Med tanke på drakarnas ekologi artikeln i Sinakdus så är båda sanna, med mänskliga mot o mätt.Bara så ni vet, så är draken på omslaget av Dunder & Drakar Äventyrsspelet transsexuell och gay. Alla andra tolkningar är fel.
Jag tänker att åtminstone för mig är upplevande (iaf delvis) en annan aktivitet än analys, och olika aktiviteter kräver olika perspektiv =)
Intressant fråga! För mig som spelare skulle jag säga att det har viss bäring, eftersom mitt deltagande och mitt engagemang så starkt byggde på buy-in i att det vi gjorde var "på riktigt".
Förresten: Headcanon är en grej jag tycker bör infogas i den här diskussionen. Jag tror att om man ska göra en icke-perfekt analogi mellan rollspelande och läsande så kanske man kan säga att spelledaren och spelarna alla är läsaren, typ. Men att olika delar av läsaren har olika grad av kunskap om läsarens kompletta headcanon. SL är den delen av läsarens inre som bestämmer vad headcanon är, efter att ha läst texten, som då är det skrivna äventyret (eller det påhittade äventyret; SL kan ju ha flera olika funktioner).
För mig personligen tar jag författarnas olika uttalanden på stort allvar. Jag har inte tid att tolka om ett verk utifrån olika andra perspektiv, så författaren får vara min auktoritet inom området. Jag tror att det nog är en rätt vanlig inställning och att många saknar tid, ork och verktyg att dekonstruera ett verk och tolka om det.
Min upplevelse är väl att just allegoriska läsningar har en tendens att bli väldigt torftiga. Författarens intention må vara den ena eller den andra, men det finns ju till exempel ingen som lyckats skriva en intressant tolkning av Sagan om Ringen som en allegori för andra världskriget, och där tror jag verkligen att författarens motvilja mot allegori spelar in.
I Tolkiens fall tror jag också det handlade om att han ville se sina verk som frikopplade från samtidens politik? Det kan jag ju iofs sympatisera med, men själv är jag mer inne på att ”allt är politik”. (Är just nu fascinerad av svenska fotbollspelare och -tränare, som verkar vara helt okej med att utöva sin sport i en fascistisk diktatur som står på randen av att starta det största kriget i Europa sedan 1945).
Författare är ju per definition (ursäkta, alla AIs, men ni har inte gjort så stort avtryck än) människor, och jag tror därför att klokhet är att beundra verken, inte författaren.
Nå, det här är ett non sequitur (eller som man säger på ren svenska: goddag yxskaft). Just eftersom Dumbledore inte finns på riktigt, så blir frågan om vad som är "sant" i den fiktiva världen en fråga om auktoriteten att stipulera. Om Dumbledore hade funnits på riktigt, ja, då hade förstås ingen haft auktoriteten att stipulera om han var gay eller inte (möjligen han själv då, om man tror sexualitet är ett val); då hade det bara varit en sakfråga.
Sannolikt är många av dem samma personer som till exempel är besatta av att lära sig alla tekniska detaljer om tåg och memorera tågtidtabeller, alltså personer med någon form av autism eller liknande tillstånd. Fiktiva verk är tilltalande i och med att de till skillnad från verkligheten är finita och kan sägas följa ett lättöverskådligt regelverk, som superhjältar med sina superkrafter eller konfliktspel (D&D, Warhammer) med sifferbaserade egenskaper och attribut. Det kan egentligen hända lite vem som helst med vad som helst, men det är nog mer vanligt förekommande att personer utvecklar en sådan besatthet med till exempel fantasy och science fiction än kärleksromaner.
Ligger nog en del i detta. Tror behovet av att göra ändringar spelar in. Ingen expert på Locecraft men vet iaf en dikt som hade varit omöjlig att ge ut idag så där finns ju ett direkt behov av ändring.
Det beror väl på vad man menar med samtidens politik? Han var ju inte skygg med att i verken ge uttryck för åsikter (industrialism är hemskt, krig är också hemskt men ibland nödvändigt, viljan att behärska och kontrollera andra vänds lätt till något ont även när den väcks i ett gott syfte). Det han inte var intresserad av var just någon sorts allegori där Sauron är Hitler och ringen är atombomben eller liknande.
Alltså jag lärde mig så mycket som möjligt om Star Wars extended universumet eftersom jag blev dumpad. Så efter att mitt ex slitit ut hjärtat ur bröstet på mig fyllde jag hålet med typ 60 Star Wars böcker, Star Wars podcasts och behind the scenes grejer. Bara en manisk spiral ner i avgrunden av ljussablar och Han Solo böcker under typ 4 månader tills jag inte var ledsen när jag vaknade på morgonen.
Har större delen av varje fandom autism menar du ?
Om han hade funnits på riktigt så hade det funnits en auktoritet – honom själv. Vi hade kunnat fråga honom, och fått ett definitivt och med väldigt stor sannolikhet sant svar. Om han nu inte velat jävlas med oss, vill säga, eller ljugit, etc. Men det hade gått att ta reda på – i värsta fall med såna där experiment där man mäter blodtillförsel i snoppen på folk som får se homoporr eller vad man nu kunnat tänka sig. Men oavsett mätverktyg så hade det funnits något att mäta – ett facit, så att säga.
Frågan är väl vilken vikt man tillskriver intentionen. Jag är helt med på att om det man är ute efter att få reda på är författarens intention så är nog författaren en bra källa.
