Nekromanti Fantasyn utan Tolkien?
- Thread starter walium
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag antar att sword & sorcery-genren hade varit dominant, men knappast särskilt livkraftig. Vi hade nog inte sett den relativa acceptans och kännedom om fantasyn vi ser idag, förutsatt att det inte senare uppkom någon person som kunnat fylla Tolkiens roll. Sagan om Ringen fick ju betydligt mer publicitet än tidigare fantasyverk, till exempel under sextiotalet. Hade int edetta skett hade nog fantasyn befunnit sig på ungefär samma nivå vad gäller publicitet som den befann sig på då Howard och Leiber skrev.
Ooooh, det där var en bra fråga..
Jag tror att mycket av litteraturen inte blivit så präglad av hanns sätt att skriva om alla dvärgara, alver & sådant. Utan att förfatatrna hade kommit på egna raser..
Jag tror att de befintliga fantasyförfattarna nog kanske fått visa framfötterna mer !! Författare som Kdeerr, Jordan & de hadde säkerligen blivit poppulära.
Possitivt hadde nog varit att man kanske fått en något annorlunda & mer olika fantasy...
En negativ grej skulle nog kunan vara att fantasyförfattarna hadde nog fått kämpa mer för att bli sedda & lästa.
Eva Florén
Swashbuckler
Kanske aningen sötare och aningen mer inriktad på saker som herr C. S Lewis skrev (Narnia)... fast om herr Tolkien inte skrev ringen så bildades ju inte Inklingarna och var inte herr Lewis en av dem? Ack svårt att sia om hur genren skulle sett ut... trots allt så skrevs Ringentriologin och verken runtomkring den. Herrarna Lieber mfl skrev sina verk och i sluthanden har vi den fantasy vi har idag.
Vad som däremot gjort "trycket" från Sagan om Ringen så stort, torde väl vara filmatiseringarna och översättningarna. Det och en rad pseudokulturer runtomkring. Tex kan jag berätta att min moster i sin ungdom ingick i ett av de första "föreningarna" (studentikost" kring sagan om Ringen nere i de södra delarna av Sverige. Min moster närmar sig idag raskt de 70 åren... Själv blev jag medlem av Forodrim i slutet av 80-talet. Sådana pseudokulturer och återutgivning av böckerna plus filmatiseringar och radiodramatiseringar har ju hållit böckerna ifråga högaktuella.
Hur fantasy skulle sett ut utan dem är en annan sak, men trots allt förekommer fantasy utan de ständigt aktuella alverna, dvärgarna mfl inslag. Det har skrivits hyllmeter med vad som idag härförs till fantasy utan det. Att sedan rollspelen tagit stort intryck av "Det stora verket" kan ju bero på den kompletta värld som finns kring böckerna. Tolkien stannade ju inte bara vid att skriva en Episk berättelse, han skrev bakgrundsmaterial som också getts ut... detta ger ju mycket att gräva i för den som vill göra en värld. Jag i min tur undrar hur mycket som faktiskt påverkades av det...?
Vad som däremot gjort "trycket" från Sagan om Ringen så stort, torde väl vara filmatiseringarna och översättningarna. Det och en rad pseudokulturer runtomkring. Tex kan jag berätta att min moster i sin ungdom ingick i ett av de första "föreningarna" (studentikost" kring sagan om Ringen nere i de södra delarna av Sverige. Min moster närmar sig idag raskt de 70 åren... Själv blev jag medlem av Forodrim i slutet av 80-talet. Sådana pseudokulturer och återutgivning av böckerna plus filmatiseringar och radiodramatiseringar har ju hållit böckerna ifråga högaktuella.
Hur fantasy skulle sett ut utan dem är en annan sak, men trots allt förekommer fantasy utan de ständigt aktuella alverna, dvärgarna mfl inslag. Det har skrivits hyllmeter med vad som idag härförs till fantasy utan det. Att sedan rollspelen tagit stort intryck av "Det stora verket" kan ju bero på den kompletta värld som finns kring böckerna. Tolkien stannade ju inte bara vid att skriva en Episk berättelse, han skrev bakgrundsmaterial som också getts ut... detta ger ju mycket att gräva i för den som vill göra en värld. Jag i min tur undrar hur mycket som faktiskt påverkades av det...?
Pom
Swashbuckler
Jag tror fantasyn hade bestått dels av berättelser med tydlig anknytning till historiska eror eller existerande mytologier och dels av sci-fi/fantasy på andra världar.
Detta med att göra egna världar som liknar europeisk medeltid fast inte är det skulle nog inte ha kommit lika starkt.
Visserligen menade Tolkien att hans böcker utspelade sig på ett slags Jorden för länge sedan, men det är inget som framgår särskilt klart när man läser dem.
Framför allt skulle vi ha sluppit trilogier med obligatoriska kartan. Däremot skulle antologier och novellsamlingar vara mycket vanliga. Långa världsomspännande epos skulle vara sällsynta.
Detta med att göra egna världar som liknar europeisk medeltid fast inte är det skulle nog inte ha kommit lika starkt.
Visserligen menade Tolkien att hans böcker utspelade sig på ett slags Jorden för länge sedan, men det är inget som framgår särskilt klart när man läser dem.
Framför allt skulle vi ha sluppit trilogier med obligatoriska kartan. Däremot skulle antologier och novellsamlingar vara mycket vanliga. Långa världsomspännande epos skulle vara sällsynta.
Cybot
Mest spelbar
Precis.
En tydlig trend man ser i litteratur innan och litteratur efter Tolkien är att de efter Tolkien är stark världsanknutna och därmed så har de den nu närmast obligatoriska kartan. Bland de "stora" är det typ bara Gene Wolfe (och kanske någon annan) som inte har någon karta över huvud taget.
Utan Tolkien så skulle vi antingen ha:
1. Ett annat lika genombrytande och genomtänkt verk (fast jag tvivlar dock på "lika genomtänkt").
2. Att det hela skulle ha varit en längre process, med gradvis mer bakgrundsbaserade verk.
3. En genre med mer fokus på Sword&Sorcery (typ Conan) eller mytologiska sagor och en frånvaro av riktigt genomtänkt världsskapande.
En tydlig trend man ser i litteratur innan och litteratur efter Tolkien är att de efter Tolkien är stark världsanknutna och därmed så har de den nu närmast obligatoriska kartan. Bland de "stora" är det typ bara Gene Wolfe (och kanske någon annan) som inte har någon karta över huvud taget.
Utan Tolkien så skulle vi antingen ha:
1. Ett annat lika genombrytande och genomtänkt verk (fast jag tvivlar dock på "lika genomtänkt").
2. Att det hela skulle ha varit en längre process, med gradvis mer bakgrundsbaserade verk.
3. En genre med mer fokus på Sword&Sorcery (typ Conan) eller mytologiska sagor och en frånvaro av riktigt genomtänkt världsskapande.
klichéerna...
Tja, vi hade väl sluppit de numera obligatoriska ingredienserna i fantasyböcker: sprängmedel, genmanipulation och referenser till golf; allt detta förekommer ju som bekant i Tolkiens böcker och har satt sin prägel på fantasylitteraturen sedan dess...
Tja, vi hade väl sluppit de numera obligatoriska ingredienserna i fantasyböcker: sprängmedel, genmanipulation och referenser till golf; allt detta förekommer ju som bekant i Tolkiens böcker och har satt sin prägel på fantasylitteraturen sedan dess...
Ymir
Liten kantbaron
Re: Orientalism
Utan Tolkien tror jag att fantasyns kulturella inspirationskällor hade förskjutits mot orienten. Ta en titt på Robert E Howard och hans gelikar - fantasyn före Tolkien, sword & sorcery då, har tydliga drag av orientalism och exotism; inspiration togs i första hand från arabisk, persisk, turkmongolisk och ostasiatisk historia snarare än europeisk. Hyboria är väl det klassiska exemplet på det, där tonvikten ligger på stadsstater, stäppriken, nomader, satraper, turbaner, harem, kurviga danserskor och onda egyptier. Det märks tydligt i namnripparna också - i Howards verk finns högvis av namn som är lånade från turkisk historia.
Det är det som primärt skiljer sword & sorcery från episk fantasy i min uppfattning. Tolkien och allas hans efterföljare tog inspiration från germaner, kelter, romarriket, europeisk medeltid, överlag en väldigt, i mitt tycke osunt, eurocentrerad fantasy. Fantasyförfattarna innan dess präglades av sin tids orientalism men också av ett djupare historieintresse än många av dagens fantasyikoner. Där har vi en annan grundläggande skillnad, också - Sword & sorceryn tog sin inspiration ur faktiskt historia, medan den episka fantasyn frånochmed Tolkien snarare tog den ur myter. Kanske påverkade det trovärdigheten med?
Fantasyn med Tolkien - eurocentrism, pseudomedeltid, primärt mytologiska inspirationskällor.
Fantasyn utan Tolkien - orientalism, pseudomedeltid (i den mån det begreppet kan appliceras på utomeuropeiska kulturer), primärt historiska inspirationskällor.
Nu är det ju kanske naivt att tro att fantasyn hade stannat vid sword & sorceryn utan Tolkien, för det hade den ju givetvis inte. Förr eller senare tror jag att tyngdpunkten ändå hade förskjutits till västeuropas historia och mytvärld, i takt med att fascinationen för orientalisk historia minskade. Men vem vet? Det är kanske dags för en återblick österut vid det här laget? Jag tänkte iallafall försöka med min eonmodul 'Västlanden'.
- Ymir, spekulerar
Utan Tolkien tror jag att fantasyns kulturella inspirationskällor hade förskjutits mot orienten. Ta en titt på Robert E Howard och hans gelikar - fantasyn före Tolkien, sword & sorcery då, har tydliga drag av orientalism och exotism; inspiration togs i första hand från arabisk, persisk, turkmongolisk och ostasiatisk historia snarare än europeisk. Hyboria är väl det klassiska exemplet på det, där tonvikten ligger på stadsstater, stäppriken, nomader, satraper, turbaner, harem, kurviga danserskor och onda egyptier. Det märks tydligt i namnripparna också - i Howards verk finns högvis av namn som är lånade från turkisk historia.
Det är det som primärt skiljer sword & sorcery från episk fantasy i min uppfattning. Tolkien och allas hans efterföljare tog inspiration från germaner, kelter, romarriket, europeisk medeltid, överlag en väldigt, i mitt tycke osunt, eurocentrerad fantasy. Fantasyförfattarna innan dess präglades av sin tids orientalism men också av ett djupare historieintresse än många av dagens fantasyikoner. Där har vi en annan grundläggande skillnad, också - Sword & sorceryn tog sin inspiration ur faktiskt historia, medan den episka fantasyn frånochmed Tolkien snarare tog den ur myter. Kanske påverkade det trovärdigheten med?
Fantasyn med Tolkien - eurocentrism, pseudomedeltid, primärt mytologiska inspirationskällor.
Fantasyn utan Tolkien - orientalism, pseudomedeltid (i den mån det begreppet kan appliceras på utomeuropeiska kulturer), primärt historiska inspirationskällor.
Nu är det ju kanske naivt att tro att fantasyn hade stannat vid sword & sorceryn utan Tolkien, för det hade den ju givetvis inte. Förr eller senare tror jag att tyngdpunkten ändå hade förskjutits till västeuropas historia och mytvärld, i takt med att fascinationen för orientalisk historia minskade. Men vem vet? Det är kanske dags för en återblick österut vid det här laget? Jag tänkte iallafall försöka med min eonmodul 'Västlanden'.
- Ymir, spekulerar
Inklingarna [Halvt OT]
För övrigt betvivlar jag starkt att förekomsten av Inklingarna som klubb påverkade Narniaböckernas tillblivelse nämnvärt. De kom nog snarare till som ett resultat av Lewis kristna övertygelse än något Inkling-relaterat.
/Feliath - Narnia rockar brallorna av Middle-Earth
Är du helt säker på det där? För, jag har inte läst några biografier eller så, jag begriper inte riktigt allt väsen om Tolkien, men grundades inte Inklingarna dels långt innan Bilbo skrevs och dels som en allmän litterär klubb snarare än som ett Ringen-forum åt herr T?
För övrigt betvivlar jag starkt att förekomsten av Inklingarna som klubb påverkade Narniaböckernas tillblivelse nämnvärt. De kom nog snarare till som ett resultat av Lewis kristna övertygelse än något Inkling-relaterat.
/Feliath - Narnia rockar brallorna av Middle-Earth
Pom
Swashbuckler
Occidentalism
Jag håller med om mycket av det du skrev i övrigt i inlägget, men vad är det för osunt med att låta sig inspireras av det som här citeras?
Pom
Swashbuckler
Re: Inklingarna [Halvt OT]
Om jag fattat Inklingarna rätt var det vanligt att presentera och diskutera sina egna skrifter där, så det är inte orimligt att så skedde med narniaböckerna också.
Lewis var inbiten ateist men blev kristen efter att ha diskuterat religion med Tolkien (grovt förenklat, men inklingkontakter hade alltså med saken att göra).
Om jag fattat Inklingarna rätt var det vanligt att presentera och diskutera sina egna skrifter där, så det är inte orimligt att så skedde med narniaböckerna också.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Occidentalistisk begreppsförvirring?
Inget alls, men jag undrar om du inte definierar 'occidentalism' lite fel. Occidentalism är inte europeér som romantiserar den egna medeltiden, utan en utomeuropeisk (läs: orientalisk/asiatisk) wurm för Europa och Amerika, på samma sätt som orientalism är en västerländsk wurm för österlandet.
Det 'osunda' med fantasyns eurocentrism är att den är symptomatisk för en inskränkt västerländsk syn på omvärlden. Ett västerland som i kolonialismens fotspår tenderar att se sig självt som skapelsens krona, moralens väktare och värderingarnas måttstock. Den angloamerikanska kulturen utövar en fullständig dominans i hela världen, men givetvis blundar man extra hårt för allt som kommer längre österifrån än Tyskland.
Vi tar ett exempel: varför ligger alla fantasyvärldar på det norra halvklotet, har ett stort hav i väster, och de 'onda' folken i öster? Ta Tolkien och Eddings som praktexempel på det, eller Ereb Altor för den delen. Europeiska värderingar och uppfattningar är jämt och ständigt en obeveklig måttstock i all fantasy - hur ofta ser du fantasykulturer där polygami utmålas som något positivt, till exempel?
Jag hade helt enkelt önskat att fler amerikaner och européer såg något intressant, fascinerande eller rentav beundransvärt med fjärran östern - Robert E Howard och hans gelikar lär definitivt ha gjort det.
- Ymir, som tycker Europas historia är rätt tråkig i jämförelse
Inget alls, men jag undrar om du inte definierar 'occidentalism' lite fel. Occidentalism är inte europeér som romantiserar den egna medeltiden, utan en utomeuropeisk (läs: orientalisk/asiatisk) wurm för Europa och Amerika, på samma sätt som orientalism är en västerländsk wurm för österlandet.
Det 'osunda' med fantasyns eurocentrism är att den är symptomatisk för en inskränkt västerländsk syn på omvärlden. Ett västerland som i kolonialismens fotspår tenderar att se sig självt som skapelsens krona, moralens väktare och värderingarnas måttstock. Den angloamerikanska kulturen utövar en fullständig dominans i hela världen, men givetvis blundar man extra hårt för allt som kommer längre österifrån än Tyskland.
Vi tar ett exempel: varför ligger alla fantasyvärldar på det norra halvklotet, har ett stort hav i väster, och de 'onda' folken i öster? Ta Tolkien och Eddings som praktexempel på det, eller Ereb Altor för den delen. Europeiska värderingar och uppfattningar är jämt och ständigt en obeveklig måttstock i all fantasy - hur ofta ser du fantasykulturer där polygami utmålas som något positivt, till exempel?
Jag hade helt enkelt önskat att fler amerikaner och européer såg något intressant, fascinerande eller rentav beundransvärt med fjärran östern - Robert E Howard och hans gelikar lär definitivt ha gjort det.
- Ymir, som tycker Europas historia är rätt tråkig i jämförelse
Pom
Swashbuckler
Re: Occidentalistisk begreppsförvirring?
Den västerländska kulturen har rasistiska och etnocentriska rötter som fortfarande påverkar. Men det är inte det enda skälet till att England dyker upp under olika namn i alla möjliga böcker. Det är enklare att skriva om saker man kan förutsätta att de västerländska läsarna har ett förhållande till. Man spar en del plats i boken om man slipper förklara allting (fast det har många fantasyförfattare inte greppat och går omständligt igenom huvudpersonens uppväxt och dagliga sysslor på gården under hundratals sidor).
Mig veterligen definierade jag inte occidentalism alls. Mitt inlägg var en kort fråga om en av dina formuleringar.
Men det där är ju i nivå med att säga att man inte skall vifta med svenska flaggan eftersom nassar gör det ibland. Är det verkligen så du menar?
Tja, Tolkiens ärkeskurk (Morgoth) bodde i norr. Eddings minns jag ingenting av, men det skulle inte förvåna mig om du har rätt. Ereb Altor var väl en tämligen trogen kopia av Europa, medges. Men vadå, vill du ha 2 uppburna författare och en rollspelsvärld som motexempel är det inga problem. R R Martin har det stora hotet från norr, bortom den ikoniska ismuren. R E Feist har sin gudomliga storskurk i väster. Dark Sun har inga hav (OK då, 1 pyttelitet) och skurkar överallt.
Men här håller jag med: västerländsk medeltid med 1900-talsvärderingar är vanlig i såväl böcker som rollspel. Den verkliga medeltida polygamin med frillor och bastarder överallt är mer sällan representerad.
Den västerländska kulturen har rasistiska och etnocentriska rötter som fortfarande påverkar. Men det är inte det enda skälet till att England dyker upp under olika namn i alla möjliga böcker. Det är enklare att skriva om saker man kan förutsätta att de västerländska läsarna har ett förhållande till. Man spar en del plats i boken om man slipper förklara allting (fast det har många fantasyförfattare inte greppat och går omständligt igenom huvudpersonens uppväxt och dagliga sysslor på gården under hundratals sidor).
Re: Occidentalistisk begreppsförvirring?
Jag håller med om att fantasyvärldar ofta är illa dolda pastischer på europeisk historia, främst medeltida. Men det beror först och främst på vilka det faktiskt är skriver den fantasy som vi oftast läser. Hela fantasygenren såsom vi definierar den, är väl för övrigt väldigt västerländsk?
Men jag tycker inte svaret på fantasyns eurocentrism ligger i att istället dyrka allt ifrån Japan som verkar vara den nya trenden. Det går att inspireras av andra delar av världen eller den europeiska historien istället för att helt reservertionslöst hylla japansk kultur och historia.
Jag håller med om att fantasyvärldar ofta är illa dolda pastischer på europeisk historia, främst medeltida. Men det beror först och främst på vilka det faktiskt är skriver den fantasy som vi oftast läser. Hela fantasygenren såsom vi definierar den, är väl för övrigt väldigt västerländsk?
Men jag tycker inte svaret på fantasyns eurocentrism ligger i att istället dyrka allt ifrån Japan som verkar vara den nya trenden. Det går att inspireras av andra delar av världen eller den europeiska historien istället för att helt reservertionslöst hylla japansk kultur och historia.
Tolkien och hans samtida amigos och flera av hans föregångare var en samling akademiker till skillnad ifrån flera av dagens fantasyförfattare. Det verkar nästan som om sci-fi snarare blivit den givna genren för författaren med akademisk bakgrund. Hur tror ni att detta har påverkat fantasyns utveckling? Finns det någon särskild författaren som ni skulle vilja läsa fantasy av (alltså någon som tidigare inte varit aktiv i den genren)?
Eva Florén
Swashbuckler
Re: Inklingarna [Halvt OT]
Ok, inklingarna bildades faktiskt helt separat från att så att säga herr Tolkien skrev Ringen (med tillhöriga böcker) Det var ett sällskap som jag har förstått det uppmuntrade varandra till skrivande och läsande. Det finns det som säger att herrarna var en klubb för inbördes beundran och andra att de var seriösa studenter av sin tids och äldre tids litteratur. Jag kan inte uttala mig om den biten, men troligen påverkade de varandra utöver att uppmuntra... till "stordåd"?!
Att Narnia och även Ringen skulle ha tillkommit på grund av Inklingarna är ju lite mycket att påstå, men att de publicerades i samma tidsanda är dock sant. Att herr Lewis starkt blev influerad av bibliska "proportioner" är ju uppenbart... att det skulle vara den enda anledningen att skriva ett sådant verk tvivlar jag däremot på. Då kunde han ha nöjt sig med bibelns fantastiska berättelser i sig...
Sanningen är nog den att böckerna kom till under en period som lämpade sig för epik och religion. Världskrig i sig gjorde sitt till, industri och andra saker likaså. Titta på Sverige under samma period så finns nog liknande litteratur... framförallt under tiden efter världskrigen....
Att vår fantasylitteratur skulle födas ur denna litteratur är nog oundvikligt. Med smutsiga krig, ond bråd död, kvinnor som arbetade hårdare än någonsin när männen skickades till skyttegravar och andra omöjliga platser. (de fick ju arbeta och sköta hemmet... hm... hm...borde jag ta upp i en episk kampanj någon gång...i ett patriarkaliskt samhälle vill säga) Att då längta sig bort till en vackrare tid, där hjältemod var något som inte innebar direkt död (romantiserande... nåväl)... ja varför inte och är inte det det vi gör nu. Vi lämnar vardagstristess till hämningslösa äventyr...
Ok, inklingarna bildades faktiskt helt separat från att så att säga herr Tolkien skrev Ringen (med tillhöriga böcker) Det var ett sällskap som jag har förstått det uppmuntrade varandra till skrivande och läsande. Det finns det som säger att herrarna var en klubb för inbördes beundran och andra att de var seriösa studenter av sin tids och äldre tids litteratur. Jag kan inte uttala mig om den biten, men troligen påverkade de varandra utöver att uppmuntra... till "stordåd"?!
Att Narnia och även Ringen skulle ha tillkommit på grund av Inklingarna är ju lite mycket att påstå, men att de publicerades i samma tidsanda är dock sant. Att herr Lewis starkt blev influerad av bibliska "proportioner" är ju uppenbart... att det skulle vara den enda anledningen att skriva ett sådant verk tvivlar jag däremot på. Då kunde han ha nöjt sig med bibelns fantastiska berättelser i sig...
Sanningen är nog den att böckerna kom till under en period som lämpade sig för epik och religion. Världskrig i sig gjorde sitt till, industri och andra saker likaså. Titta på Sverige under samma period så finns nog liknande litteratur... framförallt under tiden efter världskrigen....
Att vår fantasylitteratur skulle födas ur denna litteratur är nog oundvikligt. Med smutsiga krig, ond bråd död, kvinnor som arbetade hårdare än någonsin när männen skickades till skyttegravar och andra omöjliga platser. (de fick ju arbeta och sköta hemmet... hm... hm...borde jag ta upp i en episk kampanj någon gång...i ett patriarkaliskt samhälle vill säga) Att då längta sig bort till en vackrare tid, där hjältemod var något som inte innebar direkt död (romantiserande... nåväl)... ja varför inte och är inte det det vi gör nu. Vi lämnar vardagstristess till hämningslösa äventyr...
Eva Florén
Swashbuckler
Re: klichéerna...
Golf????
Golf????
Krille
Super Moderator
Fore!
Nu kommer jag inte ihåg namnen, men någon Took sopade till en orchhövdings huvud vid Fylkes enda slag någonsin (ja, förutom upprensningen) med sin klubba, så att huvudet seglade iväg över ängarna och landade i ett kaninhål. Och därmed så uppfanns golf.
Nu kommer jag inte ihåg namnen, men någon Took sopade till en orchhövdings huvud vid Fylkes enda slag någonsin (ja, förutom upprensningen) med sin klubba, så att huvudet seglade iväg över ängarna och landade i ett kaninhål. Och därmed så uppfanns golf.
Cybot
Mest spelbar
Re: Fore!
Bandobaras Took, aka Tjurvrålaren.
Och sen dess så har framför allt kassa Forgotten realms författare (R.A. Salvatore till exempel) haft sina karaktärer göra urkassa och smaklösa Golf/Tennis/baseboll/etc referenser medans dödar folk till höger och vänster i typiska smaklösa "slakta goblins" scener (vars rättfärdigande är "Goblins är onda så därför är det bra och coolt att döda dem så snart man får chansen").
Bandobaras Took, aka Tjurvrålaren.
Och sen dess så har framför allt kassa Forgotten realms författare (R.A. Salvatore till exempel) haft sina karaktärer göra urkassa och smaklösa Golf/Tennis/baseboll/etc referenser medans dödar folk till höger och vänster i typiska smaklösa "slakta goblins" scener (vars rättfärdigande är "Goblins är onda så därför är det bra och coolt att döda dem så snart man får chansen").
Re: Fore!
Så sportreferensen i Bilbo har verkligen kopierats??? Jag trodde att jag skämtade...
Det jag ville ha sagt var att alla delar av Tolkiens verk inte är så renläriga och stilbildande som det kan tyckas. Men tydligen har även avvikelserna noggrannt kopierats...
Så sportreferensen i Bilbo har verkligen kopierats??? Jag trodde att jag skämtade...
Det jag ville ha sagt var att alla delar av Tolkiens verk inte är så renläriga och stilbildande som det kan tyckas. Men tydligen har även avvikelserna noggrannt kopierats...