Jag kan hitta några goda skäl att ha med olika fantasyraser i allmänhet:ceruleanfive;n314277 said:Jag ogillar så gott som alla fantasy-raser. Problemet för mig är först och främst exakt det du säger. Varför spela en dvärg? Jo, "för att få skrika om skägg, yxor och öl".
Så fort man börjar arbeta med raser känns det onödigt i bästa fall och djupt problematiskt i värre fall. Varför inte bara göra en människokultur med dvärgarnas kultur? Vad tillför det att de får en helt egen gren på det evolutionära trädet? Och om precis alla medlemmar av en kultur är formstöpta nidbilder – då är det både ointressant och ofräscht.
Nästa grej är just det evolutionära. Hur rimligt är det att flera raser med nästan exakt samma fysiska attribut uppstår parallellt på en och samma planet? Och hur rimligt är det att den enda framträdande biologiska skillnaden är att några lever 80 år, några blir 800 år och några lever för evigt?
Slutligen har jag problem med gestaltningen. Det är helt enkelt svårt att tänka mig in i psyket hos någon som lever så sjukt mycket längre. Det är så lätt att man bara spelar dem som plattare människor.
Så vad du säger med andra ord är att vi har rätt?.113;n314305 said:Ni har fel!
Ingen av dessa är standarddvärgar. Släng in allt det där, plus några dvärgar utan skägg också, så har jag inga klagomål längre..113;n314305 said:Dvärgar är coola därför att mna kan strunta i normen och köra en dvärg magiker som tål mycket mer än vanligt men inte alls är sämre på kasta magi.
Eller varför inte en dvärg tjuv som är rapp i käften? De har ju inte minus i dex så why not?
Eller en hel ras med dvärg sjömän, som använt sin kraft att känna av riktning under jord till att bli grymma sjömän eftersom vem fan behöver kompass liksom. Gör dem militäriska med korta välansade skägg och prydliga uniformer.
Eller en tanig dvärg warlock som sluter pakter med demoner och fnyser åt folk som är mindre värdiga, (läs alla).
Jag vill lägga till, det sparar en hel del legwork. Om du slänger in en del grejer som spelarna redan har lite koll på - ett hum, om inte snorkoll i det specifika systemet - så får du in en hel del variation / färg / etc utan att behöva börja från scratch. Introducerar du fem nya humanoida arter/folkslag som ingen hört talas om, kommer du få jobba en hel del med att etablera dem. Det tar ett tag innan de sätter sig i spelarnas mentala headspace. Att säga "havsdvärgar" är ruskigt mkt snabbare än att börja från scratch.Svarte Faraonen;n314310 said:Jag kan hitta några goda skäl att ha med olika fantasyraser i allmänhet:
(1) För att det är en poäng i sig att ha en massa olika varelser. Cantinan i Mos Eisley är häftig för att det finns en massa konstiga varelser i den. Det är roligt att ha den sortens variation i sin värld, och det ger direkt en signal att det inte är jorden.
(2) Som en simulationistisk utmaning. Det kan vara en intressant sak att aktivt arbeta på att skriva en varelse som är biologiskt och psykologiskt främmande, hitta vettiga anledningar till att den existerar parallellt med människor, och så vidare.
(3) Som en metatextuell utmaning. När vi skriver om en bekant fantasyvarelse gör vi det med en medvetenhet om läsarens förförståelse från andra spel, litteratur, och så vidare. Utmaningen är därmed att skapa något nytt som ändå känns som om det förhåller sig till detta -- en kombination av extrapoleringar, subversioner, och andra vändningar där vi utmanar oss själva i att skapa något som läsaren ändå kommer att känna är relevant att kalla "dvärg", "alv", "orch" eller vad vi nu väljer.
Är inte det där ett väldigt cirkulär resonemang. "Jag gillar inte standarddvärgar eftersom de är gjorda och förutsägbara, men om lämnar standardmallen det minsta så är det inte standarddvärgar längre."Rymdhamster;n314315 said:Ingen av dessa är standarddvärgar. Släng in allt det där, plus några dvärgar utan skägg också, så har jag inga klagomål längre.
(1) Star Wars-världen har intergalaktiska rymdresor. Jag har personligen inget problem med många olika raser i sci-fantasy.Svarte Faraonen;n314310 said:Jag kan hitta några goda skäl att ha med olika fantasyraser i allmänhet:
(1) För att det är en poäng i sig att ha en massa olika varelser. Cantinan i Mos Eisley är häftig för att det finns en massa konstiga varelser i den. Det är roligt att ha den sortens variation i sin värld, och det ger direkt en signal att det inte är jorden.
(2) Som en simulationistisk utmaning. Det kan vara en intressant sak att aktivt arbeta på att skriva en varelse som är biologiskt och psykologiskt främmande, hitta vettiga anledningar till att den existerar parallellt med människor, och så vidare.
(3) Som en metatextuell utmaning. När vi skriver om en bekant fantasyvarelse gör vi det med en medvetenhet om läsarens förförståelse från andra spel, litteratur, och så vidare. Utmaningen är därmed att skapa något nytt som ändå känns som om det förhåller sig till detta -- en kombination av extrapoleringar, subversioner, och andra vändningar där vi utmanar oss själva i att skapa något som läsaren ändå kommer att känna är relevant att kalla "dvärg", "alv", "orch" eller vad vi nu väljer.
Det är en ren smakfråga, men i mina öron är det där ett ännu starkare argument för att världar är bättre utan dem.Leon;n314321 said:Sen förstår jag inte resonemangen runt biologi och evolution. Ingår det verkligen i standardfantasy att folkslag utvecklad evolutionärt? Alver skapas väl snarare av stjärnstoff och dvärgar av järnmalm eller nått
Jag tror att det beror på vad man har för smak i fråga om fantasy. Jag gillar personligen världar som bygger på en vetenskaplig grund och där det övernaturliga ligger som något främmande som ibland sträcker in sina tentakler och fuckar upp saker och ting -- inspirerat av de kvasievolutionära/-geologiska spekulationerna i Howards essä om den hyboriska tidsåldern och Lovecrafts djupa kronologi där elder things och flygande polyper passas in i jordens geologiska tidsspann.Leon;n314321 said:Sen förstår jag inte resonemangen runt biologi och evolution. Ingår det verkligen i standardfantasy att folkslag utvecklad evolutionärt? Alver skapas väl snarare av stjärnstoff och dvärgar av järnmalm eller nått
Oj. Jag tycker just Trudvang är det enda stället där jag sett riktigt annorlunda dvärgar. De stora Zvorda-varianterna ser mer ut som de baserats på gorillor än på förkrympta människor. Går på knogarna, har armar ner till marken, har lika brett huvud som axlarna, och så vidare. Det är annorlunda, och jag gillar det.gorillotaur;n314275 said:Just därför att de är samma hela tiden. Vad skiljer en dnd-dvärg från en Trudvang- eller Svärdets sång-dvärg? INGENTING.
De är väl dessutom någon slags svampkolonivarelser, om jag inte missminner mig? Med drönare och en drottning.Khan;n314338 said:Oj. Jag tycker just Trudvang är det enda stället där jag sett riktigt annorlunda dvärgar. De stora Zvorda-varianterna ser mer ut som de baserats på gorillor än på förkrympta människor. Går på knogarna, har armar ner till marken, har lika brett huvud som axlarna, och så vidare. Det är annorlunda, och jag gillar det.
Men smaken är som baken och allt det där. Men jag gillar inte att de klumpas ihop med "standard-dvärgen" från SvS eller DnD.
Exempel tack.anth;n314313 said:Å andra sidan är det bara att göra om dem, det finns flera rollspel som försökt.