Författares uttalanden om sina verk

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
327
Det här är något jag uppfattar som en ganska ogenerös tolkning i sitt sätt att beteckna känslorna som oresonliga och ologiska samt att lägga förklaringen hos personers flockmedvetenande och vilja att följa en ledarfigur -- egenskaper som sällan framställs som särskilt smickrande. Låt mig formulera en alternativ hypotes: att intressera sig för en fiktiv värld och vilja att den ska vara konsekvent är ett spel. Det finns en utmaning i att leta fakta, hitta förklaringar på till synes motstridiga påståenden, fördjupa sig i kringmaterialet (till exempel en författares brev eller anteckningar), och så vidare. Den som då kommer och tycker att hen kan hitta på lite vad som helst utan att ta hänsyn till spelets regler stör detta, och därför är det inte konstigt att folk som är intresserade av spelet med den fiktiva världen irriterar sig på dem.
Jag har brottats en del med de känslorna och jag tycker att de är väldigt oresonliga och ologiska. Jag brukade spela Warhammer Fantasy Battles runt 2000 men lämnade det några år senare och kom först tillbaka en tio år senare. Jag har väldigt litet intresse i det som gavs ut under tiden jag var borta, men ändå kände jag ett oresonligt raseri när Games Workshop lade ner Warhammer Fantasy och ersatte det med Age of Sigmar. Frasen "The World that Was" som de kastar runt varje gång de hänvisar till något gammalt får mig fortfarande att se rött även sju år senare. Och jag har ändå noll intresse av att etablera en kanon och tycker att alla kan plocka ut sina favoritbitar från de 30 år som spelet var igång, så jag försöker förstå varför många har ett behov av att skapa en så ingående överenskommen låtsasvärld.
Det har i alla fall hjälpt mig förstå vad många kände när Drakar och Demoner: Chronopia kom och Ereb Altor lämnades vid vägkanten.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,758
Det har i alla fall hjälpt mig förstå vad många kände när Drakar och Demoner: Chronopia kom och Ereb Altor lämnades vid vägkanten.
Jo, det är inte bara "ni gav upp det gamla", utan "ni gav upp det gamla för det här?!"

(Inte sällan verkar det också handla om att man helt dumpar sin gamla målgrupp och försöker skaffa sig en ny (vanligen yngre) i stället. Det blir förstås många inte glada över.)
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
327
När det kommer till Tolkien så har vissa anklagat honom för att vara rasist och anti-semit. Orcher representerar svarta, och dvärgarnas girighet är baserat på nidbilden av judar, osv. Jag har hört ett påstående om att Tolkien har nämnt att judarna var en inspirationkälla till dvärgarna.
Tolkien skrev i ett brev att dvärgarnas språk var inspirerat av semitiska språk och att dvärgarnas exil från Ensamma berget hade paralleller till Israeliterna i Egypten. Deras girighet kommer dock uppenbarligen från de mytologiska dvärgarna i till exempel Nibelungenlied. Någon koppling mellan orcer of afrikaner tror jag inte finns, men Tolkien liknade orcernas utseende till "de värsta karikatyrerna av de mongoliska raserna" (med reservation för felcitat), vilket vissa verkar tolka som att han liknade dem till faktiska Östasiater så att de kan skriva clickbait-artiklar om det.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,728
Om man ska köpa att författaren har sista ordet om sitt eget verk har jag ju det. Så det är tur att jag inte tycker att författarens åsikt om verket väger jättetungt
Intressant och bra exempel.

Konstnärligt för dig som tittare har du ju rätt (jag har inte läst någon version av boken så jag hoppar sakfrågan) och det är bra att någon överprövade Burgess. Men konstnärligt för Burgess tycker jag du har fel, han ville väl skriva en sämre bok och borde fått göra det. (Om vi struntar i att det kanske fanns andra hänsyn än konstnärliga i tex bokkontraktet etc.)

Men egentligen kokar det ganska mycket ner till hur man agerar som omtolkare. Är man bara öppen med att "framställning X hos författaren är dålig/ofilmbar/inte kompatibel med moderna ideal" har man ett konstnärligt frikort att ändra bäst man vill, sen får publiken döma om det blev bra eller ej. Däremot är det svårare att ha den diskussionen om den som omtolkar verket försöker konstruera sammanhang för vilket stödet i verket är svagt. Då kan det uppstå konstiga diskrepanser.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Någon koppling mellan orcer of afrikaner tror jag inte finns, men Tolkien liknade orcernas utseende till "de värsta karikatyrerna av de mongoliska raserna" (med reservation för felcitat), vilket vissa verkar tolka som att han liknade dem till faktiska Östasiater så att de kan skriva clickbait-artiklar om det.
"squat, broad, flat-nosed, sallow-skinned, with wide mouths and slant eyes: in fact degraded and repulsive versions of the (to Europeans) least lovely Mongol-types."

Så är citatet, alltså.

Jag tyckte hur som helst att den här wikipediasidan var en hyfsad sammanställning.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Inom sf/f-fandom upplever jag dock att författarens ord väger mycket tungt. Ser man tex på Brandon Sanderson så består typ 90% av hans fandom av folk som letar ledtrådar i olika uttalanden han gjort på signeringar.

Och i fallet Tolkien är frågan bland fans snarare vilka uttalanden av författaren som väger tyngst, inte om man ska bry sig om dem eller ej.

Hur kommer den här skillnaden sig tror ni? Vad är grejen med att fans är så benägna att ta författares ord på så stort allvar?
För att svara direkt på ursprungsfrågan.

Nu har jag fortfarande inte läst någon av Brandons böcker, men jag har sett inspelningar från hans föreläsningar om skrivande som jag uppskattat. Tolkien har jag läst de gamla svenska översättningarna (som det finns ... vissa åsikter om) och som de flesta sett filmerna. Om någon av de två herrarna skulle ha ämnt "person X är Y" och det inte framkommit i verket, så skulle man nog kunna se hur det är relevant i settingen i övrigt. Det är en pusselbit som har en relevans.

Vi ser inget om homosexualitet alls i Potter-filmerna. Inget som tyder på att någon är homosexuell, eller att det på något sett skulle ses som negativt att vara det. In-setting kan det vara lika relevant som om han gillar att äta apelsin eller inte (jag googlade runt lite, första gången hon nämnde det var tydligen några veckor efter att sista boken i Potter-serien hade släppts). Men, det kanske dyker upp i Fantastic Beasts filmerna. Det har trots allt bara släppts två av dem hittills. Men, där är risken stor att filmbolaget inte skulle tillåta det i vilket fall, eftersom det skulle blocka filmen på vissa marknader.

För min del är nog vad Rowlins säger om sin värld i efterhand någonstans mitt i mellan vad jag skulle värdera något som Tolkiens sagt om sin värld ord och Stephen King eller J.J. Abrams om någon av de skulle yttra sig om sina alster. Men sedan, jag förstår varför flera av oss här på forumet bryr oss om en massa sidodetaljer om olika settings. Men varför icke-rollspelare gör det? Jag har inte den blekaste aning...
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,946
Location
Värnhem, Malmö
Tolkien skrev i ett brev att dvärgarnas språk var inspirerat av semitiska språk och att dvärgarnas exil från Ensamma berget hade paralleller till Israeliterna i Egypten. Deras girighet kommer dock uppenbarligen från de mytologiska dvärgarna i till exempel Nibelungenlied. Någon koppling mellan orcer of afrikaner tror jag inte finns, men Tolkien liknade orcernas utseende till "de värsta karikatyrerna av de mongoliska raserna" (med reservation för felcitat), vilket vissa verkar tolka som att han liknade dem till faktiska Östasiater så att de kan skriva clickbait-artiklar om det.
Just girigheten är en sådan sak där jag tycker det är vettigt att titta på vad Tolkien faktiskt skrev, eftersom många tycks läsa in senare skildringar av guldtokiga dvärgar i Tolkiens beskrivning. Snarare tycks det där vara själva guldet som orsakar girigheten, och människorna som närmar sig drakskatten tycks i lika hög grad drabbas av den (till exempel herren av Laketown). Gimli skildras aldrig som girig – om något utmärks han snarare av en extrem estetisk känslighet som gäller såväl glittrande grottor som alvdrottningar, men detta framstår som ett sympatiskt och romantiskt drag.

Det här får också stå som ett exempel på varför jag tycker det kan vara bra att titta på själva källmaterialet i ett fall som Tolkiens, eftersom han har inspirerat så pass många epigoner. Många får för sig att saker som inte står i böckerna eller i Tolkiens brev och anteckningar är fullständigt självklara delar av världen – det omnämns till exempel aldrig att hobbitar skulle ha särskilt stora fötter, något som blivit en etablerad del av senare avbildningar.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,758
Snarare tycks det där vara själva guldet som orsakar girigheten
Att det är drakguld specifikt, ja. Även dvärgringarna verkar orsaka den sortens girighet (dvärgarna är för tuffa för att de ska funka som det var tänkt, men inte helt immuna).

Och för att citera Galadriel: "I say to you, Gimli son of Glóin, that your hands shall flow with gold, and yet over you gold shall have no dominion.”

Många får för sig att saker som inte står i böckerna eller i Tolkiens brev och anteckningar är fullständigt självklara delar av världen – det omnämns till exempel aldrig att hobbitar skulle ha särskilt stora fötter, något som blivit en etablerad del av senare avbildningar.
Stoorarna har kanoniskt stora fötter, men de får vi ju nästan aldrig se. Jag undrar om det inte är en effekt av att om man som fan vill ta på sig löshobbitfötter, blir de med nödvändighet större.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
327
Jag tyckte hur som helst att den här wikipediasidan var en hyfsad sammanställning.
Den verkar lite sisådär. Som citatet om att korsa människor och orcer, vilket inte tar häsnyn till Tolkiens väldigt religiösa syn på Midgård. Orcer är inte så mycket en ras eller art som de är fallna från Guds nåder, och Tolkien liknade någonstans till exempel fascism vid att vara "orc-minded". Så när det står att Sarumans flåbusar i slutet påminner om "half-orcs" är det inte en fråga om den sortens halvblod man hittar i till exempel rollspel, och som påminner mer om någonslags science fiction à la Star Trek. Se till exempel hur barn födda till en alv och människa inte bildar en hybridras utan behöver göra ett medvetet val om de vill leva och dö som en människa eller leva som alver och förr eller senare hamna i det himmelska Väst, och hur alver kan ge upp sin odödlighet (som Arwen).
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
327
Just girigheten är en sådan sak där jag tycker det är vettigt att titta på vad Tolkien faktiskt skrev, eftersom många tycks läsa in senare skildringar av guldtokiga dvärgar i Tolkiens beskrivning. Snarare tycks det där vara själva guldet som orsakar girigheten, och människorna som närmar sig drakskatten tycks i lika hög grad drabbas av den (till exempel herren av Laketown). Gimli skildras aldrig som girig – om något utmärks han snarare av en extrem estetisk känslighet som gäller såväl glittrande grottor som alvdrottningar, men detta framstår som ett sympatiskt och romantiskt drag.
Det finns också incidenten i Silmarillion där dvärgarna av Nogrod blir besatta med halsbandet de smider åt Thingol och mördar honom för att stjäla det, vilket även det matchar hur dvärgar brukar bete sig i de gamla germanska och nordiska sagorna. Men en del av debatten kring Tolkien går också in i ämnet med efterkonstruktioner eftersom den bygger på vad han skrivit vid sidan om böckerna men inte givit ut eller bara skrivit i sina brev.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,946
Location
Värnhem, Malmö
Att det är drakguld specifikt, ja. Även dvärgringarna verkar orsaka den sortens girighet (dvärgarna är för tuffa för att de ska funka som det var tänkt, men inte helt immuna).

Och för att citera Galadriel: "I say to you, Gimli son of Glóin, that your hands shall flow with gold, and yet over you gold shall have no dominion.”
Tolkien menade också i vissa texter (och se, där är vi igen!) att guldet var ett ämne som mer än andra hade påverkats av Morgoths väsen, medan till exempel silver och vatten till stor del var orörda av honom. Så guld är en substans med en särskilt förmåga att korrumpera.

Stoorarna har kanoniskt stora fötter, men de får vi ju nästan aldrig se. Jag undrar om det inte är en effekt av att om man som fan vill ta på sig löshobbitfötter, blir de med nödvändighet större.
Även där står det väl bara att de har större fötter än andra hobbitar? Vad det innebär är oklart, eftersom vi inte vet hur stor- eller småfotade övriga hobbitar är, och stoorerna är väl ironiskt nog också de på vilka det inte skulle märkas så mycket, eftersom de nyttjar skodon.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,073
Men konstnärligt för Burgess tycker jag du har fel, han ville väl skriva en sämre bok och borde fått göra det. (Om vi struntar i att det kanske fanns andra hänsyn än konstnärliga i tex bokkontraktet etc.)
Ja alltså, konstnärens arbetsvillkor är ju något som är viktigt att diskutera och kanske egentligen en helt annan diskussion kan jag tycka. Men det är ju inte bara i Burgess’ fall som konsten blivit bättre på grund av påtvingade restriktioner. Men det hör kanske inte helt till denna diskussion.

Men egentligen kokar det ganska mycket ner till hur man agerar som omtolkare. Är man bara öppen med att "framställning X hos författaren är dålig/ofilmbar/inte kompatibel med moderna ideal" har man ett konstnärligt frikort att ändra bäst man vill, sen får publiken döma om det blev bra eller ej.
Eller om man har en idé till ändring som helt enkelt, enligt en själv, förbättrar berättelsen.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Vem skall ha det slutgiltiga tolkningsföreträdet när det kommer till en författares verk , jag som läsare eller hen som skapade verket.


Om tex Kalle säger att draken David i hens bok sagan om falukorven är trans och gay och alltid varit trans och gay då är det så för Draken David är Kalles kreation.

Om Kalle vill göra en efterkonstruktion där hen säger att draken David alltid varit trans och gay även om det tidigare inte definierats eller aldrig nämnts inom böckerna så är han fortfarande trans och gay för Kalle sa så och Kalle har det ultimata tolkningsföreträdet kring sitt verk .

Det är inte upp till mig eller nån annan än kreatören att definiera vad som är sant eller lägga till eller ta bort eller omdefiniera vad som är sant eller inte i hens kreation
 

Oscar Silferstjerna

Sjunger i duschen
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,736
Location
Nirvana
I den 100 % sansade tråden om Rings of Power snackas det en del om vad Tolkien sagt eller inte sagt om Midgård, och hur mycket vikt man ska lägga vid det.

Jag är personligen av åsikten att när ett verk väl är publicerat så är författarens åsikt inte mycket värd. Inom litteraturvetenskapen snackar man om ”intentional fallacy”. Felslutet att tro att en författare vet bäst om sitt verk, eller skulle ha tolkningsföreträde, eller att det ens är värdefullt att reda ut vad författaren ”menade”.

Många författare har tydliga åsikter om vad deras bok har för budskap etc, men inte sällan visar sig detta vara efterhandskonstruktioner med ingen eller svag förankring i texten. Författare är inte heller alltid medvetna om hur allt de skriver kan tolkas, eller ens att de använder olika teman eller ämnen. Det finns också exempel på författare som rakt av ljuger och hittar på, av olika anledningar.

Inom sf/f-fandom upplever jag dock att författarens ord väger mycket tungt. Ser man tex på Brandon Sanderson så består typ 90% av hans fandom av folk som letar ledtrådar i olika uttalanden han gjort på signeringar.

Och i fallet Tolkien är frågan bland fans snarare vilka uttalanden av författaren som väger tyngst, inte om man ska bry sig om dem eller ej.

Hur kommer den här skillnaden sig tror ni? Vad är grejen med att fans är så benägna att ta författares ord på så stort allvar?

Jag menar, när JK Rowling säger att Dumbledore är gay, delas fansen i dom som tycker det är Nice och dom som tycker det är dåligt. Väldigt få påpekar att det inte finns något i böckerna som antyder någonting över huvud taget om Dumbledores sexualitet.
Om vi zoomar ut ytterligare ett steg här så är ju idén om texten som fristående från författaren en del av ett visst synsätt inom litteraturvetenskapen. Den som läser ämnet på universitetsnivå möter förr eller senare den här idén, åtminstone om man läser kurser över grundnivå. Det betyder inte att det här är det enda litteraturvetenskapliga sättet att se på författarrollen, bara att det är vanligt inom ämnet. Det ingår sedan mer än 25 år tillbaka i ett dominerande paradigm.

Ett vid det här laget ganska gammalt begrepp som ”intentional fallacy” (lanserat 1946) förebådar, påstår jag, senare års postmoderna fokus på text och förbindelser mellan olika texter (snarare än mellan olika personer). Med ett sådant perspektiv är förstås signeringarna du nämner också en form av litterära texter. De är texter som refererar till andra texter och potentiellt förändrar dem (även de inte skulle vara skrivna av författaren själv). En texts betydelse är då inte alls statisk, utan under ständig omförhandling.

Postmoderna idéer (i själva verket ett mycket stort kluster av olika begrepp och teorier) är idag mycket tongivande inom de flesta humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Det är lätt att få för sig att de är de ENDA teorierna eftersom många inte får läsa andra texter (eller texter som är kritiska mot postmoderna teorier). Postmoderna teorier beskrivs ofta som politiskt vänster, men det tycker jag är väl förenklat. Som jag ser det handlar det snarare om ett särskilt fokus på makt och text. Postmodernism är inte riktigt samma sak som exempelvis marxism, även om det finns begreppsliga kopplingar. Det förvirrar många.

Så vad har då allt det här teoretiska snacket med Tolkien att göra? Mitt förslag är att det knappast är så att författaren skulle vara bortkopplad eller okunnig om sin egen text. Han eller hon har naturligtvis, påstår jag, en helt unik kunskap om den egna texten. Den är ju sprungen ur skaparens hjärna! Texten är ett personligt uttryck! Hans eller hennes personliga erfarenheter är relevanta för hur texten ser ut. Betyder det att författaren har absolut auktoritet i tolkningen av den egna texten? Nej, för helvete! Det är också läsarnas text. De gör något med texten. Förändrar den, lägger in sig själva och sin samtid.

Men vad fasen är då min poäng? Förmodligen att vetenskapliga ståndpunkter - exempelvis postmoderna - är just ståndpunkter. Det betyder att de är utbytbara. Andra utgångspunkter kan (och bör!) prövas. Begrepp innehåller ofta utgångspunkter, som inte är självklara, även om både föreläsaren och kursarna okritiskt köper dem. Sett i ett längre tidsperspektiv, så är det uppenbart att paradigmskiftena avlöser varandra och nya begrepp tillkommer. Den självsäkre föreläsaren ersätts av någon annan som tycker något helt annat, har andra begrepp, är precis lika självsäker och omges av nya skaror studenter som inte riktigt kan eller vågar ifrågasätta...
 
Last edited:

Conan

انتفاضة
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,177
Vem skall ha det slutgiltiga tolkningsföreträdet när det kommer till en författares verk , jag som läsare eller hen som skapade verket.


Om tex Kalle säger att draken David i hens bok sagan om falukorven är trans och gay och alltid varit trans och gay då är det så för Draken David är Kalles kreation.

Om Kalle vill göra en efterkonstruktion där hen säger att draken David alltid varit trans och gay även om det tidigare inte definierats eller aldrig nämnts inom böckerna så är han fortfarande trans och gay för Kalle sa så och Kalle har det ultimata tolkningsföreträdet kring sitt verk .

Det är inte upp till mig eller nån annan än kreatören att definiera vad som är sant eller lägga till eller ta bort eller omdefiniera vad som är sant eller inte i hens kreation
Jag tycker det beror på vad man är ute efter.

Om JK Rowling inte avsåg att gestalta Dumbeldorf som gay när hon skrev böckerna skrevs så gestaltades inte karaktären på det sättet när böckerna skrevs. Hur hon sen "tolkar" gestalten i efterhand är kanske mer intressant än hur gemene man tolkar karaktären, men är knappat särskilt definitivt.

Skulle Tolkien på ålderns höst börjat föreställa sig att Sagan om ringen var en allegori över den ariska rasens kamp mot slaverna så förändrar det inte faktumet att boken inte skrevs som en sådan allegori.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag tycker det beror på vad man är ute efter.

Om JK Rowling inte avsåg att gestalta Dumbeldorf som gay när hon skrev böckerna skrevs så gestaltades inte karaktären på det sättet när böckerna skrevs. Hur hon sen "tolkar" gestalten i efterhand är kanske mer intressant än hur gemene man tolkar karaktären, men är knappat särskilt definitivt.

Skulle Tolkien på ålderns höst börjat föreställa sig att Sagan om ringen var en allegori över den ariska rasens kamp mot slaverna så förändrar det inte faktumet att boken inte skrevs som en sådan allegori.
Om Tolkien på ålderns höst skulle sagt att sagan om ringen är en allegori för ariernas kamp mot slaver och har vart så ifrån dag ett vem är vi som betraktare ifrån ett utanifrån perspektiv att ifrågasätta tolkien.

skulle Tolkien säga att så vart fallet hela tiden så kan vi som läsare inte ifrågasätta tolkiens auktoritet som kreatör kring hans egna verk .

Tolkien var som kreatör fri att lägga till ,ändra , ta bort och omtolka precis hur han vill och när han vill vill i sitt eget verk .

Sedan hade det vart beklagligt om Tolkien eller någon annan författare gjort sådana uttalanden men det är deras rätt att göra exakt vad dom vill med sina egna verk utifrån det att dom är den ultimata auktoriteten kring sina egna verk
 

Oscar Silferstjerna

Sjunger i duschen
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,736
Location
Nirvana
Om Tolkien på ålderns höst skulle sagt att sagan om ringen är en allegori för ariernas kamp mot slaver och har vart så ifrån dag ett vem är vi som betraktare ifrån ett utanifrån perspektiv att ifrågasätta tolkien.

skulle Tolkien säga att så vart fallet hela tiden så kan vi som läsare inte ifrågasätta tolkiens auktoritet som kreatör kring hans egna verk .

Tolkien var som kreatör fri att lägga till ,ändra , ta bort och omtolka precis hur han vill och när han vill vill i sitt eget verk .

Sedan hade det vart beklagligt om Tolkien eller någon annan författare gjort sådana uttalanden men det är deras rätt att göra exakt vad dom vill med sina egna verk utifrån det att dom är den ultimata auktoriteten kring sina egna verk
Det är här jag inte håller med dig. Eftersom författare oftast har läsare, så kommunicerar de per definition med andra. Läsarnas tolkningar är inte oväsentliga, vilket betyder att den ”ultimata auktoriteten”, som du talar om, är svår att styrka rent empiriskt. Författaren styr inte sina läsare. Att vi över huvud taget för den här diskussionen gör att vi håller liv i Tolkiens verk. Vi är medskapare, inte underordnade undersåtar som lyder under en ultimat auktoritet. En publik består sällan eller aldrig av passiva mottagare.
 
Last edited:

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,921
Location
Stockholm
Det är här jag inte håller med dig. Eftersom författare oftast har läsare, så kommunicerar de per definition med andra. Läsarna tolkning är inte oväsentlig, vilket betyder att den ”ultimata auktoriteten”, som du talar om är svår att styrka rent empiriskt. Läsarna är alldeles för närvarande som medskapare. Att vi över huvud taget för den här diskussionen gör att vi håller liv i Tolkiens verk.
Ett parallellt exempel är Geroge Lucas och Star wars. När han introducerade midichlorians i Phantom menace så reagerade fansen. "Alla" hade tolkat de tidigare Star Wars-filmerna, och annat star warsigt, som att Kraften inte hade något med mikroskopiska livsformer att göra.

Om Lucas hela tiden tänkt sig midichlorians som en kanal för Kraften, eller hur det nu funkar, så hade han gjort ett dåligt jobb med att kratta manegen för det avslöjandet. Fansens bild av Kraften var helt annan.
 
Top