Nekromanti Fallande stjärnor - Resor och avstånd

[Stjärnskott]

Fallande stjärnor är tänkt att vara ett hårt sci-fi rollspel och i världen så har resor mellan olika solsystem olyckligtvis en central roll. Olyckligtvis för det är förbannat svårt att förklara på ett sätt som inte viftar bort ljusets hastighet, men jag tror att jag har en möjlig förklaring och nu undrar jag om den också står upp till testet att även andra köper den.

Låt oss anta en hypotetisk partikel, härefter kallad epsilon, som existerar i samma klass av partiklar som higgs-partikeln. Det som gör epsilon-partiklar intressanta i det här fallet är att de dels rör sig i ljusets hastighet och att de av kan absorbera Nambu-Goldstone bosoner vilket ger de en väldigt stor, och för att göra saker och ting enkelt, pulserande massa.

Gravitationen som den här massan skapar när den rör sig rör upp rymden på ett sådant sätt att den drar ihop sig till en våg i för och efterdyningarna av en tillräckligt stor epsilon-partikelsvärm vilket gör att ett föremål som följer efter den kommer att kunna bryta igenom från en punkt i rymden till en annan utan att röra sig i utrymmet mellan dem och när epsilon-partiklarna närmar sig ett gravitationsfält kommer de automatiskt att börja spridas vilket gör att efterdyningarna automatiskt kommer att rätas ut.

Låter det här rimligt som i en rimlig förklaring till en hård sci-fi förklaring till hur man kan röra sig relativt enorma sträckor?

 

[Alkemist]

Egen erfarenhet säger att hur rymdresor går till brukar vara ganska ointressant annat som en förklaring till varför motor a går snabbare än motor b.

Såvida nu inte den här teknologin är helt central och a och o i hela universum.
Viktigare att veta vart man tar sig i galaxen än hur seglet ser ut.

 

[krank]

Egen erfarenhet säger att hur rymdresor går till brukar vara ganska ointressant annat som en förklaring till varför motor a går snabbare än motor b.

Alternativt att man vill ha en teknofil stämning och fokus på hård scifi; för egen del gillar jag klassisk hård scifi a' Arthur C. Clarke och andra, där flera sidor kan användas för att förklara olika häftiga teknologier...

Det finns såklart mjuk scifi också, med mindre fokus på teknologin och mer på aktörerna/människorna. De har olika målgrupper, och egentligen är ingen bättre än den andra =)

 

[Stjärnskott]

I allmänhet håller jag med dig, men i och med att det är ett hårt sci-fi spel och hård sf karaktäriseras av vetenskaplig och teknisk detaljrikedom så känns det centralt.

 

[krank]

Låter det här rimligt som i en rimlig förklaring till en hård sci-fi förklaring till hur man kan röra sig relativt enorma sträckor?

Jag tycker att den låter som att du hamnat helt rätt; det enda som saknas tycker jag är konkreta krokar för äventyr och hinder; vad kan gå fel? Vad kan man göra åt det? Vilka olyckor har skett?

 

[Krille]

Gravitationen som den här massan skapar när den rör sig rör upp rymden på ett sådant sätt att den drar ihop sig till en våg i för och efterdyningarna av en tillräckligt stor epsilon-partikelsvärm vilket gör att ett föremål som följer efter den kommer att kunna bryta igenom från en punkt i rymden till en annan utan att röra sig i utrymmet mellan dem och när epsilon-partiklarna närmar sig ett gravitationsfält kommer de automatiskt att börja spridas vilket gör att efterdyningarna automatiskt kommer att rätas ut.

Du har med andra ord klätt in ett maskhål med phlebotinium.

Idén går nästan garanterat att skjuta i sank med lite lagen om energins bevarande och kausalitetsprincipen, för att inte tala om att epsilon-partikeln i sig låter som en typisk trekkisk veckans sub-atomiska partikel.

Det verkar som att du är ute efter en effekt motsvarande nya Galacticas FTL-hopp, så om jag var du så skulle jag helt enkelt hålla tyst om hur det funkar rent tekniskt.

 

[anth]

Låt oss ta en liknelse från fantasy.

Säg att vi har ett rollspel där magi är vanligt förekommande.
Magiker som kan kasta eldbollar.
Magiker som kan kasta klotblixtar.
Magiker som kan kasta isstormar.
Magiker som kan kasta syrabomber.
o.s.v.
Och sedan en lång utläggning hur magi fungerar...

Helt ointressant.
Det som ÄR intressant är att magikern kan göra 5T6 skada - om det är eld/kyla/syra eller något annat som orsakar skadan är egentligen ointressant (förrän man skaffar sig någon form av skydd mot just den formen av skada). Det är kort och gott bara en regel som säger 5T6 skada - något mer behövs egentligen inte.
Sedan är det BRA med flufftext som gör det spännande att beskriva magins effekter - men det är fortfarande bara fluff.
Och VARFÖR magin fungerar är om möjligt ännu mer ointressant för själva spelet (dock kan det fortfarande vara bra med en förklaring för stämningens skull).
Har man kommit så långt att man tänker spela ett rollspel där magi fungerar - då har man redan bestämt sig för att magi finns, och "varför" blir högst ointressant.

Samma sak med SiFi-spel och rymdresor.
Har man bestämt sig för att spela ett SiFi-spel har man redan accepterat att rymdresor fungerar - hur de fungerar är mest fluff.
Jag menar de flesta av oss åker bil/buss nästan varje dag - men bryr vi oss egentligen om hur de fungerar? Vi vet att de drivs av något som heter förbränningsmotor som drivs av bensin, att avgaserna smutsar ner och tar oss från punkt A till B och vi är nöjda med det.

Det fluff du behöver är att professor Kropotkin upptäckte omegapartikeln som möjliggjorde stjärnresor -det VIKTIGA är saker som:
- hur snabbt går rymdresor, hur lång tid tar det att färdas från A till B?
- hur mycket kostar det, vem har råd?
- finns det några bieffekter, som cryosömn som tar en vecka att tinas upp ifrån?
De är de viktiga frågorna som du måste svara på - inte hur det fungerar, sånt har folk redan accepterat när de bestämt sig för att spela spelet.

 

[Niklas73]

Bortsett från om det på något sätt påverkar hur fordonen ser ut. Starchallenge fordon består till stor del av solskepp som seglar på solenergi med stora segel. Därför äger förklaringen sin riktighet - helt enkelt för att förklara varför det ser ut som stora luftsegelfartyg och itne som x-vingar.

 

[Stjärnskott]

Jag tycker att den låter som att du hamnat helt rätt; det enda som saknas tycker jag är konkreta krokar för äventyr och hinder; vad kan gå fel? Vad kan man göra åt det? Vilka olyckor har skett?

Jag har turligt nog funderat på det här en del också och jag har kommit till ett par slutsatser.

Dels så är det ruskigt tråkigt om man glider ur svärmen innan man är frame, att vara två ljusår från närmaste epsilon-svärms-kanon innebär rimligtvis vissa problem.

Dels så får du vissa tekniska problem (svärmen rör sig snabbt, varvid man oscillerar mellan att vara väldigt nära och väldigt långt ifrån svärmen, vilket gör att mängden strålning ditt skepp råkar ut för varierar kraftigt, varvid man vid vissa tillfällen har radartäckning och ibland är det omöjligt, exempelvis och risken för strålningsskador varierar också såklart).

Dels så får man visa relativistiska problem, såsom att man kommer att kunna se objekt som närmar sig först när de har passerat och då kommer de dessutom att upplevas som väldigt långa och upphuggna i småbitar.

När det kommer till saker som kan gå fel så är det som sagt strålningsskador som är den största risken, därefter att bli strandsatt en bra bit från allt vad planeter heter.

En annan möjlighet för problem är att flertalet svärmar krockar, vilket teoretiskt skulle kunna leda till ett lokaliserat och temporärt svart hål innan de tappar tillräckligt mycket bosoner för att tappa gravitation till en så stor grad att epsilon-molnet dissiperar.

Något åt det hållet du var ute efter?

 

[Krille]

Bortsett från om det på något sätt påverkar hur fordonen ser ut. Starchallenge fordon består till stor del av solskepp som seglar på solenergi med stora segel. Därför äger förklaringen sin riktighet - helt enkelt för att förklara varför det ser ut som stora luftsegelfartyg och itne som x-vingar.

Det stämmer bara om ens fantastiska teknik utgår från något som faktiskt existerar. Solsegel utgår från det existerande fenomenet solvind och får helt enkelt följa naturlagarna som gäller för solvind (eller skita i dem, om man känner för det - den möjligheten finns alltid).

Epsilon-partiklar är hypotetiska i bästa fall och förmodligen fantastiska. Det innebär att varje teknik som använder dem också är hypotetisk och fantastisk, och därmed upp till författaren.

Så om författaren vill ha segelskepp i rymden så funkar epsilon-partiklarna på ett sätt som medger segelskepp. Om författaren vill ha x-vingar så funkar epsilon på ett x-vingeaktigt sätt. Eftersom partiklarna är påhittade så står det honom fritt att välja hur.

 

[anth]

Bortsett från om det på något sätt påverkar hur fordonen ser ut.

Helt rätt jag glömde det.
Men utseendet är fortfarande fluff.
Men regeltekniskt är det mer intressant att veta hur de manövrerar, vad de har för vapen, och hur kraftiga sköldar de har, hur stora de är (hur många människor som finns ombord), vad som händer när de blir träffade, o.s.v.

 

[Stjärnskott]

Idén går nästan garanterat att skjuta i sank med lite lagen om energins bevarande och kausalitetsprincipen, för att inte tala om att epsilon-partikeln i sig låter som en typisk trekkisk veckans sub-atomiska partikel.

Det verkar som att du är ute efter en effekt motsvarande nya Galacticas FTL-hopp, så om jag var du så skulle jag helt enkelt hålla tyst om hur det funkar rent tekniskt.

Mitt mål är hård sf och i genren så är tekniska förklaringar en stor del av det som definierar genren. Med det sagt så stämmer såklart det du har skrivit, men en förklaring kan vara mer eller mindre rimlig. Den förklaring jag har gett är mer eller mindre Arnold Sommerfelds klassiska tachyoner om de skulle ha en massa. Detta till skillnad från Star Gates och dylika som går bortom vår förståelse för vetenskap över huvud taget.

 

[Krille]

Mitt mål är hård sf och i genren så är tekniska förklaringar en stor del av det som definierar genren.

Passa dig! Jag anar ett definitionskrig inom kort!

Det sagt, min definition av "hård SF" är inte tekniska förklaringar, utan att allting funkar tekniskt och vetenskapligt. Det är helt enkelt väl grundat. Däremot behöver det nödvändigtvis inte vara förklarat.

Detta till skillnad från Star Gates och dylika som går bortom vår förståelse för vetenskap över huvud taget.

En Stargate är egentligen ingenting annat än ett maskhål i en låda (eller snarare, i en rund ring, om vi utgår från TV-serien med samma namn). Det är inte så stor skillnad på den och epsilon-partiklarna, utom att epsilon-partiklarna försöker vara en förklaring till hur maskhålet uppkommer.

Epsilon-partiklarna har lite mer vetenskapsteknobabbel, Galacticas FTL drives har lite mer ingenjörs/användningsbabbel, och Stargates star gates kör på Chariots of the Gods istället (och således lämpar över förklaringen på högst avancerade utomjordingar).

Men alla tre kan ses på som exempel på maskhål/Einstein-Rosen-brygga, och alla tre har en stor "and then a miracle occurs" i mitten av sin förklaring, vilket man ska vara medveten om.

 

[Stjärnskott]

Låt oss ta en liknelse från fantasy.

Säg att vi har ett rollspel där magi är vanligt förekommande.
Magiker som kan kasta eldbollar.
Magiker som kan kasta klotblixtar.
Magiker som kan kasta isstormar.
Magiker som kan kasta syrabomber.
o.s.v.
Och sedan en lång utläggning hur magi fungerar...

Helt ointressant.
Det som ÄR intressant är att magikern kan göra 5T6 skada - om det är eld/kyla/syra eller något annat som orsakar skadan är egentligen ointressant (förrän man skaffar sig någon form av skydd mot just den formen av skada). Det är kort och gott bara en regel som säger 5T6 skada - något mer behövs egentligen inte.
Sedan är det BRA med flufftext som gör det spännande att beskriva magins effekter - men det är fortfarande bara fluff.
Och VARFÖR magin fungerar är om möjligt ännu mer ointressant för själva spelet (dock kan det fortfarande vara bra med en förklaring för stämningens skull).
Har man kommit så långt att man tänker spela ett rollspel där magi fungerar - då har man redan bestämt sig för att magi finns, och "varför" blir högst ointressant.

Samma sak med SiFi-spel och rymdresor.
Har man bestämt sig för att spela ett SiFi-spel har man redan accepterat att rymdresor fungerar - hur de fungerar är mest fluff.
Jag menar de flesta av oss åker bil/buss nästan varje dag - men bryr vi oss egentligen om hur de fungerar? Vi vet att de drivs av något som heter förbränningsmotor som drivs av bensin, att avgaserna smutsar ner och tar oss från punkt A till B och vi är nöjda med det.

Det fluff du behöver är att professor Kropotkin upptäckte omegapartikeln som möjliggjorde stjärnresor -det VIKTIGA är saker som:
- hur snabbt går rymdresor, hur lång tid tar det att färdas från A till B?
- hur mycket kostar det, vem har råd?
- finns det några bieffekter, som cryosömn som tar en vecka att tinas upp ifrån?
De är de viktiga frågorna som du måste svara på - inte hur det fungerar, sånt har folk redan accepterat när de bestämt sig för att spela spelet.

Har jag förståt dig rätt i att det som du kritiserar är att min förklaring tar bort fokuset från tärningsslag?

 

[Stjärnskott]

Det sagt, min definition av "hård SF" är inte tekniska förklaringar, utan att allting funkar tekniskt och vetenskapligt. Det är helt enkelt väl grundat. Däremot behöver det nödvändigtvis inte vara förklarat.

Tja, ska jag vara ärlig så överväger jag att dumpa hela iden med ftl drift, men det betyder att jag inte kan få in besök på planeter i binärer, vilket jag tänkte skulle vara häftigt.

 

[Alkemist]

Har jag förståt dig rätt i att det som du kritiserar är att min förklaring tar bort fokuset från tärningsslag?

Appease the indie-crowd.

Men elak humor åt sidan så läste inte jag det som att handla om tärningar. Jag läste mer att det är de praktiska aspekterna som spelar roll, exemplet med dig på bussen är perfekt.

 

[krank]

Låt oss ta en liknelse från fantasy.

Säg att vi har ett rollspel där magi är vanligt förekommande.
Magiker som kan kasta eldbollar.
Magiker som kan kasta klotblixtar.
Magiker som kan kasta isstormar.
Magiker som kan kasta syrabomber.
o.s.v.
Och sedan en lång utläggning hur magi fungerar...

Helt ointressant.

Tvärtom, mycket intressant! Då kan man ju bygga magisystem som till exempel tillåter att spelarna utifrån metafunktionen kan bygga egna magier, eller anpassa de existerande. Dessutom får man en massa gratis äventyrsplottar, lite beroende på hur magiteorin ser ut.

Det som ÄR intressant är att magikern kan göra 5T6 skada - om det är eld/kyla/syra eller något annat som orsakar skadan är egentligen ointressant (förrän man skaffar sig någon form av skydd mot just den formen av skada). Det är kort och gott bara en regel som säger 5T6 skada - något mer behövs egentligen inte.

Själv tycker att just den biten är HELT ointressant - eftersom strid är så ointressant, och jag därför föredrar magisystem som gör att magin funkar dåligt i strid av olika anledningar.

Sedan är det BRA med flufftext som gör det spännande att beskriva magins effekter - men det är fortfarande bara fluff.
Och VARFÖR magin fungerar är om möjligt ännu mer ointressant för själva spelet (dock kan det fortfarande vara bra med en förklaring för stämningens skull).
Har man kommit så långt att man tänker spela ett rollspel där magi fungerar - då har man redan bestämt sig för att magi finns, och "varför" blir högst ointressant.

Bara om man inte är så intresserad av världen, och betraktar den som "bara" fluff. För egen del är fluffet det intressanta.

Samma sak med SiFi-spel och rymdresor.
Har man bestämt sig för att spela ett SiFi-spel har man redan accepterat att rymdresor fungerar - hur de fungerar är mest fluff.

Fluff matters.

Jag menar de flesta av oss åker bil/buss nästan varje dag - men bryr vi oss egentligen om hur de fungerar? Vi vet att de drivs av något som heter förbränningsmotor som drivs av bensin, att avgaserna smutsar ner och tar oss från punkt A till B och vi är nöjda med det.

Det beror alldeles på vilken sorts kampanj man tänkt sig köra; som SL tar jag gärna reda på hur saker funkar, eftersom det hjälper mig att bygga äventyr.

Det fluff du behöver är att professor Kropotkin upptäckte omegapartikeln som möjliggjorde stjärnresor -det VIKTIGA är saker som:
- hur snabbt går rymdresor, hur lång tid tar det att färdas från A till B?
- hur mycket kostar det, vem har råd?
- finns det några bieffekter, som cryosömn som tar en vecka att tinas upp ifrån?
De är de viktiga frågorna som du måste svara på - inte hur det fungerar, sånt har folk redan accepterat när de bestämt sig för att spela spelet.

Fast scifigenren, framför allt den hårda varianten, vänder sig mycket till människor som uppskattar försök till vetenskaplig riktighet. Tekniker och naturvetenskapare, helt enkelt. Det skapar en känsla av trovärdighet, som gör världen lättare att "köpa" och underlättar upprätthållande av illusionen att spelvärlden "finns på riktigt".

 

[krank]

Något åt det hållet du var ute efter?

Typ. Det viktigaste är egentligen: Vad kan man använda för att inspirera sig till rollpersoner och hinder och äventyr och kampanjer.

Tycker jag.

 

[Recca]

Suspension of disbelief

Jag tycker det är viktigt att det finns en förklaring. Min kille är sci-fi-nörd och läser allt han kommer över och har även skrivit en del sci-fi noveller. Han berättade t.ex. att star wars inte egentligen är sci fi utan fantasy eftersom saker och ting inte förklaras. Däremot menar han att G Lucas försökte göra sci fi av star wars genom de där små force-djuren som bor i människokroppen, vfn de nu heter, som finns i första jar-jar filmen.

Iaf, suspension of disbelief är den term som han använder och han menar att kristall-acceleratorerna som finns i star trek för att få rymdskeppen att accelerera snabbare än ljuset funkar bara för att det inte går att motbevisa dem, typ. Jag tror han menade så iaf. Det finns inga kristaller av den typen men vi köper det eftersom det passar in. Så om du har en "vettig" förklaring och ett "därför funkar det" så klarar det sig under principen "suspension of disbelief".

 

[Recca]

Mm. Jag håller med Krank. Det är inte alls intressant att en eldboll gör 5t6 i skada. Det spännande är fluffet kring hur eldbollen kommer till. Faktiskt så är det nog troligt att jag slänger en eldboll på boken om det står 5t6 nånstans i den. <.<