Re: Orientalism
Utan Tolkien tror jag att fantasyns kulturella inspirationskällor hade förskjutits mot orienten. Ta en titt på Robert E Howard och hans gelikar - fantasyn före Tolkien, sword & sorcery då, har tydliga drag av orientalism och exotism; inspiration togs i första hand från arabisk, persisk, turkmongolisk och ostasiatisk historia snarare än europeisk. Hyboria är väl det klassiska exemplet på det, där tonvikten ligger på stadsstater, stäppriken, nomader, satraper, turbaner, harem, kurviga danserskor och onda egyptier. Det märks tydligt i namnripparna också - i Howards verk finns högvis av namn som är lånade från turkisk historia.
Det är det som primärt skiljer sword & sorcery från episk fantasy i min uppfattning. Tolkien och allas hans efterföljare tog inspiration från germaner, kelter, romarriket, europeisk medeltid, överlag en väldigt, i mitt tycke osunt, eurocentrerad fantasy. Fantasyförfattarna innan dess präglades av sin tids orientalism men också av ett djupare historieintresse än många av dagens fantasyikoner. Där har vi en annan grundläggande skillnad, också - Sword & sorceryn tog sin inspiration ur faktiskt historia, medan den episka fantasyn frånochmed Tolkien snarare tog den ur myter. Kanske påverkade det trovärdigheten med?
Fantasyn med Tolkien - eurocentrism, pseudomedeltid, primärt mytologiska inspirationskällor.
Fantasyn utan Tolkien - orientalism, pseudomedeltid (i den mån det begreppet kan appliceras på utomeuropeiska kulturer), primärt historiska inspirationskällor.
Nu är det ju kanske naivt att tro att fantasyn hade stannat vid sword & sorceryn utan Tolkien, för det hade den ju givetvis inte. Förr eller senare tror jag att tyngdpunkten ändå hade förskjutits till västeuropas historia och mytvärld, i takt med att fascinationen för orientalisk historia minskade. Men vem vet? Det är kanske dags för en återblick österut vid det här laget? Jag tänkte iallafall försöka med min eonmodul 'Västlanden'.
- Ymir, spekulerar