Fantasy finns inte utan den moderna ”realistiska” litteraturen. Att berättande innehåller övernaturligheter; och att människor haft en syn på världen där det övernaturliga varit helt naturligt, har liksom varit fabriksinställningen på människor sen tidernas begynnelse. Det är inte förrän industrialiseringen, upplysningen, bokpressen, osv som det börjar förändras.
Detta tycker jag är viktigt att ha med i sammanhanget.
Fantasy som litterärt uttryck handlar i mångt och mycket om utforskningen av det imaginära, det fantastiska och det som är främmande för, annorlunda eller bortom vår verklighet. Men det begär ju någonstans att det skrivs utifrån en uppfattning om vart dessa gränser går, att författaren skriver om saker
denna vet inte kan vara verkliga. Om vi inte kan veta om att det är villkoren för litteraturen så kan vi ju såklart fortfarande
läsa det som fantasy, om vi vill (det är exempelvis inte ett dugg ovanligt att folk läser mytologiska eller religiösa skrifter ur just perspektivet att de är fantastiska berättelser, just för att undersöka hur de funkar som sådana), men vi bör inte anta att den för den sakens skull är skriven som (det vi idag kallar) fantasy.
Det påverkar ju helt självklart också hur vi bemöter, förstår och kan lära oss av det vi läser.
man kan ofta anta att fler sett filmen man pratar om än läst boken man syftar till.
Absolut, men det förändrar ju inte på något sätt att film och litteratur är olika saker, och att berättelser därför av nödvändighet
förändras av att röra sig mellan medierna.