Fantasy-settings: icke-Tolkien, icke-PA, icke-historiska

[Oscar Silferstjerna]

Oddsen att man inspireras av något man gillar och jobbar med torde vara högre än att man inspireras av något man tycker illa om. Han markerade också uttryckligen mot Wagner. Kan jag bevisa något? Nej, men rimlighetsargumentet känns starkt.

Det kan ju också vara så att Tolkien ogillade att associeras med Wagner som förknippades med nazismen.

 

[JohanL]

Det kan ju också vara så att Tolkien ogillade att associeras med Wagner som förknippades med nazismen.

Dessutom var Tolkien mycket bättre inläst på källtexterna, och uppskattade knappast vad Wagner gjorde med dem. Inklusive antisemitismen.

 

[Gamiel]

Kan vi få någon källa till att Tolkien ogillade Wagner (eller inte)? Så vi inte bara diskuterar runt vad som är troligt.

Dying Earth-stuket (både här och hos Vance) är inte postapokalyptiskt, det är att världen är gammal och trött.

Vad säger du @zonk räknas det? För jag antog att det inte gjorde de och har åtminstone en döendejord värld på lager.

 

[JohanL]

Kan vi få någon källa till att Tolkien ogillade Wagner (eller inte)? Så vi inte bara diskuterar runt vad som är troligt.

Carpenters Tolkien-biografi:

"[Tolkien] delighted his friends with recitations from Beowulf, the Pearl, and Sir Gawain and the Green Knight, and recounted horrific episodes from the Norse Völsungasaga, with a passing jibe at Wagner whose interpretation of the myths he held in contempt."

Tom Shippey:

“It might or might not be possible to excuse Wagner for the uses made of his work by the Nazis after he was dead, but from Tolkien’s perspective, perhaps even more than from ours, the seeds of horror were there in Siegfried’s casual and uncondemned brutality [particularly toward a vulnerable dwarf character], in the picture of a divine/heroic world constantly threatened by cunning, sneaking dwarf-shapes, so easily converted ideologically into Untermenschen, sub-humans. The least one can say of this is that Wagner and Tolkien were on opposite sides of a great divide created by two world wars and all that went with them … If Tolkien did take anything from Wagner, it was perhaps no more than the idea that something could be done with the idea of the Ring of Power, something more, and more laden with significance, than anything in an ancient source, but at the same time and very definitely not what Wagner had done with it.”

 

[JohanL]

Mistborn (och eventuellt annat av Sandersson - de har jag inte läst).

(Det är inte postapokalyptiskt eftersom det i stället är apokalyptiskt. )

 

[Oscar Silferstjerna]

Min poäng med att över huvud taget nämna Wagners verk i den här tråden var, som sagt, att Nibelungens ring är ett fantasyverk i sin egen rätt. Tolkien skapade senare en annan sorts fantasy, även om det av olika orsaker finns likheter mellan verken.

När det gäller rollspel är Tolkien som bekant rätt intensivt använd. Därför tycker jag att en Wagner-inspirerad setting hade varit mer originell och kanske roligare.

 

[JohanL]

Min poäng med att över huvud taget nämna Wagners verk i den här tråden var, som sagt, att Nibelungens ring är ett fantasyverk i sin egen rätt. Tolkien skapade senare en annan sorts fantasy, även om det av olika orsaker finns likheter mellan verken.

Faller på momentet " historiska / pseudo-historiska settings " dock.

 

[zonk]

Tolkien var ju sannolikt inspirerad av Wagner, inte tvärtom. Det var min poäng. Hur skulle ett Wagner-inspirerat rollspel se ut? Förmodligen inte som Sagan om ringen, men väl med dvärgar och ringar.

Nibelungen går fetbort med dvärgarna. Vem som inspirerade vem spelar ingen roll i det här fallet Fornnordisk mytologi hade likaså gått bort.

 

[zonk]

Kan vi få någon källa till att Tolkien ogillade Wagner (eller inte)? Så vi inte bara diskuterar runt vad som är troligt.

Vad säger du @zonk räknas det? För jag antog att det inte gjorde de och har åtminstone en döendejord värld på lager.

Nä, Dying Earth är ju PA-fantasy!

 

[zonk]

Jag känner en stor frihet i att ha skapat min egen definition för vad jag letar efter i just den här tråden

 

[JohanL]

Nä, Dying Earth är ju PA-fantasy!

Du har fel, men man får ha fel i sin egen tråd.

 

[zonk]

Du har fel, men man får ha fel i sin egen tråd.

Gammal och trött är tillräckligt nära PA för att det ska kännas som PA-fantasy. Fantasy som händer efter en era med högteknologi motsv dagens eller bättre hade liksom oxå gått bort. Så Dying Earth faller bort, stenhårt.

 

[JohanL]

Coldfire (C. S. Friedman) är en sådan där som balanserar på gränsen. Den är i alla relevanta avseenden fantasy, men i teorin SF med någon sorts inte särskilt vetenskapliga förklaringar kring vad som pågår. (Det gäller även Tékumel.)

Litet som om man skulle spela i fantasyvärlden inuti Fall (Neal Stephenson), när denna i sin tur är en simulering i ett datorsystem.

 

[JohanL]

Oh, jag vet! He-Man!

 

[Tarsus]

Det är postapoc

Jorden kan säkert ha gått under och repat sig många gånger om när Dying Earth-berättelserna utspelar sig, men de är inte post-apokalyptiska eftersom inget med dem är resultatet av en omvälvande och tumultartad händelse som slagit den gamla världen i spillror, och världens stundande undergång har inget med människan att göra utan är bara resultatet av kosmos naturliga cykel. Tvärtom har jorden och mänskligheten härdat ut genom oräkneliga tidsåldrar och inväntar nu den slutliga natten i god ro.

PS: Jag nämnde inte Clark Ashton Smiths Zothique eftersom de kanske känns lite för historiska, eller William King's Sky Pirates eftersom det utmärglade landskapet medvetet är inspirerat av till exempel Fist of the North Star vilket ger det en mer post-apokalyptisk känsla än till exempel Dying Earth.

 

[Gamiel]

Oh, jag vet! He-Man!

tänkte också skriva den men så kom jag på att den är mer avancerad än renässans

 

[zonk]

Jorden kan säkert ha gått under och repat sig många gånger om när Dying Earth-berättelserna utspelar sig, men de är inte post-apokalyptiska eftersom inget med dem är resultatet av en omvälvande och tumultartad händelse som slagit den gamla världen i spillror, och världens stundande undergång har inget med människan att göra utan är bara resultatet av kosmos naturliga cykel. Tvärtom har jorden och mänskligheten härdat ut genom oräkneliga tidsåldrar och inväntar nu den slutliga natten i god ro.

PS: Jag nämnde inte Clark Ashton Smiths Zothique eftersom de kanske känns lite för historiska, eller William King's Sky Pirates eftersom det utmärglade landskapet medvetet är inspirerat av till exempel Fist of the North Star vilket ger det en mer post-apokalyptisk känsla än till exempel Dying Earth.

All right, du lägger nog in något annat än jag i PA-fantasy. För mig är PA-fantasy ofta extremt långt från apokalypsen men den har likväl hänt, och man har gått från Scifi-teknologi till fantasy-teknolog (ish). Sen har jag inte koll nog på Dying Earth angående de specika apokalypsernas vara eller icke vara. Men det gav mig samma vibbar: det var högteknologi innan, nånting ändrades, evt katastrofalt, och nu är det fantasy ist.

Men iaf. Så låt mig förtydliga. När jag i startinlägget skrev "ingen PA-fantasy" menade jag specifikt dying earth och liknande settings.

Tänk att det blev en sketen definitionsdiskussion ändå i tråden..

 

[Gamiel]

Theros
Paleomythic
Jackals
Righteous Blood, Ruthless Blades
Frostgrave
For Honour
Draktränaren

 

[JohanL]

Jackals

De andra vet jag inget om, men Jackals är definitivt pseudo-historiskt.

 

[Tarsus]

För mig är PA-fantasy ofta extremt långt från apokalypsen men den har likväl hänt, och man har gått från Scifi-teknologi till fantasy-teknolog (ish).

Något sådant finns det inte i Dying Earth, tvärtom snarare eftersom allt det fantastiska i berättelserna är resultatet av miljontals år med vetenskaplig forskning som gått så långt och blivit så avancerad att den slagit knut på sig själv och istället går emot de grundläggande principerna med vetenskapen som vi känner till den: att hjälpa och främja civilisationens utveckling. Jag förutsätter att detta ironiska brott mot den allmänt vedertagna synen på vetenskap och teknik inom science fiction på den tiden (40-talet och 50-talet) var ett medvetet val från Jack Vances håll.
Och som sagt, inget med detta har något att göra med att kvantfysiker öppnade en port till helvetet eller något. Det är bara tidens gång och dekadens.

PS: Ta och läs berättelserna så klart. Det är bara några noveller och några kortromaner som tillsammans inte är längre än en enda bok i till exempel Wheel of Time eller Game of Thrones.