Re: Förläningen(riddare), stridskonster! [NTIT]
men då kommer vi också till problemet med att en riddare kan Go Berserk och använda två slagsvärd (ett i vardera handen) utan svårighetsökningar...
Bärsärk är en väldigt överskattad förmåga enligt min ringa mening. Den helt vanliga bärsärkargången är ... inte bra helt enkelt. Tekniken 'Raserianfall' (heter den så?) är något bättre lite beroende på hur mycket metall man för stunden själv har på kroppen och hur bra första SI värde man har på sitt vapen.
Det stora problemet med bärsärk är att man endast gör motanfall som försvarsmanöver, så om man överhuvudtaget skall överleva första anfallet så behöver man ha plåtpansar, och duktigt av den varan.
Om ditt vapen dessutom har sämre första SI och din motståndare vet vad han/hon skall göra är du i en värld av smärta.
För det första som kommer att hända om du förlorar initativet är att du försöker blockera ett tungt hugg/kross anfall med en del av din kropp som aldrig skapades för det ändamålet. Ditt motanfall kommer inte att kunna utföras eftersom du inte bara är tillbakaknuffad utan också liggande och eventuellt medvetslös/död.
Och nej... din motståndare kommer att vilja ha dig på öppningsavstånd så det är bara att börja från ruta 0 igen...
Standardargument-mot-husregel-1: Då blir det bara mer komplicerat. Touché .
Tillåt mig
ripostera: Det kan bli enklare genom att
abstrahera än
mera. (ja... jag är grötrimsmästare... 10:e Dan
)
Alla husregler behöver inte nödvändigtvis gå ut på att öka detaljnivån. Man kan lika gärna minska på detaljerna.
Det där argumentet tar död på alla husregelförslag, och alla som överlever det trampar man lätt ihjäl med "Det kan ändå inte bli helt realistiskt" eller "Det är bara ett spel" (eller motsvarande) . Så om du tänker klura ut något nytt listigt att bemöta det med det så svara på de där två argumenten också så slipper jag bemöda mig att skriva ned dem i ett nytt inlägg.
Som tidigare sagts... men eftersom jag har ett nytt tillfälle att stila med min gröt-fu så: Det behöver inte vara
komplicerat, utan kan vara
abstraherat, genom att vara mindre
detaljerat. ("Your gröt-fu is flawed Plutte...")
Och då spelar du mig i händerna med argument som "Det kan ändå inte bli helt realistiskt" och "Det är bara ett spel", eftersom jag inte är ute efter
realism så mycket som
eskapism. ("Haaw.... the 'ism-attack'....")
Men allvarligt....
Personligen så tycker jag att stridskonster utgör en bra kompromiss för att komma tillrätta med de egenheter som finns i EON's system då det gäller färdigheter. För mig är kunskap i stridskonst ett tydligt tecken på att personen ifråga har striden som en stor del av sitt yrke och därför sin vardag. De som inte har stridskonster sorterar jag snabbt in i det "civila" facket.
Alltså... Den som förväntas kunna använda vapen i sitt yrke, exempelvis: Krigare, Riddare, Soldater, Lönnmördare etc... har stridskonster.
Den som inte förväntas kunna använda vapen i sitt yrke, exempelvis: Bönder, Hantverkare, Skrivare, Gatsopare, Fiskare etc... har "vanliga" vapen FV (om de har något FV i vapen överhuvudtaget).
Och visst, den stridskonsttränade har en fördel om denne möter en icke-stridskonstränad fiende av samma färdighetsnivå, men det är bara naturligt och bra tycker jag.
Sedan har FV, Stridsvana och förmåga att generera massiv skada större betydelse än fjösmanövrer som 'Ripost'.