2097;n246230 said:
Men detta är inte svaret på frågorna, som är;
- varför är att skådespela faster Agata förknippat med social obekvämlighet?
Det kvittar ju vem det handar att skådespela som... och det behöver inte ens handla om att skådespela som någon annan över huvudtaget... utan det handlar om den generella sociala grejen över huvud taget, att skådespela så som att "vara sig själv" när man är som normalt bland folk i vanliga fall. Att i grund och botten vara social, att prata med folk, att dra till sig focus från andra medan man gör det, etc.
Sen den exakta anledningen till det är vilt varierande från person till person som är blyg och/eller har andra, och/eller liknande, typer utav problem med sociala sammanhang.
2097;n246230 said:
- varför är att rollspela faster Agata i tredje person enklare än i första person?
En av anledingarna till att det blir enkare är för att man slipper skådespela, man slipper själv faktiska försöke spela de känslorna som karaktären eventuelt måste visa, etc... det blir ett flertal större grejer som man slipper behöva hantera i situationen.
Att köra i tredje-person blir liksom mer... hanterligt... mer... logiskt och punkt baserat. Och med det menar jag... ehm... tänk på hur en färdighet som "klättra" funkar... karaktären har ett visst värde i den färdigheten som avgör hur bra karaktären är... men där finns andra saker som kan effektera det... hur blöt väggen är, ljusnivåer, hur mycket tillgängliga hand och fotgrep som eventuelt finns, rätt typ utav utrustning (änterhake, klätter sor/hanskar, etc), mm... grejer som kan modifiera ens tärningsslag/färdighetsvärde på ett positivt eller negativt sätt. Och det är eventult lite det som en tredje-persons typ utav social interaction med SLP's och så ger... där istället för min skådespelar förmåga att övertyga SLP X varflr denne ska hälpa mig, så är det min karaktärs värdighetsvärde, plus omständigheterna, och hur jag bestämt mig för att min karaktär ska agera, som avgör svårigheten på tärningsslaget. Visst... man kan få det också om man rollspelar ut ett första-persons perspektiv, men då måste man ju skådespela också, vilket jag helst undviker så mycket som möjligt. XD
Jag har alltid varit rätt bly så länge jag kan minnas (är bättre nu, tack vare rollspel, men långt ifrån på någon som helst "normal" nivå)... jag har också alltid varit lite utav en ensam varg, en person som tenderar trivas bäst själv... jag har aldrig gillar att dra till mig allt för mycket uppmärksamhet, utan föredrar att stanna i backgrunden om jag kan... jag ogillar kraftigt att "göra bort mig", vilket leder till att jag spenderar mer tid på att försöka se till att jag inte gör bort mig (vilket betyder att det tar längre tid för att nå fram till en punkt där jag känner att jag har något att säga, vilket ibland är problematiskt för att när jag väl nått dit så är det inte säkert att konversationen är kvar på samma ämne... så då måste jag börja om från början på det nya ämnet)... jag gillar heller inte att "se löjlig ut" eller "göra mig löjlig" eller något, och då kvittar det att jag kanske igentligen inte tycket den grejen inte är löjlig i sig (dansa, eller sjunga, skådespela, etc, är inte löjligt ju enligt min mening, men jag ogillar det kraftigt ändå att göra det... delvisför att det kan dra uppmärksamhet till mig, mm... vilket är en av anledningarna till vad jag nämnde innan, om att varför jag aldrig sade vad jag tänkt fram för att konversations ämnet hade bytts till något annat)... jag har aldrig varit särskilt förtjust i att visa känslor för andra heller, och det handlar inte om någon typ utav inlärt
"du är kille, och killar visar inte sina känslor", utan det handlar bara rakt av om att jag tycker inte om att vissa för mycker känslor, jag håller igen så mycket jag kan (kommer väl delvis ifrån den där biten med att inte vilja göra bort mig och inte vilja verka "löjlig" även om jag inte tycker känslor är löjliga ju... sen är det ju inte så att jag inte kan visa känslor, det kan jag, men jag försöker undvika det)... sen har jag ju Aspergers också som nämnt. Där är nog några fler grejer på allt detta, men dessa räcker väl antar jag som en del på vägen till "varför" det är så här för mig med 1st och 3rd person grejen. XD
Hur mycket av allt detta som kommer ifrån faktumet att jag har Aspergers vet jag inte... en del är nog kopplat till det I alla fall... men alla personer med Aspergers är inte lika dana ("normal eller högre IQ" är en av få kriterier, plus en del utav de faktiska Aspergers symptomerna så klart, som man "måste" ha för att få diagnosen Aspergers)... vi kan vara rätt kraftigt varierande, både med hur vi är, och med vad som effekterar oss eller inte, och vilka specifika "grejer" från Aspergers som vi har eller inte (våran sociala förmåga och/eller vilja till social interaktion kan variera kraftigt tex... men den kommer alltid vara minst lite "konstig" i hjämförelse med majoriteten utav människor)... men samtidigt så är inga av de grejerna som jag nämnde ovan om mig själv något som är helt unikt för personer med diagnos utav Aspergers (eller andra liknande grejer), utan helt "vanliga människor" kan ha sådana här tendenser också... det är bara det att "vanliga människor" har dem kanske inte till den "styrkan", eller med den större mängden utav kombinerade olika grejer som personer med dessa typer utav diagnoser kan tendera att ha.