På senare tid märker jag att jag fått svårare att köpa kanonmatskonceptet. Det har liksom blivit svårare för mig att motivera varför min karaktär ska in i orchernas territorie, döda dem och ta deras guld, om min karaktär inte är ett psyko. Eller för den delen lösa ett slumpmässigt möte med våld.
Behöver inte betyda att de ska vara ädla vildar för det. Jag gillar att de bara är brutala rivaler, och här har mina erfarenheter Apocalypse World färgat mig mycket. I AW så lever rollpersonerna i en värld av brist, och våld följer naturligt av det. Typ:
Ni har rent vatten, vi har det inte. Vi har inte råd att köpa det av er, så vi tar det med våld från er. Eller så kanske vi kan byta bort vår ammunition mot vatten, men vi vill ha ammunitionen för att överleva också.
Samma sak gör jag gärna med orcher. Dom är inte ädla, dom är inte ondskefull kanonmat heller. Men de är starka, bra på att slåss, många och de behöver mat/guld/slavar/ära åt klanen för att överleva. Så de tar det med våld.
Mongolliknelsen är inte helt off. Den mongoliska invasionen bestod av tänkande, kännande människor, men det var en krigarkultur och om de kom till dig så var det fan bäst att du slogs för ditt liv.
Genomkorrupta orcher som den förlängda armen åt deras onda overlord hade också funkat, underhuggare med ett tydligt uppdrag att ödelägga, men det har jag inte riktigt använt.