Vad gäller förtryck och privilegier:
För mig är det här inte en fråga om känslor, inre upplevelse eller identitet. Jag anser att det absolut går att t.ex. vara förtryckt utan att själv uppleva sig som det. Det går att vara slav utan att veta om det själv också, liksom.
Vem som är privilegierad och vem som inte är det är snarare något som kommer ur en samhällsanalys. Vad jag känner mig som är inte relevant, men utifrån min människosyn och min samhällssyn kan jag tala om på vilka sätt jag anser att jag är privilegierad och på vilka sätt jag inte anser att jag är det. Eftersom det är en fråga om samhällssyn och inte individuell upplevelse så kan jag också säga vilka andra människor jag anser vara över- respektive underprivilegierade. Jag är liksom inte intresserad av att diskutera individer; jag vill diskutera samhällsstrukturer.
Jag försöker ha vad som brukar kallas en intersektionell världsbild. Det betyder att jag ser på makt och privilegier som något som finns i många olika spektrum, eller dimensioner om man så vill. Jag föredrar sådana dimensioner som för mig, utifrån det jag läst av historia och så vidare, ter sig rimliga.
Ett hyfsat uppenbart exempel är väl att den som har mycket pengar är mer privilegierad än den som har lite.
Ett annat exempel är att den som stormtrivs på sitt jobb är mer privilegierad än den som vantrivs.
Utifrån det jag läst mig till (jag underkänner personliga upplevelser som bevisföring; anekdoter är värdelösa även om det är mina egna) så verkar det definitivt som att vi män har fler privilegier utifrån vårt kön än vad kvinnor har. Och båda har fler privilegier än genderfluids och ungendered -- de är rätt få och extremt marginaliserade.
Samma sak gäller att heterosexuella har fler privilegier än homo- bi- omni/pan- och asexuella.
Och att icke rasifierade är mer privilegierade än rasifierade, åtminstone i det västerländska samhället.
Andra dimensioner -- klass, språk, utbildning, socialt kapital, social kompetens, utseende, längd...
Några viktiga saker att påpeka:
- Få personer är privilegierad enligt alla dimensioner samtidigt. Det är därför det är svårt att säga att en individ "är" privilegierad sådär i allmänhet. Privilegie är alltid delvis kontextberoende.
- Alla dimensioner har inte lika stor inverkan, ger lika många eller stora privilegier.
Jag är helt ointresserad av att diskutera vem som har "rätt" att göra det ena eller det andra. Jag är också helt ointresserad av begrepp som "ansvar" och "skuld". Det som är intressant i mina ögon är: problemformulering, önskvärda och mindre önskvärda utfall, val av strategi, utvärdering av strategi. Det vill säga, jag vill inte i första hand agera moraliskt utan taktiskt. Det är därför jag inte talar om vem som t.ex. har rätt att bruka mer våld. Däremot kan jag säga att jag är mer benägen att kritisera den som befinner sig i vad som enligt min samhällsanalys är ett kontextuellt överläge än den som enligt samma analys befinner sig i underläge.
Eller som jag skrev i den andra tråden: Om slaven spottar sin ägare i ansiktet är det i mina ögon en annan handling än om ägaren spottar sin slav i ansiktet. Jag är mer benägen att kritisera slavägaren för sitt agerande.
På samma sätt är jag obenägen att kritisera rasifierade som använder sig av kränkande epitet i sin frustration över det samhälle i vilket de ständigt utsätts för kränkningar, medan jag är mer benägen att kritisera icke rasifierade som slentrianmässigt eller i aktiva försök att såra eller hetsa använder sig av kränkande epitet riktade mot rasifierade. I det senare fallet agerar den som använder sig av kränkande epitet i enlighet med kontexten och bidrar till existerande förtryckande strukturer. I det förra fallet rör det sig om ett förståeligt uttryck för frustration över samma strukturer.
Väldigt många av de SD:are jag talat med över internet verkar vara fenomenalt underprivilegierade personer. De saknar ofta utbildning, de har behandlats dåligt av livet -- de är arbetslösa, hopplösa, lessa, arga, bor i en alltmer avfolkad glesbygd, de blir av med socialbidrag och a-kassa och sjukvården tror dem inte. Inte allt det där samtidigt såklart, men mycket av det. När de uttrycker sin frustration över sin situation tenderar jag att vilja uttrycka mig med förståelse och sympati. Jag kommer från en mindre ort norrutöver. Jag har varit arbetslös och deprimerad. Jag vet hur det kan vara, även om det sedan ordnade sig för mig.
Däremot när de försöker projicera detta genom att i sin tur använda sig av de privilegier de har, för att trycka ner de personer som i övrigt delar deras olyckliga situation men som dessutom är rasifierade, så är det givetvis ett begripligt försvar -- de vill ha kontroll över sina liv och att höja sig själv på andras bekostnad är ett enkelt sätt att öka sitt självvärde. Men det betyder inte att jag inte gärna kritiserar dem. De sitter i en skitig sits och är på många sätt underprivilegierade -- men det betyder inte att jag håller med om deras analys när de vänder sin ilska inte mot sina förtryckare eller mot samhället som skapat situationen utan mot de som borde vara deras bröder.
För en arbetslös, deprimerad vit man är fortfarande privilegierad i jämförelse med en arbetslös, deprimerad svart kvinna.
