JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,562
Seriously?Precis. Sandman har nog aldrig sagt något om samtiden mer än att gothare är pretton.
Seriously?Precis. Sandman har nog aldrig sagt något om samtiden mer än att gothare är pretton.
Ja alltså, det måste ju vara smärtsamt uppenbart för alla som deltar i diskussionen att vi aldrig någonsin kommer hitta enskilda företeelser som är exklusivt unika för fantasy men vi kanske kan anstränga oss nog för att hitta tendenser?Det kanske en del påstår, men det är i så fall rent skitsnack i bägge riktningar.
Det finns mängder av SF som inte bryr sig det minsta om att kommentera samtiden - kritiskt eller inte, och det finns en hel del fantasy som innehåller mycket uppenbar kritik av samtiden.
Men hur var det nu, är Lindgren Fantasy?Vafan, det här gör ju till och med Tolkien, i sin industrialiseringskritik! Howard gör civilisationskritik i Conan. Lindgren reflekterar över samtidens diktaturer och dess mekanismer i Bröderna Lejonhjärta.
haha nej, det hade varit sjukt orättvist mot gotharna. Sandman har jag bara läst en och en halv nr innan jag somnade, sömnens herres krafter är stark i Gaimans prosa. gillar iofs American Gods. Men förutom den inget fan. Så om Sandman? Ingen aning.Seriously?
Jag vet inte vad "fifth season" är dessvärre.Ok! Med den definitionen gissar jag att ”fifth season” inte är så fantasy-aktig på just den punkten.
Yeah! Gillar den biten. Obunden fantasivärksamhet, jävlar alltså... om fantasyförfattarna av idag kunde knyta loss sig lite bara så man kunde bli överraskad någon gång....Att försöka definiera fantasy är som att försöka definiera en smörgås.
Det är mycket lättare att hitta de nödvändiga kriterierna än de tillräckliga. Vi kan väl i alla fall vara överens om fantasy måste vara fiktion (till skillnad från mytologi) med icke-naturliga inslag (till skillnad från mainstream) som inte motiveras vetenskapligt eller teknologiskt (till skillnad från SF)?Jag har ingen definition av fantasy.
Det är en bra fantasy bok.Jag vet inte vad "fifth season" är dessvärre.
Jag läste den och gillade den skarpt för ett par år sedan: http://www.rollspel.nu/threads/wrnu-s-bokklubb-fjärde-kvartalet-2017.65038/post-1007553Jag vet inte vad "fifth season" är dessvärre.
Det beror nog på om du håller dig till trådens ämne eller inte. Jag tror att vi bara vi inte håller med varandra =D.Okej vi pratar om helt olika saker. Jag pratar inte om att författarens tolkning är den enda rätta, utan om att försöka förstå den historiska kontexten och varför författaren skrev som hen skrev (om man är intresserad av det dvs). Jag pratar inte heller om att tycka om något, utan om att få lite mer förståelse – rent vetenskapligt, för den här diskussionen är på sätt och vis litteraturvetenskap.
Det jag menar är att beroende på vem du är och vilka kunskaper du har spelar roll för du tar dig an en text. Det handlar inte om att plugga in saker, utan bara sånt som din uppväxt, hur din kropp ser ut, ditt psykiska välmående, om man har läst nåt liknande innan som man jämför med, osv spelar roll. Som @krank skrev
Vi lägger bara in olika betydelser i frasen "stå på egna ben". En rent semantisk liten meningsskiljaktighet tror jag. Jag håller absolut med om att allt om mig själv kommer påverka min läsning av vilken bok som helst. Och som jag skrev ovan är ju det hela min utgångspunkt som jag beskriver i den här frågan.att tolkning alltid är något som uppstår mellan text och läsare
Jag håller också med om att det finns jättebra argument för att t ex de Astrid Lindgren-böckerna skulle vara fantasy, eller åtminstone ha väldigt mycket med fantasy att göra, att de är skrivna i en viss tidsanda, har många gemensamma troper, osv. (Och som sagt är författarens intentioner inte det enda perspektivet, samtidigt är det inte per automatik mindre värt för det)."Fantasy" är ett moln. Och det finns massor av böcker i mitten av det molnet som näst intill alla skulle vara 100% överens om är fantasy, oavsett vad vi skulle sätta för definition på det (inom rimlighetens gränser). Men sen finns det massor av böcker i molnets utkant där det blir lite mer tvetydigt.
Nu när vi lever i den här populistiska post-sanning-världen tycker jag ändå det finns en vikt i att vi kan anta att det finns vissa sanningar utanför oss själva, i varje fall om vi vill ha ett bra samtal.Men det knyter bara tillbaka till min grundtes: det som är fantasy för mig behöver inte vara fantasy för dig, och det är okej.
Jag tror att det kan finnas en poäng med att binda samman historisk kontext med samtida/moderna fenomen just pga att vi vill kunna hävda att det finns sanningar bortanför den senaste AI-memen. Nu lägger jag an ett annat perspektiv här, men eftersom vi vet att fantastik varit ett stående inslag i allt mänskligt berättande genom historien är det kanske berikande att lyfta fram detta? Visst kan vi skilja på medeltidens riddarsagor, nationalromantikens folksagor, mesopotamiska hjälteepos och såklart, modern fantasy. Men vi kan också se vad som är gemensamt för dessa. Är de väsensskilda? Eller är de samma typ av uttryck i olika epoker? Är Fantasy i första hand en tidsbunden kategori (i första hand med syfte att kränga böcker)?Men om man går tillbaka t ex 1000 år i tiden blir argumenten mycket svagare för att kalla något verk fantasy. Det blir mest bara krystat och historielöst. Visst att man kan jämföra ett mytiskt epos med t ex fantasy eller superhjältehistorier, men om man försöker kleta fast en modern genre på det så är det inte bara osanning utan jag tror också att ens förståelse för världen blir sämre i slutändan.
Nu när vi lever i den här populistiska post-sanning-världen tycker jag ändå det finns en vikt i att vi kan anta att det finns vissa sanningar utanför oss själva, i varje fall om vi vill ha ett bra samtal.
Ja och jag lyfte fram det perspektivet i posten: det går absolut att jämföra, men var försiktig med att använda moderna termer på förmoderna texter.Det här är alltså inte en benhård åsikt från min sida utan ett tänkbart perspektiv.
Man kan såklart argumentera för det, 1700-talet är ändå inom den moderna tiden. Men ju längre bak i tiden du kommer (och längre bort från europa/väst) desto svårare blir det att få fram rimliga argument.så varför skulle det vara fel att kalla en berättelse från 1700-talet för fantasy?
Samtidigt är det ju intressant att Sagan om Ringen ses som det mest Fantasy som finns av många. Det är ju otroligt inspirerat av Beowulf-kvädet. Tolkien försökte ju medvetet anamma dess språkliga struktur, stil och ton. Det var hans primära källa för namn och det inspirerade honom till att återanvända massor av de typiska element (som alver, orcher , antydan till djupa världsbyggen och liknande) som för många blivit själva kärnan i Fantasy genren.Men om man går tillbaka t ex 1000 år i tiden blir argumenten mycket svagare för att kalla något verk fantasy. Det blir mest bara krystat och historielöst.
I den utsträckning de har övernaturliga inslag, visst.Och om Beowulf ändå kan ses som Fantasy, varför skulle då t.ex. att de isländska fornaldrsagorna inte också kunna ses som Fantasy?
Visst tog Tolkien en hel del inspiration från Beowulf-kvädet, men jag tror du kraftigt överskattar hur mycket av Sagan om Ringen som kom därifrån.Samtidigt är det ju intressant att Sagan om Ringen ses som det mest Fantasy som finns av många. Det är ju otroligt inspirerat av Beowulf-kvädet. Tolkien försökte ju medvetet anamma dess språkliga struktur, stil och ton. Det var hans primära källa för namn och det inspirerade honom till att återanvända massor av de typiska element (som alver, orcher , antydan till djupa världsbyggen och liknande) som för många blivit själva kärnan i Fantasy genren.
Är det krystat och historielöst att kalla Beowulf Fantasy, som ändå fått stå modell för nästan alla drag som kommit att prägla genren? Hur nära skulle Tolkien behöva komma Beowulf för att hans böcker inte längre skulle räknas som Fantasy?
Även om Tolkien fick ordet "orc" från Beowulf, var det ungefär det enda med dem som kom därifrån. Alver likaså.