så illa, för att vara en uppföljare.
JPS