Nekromanti Fantastiska platser (högnivåfantasy revisited)

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Jag har sedan länge velat spela riktigt ball högnivåfantasy, och bestämde mig för att ta tag i saken och skrev det här inlägget: Klyschig högnivåfantasy .

Det hela resulterade i att jag försökte ge mig på att skriva ett eget passande fantasyrollspel med tillhörande värld och kampanj, och jag bad om lite tips på Rollspelsmakarforumet. Tyvärr föll det dock på att jag uppenbarligen är en jävligt trist person, jag somnar liksom när jag läser det jag skrev och jag känner inte på något sätt någon spellust. Jag har fortfarande en hel del tankar till vad jag vill ha av regelsystemet dock, men det återkommer jag till i nåt annat inlägg nån gång.

Vad jag är ute efter nu är fantastiska platser. Jag har ingen som helst fantasi, tydligen, så jag ber er om hjälp. För att få igång er tänkte jag droppa lite platser eller platsnamn som är riktigt coola:

I Eremitens Hemlighet, ett Medusaäventyr till DoD6 finns Stíllhetens Slott. Det motsvarade inte på något sätt mina förhoppningar, men namnet är ju hur häftigt som helst, vad kännetecknar egentligen ett Stillhetens Slott?

I förbifarten i DoD6-regelboken nämns Drömmarnas Torn, vad är det för ett torn egentligen? Utan tvekan ett sjukt häftigt ett i alla fall.

Slottet vid gränsen till kaos i en Aubec-novell av Moorcock är sjukt häftigt. Speciellt med den där golem som springer runt där.

Barbia är sprängfyllt av enormt tuffa platser, som gravplatsen och det där slottet som inte finns och måntemplet och mycket, mycket mer. Om det inte vore för att Barbia-boken går sönder om man öppnar den skulle jag låna den av en kompis och spela den rakt av (nästan).

Eh, ja, det är i alla fall några fantastiska platser som jag gillar, jag har några fler men de är det lite spoilervarning på så jag struntar i dem. Så, vilka favoriter har ni? Sådana ni läst om, eller hittat på själva. Berätta på bara, syftet är gott, jag har nämligen gett mig fan på att fantastiska miljöer ger fantastiskt fantasyrollspelande. Ge mig platserna, så återkommer jag med kampanjen.
 
G

Guest

Guest
Det svarta tornet

Nu var det ett tag sedan jag läste Draklansserien av Tracy Hickman och ? weis... Men jag ska försöka förklara platsen så bra som möjligt. Om jag har något fel så finns det ju nog en massa andra som kan rätta mig.

Någon gång bakåt i tiden så fanns det några torn i Krynn uppsatta av magiker som använde dem till olika ändamål. Ett torn fanns i en vacker stad (som jag ej kommer ihåg namnet på) men en dag så gjorde en svartmagiker att platsen blev en eländig plats som utsöndrar onska och tornet blev en svart plats i den vackra staden. Magikern som gjorde tornet ont låste in sig i tornet och hoppade sedan ut från de rakt ned i på något sorts staket där han spetsades... Nu kan ingen komma i närheten av tornet utan att känna en fruktansvärd rädsla. Det räcker med att man ser trornet så ryster man i hela kroppen... Endast en mäktig magiker kan få inträde till tornet som nu vaktas av mäktiga vålnader och andra hemskheter... öhh.. ja ja... kanske någon annan kan fylla i alla tomrum/fel/misstag som jag förmodligen gjort men jag har för mig att det skulle vara något sådanthär...
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,902
Location
Stockholm
Skogen Vildhjarta i DoD6-modulen "Vildhjarta" är verkligen en höjdarplats för äventyrande! Rekommenderas varmt. Kanske inte så högnivå, men i alla fall.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
När det gäller fantasieggande platser i parti och minut måste jag rekommendera gamle Jack Vance. Vad som helst av honom. Vad gäller geografi är han ännu idérikare än Moorcock, och inte alls lika ojämn i kvalitet. Att sedan hans rollfigurer alla talar likadant är en annan sak.

En tumregel som i alla fall har fungerat för mig är att alltid tänka på tidsaspekten. Saker blir sällan storslagna, mäktiga, livsfarliga, högmagiska, etc, bara över natten. Långa tidrymders historia ligger bakom. Om man sedan som SL hittar på historien före eller efter man hittat på själva grejen är mindre viktigt, men det hjälper om känslan av uråldrighet finns när en maffig högnivåfantasyplats presenteras för spelarna.

Känslan, ja. Jag tycker det är lättare att hitta på den här typen av platser när jag först försöker tränga in i en viss känsla (gärna sorg), försöka föreställa sig ett arkitektoniskt uttryck för den känslan.

Jäklar, och prettometern var alldeles tyst!
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte alls läst igenom ditt inlägg. Jag kom till den delen där det stod klart att du sökta fantastiska platser, inte i ämnesraden dock.

Hur som helst. Om du vill inspireras till fantastiska platser är nog George R R Martins fantasysvit A Song of Ice and Fire bra. Jag älskar miljöerna i den serien. Dessutom kan du nog inspireras av den mer. Särskilt med karaktärer vilket är Martins bästa drag.

Det kanske inte alls är vad du söker men jag tog chansen att nämna bokserien.
 
G

Guest

Guest
Eksem & Vildhjarta = Sant [NT]

NT = No Text (Ingen text)
 

Shaggy

Swordsman
Joined
19 Sep 2001
Messages
619
Location
Linköping
Jack Vance

Aaah. Precis vad jag tänkte föreslå. Jag håller helt med. Läs Jack Vance. Cugel's Saga eller The Dying Earth. (Sen tycker jag f ö inte att Moorcock är ojämn, men det är en annan sak.)
 

Shaggy

Swordsman
Joined
19 Sep 2001
Messages
619
Location
Linköping
Hu nej. Jag förstår inte riktigt att folk tycker att George R R Martin är så bra. Det jag gillar med honom är att man aldrig vet hur det kommer att gå, men världen tycker jag känns tillgjord, konstruerad och inte alls fantastisk.
 

Shaggy

Swordsman
Joined
19 Sep 2001
Messages
619
Location
Linköping
Eon: Legender & hemligheter

Möjligen kan denna modul av Dan Johansson ge en eller annan idé?
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Ach, mein Spånen

OK, jag jabbrar lite, för det här tyckte jag verkade kul. Om jag minns rätt var du ute efter lite Final Fantasy-stuk, inte sant? Jag försöker hur som helst rikta mig lite ditåt, särskilt i de kufiska namnen :gremgrin:

Vi börjar med saker som flyger:

Lannock Spires
Tre höga svävande berg, vart och ett format som två grova koner satta bas mot bas, med grönskande mittbälten. De driver, i formation, längs en luftström över världen, ständigt runt, runt. På bergens sidor bor ett fredligt och rätt primitivt handlarfolk, som byggt små trästugor i de grönskande regionerna, och hissar sig själva och varor ned till marken och tillbaka upp i stråkorgar. Varje spira har en egen stam, som specialiserar sig på en typ av handelsvaror; handlarna producerar nästan inget själva, bara frukt från de regnskogsaktiga träden, som de äter själva. De lever helt enkelt på att sälja sina varor varthelst spirorna driver, och köpa mat och nya varor i utbyte.
Överst på en av spirorna står ruinerna av ett observatorieliknande torn, vilket spirans handlarstam betraktar som tabu utan att riktigt veta varför.

Doublinger Wharf
Doublinger Wharf är en svävande stenstad, ett kolossalt kors på himlen: Nauternas och pterantropernas stad. Men främst är det faktiskt ett skeppsvarv. Här bygger Nauternas tekniker enorma farkoster, som med hjälp av himlens egna energier beseglar - nej, rycker sig fram genom - luften. Och då menar jag inte zeppelinare den här gången, faktiskt, utan sådant här. Dig it.


Saker som ligger på marken:

Evening Acres
Slättlandet Evening Acres är inte ett ställe de flesta som bor i närheten gärna pratar om, eller ens ser åt för länge. Större delen av slätten, som är helt obebodd, är täckt av oregelbundna monoliter; när natten faller och vinden ligger på tycks de viska till varandra på ett förlorat språk.
Någonstans på heden ligger dock Rebims Teater, en oval byggnad stadd i milt förfall, byggd i beige sten, med smala spiralkolonner och höga valv, anlupet av röda och gröna mossor och en och annan murgrönsranka. Så tycks det åtminstone utifrån, och man går lätt runt byggnaden på tio minuter. Men går man in kan man förlora sig i årtionden, eller aldrig hitta ut, för inuti är Rebims Teater en väldig, oavsiktlig labyrint av gångar, prång, trappor, kolonnader, torg och enstaka kammare - allt i samma grandiosa stil som utsidan, men oändligt större.
Någonstans därinne påstås det att små klaner av upptäckarättlingar lever, människor som hittat varandra men inte ut.

Klintaí
Klintaí är Lotusätarnas stad; en plats byggd helt av färgade kristaller. Här har Lotusätarna sina odlingsdammar och sina ångkupor, där de framställer blomstersmeten deras drömmar hämtar sin makt från; här smider de sina kristallvapen, snidar sina vibrabuciner och slipar sina underliga distortionslinser; här föder de upp mastodonterna de färdas med, och här drömmer de sina mäktiga drömmar för att omforma världen - för kom ihåg det, en Lotusätare är alltid farligast när han sover.


Färgglada Staden
Mitt mest fantastoida förslag: här bor innevånarna i små hus med färgglada tak som är enormt mycket större invändigt, och alla har det gott ställt fastän den enda handel som förekommer i staden är med löjligt dyra vapen, rustningar, magiska käppar och en och annan helande ört. :gremgrin:

Och så saker i vattnet, förstås:

Nej, förresten. Jag har svårt att komma på vattengrejer, det blir bara Atlantis eller Påskön (som i och för sig är sjukt häftig och värd att sno som den är) jämt. Glöm 'et.


Stillhetens Slott låter som ett sådant där ställe där det inte bara är tyst, utan man dessutom verkligen inte vågar låta själv heller, så man tassar försiktigt och viskar istället. Fast så tyst att det nästan känns som om själva väggarna kommer att sluka en om man talar för högt. Och vart har Nisse tagit vägen, förresten? Han stod ju här nyss...

Änglarnas Stad i Magikerns Handbok till DoD -91 har jag alltid tyckt är fetcool och har god potential, också. Jo, och Kingdom of Zeal från Chrono Trigger. Det stället är läckert härifrån till Kuala Lumpur.

Undrar varför jag gillar så mycket som flyger?


/Feliath - ridin' high
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Euh, ja [ANT]

Eksem bad ju om hjälp med att komma på fantastiska platser, så då försökte jag hjälpa till. Alla andra bara tipsade om inspiration; det tyckte jag inte verkade vara vad han var ute efter. Och så är det kul att hitta på saker också.


/Feliath - also tea was involved :tekopp:
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Jag tänker inte ens försöka bräcka Feliath, men jag hoppas likväl att mina ideer är intressanta, även om de inte är så originella.

Det mesta inom fantasy/SiFi har en sak gemensamt, författaren/skaparen har ändrat på en eller flera "naturlagar":
- Tänk om det fanns magi...
- Tänk om människan kunde färdas snabbare än ljuset...
- Tänk om det fanns vampyrer och varulvar på riktigt...

Småvärldarna:
Istället för en stor planet, så lever folk på något som liknar asteroider i ett asteroidbälte.
Det finns atmosfär mellan asteroiderna och därmed väder och vind - så det är fullt möjligt att "segla" mellan de olika asteroiderna.

Undervattensvärlden:
Alla är Sjöjungfruer/Tritoner som lever i en undervattensstad gjord av korall.
Det finns gott om djuphavsmonster och sjunkna skatter att utforska.
Givetvis så är det mest bisarra som finns "ytfolket", som lever ovanför vattnet i båtar och på stränder. Självklart så är det förbjudet att ta kontakt med ytfolket.

Mars
Man spelar marsian.
Marsianerna är givetvis väldigt olika människorna, både fysiskt och mentalt.
Men framför allt, de ligger ett par 100 år före jorden och är därför redo att skicka sin första bemannade rymdfarkoster till andra planeter.
Hur reagerar en marsian när han kommer till jorden och får träffa de minst sagt underliga (ur marsianernas synvinkel) människorna?
Vad händer om det också finns intelligent liv på Venus och Jupiters månar?
 

Shaggy

Swordsman
Joined
19 Sep 2001
Messages
619
Location
Linköping
Re: Euh, ja [ANT]

Och det var ju mycket bra; jag var bara nyfiken på varifrån det kom, eftersom det inte framgick. :gremsmile:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Platser i tid och rum

Pom talade om att applicera känslor på platser, då speciellt sorg. Som bekant har jag en stor förkärlek till ångestens estetik, och just att förknippa en given miljö med en viss stämning eller känsla är fantasygenren mycket bra på. Ofta utgår jag från något som kallas 'resonans', inte minst i Eon, och helt enkelt är ett slags avtryck i tiden av mycket starka känslor på en plats, som kan dröja sig kvar i århundraden eller rentav årtusenden. Naturen på en plats med stark resonans anpassar sig ofta efter känslorna som 'fastnat' i verklighetsväven där, och spår av det som en gång varit kan ibland manifestera sig. Att den som en gång gav upphov till känslorna dog på platsen är inte alls ovanligt, och ibland kan dess spöke rentav hemsöka den. En plats med mycket sorg kan vara regnig och dimmig, träden böjda och grå med ständigt fallande löv, blommorna vita och gräset fullt med dagg. Där hat och ilska finns kan träden bli knotiga och spöklika, gräset gulnat och tovigt och stenarna spruckna och vassa. De få platser där sann kärlek lämnat resonans är ofta grönskande och undersköna och ger ett starkt intryck av fridfullhet.
Känsliga personer kan ofta känna av resonans, såtillvida att de själva upplever de känslor som fastnat på platsen. Stundtals kan det vara mycket obehagligt.

Närbesläktade med resonansplatserna är dödsnoderna i Eon, platser där så mycket död och lidande upplevts att dödsriket glidit närmare världen. Dödsnoderna är öde, mörka och spöklika, ofta hemsökta av spöken och egendomliga ljud. En schaman som här sänder ut sitt medvetande mot andeplanet hamnar direkt i dödsriket.

Ett fint exempel på resonans, eller helt enkelt känslor som färgar av sig på miljön (eller tvärtom), kan tex vara Aragorns dödsscen i "Sagan om de två tornen"-filmen. När Arwen står ensam vid hans sarkofag har bakgrunden plötsligt blivit öde och grå, löven har fallit från träden och virvlar runt sarkofagen, och Minas Tirith tycks närmast som en ruin omkring henne. Jackson utgick givetvis från Tolkiens egna ord, men det är ändå helt underbart (jag har citerat det förr, och jag gör det igen, för det är så bra):

'- Estel, Estel! skrek hon - och just som han vid de orden tog hennes hand, föll han i den djupa sömnen. Så kom över hans anlete en underbar skönhet så att alla som sedan kom dit såg honom med förundran, ty de såg honom i hans blomstrande ungdom och samtidigt i hans mandoms tapperhet och i hans ålders visdom och majestät, vilket allt förenats med vartannat. Och länge låg han bara där, en bild av människornas konungars härlighet i obeslöjad ära och glans före världens sammanbrott.
'Men Arwen gick bort från dödens hus och ljuset i hennes ögon var släckt och det tycktes henne att människorna blivit kalla och grå som en bister vinternatt utan stjärnor. Därefter sade hon farväl till Eldarion och till sina döttrar och till alla hon hållit av. Och hon gick bort från Minas Tiriths stad och vandrade ensam till Lóriens land, där hon satt ensam under de vissnande träden. Ty Galadriel var borta även hon och alverträdets blad var ej längre av evighet.
'Där lade hon sig till sist till vila på Cerin Amroths höjd och där står hennes gröna grav intills världens omvälvning stundar och all hennes tid är totalt förgäten av de släkten som kommer efter, när elanorblomster och niphredils konvolver inte spirar mer öster om havet.

Nog talat om platser förknippade med särskilda känslor, även om jag älskar det...alla platser har ju någon form av stämning, och Tolkien var mästare på att skapa dem. De främsta exempeln är väl Dagorlad, Moria och Gondolin. Samtliga har lämnat bestående intryck på fantasyn för tid och evighet. Dagorlad är en öde slätt, närmast ett träsk, där ett episkt och historiskt avgörande slag med tusen och åter tusen dödsoffer stod för länge sedan. Att hantera det som Tolkien gjorde för väl tankarna till mitt resonansresonemang egentligen, men det blev ändå stilbildande - hur många fantasyförfattare efter honom har inte skrivit om liknande platser? Eddings hemsökta, öde ruinslätt Maragor ligger mig varmt om hjärtat. Här fanns nämnligen en person, Belgarath, som genom sin odödlighet varit med då Maragor fortfarande fanns och dess folk fortfarande levde, och genom det kunde han fungera som en kanal till det förflutna och belysa hur landet skövlats och utplånats, hur det som en gång levde och blomstrade nu var dött och försvunnet. Det blev mycket vemodigt.

Tolkiens dystra, bitterljuva underjordsskräck i Moria tycks också ha inspirerat Eddings, egentligen, då han placerade de få överlevande från Maragor fängslade djupt ner i grottor i klippfästet Rak Chtol. Dessa två skildringar av väldiga, mörka platser under bergen har fascinerat mig oändligt i sin tur, och när jag läste i Eon om henéaalvernas fångenskap i ett dvärgfäste var jag såld. Det finns något underbart klaustrobofiskt, ångestladdat, vemodigt och hopplöst med en fångenskap i underjorden, i dvärgfästen, orchgrottor, Angband och Rak Chtol. Man är helt avskärmad från dagsljuset, fängslad djupt nere bland mörker, sten, fackelsken och rostigt järn, fastklamrad vid ett vagt hopp om att någonsin få återse det livgivande solljuset. Speciellt övergivna dvärgfästen har en underbar skräckpotential - det är lätt att gå vilse, där finns inga ljuskällor utom ens egna facklor, och ingen vet vad som egentligen hände med fästets invånare. Tänk om det finns något, långt därnere i mörkret...som bara väntar?
Tolkien förstörde det hela genom att avslöja skräckkällan halvvägs, slänga in en massa orcher för random encounters, lagom tills balrogen dyker upp har man som läsare förstått tämligen ordentligt att det är något skumt. Det hade varit så mycket otäckare om balrogen var helt ensam i Moria, och ljudet av dess steg långsamt och obönhörligt kom närmare tills Frodo och co såg skenet av dess flammor i mörkret. Det är den okända skräckkällan som är skrämmande, öde dvärgfästen är som gjorda för den, och det är det jag inte kan hålla mig från att utnyttja.

Förhoppningsvis lyckades jag förklara min närmast perversa fascination för övergivna dvärgfästen och underjordiska grottsalar någotsånär. Jag har utsatt mina spelares rollpersoner för den ett otal gånger vid det här laget, och tillochmed baserat en halv kampanj på den en gång i tiden.

Dungeon Crawl i all ära. Man kan göra något vettigt av det. Skräckpotentialen i Moria-kloner är helt enkelt lysande.

Helms klyfta i all ära...David Gemmel insåg vad han gjorde i 'Legend'. Litteraturhistorien, och historien, är full av ointagliga fästen vars invånare kämpar mot en oövervinnerlig styrka - Helms klyfta, Alamo, Alamut, Konstantinopel - alla faller förr eller senare. I 'Legend' gjorde Gemmel det belägrade fästet till berättelsens huvudpunkt, och det var ett genidrag. Det fanns en halvt oupptäckt potential i att skildra personerna i det belägrade, påstått ointagliga, Dros Delnoch. Framförallt var det ett ovanligt fräscht grepp i fantasyngenren - på filmduken har det ju gjorts förr, förstås. Det belägrade fästet är alltså en plats jag skulle vilja lyfta fram - där finns mycket att hämta i rollspelsväg.


Jag anar att det jag svammlar om kanske inte riktigt är vad du är ute efter. Jag ville bara lyfta fram att fantastiska platser inte nödvändigtvis måste verka fantastiska eller spektakulära på ytan - det fantastiska är känslan och stämningen de förmedlar, och möjligheterna de ger.

- Ymir, känslofetischist
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Euh, ja [ANT]

Ja, du tänkte helt rätt. Jag har bara skummat ditt inlägg, men jag ska gå igenom det noggrant sen. Tack!
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
SNYFT! [ANT] & [OT]

Ett fint exempel på resonans, eller helt enkelt känslor som färgar av sig på miljön (eller tvärtom), kan tex vara Aragorns dödsscen i "Sagan om de två tornen"-filmen
Skäms, Ymir; du fick mig att gråta ner tangentbordet!
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Helt enkelt lysande!

Fantastiskt mysigt inlägg. Jag tycker det doftar mer Dunsany och Världens höst än Final Fantasy, men det är ju om möjligt ännu trevligare.

Och så hade jag tänkt bidra med någon skum vattengrej, men jag kommer inte på något just nu, så det här får bli ett meningslöst "håller med!"-inlägg. Tyvärr. Kul att Eksem har börjat fundera mer på konceptet, i alla fall.


/Dimfrost
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Thankya, thankya, you've been a wonderful audience

Fantastiskt mysigt inlägg. Jag tycker det doftar mer Dunsany och Världens höst än Final Fantasy, men det är ju om möjligt ännu trevligare.
Tja, man får väl buga och tacka, helt enkelt (och det gäller Eksem med, förresten; jag kom mig aldrig för att svara på ditt inlägg) :gremblush:
Och OK, Evening Acres kanske inte är så Final Fantasy, men Doublinger Wharf snodde jag ju från Final Fantasy XII; mer FF kan det väl inte bli? :gremconfused: :gremsmirk:

Och att Färgglada Staden är en allmän JRPG-parodi borde ju inte ha undgått någon...


/Feliath - väntade sig inte riktigt någon reaktion alls, faktiskt
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Re: Thankya, thankya, you've been a wonderful audience

Ja, att det var mindre FF än vissa andra grejer betyder ju inte att det var lite FF. Och du vet ju att när jag jämför något med Världens Höst så gillar jag det skarpt. :)


/Dimfrost
 
Top