Nekromanti Fanfiction
- Thread starter Olle Linge
- Start date
Djurperspektiv
Kanske mer fabel eller allegori än direkt fantasy, men den definitiva romanen med djurperspektiv är väl trots allt George Orwells Animal Farm.
En annan, mindre känd, fantasyroman är Walter Wangerins The Book of the Dun Cow. Där tuppen Chauntecleer är huvudperson.
Kanske mer fabel eller allegori än direkt fantasy, men den definitiva romanen med djurperspektiv är väl trots allt George Orwells Animal Farm.
En annan, mindre känd, fantasyroman är Walter Wangerins The Book of the Dun Cow. Där tuppen Chauntecleer är huvudperson.
Nightowl
Champion
Åter till ämnet: Fanfiction jag GILLAR
Rising sa att han i princip bara läste snuskfanfiction. Jag är lite likadan: jag läser i stort sett bara... mixer-fiction. När man skriver om ett "alternativt universum" (Om James Bond varit en kvinna...), crossovers (jag tycker Harry Potter möter Jönssonligan var ett utmärkt förslag), parodier, "fusioner" (där man slår samma flera karaktärer/historier till en - Bruce Wayne blir biten av en radioaktiv spindel, och blir Spindelmannen istf Läderlappen) osv.
Sådana här förändringar av historier är nämligen mer sällsynta från officiellt håll, även om vissa populära genrer (amerikanska superhjälteserier, t.ex.) ägnar sig mer åt det än andra. Fan-författare, däremot, älskar dem, i synnerhet crossovers.
Vad gör då att jag tycker en sådan historia är bra eller inte? Förutom självklara grejer som någorlunda vettig stavning och diffusa prylar som "komposition", vilket mest avslöjar att jag inte vet vad jag talar om, så ska man kunna sitt ämne. Detta innebär inte nödvändigtvis nördigt detaljkletande, men om man, t.ex., gör en parodi på någonting är det bra om man känner igen det som parodieras när man läser den. Då blir det roliga roligare och det giftiga giftigare.
Det andra är fyndighet. Vad kan jag få ut av den här historien som jag inte får av den "officiella sanningen"? Absurda kontraster? Nya perspektiv? T.ex. läste jag en gång en historia där Dr Henry "Indiana" Jones, Jr, ska åka till landet Bangalla för att ta reda på sanningen bakom den lokala legenden om en man som inte kan dö, den Vandrande Vålnaden. Det är fyndigt nog; i Fantomen brukar ju folk ofta inte tro på Fantomenlegenden eller bli rädda för den. Men det är en trippel-crossover. Jones nämner sin resa till en affärsbekant, antikhandlaren McCloud - som blir mycket (och för Jones, omotiverat) intresserad när han säger att han ska leta efter en "odödlig man". Falsk odödlighet mot sann odödlighet, det var en rolig twist.
En liten humoresk av den produktive DB Sommer beskriver hur superskurken Dr Dooms rike, balkanstaten Latveria, blir övertaget av en av hans robotar som har fått för mycket självmedvetande. Det här är en lätt igenkännlig plot från de serier Dr Doom kommer ifrån, fast här är roboten en... Chobit.
Två fundamentalt olika tecknade serier där det förekommer självmedveten AI - det blir absurt och kul. (Dessutom bli Doom förnedrad, och det är värt att hurra för.)
Något som är rejält avtändande är när man gräver ned sig i detaljpetande (vanligt när man bygger sin fanfiction på icke-litterära medier - när man försöker skriva en serie eller en film som en novell, t.ex.). Hatefic, som enbart skrivs för att förnedra en genre eller fantasifigur man hatar, känns som bortkastad tid. Jag producerar tillräckligt mycket nördgalla själv, jag behöver inte få den intravenöst.
Erik
Rising sa att han i princip bara läste snuskfanfiction. Jag är lite likadan: jag läser i stort sett bara... mixer-fiction. När man skriver om ett "alternativt universum" (Om James Bond varit en kvinna...), crossovers (jag tycker Harry Potter möter Jönssonligan var ett utmärkt förslag), parodier, "fusioner" (där man slår samma flera karaktärer/historier till en - Bruce Wayne blir biten av en radioaktiv spindel, och blir Spindelmannen istf Läderlappen) osv.
Sådana här förändringar av historier är nämligen mer sällsynta från officiellt håll, även om vissa populära genrer (amerikanska superhjälteserier, t.ex.) ägnar sig mer åt det än andra. Fan-författare, däremot, älskar dem, i synnerhet crossovers.
Vad gör då att jag tycker en sådan historia är bra eller inte? Förutom självklara grejer som någorlunda vettig stavning och diffusa prylar som "komposition", vilket mest avslöjar att jag inte vet vad jag talar om, så ska man kunna sitt ämne. Detta innebär inte nödvändigtvis nördigt detaljkletande, men om man, t.ex., gör en parodi på någonting är det bra om man känner igen det som parodieras när man läser den. Då blir det roliga roligare och det giftiga giftigare.
Det andra är fyndighet. Vad kan jag få ut av den här historien som jag inte får av den "officiella sanningen"? Absurda kontraster? Nya perspektiv? T.ex. läste jag en gång en historia där Dr Henry "Indiana" Jones, Jr, ska åka till landet Bangalla för att ta reda på sanningen bakom den lokala legenden om en man som inte kan dö, den Vandrande Vålnaden. Det är fyndigt nog; i Fantomen brukar ju folk ofta inte tro på Fantomenlegenden eller bli rädda för den. Men det är en trippel-crossover. Jones nämner sin resa till en affärsbekant, antikhandlaren McCloud - som blir mycket (och för Jones, omotiverat) intresserad när han säger att han ska leta efter en "odödlig man". Falsk odödlighet mot sann odödlighet, det var en rolig twist.
En liten humoresk av den produktive DB Sommer beskriver hur superskurken Dr Dooms rike, balkanstaten Latveria, blir övertaget av en av hans robotar som har fått för mycket självmedvetande. Det här är en lätt igenkännlig plot från de serier Dr Doom kommer ifrån, fast här är roboten en... Chobit.
Två fundamentalt olika tecknade serier där det förekommer självmedveten AI - det blir absurt och kul. (Dessutom bli Doom förnedrad, och det är värt att hurra för.)Något som är rejält avtändande är när man gräver ned sig i detaljpetande (vanligt när man bygger sin fanfiction på icke-litterära medier - när man försöker skriva en serie eller en film som en novell, t.ex.). Hatefic, som enbart skrivs för att förnedra en genre eller fantasifigur man hatar, känns som bortkastad tid. Jag producerar tillräckligt mycket nördgalla själv, jag behöver inte få den intravenöst.
Erik
Det gör också att jag slipper lägga ned mycket tid på setting och karaktärer, eftersom jag har mycket utarbetat redan på en sådan nivå att det är färdigt att användas.
Åas, karaktärer är det svåraste att få till bra (tycker jag—your mileage may vary), så det kan ju lika gärna vara på den punkten övning behövs som vad gäller själva det textskrivandet.
(Det är ju också stor skillnad mellan vad som funkar bra / behövs för t ex en karaktär i ett rollspel gentemot i en skönlitterär text.)
Åas, karaktärer är det svåraste att få till bra (tycker jag—your mileage may vary), så det kan ju lika gärna vara på den punkten övning behövs som vad gäller själva det textskrivandet.
(Det är ju också stor skillnad mellan vad som funkar bra / behövs för t ex en karaktär i ett rollspel gentemot i en skönlitterär text.)
Däremot har amatörlitteratur över huvud taget, dit fanfic räknas på grund av J. K. Rowlings advokatninjor, en tendens att vara sämre än professionell litteratur eftersom det inte finns några redaktörer, inga recensenter* och mycket få läsare. Det finns ingen som säger till en "det här funkar inte" som man måste lyssna på.
Abso-fragging-lutely.
Som fanfic-författare (det var ett par år sen nu) så var det absolut värdefullaste man kunde motta—och det svåraste och sällsyntaste—inte hyllningar utan konstruktiv kritik. "Hördu, det känns som det här sidospåret mest distraherar från handlingen, är du säker på att du inte borde klippa det?" "Hördu, vad är det egentligen som händer här? Du kanske borde förklara lite tydligare." "Hördu, den här karaktären känns lite störig, är det verkligen avsiktligt?"
(Rent åsido då hjälp med rent språkliga konstruktioner, som om inte annat är ovärdeligt för en annan som författar på icke-modersmål.)
Och det handlar inte om någon jämra "artistisk integritet", det handlar om att skapa det bästa möjliga resultat. Och, det handlar om "hemmablindhet", om saker man själv kan hålla med om att man inte är nöjd med när någon väl pekar ut dem klart och tydligt så man ser att bristerna finns där. ("Hoppsan, jag tyckte det var supertydligt förklarat, men det kan ju bero på att jag vet exakt hur det hänger ihop.")
Sen har vi ju alla vår stolthet och vår kärlek till det vi skapat som gör att det ibland på grund av ren envishet kan vara svårt att acceptera när någon påpekar brister, som gör att man slår bakut och bristlar upp taggarna för att försvara sig, även om man någonstans i hjärtat vet att kritiken är giltig. Det här är bristen på någon man måste lyssna på kommer in—även den mest hjälpsamma konstruktiva kritik kan man avfärda med att intala sig att "ni förstår inte min visioooon! la-la-la-la-bingo!"
(Sen skulle jag kunna dra igång min standard-rant om att författande är ett hantverk, inte en konst, men det hör inte riktigt till saken.)
Abso-fragging-lutely.
Som fanfic-författare (det var ett par år sen nu) så var det absolut värdefullaste man kunde motta—och det svåraste och sällsyntaste—inte hyllningar utan konstruktiv kritik. "Hördu, det känns som det här sidospåret mest distraherar från handlingen, är du säker på att du inte borde klippa det?" "Hördu, vad är det egentligen som händer här? Du kanske borde förklara lite tydligare." "Hördu, den här karaktären känns lite störig, är det verkligen avsiktligt?"
(Rent åsido då hjälp med rent språkliga konstruktioner, som om inte annat är ovärdeligt för en annan som författar på icke-modersmål.)
Och det handlar inte om någon jämra "artistisk integritet", det handlar om att skapa det bästa möjliga resultat. Och, det handlar om "hemmablindhet", om saker man själv kan hålla med om att man inte är nöjd med när någon väl pekar ut dem klart och tydligt så man ser att bristerna finns där. ("Hoppsan, jag tyckte det var supertydligt förklarat, men det kan ju bero på att jag vet exakt hur det hänger ihop.")
Sen har vi ju alla vår stolthet och vår kärlek till det vi skapat som gör att det ibland på grund av ren envishet kan vara svårt att acceptera när någon påpekar brister, som gör att man slår bakut och bristlar upp taggarna för att försvara sig, även om man någonstans i hjärtat vet att kritiken är giltig. Det här är bristen på någon man måste lyssna på kommer in—även den mest hjälpsamma konstruktiva kritik kan man avfärda med att intala sig att "ni förstår inte min visioooon! la-la-la-la-bingo!"
(Sen skulle jag kunna dra igång min standard-rant om att författande är ett hantverk, inte en konst, men det hör inte riktigt till saken.)
Rosen
Myrmidon
Saker att gilla i fanfics
Det var ett tag sen jag läste fan fiction nu, men för tiotalet år sedan tryckte jag i mig nog med Sailor Moon-fanfics för att räcka en livstid. Det här påminner mig om en repost jag gjorde till Lancelot-listan vid den tiden - från en Texasbo som pluggade mediahistoria och hade postat sina anteckningar om fandom (exemplen refererar till Sailor Moon-dito, kan förstås appliceras lika väl på andra franchises):
10 ways to rewrite a TV show:
1) Recontextualization - changing context, fill in gaps (ex: writing about Setsuna's earlier life, or the pre-SMS life of Haruka and Michiru)
2) Expanding series timeline
3) Refocalization - a shift to secondary characters (like Naru-chan)
4) Moral Realignment - taking the villains and making them protagonists
5) Genre Shifting
6) Cross-Overs
7) Character Dislocation (ex: American senshi)
8) Personalization - inserts oneself into the narrative (ex: Otaku Wars)
9) Emotional intensification - focuses on psychological and emotional crisis (ex: Endymion being sterile in 'Rabbit Test')
10) Eroticization... nuff said.
Snuskfics funkade aldrig för mig med just den serien - bara en massa välkända figurer som agerade hopplöst out of character - men de flesta av de andra punkterna har resulterat i en del utmärkt fiktion, några av dem bland de bästa och mest välskrivna verk jag läst.
(Kategorierna bör fö ses i rätt vid bemärkelse - två av mina favorit-SM-fics är en serie berättelser om en jordisk generals swashbuckliga äventyr i solsystemet under the Silver Millennium, och en historia som nästan helt utgörs av vardaglig dialog mellan tre personer i en TV-soffa. Båda kan ses som en kombination av #1 och #3 ovan.)
ska man kunna sitt ämne. Detta innebär inte nödvändigtvis nördigt detaljkletande, men om man, t.ex., gör en parodi på någonting är det bra om man känner igen det som parodieras när man läser den.
Det brukar också vara ett uppskattat grepp när fic-författare använder referenser som läsarna, såsom fans av samma ämne, känner igen - t.ex beskriver välkända figurer utan att nämna dem vid namn ("They saw a woman watching them from a distance, her dark green hair swaying in the wind.").
Och en viktig del av ämnet är förstås figurernas personlighetsdrag. En berömd SM-fanfic är en passionerad kärlekshistoria om en kille och en tjej som inte har någon antydan till romans i den "riktiga" serien, men författaren ansåg att de borde passa för varandra med deras respektive personligheter. Väldigt många läsare höll med henne efter att ha läst den.
--
Åke
Det var ett tag sen jag läste fan fiction nu, men för tiotalet år sedan tryckte jag i mig nog med Sailor Moon-fanfics för att räcka en livstid. Det här påminner mig om en repost jag gjorde till Lancelot-listan vid den tiden - från en Texasbo som pluggade mediahistoria och hade postat sina anteckningar om fandom (exemplen refererar till Sailor Moon-dito, kan förstås appliceras lika väl på andra franchises):
10 ways to rewrite a TV show:
1) Recontextualization - changing context, fill in gaps (ex: writing about Setsuna's earlier life, or the pre-SMS life of Haruka and Michiru)
2) Expanding series timeline
3) Refocalization - a shift to secondary characters (like Naru-chan)
4) Moral Realignment - taking the villains and making them protagonists
5) Genre Shifting
6) Cross-Overs
7) Character Dislocation (ex: American senshi)
8) Personalization - inserts oneself into the narrative (ex: Otaku Wars)
9) Emotional intensification - focuses on psychological and emotional crisis (ex: Endymion being sterile in 'Rabbit Test')
10) Eroticization... nuff said.
Snuskfics funkade aldrig för mig med just den serien - bara en massa välkända figurer som agerade hopplöst out of character - men de flesta av de andra punkterna har resulterat i en del utmärkt fiktion, några av dem bland de bästa och mest välskrivna verk jag läst.
(Kategorierna bör fö ses i rätt vid bemärkelse - två av mina favorit-SM-fics är en serie berättelser om en jordisk generals swashbuckliga äventyr i solsystemet under the Silver Millennium, och en historia som nästan helt utgörs av vardaglig dialog mellan tre personer i en TV-soffa. Båda kan ses som en kombination av #1 och #3 ovan.)
ska man kunna sitt ämne. Detta innebär inte nödvändigtvis nördigt detaljkletande, men om man, t.ex., gör en parodi på någonting är det bra om man känner igen det som parodieras när man läser den.
Det brukar också vara ett uppskattat grepp när fic-författare använder referenser som läsarna, såsom fans av samma ämne, känner igen - t.ex beskriver välkända figurer utan att nämna dem vid namn ("They saw a woman watching them from a distance, her dark green hair swaying in the wind.").
Och en viktig del av ämnet är förstås figurernas personlighetsdrag. En berömd SM-fanfic är en passionerad kärlekshistoria om en kille och en tjej som inte har någon antydan till romans i den "riktiga" serien, men författaren ansåg att de borde passa för varandra med deras respektive personligheter. Väldigt många läsare höll med henne efter att ha läst den.
--
Åke
Hur nå ut?
Ah. Det där var det bästa inlägget jag läst på mycket länge. Kort paus för att applådera...
Så där! Ok, om man nu vill ha feedback på sin fanfic, hur får man folk att läsa? Feedback är ju bättre ju fler och vettigare åsikter man får, så vad är rätt sätt att nå publiken?
Det slog mig alldeles nu att en av fanficens fördelar är prestigelösheten; skriver man i ett etablerat universa är man knappast ute efter att publicera The Great American Novel (på svenska: nästa "Jack"), och borde därmed ha lättare för att spänna av och ta till sig kritik. Kanske en fördel?
/Sax, wannabee
Ah. Det där var det bästa inlägget jag läst på mycket länge. Kort paus för att applådera...
Så där! Ok, om man nu vill ha feedback på sin fanfic, hur får man folk att läsa? Feedback är ju bättre ju fler och vettigare åsikter man får, så vad är rätt sätt att nå publiken?
Det slog mig alldeles nu att en av fanficens fördelar är prestigelösheten; skriver man i ett etablerat universa är man knappast ute efter att publicera The Great American Novel (på svenska: nästa "Jack"), och borde därmed ha lättare för att spänna av och ta till sig kritik. Kanske en fördel?
/Sax, wannabee
Kända fanfictionförfattare (halvt OT)
Jag skriver just nu ett skolarbete om Henry Jenkins "Star Trek Rerun, Reread, Rewritten: Fanwriting as Textual Poaching" som bland annat berör ämnet fanfiction, och då passar jag på att ställa en liten fråga.
Jag antar att en del stora science fiction- och fantasyförfattare har börjat sin karriär med att skriva fanfiction. Jag skulle behöva ha ett exempel på det för att styrka en tes, men ett förflutet som fanfictionförfattare verkar inte vara något som man normalt skyltar med. Är det någon som har ett bra exempel på en sådan författare?
- Lorindor
Jag skriver just nu ett skolarbete om Henry Jenkins "Star Trek Rerun, Reread, Rewritten: Fanwriting as Textual Poaching" som bland annat berör ämnet fanfiction, och då passar jag på att ställa en liten fråga.
Jag antar att en del stora science fiction- och fantasyförfattare har börjat sin karriär med att skriva fanfiction. Jag skulle behöva ha ett exempel på det för att styrka en tes, men ett förflutet som fanfictionförfattare verkar inte vara något som man normalt skyltar med. Är det någon som har ett bra exempel på en sådan författare?
- Lorindor
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Kända fanfictionförfattare (halvt OT)
Det blir kanske inte fanfiction om man inte utvidgar definitionen en smula, men jag vet att Robert Jordan hade som hobby att skriva Conan-romaner som avkoppling ett tag.
/Dimfrost
Det blir kanske inte fanfiction om man inte utvidgar definitionen en smula, men jag vet att Robert Jordan hade som hobby att skriva Conan-romaner som avkoppling ett tag.
/Dimfrost
Pom
Swashbuckler
Re: Kända fanfictionförfattare (halvt OT)
Brian Lumley (Necroscope och liknande) skrev Cthulhu-saker och fick smak för tentakler.
Brian Lumley (Necroscope och liknande) skrev Cthulhu-saker och fick smak för tentakler.
Nightowl
Champion
Existerande kanaler
Vissa ställen är gjorda för att skriva just fanfic och har etablerade funktioner för att t.ex. ge kritik eller konventioner för hur man sätter etiketter på sin historia (sökord, skulle man kunna säga - en thesaurus, skulle vi bibliotekarier säga). En del av dessa är för fanfic rent generellt, andra som sagt för en viss fandom, genre (porr!) eller så.
Sedan är det inte nödvändigtvis så att man får någon som helst konstruktiv kritik, och processen är avhängig av att någon faktiskt läser ens historia, vilket bland annat gör att det kan vara enklare att skriva om en populär figur eller värld etc. Å andra sidan har man då mer konkurrens - om du blir den första personen att skriva Jönssonligan-fanfic är du åtminstone unik och kan dominera det kulturella fältet för generationer framöver!
Erik
Det etablerade sättet är att skriva i ett existerande forum för den fandom det rör sig om. Harry Potter möter Jönssonligan bör alltså publiceras i ett sammanhang där antingen fans av Potter eller Jönssonligan huserar, allra helst ett som inte bara tillåter utan uppmuntrar fanfiction. (Många fans hatar det.)
Vissa ställen är gjorda för att skriva just fanfic och har etablerade funktioner för att t.ex. ge kritik eller konventioner för hur man sätter etiketter på sin historia (sökord, skulle man kunna säga - en thesaurus, skulle vi bibliotekarier säga). En del av dessa är för fanfic rent generellt, andra som sagt för en viss fandom, genre (porr!) eller så.
Sedan är det inte nödvändigtvis så att man får någon som helst konstruktiv kritik, och processen är avhängig av att någon faktiskt läser ens historia, vilket bland annat gör att det kan vara enklare att skriva om en populär figur eller värld etc. Å andra sidan har man då mer konkurrens - om du blir den första personen att skriva Jönssonligan-fanfic är du åtminstone unik och kan dominera det kulturella fältet för generationer framöver!
Erik
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Platon!
För, let's face it, vad är dialogerna om inte Sokrates-fanfic?
För, let's face it, vad är dialogerna om inte Sokrates-fanfic?
Nightowl
Champion
För mycket slashfic!
Dessutom lade han ju in sig själv som en annan jävla Mary Sue! the fucker!
Erik
Dessutom lade han ju in sig själv som en annan jävla Mary Sue! the fucker!
Erik