Fantasygenren - kan vi enas om vad det är?

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,603
Jag tycker inte att man minskar förståelsen av verk genom att tilldela dem en genre. Om någon säger till mig att en bok är fantasy så säger det egentligen bara att jag kan förvänta mig att den kanske innehåller magi eller äventyr eller svärd eller något sånt. Men varför skulle jag få för mig att det utgör hela sanningen och förståelse av det verket? Skulle det hindra mig från att fundera över vem som skrivit boken och i vilken kontext? Jag vill inte tro det.

Det är liksom bara en praktisk genväg att säga "fantasy" för att snabbt kommunicera ungefärliga och vaga förväntningar på innehållet. Och det är inte djupare än så, enligt mig.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,066
Location
Ereb Altor
Jag tycker inte att man minskar förståelsen av verk genom att tilldela dem en genre. Om någon säger till mig att en bok är fantasy så säger det egentligen bara att jag kan förvänta mig att den kanske innehåller magi eller äventyr eller svärd eller något sånt. Men varför skulle jag få för mig att det utgör hela sanningen och förståelse av det verket? Skulle det hindra mig från att fundera över vem som skrivit boken och i vilken kontext? Jag vill inte tro det.

Det är liksom bara en praktisk genväg att säga "fantasy" för att snabbt kommunicera ungefärliga och vaga förväntningar på innehållet. Och det är inte djupare än så, enligt mig.
Ja, och där har du ju både nyttan och faran med kategorisering. Nyttan är att vi måste ha förenklande modeller för att ens kunna prata med varandra, annars hade ju inte en sådan hyfsat enkel grej som "tal" eller "skrift" ens varit begripligt. "Måste jag recitera Shakespears samlade verk eller?", "måste jag kunna kilskrift?" etc :) Det är ju så vi kommunicerar. Samtidigt vet vi ju att det är förenklande och just en modell. Det här har ju filosofer och tänkare diskuterat, och funderat på, i tusentals år så det är ju inget nytt.

Men så har vi ju det här med innehåll och betydelse. Inte nog med att det skiftar över tid, det skiftar också demografiskt, geografiskt och är överlag kontextuellt. Du kan inte vara säker på att mottagaren förstår vad du säger, även om du själv tycker att det är glasklart. "Vadå, glas är väl inte klart?"

Allt är som bekant bara en imperfekt spegling av ett gudomligt idealtillstånd :)

Så naturligtvis minskar vi förståelsen för ett verk genom att kategorisera det, men samtidigt kan vi inte göra på något annat sätt. Vi får helt enkelt använda fler kategoriseringar eller beskrivningar för att ringa in vad vi försöker säga.

Det är en bok.
Det är en sagobok.
Det är en sagobok med fantasyinslag.
Det är en sagobok med fantasyinslag, från 50-talet.
Det är en sagobok med fantasyinslag, från 50-talet, när fantasy ännu inte var ett etablerat begrepp.
Det är en sagobok med fantasyinslag, från 50-talet, när fantasy ännu inte var ett etablerat begrepp., skriven av Astrid Lindgren.
Det är en sagobok med fantasyinslag, från 50-talet, när fantasy ännu inte var ett etablerat begrepp., skriven av Astrid Lindgren. Boken heter Mio min Mio.

Och så vidare. Till slut har vi förhoppningsvis nått någon form av samsyn. Men stannar vi på rad ett eller två och istället börjar hävda att "nej, det är inte en sagobok" eller "sagobok? Jaha." så finns det stor risk att vi inte kommer längre, eller t.o.m missar något viktigt. Här har man såklart ett stort personligt ansvar. Som medmänniska (i synnerhet i denna post-truth-era) är det en del av din uppgift att i någon mån berika planeten med din existens. Det är iaf min personliga åsikt. Lär dig så mycket som möjligt och dela med dig av din kunskap.
 

Oscar Silferstjerna

Doktor Snuggles urmakare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,675
Location
Nirvana
Jag kommer ju in ganska sent i den här diskussionen, så mycket är redan sagt. Men för mig, som har en bakgrund i bokbranschen, är det uppenbart varför fantasygenren finns: det är en etikett som säljer. Exakt vad som ingår i genren och varför den ser ut som den gör är, i strikt kommersiell mening, inte så viktigt. Det som säljer är, antar jag, att en bok eller bokserie uppfattas som fantasy. Och då behöver det inte vara mer komplicerat än ”typ som Tolkien” eller ”typ som Narnia”. Det behöver alltså inte vara mer specifikt än att texten exempelvis utspelar sig i ett påhittat kungarike där det finns trollkarlar och drakar.

Jag vet inte om vi, som det står i denna tråds titelfråga, behöver enas om att det jag just nämnde är fantasy, men jag har svårt att tro att det är särskilt kontroversiellt. Inte heller borde det vara särskilt svårt att enas om att genren till stor del har formats av ekonomiska omständigheter i bokbranschen. Fantasy är och har under ganska lång tid (i åtminstone 100 år?) varit ett kommersiellt gångbart varumärke. Jag tror också att etiketten fantasy (som i bokhandeln ofta får en egen hylla) blev mer betydelsefull ungefär när Sagan om Ringen-filmerna släpptes. Harry Potter-böckerna (och filmerna) är rimligen också en del av samma våg. Sedan millennieskiftet har vi alltså levt i vad som kan kallas ”peak fantasy”. Det är vad jag uppfattar som verkligt intressant i diskussionen om den här genren.
 
Last edited:

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,603
Vore det kul att försöka kartlägga var genrens yttre gränser går? Om vi tänker oss att Sagan om ringen är någonstans i mitten, vilka verk ligger längst bort utan att helt falla ur fantasy-paraplyet?

Jag tänker på Tehanu av Le Guin som handlar om en kvinna som tar hand om ett skadat barn. Och om hur det känns att bli gammal. Som inte innehåller några resor, äventyr eller magiska grejer alls egentligen. Det dyker upp en drake i slutet som mest känns som en metafor.

Jag tänker också på the Wisdom of Crowds av Abercrombie som är en slags cynisk och postmodern kommentar om franska revolutionen och om människors förmåga att misslyckas med stora projekt. Som inte har några drakar eller magi alls vad jag minns.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,518
Det går med andra ord inte att "misstolka och missförstå" – inte egentligen.
Absolut att man kan anlägga olika perspektiv, men självklart går det också att misstolka och missförstå. Inte bara att man som enskild individ kan få en plattare, tråkigare, uppfattning om ett verk, men också kan t ex (medvetna) misstolkningar användas som politiskt slagträ för att hetsa mot olika grupper. Att vi diskuterar i den här tråden är lite som att vi håller på med nån sorts litteraturvetenskap och att det då ändå finns sanningar som vi måste förhålla oss till om vi vill förstå bakgrunden till en text.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,591
Location
Ludvika
Och det kan i sin tur verkligen förhöja upplevelsen av ett verk tycker jag.
Det kan också sänka upplevelsen. Mio min Mio som rem fantasy tycker jag om. Som en boknom en pojke som fryser ihjäl finnder jag den vedervärdig.

att man misstolkar och missförstår.
Det där bygger på att författarens tolkning skulle vara den enda rätta. Så är inte fallet. När det kommer till att LÄSA ett verk, alltså.


Jag tror inte det finns nån bok som står helt på egna ben
Alla böcker står på egna ben, efter som alla böcker går att läsa utan att studers något innan (med undantag av språkbarriärer). Sen för vissa böcker det mer eller mindre bra.

Men med tanke på att vi specifikt pratar om fantasylittrratur här (och kringligande böcker som är debatterbara om de är fantasy eller inte) skulle jag nog våga mig på att säga stt en bok som inte står på sina egna ben inte är särskilt bra skriven.

Undantagen möjligen bokserier. Men då bör boken vara tydligt märkt som ”del 2”, annars tycker åter att eventuella misstag ligger på författaren.

Sen kan tarrantino-style på böcker faktiskt vara rätt intressant.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,384
Location
Örebro
Det kan också sänka upplevelsen. Mio min Mio som rem fantasy tycker jag om. Som en boknom en pojke som fryser ihjäl finnder jag den vedervärdig.
Och det här är väl problemet, som saga om en döende pojke och hans resa till efterlivet har jag lättare att uppskatta den än om den ses som fantasy. Det beror alltså på vem vi frågar och vilka förväntningar de har på genren. Sen ser jag helt klart hur Mio min Mio har väldigt många beröringspunkter med fantasy, men även väldigt många beröringspunkter med sagan.

Säger någon "det är en fantasy bok" så lägger jag bort den då det jag förknippar med genren inte lockar mig som läsare. Om någon däremot talar om innehållet först och sedan nämner på slutet att den hör till fantasy genren är chansen mångt mycket större att jag läser verket då jag fått förklarat för mig att just detta fantasy verk inte dras med alla problem jag ogillar.

Jag gillar till exempel Pratchett's böcker, trots att de är fantasy, inte för att de är fantasy. Mycket för att de bryter mot de troper som jag ofta upplever att fantasy bär på samtidigt som verken blir en spegling av vår värld och de fenomen vi tampas med.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,518
Det kan också sänka upplevelsen. Mio min Mio som rem fantasy tycker jag om. Som en boknom en pojke som fryser ihjäl finnder jag den vedervärdig.

Det där bygger på att författarens tolkning skulle vara den enda rätta. Så är inte fallet. När det kommer till att LÄSA ett verk, alltså.
Okej vi pratar om helt olika saker. Jag pratar inte om att författarens tolkning är den enda rätta, utan om att försöka förstå den historiska kontexten och varför författaren skrev som hen skrev (om man är intresserad av det dvs). Jag pratar inte heller om att tycka om något, utan om att få lite mer förståelse – rent vetenskapligt, för den här diskussionen är på sätt och vis litteraturvetenskap.
Alla böcker står på egna ben, efter som alla böcker går att läsa utan att studers något innan (med undantag av språkbarriärer). Sen för vissa böcker det mer eller mindre bra.
Det jag menar är att beroende på vem du är och vilka kunskaper du har spelar roll för du tar dig an en text. Det handlar inte om att plugga in saker, utan bara sånt som din uppväxt, hur din kropp ser ut, ditt psykiska välmående, om man har läst nåt liknande innan som man jämför med, osv spelar roll. Som @krank skrev
tolkning alltid är något som uppstår mellan text och läsare,
Så böcker står inte på sina egna ben, utan ens läsning är alltid formad av den man är och det samhälle man lever i; och det är särskilt viktigt att komma ihåg om man t ex läser en text från en annan tid och kultur.

Jag tycker det är intressant med samhälle, kultur, och hur människor är, och för mig blir världen en lite mer njutbar plats om jag kan få lite mer förståelse för den.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,591
Location
Ludvika
Jag gillar till exempel Pratchett's böcker, trots att de är fantasy, inte för att de är fantasy.
Jag tror att en stor bov i dramat är att ”människan” (individer kan så klart avvika från det här) är väldigt benägen och ivrig att stoppa saker i _en_ box; något är antingen fantasy _eller_ en thriller. När i verkligheten kan ju saker vara flera saker på samma gång.

Där tycker jag just Pratchett är ett utmärkt exempel. För de böckerna är fantasy, men de är samtidigt en parodi på fantasy, och en satir på fantasy. De är också humorböcker och samhällskritik på samma gång. Och det räcker oftast med att man uppskatta en eller ett par av de sakerna för att uppskatta böckerna.

På samma sätt som en författare inte behöver vara enbart en fantasyförfattare för att kunna skriva fantasy.

[Gerkub får vänta på svar för det förtjänar lite genomtanke. Jag håller på stt laga släktmiddag, och det är dags att steka potatis! :D]
 
Last edited:

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,428
Vore det kul att försöka kartlägga var genrens yttre gränser går? Om vi tänker oss att Sagan om ringen är någonstans i mitten, vilka verk ligger längst bort utan att helt falla ur fantasy-paraplyet?

Jag tänker på Tehanu av Le Guin som handlar om en kvinna som tar hand om ett skadat barn. Och om hur det känns att bli gammal. Som inte innehåller några resor, äventyr eller magiska grejer alls egentligen. Det dyker upp en drake i slutet som mest känns som en metafor.

Jag tänker också på the Wisdom of Crowds av Abercrombie som är en slags cynisk och postmodern kommentar om franska revolutionen och om människors förmåga att misslyckas med stora projekt. Som inte har några drakar eller magi alls vad jag minns.
Längre ut från centrum (”sagan om ringen”) än de givna exempel skulle jag säga att vi kan placera verk som:

mumintrollen (tove jansson)
Torterarens skugga (gene wolfe)
Fifth season (n k jemisin)
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,066
Location
Ereb Altor
Det brukar ju sägas att en skillnad mellan SF och Fantasy är att den senare inte ids bry sig om att kommentera samtiden kritiskt, utan använder snarare vår värld och dess historia som inspiration, avstamp eller så.

Det är nog en av få tydliga punkter man kan ha med i någon slags lista över vad "riktig" fantasy bör omfatta.
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,428
Det brukar ju sägas att en skillnad mellan SF och Fantasy är att den senare inte ids bry sig om att kommentera samtiden kritiskt, utan använder snarare vår värld och dess historia som inspiration, avstamp eller så.

Det är nog en av få tydliga punkter man kan ha med i någon slags lista över vad "riktig" fantasy bör omfatta.
Ok! Med den definitionen gissar jag att ”fifth season” inte är så fantasy-aktig på just den punkten.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,562
Det brukar ju sägas att en skillnad mellan SF och Fantasy är att den senare inte ids bry sig om att kommentera samtiden kritiskt,
Vafan, det här gör ju till och med Tolkien, i sin industrialiseringskritik! Howard gör civilisationskritik i Conan. Lindgren reflekterar över samtidens diktaturer och dess mekanismer i Bröderna Lejonhjärta.
 
Last edited:

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,293
Location
Umeå
Vafan, det här gör ju till och med Tolkien, i sin industrialiseringskritik! Howard gör civilisationskritik i Conan. Lindgren reflekterar över samtidens diktaturer och dess mekanismer i Bröderna Lejonhjärta.
Är ju dock extremt perifert i relation med hur bra sf hanterat sådana saker. Perifert till den grad att det inte är ovanligt att man ser just dessa analyser som lite krystade och framtvingade.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,562
Är ju dock extremt perifert i relation med hur bra sf hanterat sådana saker. Perifert till den grad att det inte är ovanligt att man ser just dessa analyser som lite krystade och framtvingade.
Tehanu? Perdido Street Station? The Sandman?
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,859
Location
Värnhem, Malmö
Det brukar ju sägas att en skillnad mellan SF och Fantasy är att den senare inte ids bry sig om att kommentera samtiden kritiskt, utan använder snarare vår värld och dess historia som inspiration, avstamp eller så.

Det är nog en av få tydliga punkter man kan ha med i någon slags lista över vad "riktig" fantasy bör omfatta.
Jag tror det är vanskligt att ha den sortens "negativa" definitioner – jag skulle nog se det som deskriptivt avseende vissa tendenser i fantasygenren, men jag har svårt att tänka mig att samtidskommenterande skulle diskvalificera något från att vara fantasy. Till listan på sådant som redan har tagits upp kan man också lägga till böckerna om Elric (Moorcock drar ju linjer mellan Melniboné och Storbritannien som två föraktansvärda och grymma ö-imperier) och Three Hearts and Three Lions (huvudpersonen är med i den danska motståndsrörelsen mot nazisterna, vilka explicit ses som paralleller till de onda kaosmakterna). Definitionen känns mer som en positionering av SF som mer intellektuellt intressant och utmanande.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,562
Jag tror det är vanskligt att ha den sortens "negativa" definitioner – jag skulle nog se det som deskriptivt avseende vissa tendenser i fantasygenren, men jag har svårt att tänka mig att samtidskommenterande skulle diskvalificera något från att vara fantasy. Till listan på sådant som redan har tagits upp kan man också lägga till böckerna om Elric (Moorcock drar ju linjer mellan Melniboné och Storbritannien som två föraktansvärda och grymma ö-imperier) och Three Hearts and Three Lions (huvudpersonen är med i den danska motståndsrörelsen mot nazisterna, vilka explicit ses som paralleller till de onda kaosmakterna). Definitionen känns mer som en positionering av SF som mer intellektuellt intressant och utmanande.
Det finns antagligen en viss trend att SF är mer samtidskommentar och fantasy är mer allmängiltig mänsklig kommentar (bland annat för att fantasyn oftast ligger längre ifrån oss), men inte så att man kan använda det till några definitioner.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,859
Location
Värnhem, Malmö
Det finns antagligen en viss trend att SF är mer samtidskommentar och fantasy är mer allmängiltig mänsklig kommentar (bland annat för att fantasyn oftast ligger längre ifrån oss), men inte så att man kan använda det till några definitioner.
Ja, men jag skulle beteckna det som en tendens snarare än en definition. På samma sätt kan man till exempel säga att pusseldeckare ofta innehåller mindre samhällskommentar än polisromaner, men att förekomsten av samhällskommentar inte diskvalificerar något från att vara en pusseldeckare.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,294
Det brukar ju sägas att en skillnad mellan SF och Fantasy är att den senare inte ids bry sig om att kommentera samtiden kritiskt, utan använder snarare vår värld och dess historia som inspiration, avstamp eller så.
Det kanske en del påstår, men det är i så fall rent skitsnack i bägge riktningar.
Det finns mängder av SF som inte bryr sig det minsta om att kommentera samtiden - kritiskt eller inte, och det finns en hel del fantasy som innehåller mycket uppenbar kritik av samtiden.
 
Top