Pom
Swashbuckler
Re: Urkällan! [lukten av OT blir starkare]
Om jag skriver en uppsats om Snorres Edda är Eddan en källa till min uppsats. Lite beroende på institutionens nomenklatur kan man kalla den källa, urkund eller någonting liknande. Men så här långt är vi överens.
Men om Pelle vill använda min uppsats i sin egen uppsats måste han bestämma sig för hur han vill använda den:
1: Vill han skriva om Eddan? I så fall kan han använda min uppsats som litteratur, men om han struntar i att använda Eddan blir han knappast godkänd av kompetenta handledare.
2: Vill han skriva om min uppsats? I så fall är det uppsatsen han använder som grundkälla. Eddan kan han strunta i, lite beroende på vilka aspekter av min uppsats han undersöker. Vill han undersöka hur jag tolkat Eddan bör han förstås kolla i originalet, men vill han istället undersöka mitt språk, mina dolda bias, eller annat, är det inte nödvändigt.
Uppsatsanalogin är lite knepig när det gäller skönlitterära verk. Som professor och språkvetare var Tolkien rimligen medveten om skillnaden mellan en roman och en uppsats. Men vi kanske ändå kan använda jämförelsen som du föreslår.
Om jag förstår dig rätt vill du se Eddan som Eddan, trilogin&co som min uppsats och Pelles uppsats som rollspelsfantasyn.
Och då menar jag att rollspelsfantasyn i standardfallet använder trilogin&co som källa/inspiration oftare än Snorres Edda och de många andra källor som Tolkien mer eller mindre uppenbart använt sig av. Rollspelsfantasyn använder sig av perspektiv 2. Och i och med att den använder Tolkien på det sättet menar jag att det finns fog för att kalla Tolkien för urkällan till rollspelsfantasyns vanligaste raser.
Om vi inte kände till Tolkiens existens och försökte se varifrån rollspelen hämtat sin inspiration tror jag säkert att vi skulle nämna Snorres Edda och annat liknande (fetstilen vill understryka att det i så fall inte finns någon självklar dominerande källa, utan snarare en mängd olika källor).
Njae, jag har skrivit 4 C-uppsatser och 1 D-uppsats och som jag har upplevt så fungerar det snarare så härl:
Om jag skriver en uppsats om Snorres Edda är Eddan en källa till min uppsats. Lite beroende på institutionens nomenklatur kan man kalla den källa, urkund eller någonting liknande. Men så här långt är vi överens.
Men om Pelle vill använda min uppsats i sin egen uppsats måste han bestämma sig för hur han vill använda den:
1: Vill han skriva om Eddan? I så fall kan han använda min uppsats som litteratur, men om han struntar i att använda Eddan blir han knappast godkänd av kompetenta handledare.
2: Vill han skriva om min uppsats? I så fall är det uppsatsen han använder som grundkälla. Eddan kan han strunta i, lite beroende på vilka aspekter av min uppsats han undersöker. Vill han undersöka hur jag tolkat Eddan bör han förstås kolla i originalet, men vill han istället undersöka mitt språk, mina dolda bias, eller annat, är det inte nödvändigt.
Uppsatsanalogin är lite knepig när det gäller skönlitterära verk. Som professor och språkvetare var Tolkien rimligen medveten om skillnaden mellan en roman och en uppsats. Men vi kanske ändå kan använda jämförelsen som du föreslår.
Om jag förstår dig rätt vill du se Eddan som Eddan, trilogin&co som min uppsats och Pelles uppsats som rollspelsfantasyn.
Och då menar jag att rollspelsfantasyn i standardfallet använder trilogin&co som källa/inspiration oftare än Snorres Edda och de många andra källor som Tolkien mer eller mindre uppenbart använt sig av. Rollspelsfantasyn använder sig av perspektiv 2. Och i och med att den använder Tolkien på det sättet menar jag att det finns fog för att kalla Tolkien för urkällan till rollspelsfantasyns vanligaste raser.
Om vi inte kände till Tolkiens existens och försökte se varifrån rollspelen hämtat sin inspiration tror jag säkert att vi skulle nämna Snorres Edda och annat liknande (fetstilen vill understryka att det i så fall inte finns någon självklar dominerande källa, utan snarare en mängd olika källor).
