Nekromanti Fascinerande seger i Settlers of the Stone Age

[Mekanurg]

Jag vann nyss en märklig seger i Settlers of the Stone Age. Vi var två spelare på 8p, en på 7p och en på 6p (10p behövs för seger). Jag flyttade min upptäckare 22 (!) steg i ett svep (det kostade mig sex kort) från Australien till Västeuropa för att norpa den sista exploration-brickan kvar på brädet, vilket gav mig 2p och seger.

 

[Regmolar]

I Munchkin var jag med om en märklig seger (dock inte min).

I Munchkin (för er som inte spelat) går det ut på att uppnå level 10 genom att spela kort och döda monster.

Jag skulle just döda det fjomsiga monster som var allt som stod mellan mig och segern, då en spelare drar kortet Divine Intervention, som gör att alla clerics går upp en level, och är det enda sådana kort som kan användas för att vinna spelet.

Vi hade då tre stycken level 9 clerics i spel, och ingen kunde kontra kortet...

 

[Rising]

Snyggt. Jag älskar sådana där handlingar i brädspel; när sättet man utför högriskdrag på också kan framstå som rätt konstiga och skruvade vid spelbordet.

Jag förlorade en gång ett parti Magic när min motståndare endast hade tre livspoäng, en tom hand och en Cuombajj Witches ute. Jag blev väldigt förvånad när han i slutet på min runda tappar sin häxa för att med hennes förmåga utdela en skada på både mig och honom själv. Liksom; han tål nu bara två livspoäng och jag tål fyra, vad skulle han vinna på det där? Jag har en Serra Angel ute, han borde lika gärna kunna ge upp partiet.

Men sedan blir det hans drag, och han tappar upp sina häxor och drar ett kort. Sedan tappar han häxorna igen och drar ner mig på tre liv medan han själv hänger löst på enbart ett enda livspoäng. Och sedan tappar han en mountain och zappar mig med den lightning bolt han just dragit.

Det tog mig ett tag att fatta hur kyligt han hade spelat. Han förstod redan i slutet på mitt drag att det bara fanns en enda chans för honom att kunna vinna partiet, och det krävde både att han drog precis rätt kort nästa runda, samt att han använde sina häxor redan i slutet av min runda - innan han dragit kortet han behövde.

---

I de flesta riskhanteringsspel så är det uppenbart hur man skall gå till väga för att utföra högriskdrag: I Kasta Gris fortsätter man exempelvis att slå gristärningarna. Det är tydligt vad spelaren egentligen gör speltekniskt.

Men så finns också de där spelen där det kan vara rätt ointuitivt och otydligt vilka högriskalternativ man kan använda sig av. Det är lite extra tillfredsställande när man hittar möjligheterna och belönas av det i sådana spel.

Svåra att göra, dock. Jag är personligen usel på det i mitt spelmakande, för jag vill alltid att riskhanteringsmöjligheten skall finnas tillgängligt - och väver därför in det väldigt tydligt i grundmekaniken i mina spel.

---

Vore kul om fler kunde ge förslag på sådana här segrar, för jag skulle gärna vilja lära mig mer om vilka typer av mekanismer som vanligtvis ligger bakom den här typen av spelmöjligheter.

 

[Rising]

Och förresten... På tal om märkliga segrar...

Det är visserligen roligt när exceptionella saker händer i lokala spelklubbar, men det blir onekligen lite ballare när de inträffar i högprestigetävlingar mellan storspelare. Så; om ni har lite tid att spendera (det här är bara del 1 av 4) - en av de galnaste spelhändelserna någonsin - Gus Hansen går All In precis hela tiden. Utan att ens titta på korten till en början.

Pokerlegend

(Jag skulle vilja se en film från den där Magicturneringen där Mike Long förlorade, som Mark Rosewater hela tiden pratar om. Är det någon som vet om den matchen videofilmades?)

 

[Big Marco]

Gus Hansen går All In precis hela tiden. Utan att ens titta på korten till en början.

Pokerlegend

Tack för länken! Mycket underhållande.

 

[Organ]

Min historia är rent speltekniskt inte särskilt intressant på något sätt. Jag spelade ett parti Memoir 44 och både jag och min motspelare hade lika många poäng och endast en kvar till seger. Turligt nog för mig var jag först och med lite tur skulle jag kunna förinta en motståndarenhet och vinna partiet innan min motståndare fick chansen. Jag kunde bara agera med en av mina enheter och satte allt på ett kort. För att maximera mina chanser och få en extra attacktärning flyttade jag till rutan bredvid mitt mål och kastade tärningarna. Resultatet blev tillräckligt många träffar för att slå ut motståndarenheten och vinna partiet åt mig. Som sagt; rent speltekniskt en helt ointressant hitoria.

Det märkliga i historien framträder först om man försöker applicera den på den verklighet spelet handlar om, nämligen Omaha Beach. Jag spelade tysk och skulle följdaktligen försöka slänga min motståndares amerikaner tillbaka ut i havet. Resultatet av denna sista spelrunda, såsom det skulle sett ut i verkligheten, skulle alltså sett ut som följer: Hårt pressade av de avancerande amerikanska trupperna, i en strid med stora förluster på båda sidor, bestämmer sig en del av de tyska försvararna att helt plötsligt lämna sin förhållandevis säkra betongbunker för att rusa ner på stranden, som kaniner skutta över både taggtråd och stridsvagnshinder för att med handgranater och bajonetter ANFALLA SINA MOTSTÅNDARE I NÄRSTRID!!!

/Anders