Nekromanti Fan vad dött det är här på skräckforumet!

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vi som brukar ha sådana givande och utvecklande samtal om skräckens alla aspekter. Gör ett försök att liva upp till en ny skräckdiskussion;

Vilken sorts monster är äckligast?
Alltså jag menar tematiskt nu. Och betänk att jag i termen "monster" menar allt läskigt, inte bara det som ser monstruöst ut. Psykopater är alltså ett monster. Seriemördare är ett monster. Besatta spökbilar är monster. Ibland är till och med polisen ett monster. Kanske borde jag kalla det "jagare", "skräckis" eller något liknande, men jag gillar termen "monster", så vi kör på den.

Jag tar upp några av de vanligaste typerna här. Ta gärna och bygg på listan om ni finner den otillräcklig;

Känslokalla Stalkers
De kan aldrig resoneras med, de visar aldrig några känslor och de bara går och går (i läskigt lugnt tempo) och förr eller senare hittar de dig och då är du slut. Oftast gömmer de ansiktet bakom hockeymasker, och var omåttligt populära på biofilmer för typ tjugo år sedan. Eller så är de animerade döda som någon Zombiepappa har trollat fram.

Genialiska Vilddjur
Hannibal Lecter är kung över dessa. De drivs av en djurisk drift på ditt blod, men är ändå så diaboliskt skitsmarta att de alltid ligger ett steg före dig. De gillar intellektuella lekar och planterar gärna ledtrådar åt äventyrarna. Det läskiga med dem är förstås kontrasten mellan den urålderliga hungern och det övermänskliga rationaliserandet.

Bestar
Framförallt varulvar. De här är primitiva djur som framförallt jagar med sina övermänskliga sinnen. De ser dig i natten, de känner din lukt, de hör vart och ett av dina andetag. Du kan inte gömma dig. I chock hade de onda vägen-förmågan Hetsjakt, och det sade ganska bra vilken utväg äventyraren hade att vänta sig...

Arroganta Ärkeskurkar
Ofta har de slängkappa och bakåtslickat hår. De gillar att konfrontera äventyrarna och leka lekar med dem för att bevisa sin suveränitet över dem. De snor ofta dina flickvänner, trots att de redan har tre lättfotade slinkor väntandes hemma i borgen.

Konspirationen
De är överallt, vem du än kontaktar av poliserna så kommer det vara en av deras underhuggare. Du vet inte vem som leder organisationen, du vet inte varför. Allt du vet är att du måste ta reda på det på egen hand. Alldeles själv.

Horden
De är hundratals. Tusentals. Och du hör dem komma från något håll. Eller är det från flera håll? Kanske alla håll utom ett. Strid är otänkbart, du skulle dränkas av deras enorma antal. Om de är insekter, critters eller blodhundar spelar ingen roll, de är fler än du klarar av. Och de vet var du är.

Nå? Själv gillar jag Ärkeskurkar som basar över Bestar. Alla är förstås grymma, men vilken är din favvo?

/Rising
 

Nemesis_UBBT

Warrior
Joined
17 Sep 2001
Messages
207
Location
Falköping
Dolda Jägare och Spaghettihögar™

Jag diggar dom Dolda Jägarna, som attackerar ensamma offer. Ingen har sett den, och ingen vet vad det är. Man gör vilda gissningar på allt från osynliga spaghettihögar™ till smygande demoner. Att det sen är en liten grabb med sin farsas motorsåg har ingen betydelse. Det är skrämmande.

Jag vet inte riktigt vilken kategori denna typ tillhör. Det är upp till dig.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Fler kategorier

Det Okända
De otäckaste skräckmomenten är dem man inte känner till, om man frågar mig, de man inte vet något om, och 'Det Okända' personifierar detta. Inget är så skrämmande som det man inte vet något om, det är 'Det Okända' väl medveten om, och tar ibland det till nya höjder. 'Det Okända' syns aldrig i bild, man vet aldrig om det är mänskligt eller ej, bara att det jagar de personer som är dess utvalda mål, tar god tid på sig, och alltid ger ifrån sig subtila bevis på sin existens, som blir svårare och svårare att avfärda. Något finns därute, och det väntar lugnt tills det skrämt njurtalgen ur en. Då dör man, och ingen hittar någonsin ens kropp.

Gräjt Åld Wan
Dessa gudaliknande varelser kategoriseras främst av att de är urgamla, urhårda , allmänt Chtulhuoida, och fruktansvärt äckliga rent fysiskt. En 'Gräjt Åld Wan' kan ta formen av allt ifrån ett litet barn med sju ögon och två munnar till en gigantisk hög med inälvor, vars primära syfte med existensen tycks vara att vända folk utochin. De lider i regel avsaknade av alla mänskliga tankebanor och har ihjäl vilken patetisk rp-posse som helst. Helt outtalbara namn är ett måste, liksom en hängiven skara mänskliga tillbedjare.

Wräjjten
'Wräjjten' är ett spöke, en ande av en olycklig person som dött en i regel grym och neslig död. Den manifesterar sig då det är som läskigast och mest oväntat, på de mest skrämmande sätt, men dess syfte är aldrig att skrämma eller skada någon - den vill ju bara ha evig frid. Att dess fotsteg och knackningar psykar folk till vansinne och att dess transparenta, blodiga gestalt gör känsliga personer paralyserade av fasa är inget Wräjjten egentligen räknat med...

Mumien
Mumien är en stillsam sak, som mest ligger balsamerad i en sarkofag i väntan på att någon dum lycksökare i 20-tals utstyrsel skall ta sig in i dess krypta. När denna dag kommer vaknar mumien upp ur dödens kalla famn, för att dräpa eller förbanna gravskändarna. En synnerligen menlös varelse, som behöver allt det emotionella djup den kan få, bör gestaltas av Boris Karloff och inte gör sig bra i Hollywoodfilm av mer modern årgång. Har egentligen stor potential, rätt använd, då balsamerade, intorkade kroppar enligt mig är det äckligaste som finns.

Antediluvianen
Antediluvianen var en människa en gång i historiens gryning, men förvandlades till en blodsugande, intrigerande best när världen var ung, och har förlorat alla spår av sin mänsklighet. Den är nu mestadels ett ofattbart mäktigt monster, som ligger i dvala och med sina krafter påverkar historiens gång, och sina yngre vampyrsläktingars intriger. När som helst kan dock Antediluvianen vakna, och då kommer den att vilja ha blod...mycket blod.

Utomjordingen
Kan ta formen av antingen en liten blekgul Arkiv X-figur eller en mer obskyr Lovecraftiansk skapelse. Gemensamt för dessa figurer är att de kommer från en planet långt, långt borta och har som primärt mål att på diverse perversa sätt befrukta människokvinnor och ta kontrollen över vår planet. Besitter ibland ytterst sofistikerad teknologi, tvingas i annat fall ta till mer rättframma metoder att uppnå sina mål.

Demonen
En formlös, skepnadslös entitet, som överlever i människors kroppar, och tar kontrollen över dem. Tenderar att ha bibliskt-flummigt ursprung och pseudo-arameiska namn, men detta är inget krav. Demonens mål tenderar att vara ytterst dunkla, men han är ofta en entitet från helvetet och tjänar dess agenda - kan ibland annars vara ute efter hämnd. Populär i ett otal ganska färska amerikanska filmer med ockult tema.

Jiangshi
En gästspelare från mer orientaliska skräckklyschor, där den stackars hoppande vampyren ofta reduceras till en hjärndöd, kloförsedd kille i kraftigt anakronistiska kläder och tvingas leva på människokött och förflytta sig hoppandes jämnfota som ett annat fån. Lyckligtvis har även Jiangshi fått slakta filmens protagonister emellanåt, men de riktigt hjältarna kommer våra stackars vandöda mandariner aldrig åt. Bär vissa likheter med 'Horden', en annan skräck-arketyp - skillnaden är i stort att Horden rör sig framåt på mer värdiga sätt än hoppandes.

Det Skumma Barnet
Bär vissa likheter med 'Demonen', men är i regel inte besatt, utan helt enkelt född till att vara något alldeles speciellt. Dessa till synes oskyldiga små barn har alltid egendomliga krafter, kan påverka sin omgivning på subtila, övernaturliga sätt och kan mycket lätt framstå som skrämmande. Oftast har 'Det skumma barnet' en temalåt på soundtracket, som spelas så fort barnet börjar bete sig konstigt. Kan vara alltifrån en subtil onding (Omen) till en brutal slaktare (Noir), men är alltid ett barn.

Forumaren
Denna skräck-arketyp har en ytterst varierande framtoning - det enda som egentligen utmärker den är att den alltid gömmer sig bakom en datorskärm, från vilken den skriver meningslösa, och ofta korkade, inlägg som permanent lägger sig som en varböld på webben. 'Forumaren' är likt 'Det skumma barnet' oftast en till synes oskyldig person, som i hemlighet sprider skräck och sjuka textrader i den digitala världen, där dess alias ger den tillgång till en ny, mörk, sida av sin personlighet. Antagligen den mest skrämmande av alla skräckarketyperna, och bör absolut undvikas.

- Ymir, ramar in fler stereotypa arketyper
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Re: Dolda Jägare och Spaghettihögar™

Jag håller nog m dig om de Dolda Jägarna. De är skrämmande. Bästa exemplet är väl seriemördare. De är precis (om man bortser från morden) som vanligt folk vilket gör de svåra att upptäcka. En demon vet man med 90% säkerhet är ond.

/[color:448800]Han</font color=448800> som tycker en SL kan vara mest skrämmande som bara kan sitta och hitta på såna där saker
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Värst!?

Värst är svärmor... skoja bara...

Nä, typer man hör, känner och vet var de finns men varken ser eller kan göra något åt är det värsta. Något som stryker ut med benet... *ryser*
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Bra initiativ - här kommer fler monster!

”Gör ett försök att liva upp till en ny skräckdiskussion”

Mycket bra initiativ! Långa skräckdiskussioner med Rising i en av huvudrollerna tillhör mina favoriter på forumet. Sen är det en annan femma att lika inspirerad som jag blir av dessa långa skräcktrådar, lika förbannad <img src="/images/icons/mad.gif" border=0 width=15 height=15> blir jag av att mina medspelare är insnöade på att spela äventyrsfantasy och inte vill variera med lite skräck ibland. Nåja, de kan iaf räkna med att råka ut för både dina och mina nedan nämnda monster i nästa kampanj oavsett vad spelet heter... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Av de monster du nämner tycker jag i första hand Konspirationen är en otäck rackare. Det genialiska vilddjuret är också en typ som kan få en att se sig om över axeln en extra gång.
Här kommer tre monster som jag gärna råkar ut för i rollspelsvärlden, däremot inte i verkliga livet. För att anknyta till Widdes inlägg om fasa, skräck och chock kan man säga att dessa hör hemma i någon av de två första kategorierna, kanske mest fasa. "Skräckpappa" Rising känner säkert till dem sedan innan, annars kan jag rekommendera dem varmt! <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>

Hotarna
De är storväxta. De bär trenchcoat. De är fler än vad du är. De ler inte. De knackar på din dörr, förklarar kort och koncist att deras arbetsgivare tycker att du borde skaffa dig någon annan hobby än det du sysslat med på sistone. De säger att de hoppas ni är överens och att ni inte ska behöva ses igen. De sätter sig i den svarta bilen och försvinner runt gathörnet.
Du har inte en aning om vad de vet, vad de vill eller vem de jobbar för. Däremot kan du gissa dig till vad som händer om hotarna och deras boss inte uppskattar dina förehavanden.

Den overklige uppdykaren
Han är där han inte borde vara. Du förstår inte hur han kommit dit. Ingen annan verkar lägga märke till honom. Du vet inte ens om han finns på riktigt eller om det är din egen konstiga hjärna som spelar dig ett spratt. Han säger konstiga saker, vet saker om dig som du inte själv visste och ler på ett sjukt sätt. Någonting är fel med honom och han skrämmer dig, trots att han varken ser ut att kunna slåss eller kommer med direkta hotelser.
Ett bra exempel på den overklige uppdykaren kan man se i David Lynch film Lost highway.

Det falska leendet
Hon den där som går på samma tillställningar som du. Hon är med på klanmötena. Hon är bjuden på samma fester. Hon sitter med på mötet där ni diskuterar hur ni ska ta er an den senaste tidens fasansfulla händelser. Hon kommer med antydningar om att hon vet saker om dig som inte tål offentlighetens ljus. Hon verkar njuta av att komma fram till dig, småprata lite, le hånfullt och sedan glida vidare till någon annan person, som förstås genast faller för hennes charm.
Du vet att hon har ett finger med i spelet när något händer. Du vet att hon väntar på det rätta tillfället att sätta en kniv i ryggen på dig. När en av dina vänner dött är hon den första att komma fram för att beklaga sorgen, samtidigt som hennes iskalla ögon tittar hånfullt på dig. Hon vet att du vet. Du måste få stopp på henne, men hur? Ingen kommer hjälpa dig, för de tror ju att det falska leendet är deras vän. Och får någon reda på vad du planerar mot henne så är det kört...
 

Elias_UBBT

Veteran
Joined
14 Jun 2001
Messages
80
Location
Lund
Den oåtkomlige...

Du vet inte vem han är... du vet inte var han finns... du vet inte ens om han finns. Han vet exakt vem du är... han vet precis var du finns... och han kan när som helst, utan problem, komma åt dig. Han har makt, han har pengar och han har inflytande. Han är Keyser Sozé typen.
"You can run, but you can never hide"
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Värst!?

Värst är svärmor... skoja bara...

Höh, min svärmor ÄR värst <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

/Alexander Gyhlesten - Svärmor ska med i nästa kampanj
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Den inbillade friske

Först instämmer jag - Bra initiativ!
Nå... nu till mitt tillskott till denna fauna (har inte lusläst alla trådar än så det är möjligt att jag upprepar något...)

Den inbillade friske väljer jag att kalla dem i brist på bättre namn. De är för det mesta oskyldiga och högst tillfälliga verktyg för den mörka makt som för tillfället är ute efter RPna. Det är inte ofta som en träff med en inbillad frisk ger några fysiska skador, det är inga slembobbor direkt. De är trots detta oerhört kusliga att träffa. Men det är i det totala överaskningsmomentet skräckeffekten sitter.

Några exempel på detta:

* I väntsalen på ett dårhus börjar en patient tala med en RP. Ren rappakalja (människan i fråga är ju galen) men så plötsligt grabbar patienten tag i RPn och säger "Grått... allt är grått" Det låter iof som rappakalja, men nu råkar det vara så att färgen i fråga hade en central roll i de återkommande mardrömmar RPn haft senaste tiden. (Exemplet från "Horrors Heart" till CoC)

*En mentalt utvecklingsstörd 25 årig flick är vän med en mystisk kvinna som RPna misstänker är en vampyr. När RPna försöker fråga ut den efterblivna flickan vill hon mest bara leka. När någon RP frågar henne om var hennes vän tar vägen om nätterna så säger hon plötsligt med helt normal röst: "Hon är hos sin far" (till saken hör att fadern är död sedan många år tillbaka) sedan återgår hon omedelbart till sitt gamla jag igen. (även detta exempel från CoC)

*I framför allt KULT är det vanligt att både barn och uteliggare utnyttjas på detta sätt... nästan alltid med samma lyckade resultat.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Det här kanske är ett frö till ett nytt superämne?

Mmm, särskilt barn är äckliga på det här sättet. Det är så vidrigt när de insiktsfulla ledtrådarna kommer från dem, för de är ju "bara" barn, liksom. Det ger en känsla ov osäkerhet när små, obetydliga småglin sitter på mer relevant information än vad det tuffa spelgänget gör.

Blir ju inte alls samma sak när spelarna får ledtrådar från den supermäktiga zigenarhäxmästarinnan Svarta Esmeralda. Vem som helst fattar ju att hon har mer koll på läget än oss vanliga döda.

Det riktigt intressanta är ju att vi slösat bort en massa tid på att diskutera monster hela tiden, när det är sånt här vi >borde< dela med oss information om. Spelarna blir ju skiträdda, det är helt klart en massiv chockupplevelse, ändå är ju inte direkt deras liv i fara. Elegant skräck, mao. -och mycket svårare att få till än bara "över professorn står en framlutad tentakel-apa med snigelögon och motorsågar istället för armar!"

Det här är skräck som angriper bakifrån. Indirekt skräck. Någon med fler exempel? Finns det unika sätt att skrämmas indirekt på i rollspel? (Den Inbillade Friske är ju inte unik för rollspel, utan fungerar ju väl i böcker och filmer också)

/Rispippin
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Värst!?

Jag har ingen svärmor än då, men flickvännens föräldrar är ganska trevliga...
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Nej, nej, fler monster, fegis!

”Mmm, särskilt barn är äckliga på det här sättet. Det är så vidrigt när de insiktsfulla ledtrådarna kommer från dem, för de är ju "bara" barn, liksom. Det ger en känsla ov osäkerhet när små, obetydliga småglin sitter på mer relevant information än vad det tuffa spelgänget gör.”

Du har också sett Riket antar jag, där finns en liten flicka som ger ledtrådar (fast det saknas ju en motsvarighet till tufft spelgäng. Fan att aldrig någon jag känner vill spela någon som fru Drusse...). Vilket underbart äventyr de fyra första delarna av Riket skulle blivit! Synd att inte Lars von Trier blev rollspelare istället för regissör.

”Det riktigt intressanta är ju att vi slösat bort en massa tid på att diskutera monster hela tiden”

Slösat bort, vad snackar du om egentligen? Jag tycker det i allra högsta grad varit inspirerande att titta lite närmare på elakingarna, alla går de att bygga äventyr kring.

"över professorn står en framlutad tentakel-apa med snigelögon och motorsågar istället för armar!"

Tycker en hel del av monstrena vi tagit upp varit intressantare och mer skrämmande än så. Blev du månne skraj för monstrena och ville därför snacka barn istället? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Måste förresten ta upp ett “monster” till (du får skylla dig själv, det var du som startade tråden <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15> ):

Den konstiga omgivningen
Man märker att något inte är som det ska. Folket omkring en är inte som de borde vara, det kan vara hur de pratar, hur de ser ut, vad de gör eller hur de rör sig. Det går inte direkt att peka på felet, åtminstone inte så att man kan gå fram till någon och säga att “hördu, vad är det här egentligen”. Man förstår att något är åt helvete, men det går inte på något sätt att förstå vad det rör sig om och därmed finns det inget sätt att skydda sig. Man kan bara gå och vänta på att något ska hända och blir alltmer paranoid och misstänksam och börjar se faror överallt. Ett härligt “monster” (det här måste vara i ytterkantan ditt monsterbegrepp, men än sen...) som får både rollpersoner och spelare att vara på helspänn.
Har för mig att det i Mörkrets hjärta (!) finns ett sådant här monster, nämligen en stad med banemän. Alla är vänliga och hjälpsamma mot en, man inser att något är åt helvete, men kan inte komma på något sätt att göra något åt det. Det är bara att vänta medan man riktigt kan höra bombens nedräkning.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Den inbillade friske [OT]

För att komma ifrån vad du ursprungligen skrev, sluper. När jag läste titlen kom jag att tänka på ett äventyr som min bror berättade för mig.. Tror det var ett konventsäventyr till Vampire.

**Möjlig SPOILER**
Alla var malkaver (galna vampyrer) och de började äventyret m att bryta sig ut ur ett psykhus. De drog fram på stadens gator, mötte andra vampyrer och såg deras krafter. Till sist råkade de i händerna på ett par brujhas (sp? Våldsamma vampyrer iaf) som kedjade fast RPna utomhus så att de skulle dö av solens strålar. När solens första strålar träffade dem så skrek de av smärta, men... De upptäckte att det inte gjorde ont. De påverkades inte utav solens strålar.
I själva verket var de faktiskt psykiskt sjuka och allt som de varit m om var bara fantasier.

/[color:448800]Han</font color=448800> som måste erkänna att det här inlägget faktiskt inte hade såå mkt m skräck att göra men tyckte att det var en ball idé och var bara tvungen att skriva det
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Re: Den oåtkomlige...

Jag tänker dessutom på "Ondskans spår" och "Det upp och nervända pentagrammet". Dessa mördare är nåt man inte vill ha efter sig.

/[color:448800]Han</font color=448800> som verkligen rekommenderar filmen "Det upp och nervända pentagrammet". Den är kuslig
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Re: Nej, nej, fler monster, fegis!

där finns en liten flicka som ger ledtrådar

Det funkar ju, om barnen sitter inne på info vill säga. Men det var ju inte det som var min poäng...

Om vi ska använda barn i mitt exempel så blir det lite som i Exorsisten. Först pratar barnet helt normalt med RPn för att sedan under ett ögonblick bli besatt av något och häva ur sig nå't i stil med "Jag vet vad ni har gjort och ni kommer aldrig undan. Vi finns överallt"... ja ni förstår...

Vilket underbart äventyr de fyra första delarna av Riket skulle blivit!

Tja... det är väl bara att sätta igång å skriva! Ett Riketscenario skulle i alla fall jag glupskt kasta mig över.
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
asg [länge och längre från ämnet]

Jag kom ju då omedelbart att tänka på ett smått oseriöst scenario från JulKon 2000... Orchernas julafton...

OBS SPOILERVARNING
Det hela gick ut på att man spelade kringvandrande orcher som skulle fira vad som närmast kan beskrivas som jul... en massa hysteriska händelser inträffar och i slutet visar det sig att de inte alls var orcher utan spårlöst försvunna lajvare som förätit sig på mystiska svampar i den Västerbottniska skogen.

Man kan för övrigt ha mycket skoj med malkaver... känner två pers som på ett vampirelajv gestaltade en omvänd personlighetsklyvning. Istället för att ha en malkav som trodde sig ha två personligheter så spelade de två vampyrer som trodde att de var samma person... om du hänger med i resonemanget...
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Re:[*så långt ifrån så det tom är på 1 annat forum*]

"...spelade de två vampyrer som trodde att de var samma person..."
Hur blev det då när de två möttes? Hoppas de kom på en annan lösning än att gräla m varandra om vem de var.. El. gick de runt tillsammans som en individ och kanske tom avslutade varandras meningar?

Apråpå gräla. Kom att tänka på... (*suck* /images/icons/laugh.gif, hur orkar jag?) ...när Peter Parker (Spindelmannen, o ni okunniga) var på psykhuset. Då såg han en läkare som försökte övertyga en annan pers. att han inte var Jesus. När läkaren inte lyckades så blev han blev han tjurig och satte sig i ett hörn för att sura.
När Peter frågade sin sköterska varför doktorn var sur så svarade hon att doktorn också var en patient som trodde han var Jesus.

/[color:448800]Han</font color=448800> som är en riktig OT-kung /images/icons/king.gif
 
Top