Förväntningar på fantasy, vad tillför de och vad förstör de?

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,400
Location
Örebro
Jag tycker inte alls att fantasy underförstått betyder äventyr och hjälteberättelser. Inte i rollspel och särskilt inte i Sverige.
Det här stycket tyckte jag var spännande och i tråden där det skrevs om var det lite en avstickare så jag skapar en ny tråd då jag vill utforska detta mer (Här är inlägget som intresserade mig).

Vilka förväntningar har vi när vi spelar fantasy?

Jag satt och talade om detta för ett tag sedan med en vän till mig då vi funderade på hur våra förväntningar formas av vad vi växt upp med och var vi växt upp. I regel så möter jag en upplevelse av att just fantasy i rollspel förknippas med äventyr, det är det som gruppen vill göra och strävar efter i en fantasy värld på grund av att det är det som förväntas göras i en fantasy värld. I regel med koncentrationen runt utmaningar i form av strider och fysiska konflikter. Något som får mig att sucka djupt varje gång en vän till mig föreslår eller vill fortsätta spela fantasy, för jag känner mig tvingad att leva upp till denna förväntan.

Samtidigt vet jag att när jag började spela så handlade våra spelmöten i en fantasy miljö mer om att utreda och utforska mysterier. Eskortera köpmän och försöka upptäcka världen, väldigt lite fokus på själva äventyrandet. Istället handlade det om list, överlista och överkomma hinder. Strid var sällan förekommande och fokus låg istället på andra delar av rollspelet. Något som jag tycker är intressant då det flyttar fokuset till utforskandet av världen och dess mysterier, vilket jag kan uppskatta i en fantasy miljö.

För att återknyta dock, med utgång från det @EvilSpook säger att tänka bredare, så började jag genast fundera på hur mitt deltagande och min inställning till fantasy hade förändrats om premissen och förväntningen var någon av följande när jag spelar nästkommande spelmöte:

  • Vi är ett handelssälskap som reser längs med vägarna för att hitta nya handelsleder och även bevara gamla handelsruter. I vårt sällskap är vi såväl handelsmän som hyrda soldater, men vårt gemensamma mål är ett upprätthålla och skapa handelsrelationer. Sen så händer det att vi blir övergripna av stråtrövare, lockade av nymfer och tvingas fly från vidunder, men detta är inte fokuset utan hinder på vår resa att uppnå våra mål.
  • Vi är ett sällskap som driver ett värdshus och söker att bidra med en så trevlig tillvaro som möjligt till våra gäster som passerar. Samtidigt som vi gjort det till vårt mål att göra livet på bygden bättre och utveckla den nuvarande levnadsstandarden. Dels för att vi bryr oss om våra hemtrakter men även för att öka genomströmningen av förmögna handelsmän som gör att vår förmögenhet kan växa.
  • Vi är alla från samma region i världen och söker att se över gruvindustrin i vårt område för att få den att fungera och bestå. Samtidigt som vi tvingas förhandla och trilskas med naturens väsen för att inte väcka dess vrede nu när vi gräver oss djupare ned i dess ådror för att norpa åt oss dess rikedomar.
Så vilka förväntningar bär du med dig när du spelar fantasy? Och hur skulle din inställning förändras om du skiftade förväntningar på fantasy?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
Samtidigt vet jag att när jag började spela så handlade våra spelmöten i en fantasy miljö mer om att utreda och utforska mysterier. Eskortera köpmän och försöka upptäcka världen

Istället handlade det om list, överlista och överkomma hinder.

  • Vi är ett handelssälskap som reser längs med vägarna för att hitta nya handelsleder och även bevara gamla handelsruter. I vårt sällskap är vi såväl handelsmän som hyrda soldater, men vårt gemensamma mål är ett upprätthålla och skapa handelsrelationer. Sen så händer det att vi blir övergripna av stråtrövare, lockade av nymfer och tvingas fly från vidunder, men detta är inte fokuset utan hinder på vår resa att uppnå våra mål.
Är inte alla de här grejerna standar delar av äventyrande i fantasy grejer?

De tre pelarna av D&D är strid, rollspel och social interaktion. Jag väntar mig de grejerna från äventyrsfantasy. Sedan styr undergrenerna mycket och kampanj pitchen. Är det gothic horror? Är det en köpmanskampanj? Är det en Megadungeon?

Förväntingarna kring fantasy är att man gör quests för pengar/att hjälpa folk om inget annat sägs men det löser man med att i kampanj pitchen säga: ”Vi spelar ett tjuvgille/Gruvarbetare/musiker”.

Jag förstår inte din Våld = Äventyrs grej? De klassiska D&D äventyren och DoD äventyren har en del våld, vissa nästan inget, men att överlista, utreda eller sociala sig förbi problem är ofta en stor del av dem.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Min första kampanj karaktär som jag spelade var en tjuv från Kandra, sty 15, smi 19 , sto 8. Hans namn var Felix Falk och jag spelade honom i nästan fem år. Han gjorde allt, besökte Dimön, fick den magiska kastkniven och kom på kant med Hårde som sedan blev hans antagonist genom åren.
Fast efter att Hårde räddat Felix från att hängas på Kandra Torg. Jag gick från att spela Felix själv som enda spelare, till att han blev en kugge i ett maskineri, han lierade sig med krigaren Midblood och vargmannen Airk som senare blev utbygdsjägaren Airk för han tyckte att för få tjejslps blev kära i hans vargman. De tog sig an rösten från forntiden och marsklandet och en massa hitte på äventyr i stil med att Felix gjorde nattliga inbrott i alla juvelerarbutiker som fanns i världen och att de som Berendier, spottade på Etin och solriddarna.

Min andra stora kampanj var när jag och Måns spelleddes genom zorakin, kardien och trakorien. Jag spelade Robert af Uttermark, halvalvisk riddare, baronson som förlorat sitt baroni och fått sin trolovade mördad pga av att han vägrade ge upp i spel. Med ett tvåhands Flamberge som det Rutger Hauer hade i Flest an Blood. Måns spelade en mycket osympatisk svartklädd krigar/lönnmördare/kriminell som var från Hynsolge. I typ två år spelade vi typ tre ggr veckan ett ständigt pågående fantasydrama där återigen Solriddare var våra värsta fiender. Min karaktär ville återta sitt baroni så det var ett övergripande mål och för att ha råd med att föra krig var vi tvungna att samla skatter.

Dessa två kampanjer ligger till grunden för allt mitt fantasy spelande och är lite grunden jag står på.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Fantasy för mig är generellt följande saker. Dock krävs oftast att de är i kombination med varandra.
  1. Sagoväsen (drakar, demoner, vandöda, orcher, alver, dvärgar etc)
  2. Stora skattkammare
  3. Dödliga Fällor
  4. En uppdiktad geografi utan anknytning till vår värld.
  5. Magi
  6. Episka berättelser
  7. Tappra äventyrare
  8. Våld och ond bråd död
Jag är inte riktigt med på hur du menar att man skulle skifta förväntningar men jag skulle förmoda att det inte riktigt känns som fantasy längre. Alla beståndsdelarna krävs ju inte för att det ska bli fantasy, men någonstans går väl en gräns där "vi inte är i Kansas längre".
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Vilka förväntningar har vi när vi spelar fantasy?
Mina absolut lägsta förväntningar!

Skämt åsido så kan jag nog se ett antal olika teman som identifierat fantasy i rollspelsform (för mig) genom åren:
  • Conanspåret: Vi är lite mer själviska och hamnar mest i situationer. Dessa behöver inte sitta ihop på något rimligt sätt. Jag och minst en SL till i "gänget" läste mycket Conan-serier som gavs ut på svenska och äventyr togs emellanåt rakt av från sidorna.
  • Tolkienspåret: Vi reser någonstans för att göra något viktigt. Vi är hjältar. Vi tycker om varandra. Moral är svart/vit, så vi behöver inte fundera så mycket på om orcher faktiskt förtjänar att halshuggas eller inte.
  • Humorspåret: Vi gör det som faller oss in och fnissar ikapp runt bordet. Gärna med tabeller för kritiska skador och ultravåld av olika slag. Lite som när grupperna som spelar Western "alltid blir bankrånare" så ballade detta alltid ur.
  • Dysterspåret: Vi kämpar genom lera och regn och storm. Mer dunkel. Folk är deprimerade och kuvade och världen plus samtliga som bor i den mår dåligt. Ölet är vattnigt, ondskan har segrat. Gemini är nog på många sätt det mörka fantasyspelet med stort Mörk för min del just för att det är i det som den här ångesten bor.
  • Grisodlandet: Vi börjar med mer jordnära och "realistiska" premisser. Saker står på spel. Vi är skyldiga fogden pengar.
  • Spårat: Vi reser till staden Sigil, där du kan se en demon ta en öl med en ängel, och ser andra distrikt i staden när du tittar upp i skyn. Det där skrapar bara på ytan (Planescape är underbart).
  • Storstad: Vi blandar friskt alla möjliga element och ser var de tar vägen. Nästan som sladdisen nio månader efter att cyberpunk och fantasy gick hem tidigt efter en fest.
  • Tjuvskurkeri: Vi bor i en nära-viktoriansk stad och vi är tjuvskurkar som jobbar med att norpa, råna, och sno saker.
Hade en idé om att jag inte spelat så mycket fantasy alls när jag påbörjade den här listan.

Det har jag visst gjort...
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,527
Location
Göteborg
För mig handlar förväntningarna mer om spelet än om genre/spelvärld. Spelar vi Gastkammaren kommer det att bli relationsdrama oavsett om det är fantasy eller ryskt 1800-tal. Spelar vi Drakar och bananer kommer det att bli äventyrande oavsett genre. Så för mig är "vad man gör" väldigt frikopplat från spelvärld, och väldigt låst till vilket spel man spelar. Sedan finns det ju spel som har sin egen spelvärld, men dem spelar jag ju aldrig.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,400
Location
Örebro
Jag förstår inte din Våld = Äventyrs grej? De klassiska D&D äventyren och DoD äventyren har en del våld, vissa nästan inget, men att överlista, utreda eller sociala sig förbi problem är ofta en stor del av dem.
Det här var en direkt otydlighet av mig.

Jag ska försöka reda ut vad jag menar tydligare.

Det jag fastnade för var just @EvilSpook skrev att fantasy kan förknippas med äventyr (även om så inte är fallet i Sverige, enligt utsagan) och sen spann jag vidare på att jag på senare tid haft väldig otur i mötet med olika spelgrupper där fantasy direkt övergår i att lösa saker med strid. Med andra ord förväntan från gruppen är att äventyrare är intresserade av strid (här skulle jag varit tydligare). För dessa grupper har förväntan varit att om genren är fantasy i rollspel blir kopplingen äventyr vilket förväntas mynna ut i våld. Det var dock menat som exempel på hur förväntan påverkar vad som sker runt spelbordet.

Jag själv ser äventyr i fantasy som problemlösning, utforskande och att övervinna hinder med list. Något som stämmer bättre överens med en annan grupp jag spelade med. I den gruppen där vi spelade svärdets sång hamnade fokuset mer på att övervinna hindret med list, vilket delvis kan berott på systemet, men framförallt spelarnas förväntningar. För en av spelarna i den gruppen var från tidigare gruppen som såg fantasy=äventyr=våld och den spelaren försökte fortfarande leva upp till den förväntningen.

Det var lite det här jag ville komma åt, hur formar våra förväntningar på fantasy vår bild av vad som sker runt bordet? Är det så att vi bär med oss en föreställning om att fantasy innebär att du spelar en viss typ av karaktär. Äventyraren är ju en arketyp, men vilka fler arketyper har vi med oss när vi tänker oss att vi skapar rollpersoner till en fantasy miljö? För jag har märkt att folks förväntning på genren många gånger trumfar vad systemet faktiskt säger att du ska göra i spelvärlden, även om systemet är övertydligt och gruppen är övertydlig med sin förväntan.
 
Last edited:

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,817
Location
Stockholm
Att det inte utspelar sig i vår värld (även om den kan vara väldigt lik), att det finns fantastiska element som inte förklaras med att det bara är effekterna av avancerad teknologi, o att huvudtemat inte är skräck.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,400
Location
Örebro
Förväntningar jag bär med mig när jag hör fantasy:

Djupa skogar och mossbeklädda skogar.
Uråldriga ruiner och kvarlevor som återfinns i svåråtkomliga platser.
Långa resor mellan större städer, genom skiftande landskap.
En närvaro av magi i form av olika mystiska fenomen, men inte nödvändigtvis magi i bruk av människor.
Folkslag så som alver, dvärgar, troll, drakar och hamnskiftare.
Utforskandet av en värld som ännu till stora delar är okänd för de som bebor världen.
Myter är levande och närvarande.

Hur formar dessa förväntningar mitt sätt att spela fantasy?


Jag spelar gärna någon som vill utforska världen och förstå dess hemligheter. Med andra ord en äventyrare som motiveras av nyfikenhet och lusten att lära. Det handlar inte om det episka och hjältemodiga, utan om själva upptäckandet i mina ögon samtidigt som jag har möjlighet att göra kreativa lösningar på problem. Något som kraschat totalt inser jag nu när jag kikar tillbaka på trådens inledning och grupperna jag spelat med på senaste där strid varit det centrala.

Med andra ord formar mina förväntningar vad jag söker ur ett spel som utspelar sig i en fantasy värld. Det var detta jag ville komma åt. Sen tappade jag själv bort det genom en väldigt otydlig inledning på trådstarten. Så för mig leder min förväntningar mig mot system som ramar in utforskandet och kreativiteten i spel samt belönar detta.

För mig personligen har just stridsfokuset jag upplevt på senare varit det som gjort att fantasy halkar ned i skalan över saker jag uppskattar. Det har även blivit så att min förväntan vid mötet av fantasy blivit just att det kommer handla om strid, på grund av hur förväntningarna formats av mötet med fantasy runt spelbordet. På detta så ogillar jag även följande saker som grupperna förväntat sig av fantasy:

- Stora hjältedåd.
- Strider som central lösning på problem.
- Det episka och storslagna.
- Att vara extraordinär och mäktig.

Och jag tror inte att det är fantasy genrens fel egentligen, utan mer förväntningarna som finns på genren fantasy i grupperna där jag spelat och fantasy varit genren. För som jag nämnde tidigare i tråden, i en grupp hade jag riktigt kul. Den grupp där problemlösning, utforskandet, kreativitet var förväntan samtidigt som gruppen spelade hyfsat ordinära rollpersoner utan någon tanke på att vara storslagna, episka och mäktiga.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,118
Location
Off grid
Jag ska försöka reda ut vad jag menar tydligare.

Det jag fastnade för var just
@EvilSpook skrev att fantasy kan förknippas med äventyr (även om så inte är fallet i Sverige, enligt utsagan) och sen spann jag vidare på att jag på senare tid haft väldig otur i mötet med olika spelgrupper där fantasy direkt övergår i att lösa saker med strid.
Ja ska också försöka förtydliga mig. Mitt inlägg var egentligen ett direkt svar på Doktor Dängrots och Måns diskussion.
@Måns men jag tror jag förstår vad du menar , i fantasy är man redan en äventyrare ifrån start och spelmöte 1 , ens yrke är äventyrare och äventyrare förväntas äventyra och möta faran medans i skräck är man alldagliga personer som bli intvingade i allt annat än alldagliga händelser.
Min poäng var dock att fantasy inte var så nischat tidigt, utan mina influenser också kan vara Övärlden, Den oändliga historien, Labyrinth och Mio min Mio.

Drakar och Demoner Expert breddade också både yrkesvalen, färdigheterna och teman till saker som kanske inte just var att möta faran. Det kopplat till den tidigare diskuterade usla kompetesen hos rollpersonerna gjorde ju att man inte riktigt kunde göra stordåd, döda drakar eller använda cool magi. Åtminstone inte förrän efter lång tid.

Så för mig och många andra var det mycket grisodling. Man hade inte råd med svärd, rustningar och häst helt enkelt. Så det blev inte så mycket Elric-känsla. Men det öppnade istället upp för att spela ankor, lärde män och landsstrykare, som kanske gör mer saker än att bara gallopera i farans riktning.

Jag har fortfarande inga förväntningar på vanilj ”fantasy”. Däremot har jag (helt olika) förväntningar på DoD, D&D, Merp, Eon och The On Ring t.ex.

//EvilSpook
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
Jag förknippar fantasy med en grovt räknat medeltida tekniknivå, magi samt varelser som inte återfinns i verkligheten. I övrigt har jag samma preferenser på fantasyrollspel som jag har på rollspel i andra miljöer. 1) Det ska finnas spännande platser att besöka och intressanta grupper/personer att interagera med. 2) Det ska inte handla om storslagna saker som att rädda världen eller kungariket. 3) Rollpersonerna ska inte vara mäktiga hjältar utan högst dödliga personer med både bra och dåliga sidor som måste kämpa för att nå sina mål.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Min poäng var dock att fantasy inte var så nischat tidigt, utan mina influenser också kan vara Övärlden, Den oändliga historien, Labyrinth och Mio min Mio.
//EvilSpook
Ok, då tolkar jag det mer som att jag skall besvara vilka inspirationskällor jag burit med mig när jag spelat/SL:at. Jag hade ovanligt nog inte Sagan om Ringen som utgångspunkt eftersom jag aldrig läst böckerna. Jag skulle snarare säga att det var första boken om Övärlden, Den oändliga historien, Labyrinth, Den mörka kristallen och Bröderna Lejonhjärta.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Ok, då tolkar jag det mer som att jag skall besvara vilka inspirationskällor jag burit med mig när jag spelat/SL:at. Jag hade ovanligt nog inte Sagan om Ringen som utgångspunkt eftersom jag aldrig läst böckerna. Jag skulle snarare säga att det var första boken om Övärlden, Den oändliga historien, Labyrinth, Den mörka kristallen och Bröderna Lejonhjärta.
Labyrinth kom dock först 1986 och eftersom jag först såg den på VHS så förmodar jag att det var tidigast 1987. Då hade jag redan spelat rollspel ett par år så även om den säkert var inspiration så blev den först det i efterhand. På samma sätt var Willow en stor inspirationskälla när den kom skulle jag tro. Även den tecknade Narnia-filmen var säkert inspiration
Samtidigt var det ganska få äventyr vi hittade på själva utan vi spelade främst Äventyrsspels äventyr (Döda Skogen, Maktens Portar, Svavelvinter och Svart duell (ÄP1). De egna äventyren tog nog mest fart i Kandra skulle jag tro. Minns att vi spelade ett svartsjukedrama där min rollperson mördade en rival som i efterhand visade sig enbart vara hans frus danslärare.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Så vilka förväntningar bär du med dig när du spelar fantasy?
Att det ska finnas magi och kanske även övernaturliga monster. Det är i princip mitt enda krav. Just spelstil är inget jag begränsar fantasyn till. Det kan vara nutidsvampyrer eller annan urban fantasy lika gärna som rysk steampunk eller medeltidsripoff. Det kan vara låg fantasy, grim and gritty fantasy, high fantasy eller vilka benämningar man ens vill göra. Det kan vara intriger, hjältens resa, överlevnad, utforskning, culture gaming, wuxia, skräck - det spelar egentligen ingen roll. Fantasy för mig är mer en krydda snarare än en spelstil.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,458
Location
Göteborg, Lindome
Så vilka förväntningar bär du med dig när du spelar fantasy?
För mig betyder Fantasy bara att magi ersätter teknologi.

Men den sorts Fantasy som jag vill ha i mina rollspel är episka äventyr och legendariska hjältar. Besegra den onda bossen och rädda världen. Till slut. Fast vägen dit kan vara full av enklare utmaningar och faror.

För mig skall det vara hjältedåd och strider, storslagna händelser och extraordinära äventyrare. Absolut ingen grisodling.
 
Top