Nekromanti Favoritmusik

[Krille]

Att jag här helsåld på filmmusik torde väl inte komma som någon överraskning. De som har tittat i FMRDB lär också ha upptäckt att jag föraktar vad jag kallar för Absolute Godzilla, det vill säga det som inte är "original sound score", utan snarare "music from the motion picture". Om jag skaffar musiken till Freejack så är det Trevor Jones originalmusik jag är ute efter, inte Jesus&Mary Chain.

Därutöver... tja, väldigt mycket. Tittar man i min skivhylla så hittar man Mission bredvid Mediaeval Baebes och Midnight Oil, basomettexempelva. Mozart står inte i den avdelningen, utan då får man gräva ner sig i den klassiska delen.

Fast coolast i hyllan är den där feta fjortonskivorsboxen med hela Nibelungen.

 

[Dante]

Tjaa … mest spelat just nu är:

Randy, The Clash, Sahara Hotnights, The Only Ones, The Gaylettes, Madness, Weezer, Buzzcocks, Devo, Public Image Ltd, Cynthia Richards, Dead Kennedys, Dusty Springfield, Marcia Griffiths, Primitives, Sator, Skids, Bauhaus, Blondie, Breeders, Joya Landis, Susan Cadogan, Sylvia Wrethammar, Barbara Jones, Julian Cope, Monster, Motörhead, Nora Dean, Phyllis Dillon, Richard Hell and the Voidoids, The Sounds, Stray Cats, The Charlatans, De lyckliga kompisarna, Pixies, Dead Boys, EMF, Marc Almond, The Kristet utseende och Esbjörn Svensson trio.

Punk, rock, lo-fi, pop, reggae, hårdrock, rockabilly och jazz i en salig röra.

Jag gillar helt enkelt all musik som är bra.

 

[Dimfrost]

Pop, gärna banal högenergidito: User, Marit Bergman, Shebang, Weezer, Lars Winnerbäck, The Sounds, The Bravery, Garbage och sånt.

Metal, från Evanescence och Nightwish via Metallica till In Flames och Dissection.

Och så lite utvikningar till diverse (ytterligare) mainstreamgrejer.


/Dimfrost

 

[Dansson]

Musik vi tycker om:

King Diamond
Dark Funeral
Skyclad
Ragnarok
Opeth
Arcana
Primordial
Flesh Made Sin
Bolt Thrower
Enslaved
Old Man’s Child
(äldre) Mortiis
Encryption
Za Frûmi
Watain
Frost
Svartsyn
Otyg
(äldre) Vintersorg
Twin Obscenity
Månegarm
Draconian
Sirenia
Tristania
Thyrfing
Running Wild
Iron Maiden
Judas Priest
Battlelore
Blind Guardian
Amon Amarth

 

[ripperdoc]

Jag kan omöjligt sammanfatta min musiksmak. En gammal klyscha, men jag lyssnar på all typ av musik, från riktigt konstig till riktigt vanlig. Jag har ännu inte träffat någon som kan matcha min musiksmak ens i närheten

Jag är inte så jäkla bra på genreklassificering, men ett litet urval av min musik (som utan undantag är i Mp3 - våga vägra CD) kommer här:
Ambient/noise (ex Aphex Twin, Autechre, Biosphere (som är lysande!!))
Musikal (ex. Jesus Christ Superstar, Disney-OST)
Soundtracks (vansinnigt mkt, men jag föraktar vanlig trist orkestral. Hanz Zimmer får det att vattnas i munnen. Några av de bästa soundtrackens tillhör dock dataspel ex. Half-Life 2, McGee:s Alice, Silent Hill, Command & Conquer, etc)
Klassiskt (Mozart, Bach, utvalda verk, ej opera)
Dance/trance/house (massor funkar, Safri Duo favorit)
Metal (ingen klassisk metal, däremot är Metallica, In Flames, Dark Tranquility mkt bra)
Pop (jag pallar inte att lyssna på saker som hörs på radio eftersom man hör det för ofta då, men några år efter slagdängorna var populära kan man hitta godbitar)
Humor (Rally, Galenskaparna & After Shave, Tom Lehrer)
Electronic/Industrial (bl.a. Frontline Assembly)
EBM/Futurepop (VNV Nation stark favorit)
Bluegrass (banjo gör mig knäsvag)
World (mellanöstern, asiatiskt, etc)
Ethno (Delerium, Enigma, Conjure One, etc)
Jazz (Armstrong, ex)
Medeltida (Wolgemut, Saltatio Mortis, etc)
Bitpop (lite uppoppade C64-dängor av valfria artister..mkt bra!)
Rap (Eminem, Cypress Hill)

Annat som jag inte kan placera just nu är Leonard Cohen, Linkin Park, Godsmack, 23 till (gyllene svensk gladpunk), Queen, Enya, gregorianskt, Norah Jones, etc, etc. Jag är skadad av rollspel på så sätt att jag alltid bedömmer en slingas möjlighet som bakgrundsmusik till rollspel eller till en film och hela min musiksmak är kraftigt påverkad av jakten på lämplig bakgrundsmusik.

Värt att notera är att jag är allergiskt mot att höra samma låt under för kort tidsperiod - jag behöver ett extremt stort urval av musik (tacka vet jag min iRiver hårddisksspelare). Det innebär att jag knappt kan lyssna på CD-musik eller radio. Jag har insett att t.o.m. P3 har litet urval av musik i sina vanliga program.

/RipperDoc

 

[Dansson]

Så kan det vara.

Folkmusik och metal gifter sig verkligen får man säga. Tänk värsta dubbelkaggemöljet med smaskig growl och så kommer en fela eller flöjt in och bara röjer skorna av allt och alla. Hur bra som helst.

Men ska det vara folkmusik separat så föredrar jag nog det lite mer mörkare framför en svängig polska. =)

 

[Blasphemy]

Här kommer lite grupper som jag tycker symboliserar mig en del.

ABBA
Lyssnade på de svenska Discogiganterna när jag var liten och de har hängt kvar. Ingen musik som jag slår på och lyssnar på bara sådär men får alltid ett leende på läpparna om det är bra ABBA-låtar i bakgrunden.

Ancient
Norsk svartmetall. Denna grupp har förmågan att ha en eller två bra låtar per skiva… inget mer. Däremot så finner man ofta skivorna begagnade så då lönar det sig. Sedan har de alltid väldigt stämningsfulla intron. Låttips är ”I madman” och ”Willothewisp”.

Andrew Lloyd Webber
Musikalernas urfader. Främst är det väl ”The Phantom of the Opera” jag gillar. Den har bra låtar, en bra historia och sedan är den gotisk så det skvätter. Webber har dock gjort andra bra saker och man kan finna lite guldkorn här och där.

Army of lovers
Svensk dekadenspop när den är som allra bäst. Hörde dem i högstadiet men vågade inte erkänna att jag gillade dem. De har dock hållit mycket länge och har förvånandsvärt bra (om än bisarra) texter. Sedan är ju deras musikvideor något i sin egen klass.

Ayreon
Vem kan säga nej till progressiva rymdoperor med skumma synthar, schyssta riff och massvis med sångare. Inte jag i alla fall. När jag hörde Ayreon första gången blev jag helt såld. ”Into the Electric castle” (vilket var den första skivan jag hörde) handlar om en grupp med åtta individer från olika tidsåldrar som blir kidnappade av ett rymdväsen och satta i en skum illusion som de måste kämpa sig igenom. De andra skivorna är skummare än så… bäst att inte gå in på dem överhuvudettaget. Ayreon är i alla fall ett enmansprojekt av en galen holländare vid namn Arjen van Lucassen. Hans andra sidoprojekt Ambeon (som Ayreon fast mer atmosfärsikt) och Star One (där varje låt handlar om en Sci Fi film) är även värda att lyssna in sig på.

Bathory
En grupp som betytt otroligt mycket för mig… även på senare tid. Jag är inte så mycket för Bathorys tidiga ”satanistperiod” mest eftersom deras låtar är så fruktansvärt dåligt. Visst kan jag uppskatta slagdängan ”Return of the darkness and evil” fortfarande men annars är det inte mycket att hänga i julgranen. Men Bathorys vikingaskivor däremot…. Ohhhhrgasm så bra de är. ”Blood, Fire, Death”, ”Hammerheart”, ”Twilight of the Gods”, ”Blood on Ice” samt ”Nordland I” och ”Nordland II” är så otroligtsuperjävlabra. Ljudet är halvdant, sången kanske inte är den bästa… men känslan är… unik. Att Quorthon dog förra året var en stor tragedi.

Blind Guardian
Föll in på denna fantasymetal på högstadiet. Fastnade för skivan ”Twilight of the gods” och när jag sedan fick höra ”Somwhere far beyond” var jag såld. Powermetal med fantasytexter var ovanligt på den tiden så det var nytt och fräscht. Nuförtiden så lyssnar jag väl rätt så sällan på BG men det händer att jag tar fram någon skiva då och då och får lite nostalgi. BG är dessutom ett av de bästa liveband jag sett…

Candlemass
Lite svensk Doom är väl aldrig fel? Ett av de riktigt bra svenska banden. Vet inte riktigt vad jag skall säga… Bra helt enkelt.

Carl Orff
Lyssnade en hel del på klassiskt när jag var yngre men Carl Orff är en av de kompositörer som hållit bäst. Och då är det självklart eposet Carmina Burana som jag tänker på. Få dåliga låtar. Hur många som helst toppenlåtar och en hel del medelbra låtar. Inte illa för ett klassiskt verk. Fast klassiskt och klassiskt. Har för mig att Orff dog 1983 eller liknande.

Cerrato
Upptäckte denna grupp på Arvikafestivalen 04. Ett norskt syskonpar, hon på gitarr och han på keyboard som spelade de mest vackra och melankoliska låtar jag hört. Köpte båda deras skivor och de spelas flitigt. Ett band som helt klart fler borde upptäcka. Kika i synnerhet låtarna ”Don’t hide your face”, ”Little boy” och ”Never”.

Coffinshakers
Jihaaaaaa… Vampiric country undead. När jag läste det i ”Dark Dungeon Musics” (Jo de hette så) skivkatalog så var jag bara tvungen att beställa Coffinshakers röda vinyl-LP med äkta människoblod i smeten. Och visst var det underbart och unikt. Country och rockabilly med texter om vampyrer och andra diaboliska ting. Har sedan skaffat fler skivor med dem och även passat på att se dem när de spelat runt om i Sverige (de är särskilt flitiga runt halloween). Om ni skall lyssna på några låtar så rekommenderas ”You call it graveyard, i call it home”, ”Black Sunday” och ”No rest for the wicked”.

Cradle of filth
Fjortisblackmetal skulle väl de flesta kalla dessa. Mins själv när de kom med ”Principle of evil made flesh” (ur fasiken kommer man på att döpa en skiva till det) och alla tyckte att de var så himla bra. Sedan så började väl för många lyssna på dem och det blev ocoolt att gilla dem. Själv så är jag dock fäst vid dessa väsande britter som sjunger om Lovecraft och Vampyrer och inte tar sig själva på det minsta allvar. Toppskivorna av dem är helt klart ”Vempire – or dark fairytales from phallustein”, ”Midian” och ”Nymphetamine”.

Deine Lakaien
Mina nya favoriter. Synth/goth med den bästa sångrösten någonsin. Ernst och Alexander visar vars skåpet skall stå. Det enda som är lite synd med dem är att texterna är rätt så själlösa och ointressanta. Fast det är klart. Vore texterna lika bra som sången/musiken skulle jag väl tatuera in Deine Lakaien i pannan och skaffa mig en Alexander Veljanovfrisyr.

Depeche Mode
Synthpopens ikoner. Också ett otroligt bra liveband som har gjort en hel del bra skivor och låtar. Skivan ”Black Celebration” var det som fick in mig på dem men även ”Violator”, ”Songs of faith and devotion” samt ”Ultra” har starka låtar. Man kan i och för sig hitta roliga och bra melodier på de tidigare skivorna men ofta är de allt för poppiga där för min smak.

Devil Doll
För att förstå denna grupp så måste man nog höra den. Men tänk… teatermusik från början av 1900-talet. Samt lite tidig skräckfilmsmusik – lägg på lite mörka körer, barngråt, eldiga stråkar samt Mr Doctors (som sångarn och dem musikaliska virtuosen heter) galna röst så får man en känsla för den. En vacker och galen musik.

Dissection
Svensk svartmetall som jag lyssnade på en hel del när jag var yngre men som jag alltjämt slår på då och då. Skivan ”Storm of the lights bane” är helt underbar (likasom låten med samma namn) och även ”The Somberlain” är ruskigt mysig. Skall bli spännande att se hur Dissections kommande skiva låter.

Edge of Sanity
Svensk dödsmetall med Dan Swanö i spetsen. En grupp som betytt en hel del för mig i synnerhet när jag var yngre. Speciellt fäst vid skivorna ”The Spectral sorrows”, ”Purgatory afterglow” och ”Crimson”. Men låten ”Enigma” från ”Unorthodox” är nog den bästa dödsmetallåt som gjorts… Det bästa riffet, den bästa sången… bäst helt enkelt…

Feindflug
Nyfunnen industrisynth som har samplingar av flyglarm, explosioner och Hitler. Ett ständigt malande i marschtakt som är perfekt som musik när man är ute och går eller att bara ha i bakgrunden när man vill känna sig lite extra militärisk. Gruppen har ingen sångare och det är otroligt skönt med en grupp som vågar förlita sig på musiken utan en catchig sångmelodi.

Filmmusik
Detta är ju ett rätt så stort kapitel. Även om jag har en stor samling filmmusik så är det något som jag mer och mer frångått som bakgrundsmusik (förutom under rollspel då). Det finns dock vissa skivor och kompositörer som är värda att ta upp. Star Wars nörd som jag är så älskar jag ju John Williams mäktiga wagnertoner. Sedan gillar jag väldigt mycket den musik som Danny Elfman skapar. Och när det gäller favoritfilmmusikskiva så måste det nog vara Bram Stokers Dracula av Kilar (förnamnet var så svårt att stava till från minnet). Tycker att John Carpenter (The Thing, The Prince of Darkness, The Fog, Escape from New York och en hel del andra filmer) har gjort mycket bra elektronisk musik till sina egna filmer. Alltid kul när en regissör även tar på sig att göra musiken och det blir bra.

Haggard
Dödsmetall med medeltida orkester och medeltida kör. Låter kanske udda men det är riktigt bra. Deras två första skivor handlar båda om Nostradamus vilket kanske kan bli lite tjatigt men då det ofta sjungs på latin så tänker man inte så mycket på det.

Kraftwerk
De tyska elektroniska giganterna. Vad skall man säga. Det är svårt att slå deras briljans. De håller sig så otroligt enkla och använder sig av tystheten i sin musik. De flesta grupper känner tvånget att det inte får finnas någon tysthet. Det måste ständigt finnas en melodislinga (eller 18 melodislingor) i bakgrunden för att skapa en atmosfärisk stämning. Men Kraftwerk slår dem med att låta tystnaden göra detta. Sedan är de underbara Live också… men tur att de har en megastor bildshow… fyra men med var sin keyboard och laptop som bara stod still skulle kunna bli rätt så trist.

Lacrimosa
Tysk goth, antar jag, Lacrimos är otroligt svåra att klassificera nuförtiden men Tilo Wolff som är hjärnan bakom allt är i alla fall en riktigt skicklig person när det gäller att skapa bra orkestrala partier. Mycket bra muisk… i synnerhet skivorna ”Elodia” och ”Echos”. Enda nackdelen är att de kan bli lite trista i längden. Sedan kan man alltid lyssna på lite tidigare skivor om man vill känna sig lite pretto. Varför inte låten ”Angst” där huvudmelodin hålls uppe av en hjärtmaskins pipandet och texten till största del går: ”Ich habe angst, angst angst”.

Lake of tears
Svensk underbar grupp som började med att låta som gamla Tiamat. Därefter måste de ha ätit en massa hallucinogena preparat för därefter så blev det skivor om kosmisk säd, svampar, älvor och djävulens matställen. Lake of tears skäms aldrig heller med hur många gånger de kan rimma på ett och samma ord efter varandra. Och de gör det så att det blir bra. ”As the bell strikes 12, he welcomes us to hell, he welcomes us to hell as the bell strikes 12, He's the one so bad, and he's the one, the one so very glad as the bell strikes 12”.

Leonard Cohen
En skicklig sångskrivare och poet. Har dock lite svårt för hur han använder sig av kvinnliga doakörer i sina låtar… blir lite för hemskt. Har dock just börjat lyssna på hans äldre material då det mestadels är han + en gitarr och det är ruskigt bra.

Limbonic Art
Atmosfärisk svartmetall när det är som allra, allra bäst. Gitarrerna hörs knappt, låtarna är 10 minuter långa, keyboardslingorna avlöser varandra och trummaskinen är påtaglig. Men de målar upp underbara landskap. Perfekt bakgrundsmusik när man skriver eller håller på. I alla fall skivorna ”Moon in the Scorpio” och ”In abherrance dementia”. Efter det blir det genast sämre… tråkigare och vanligare.

Loreena McKennit
En gudinnas röst, en gudinnas texter och en gudinnas musik. Om man inte hört Loreena så vet man inte vad man missat. Hennes skivor innehåller så mycket stämning så att det kryper över hela kroppen. När jag möter folk som säger ”Jag gillar Enya” så brukar jag säga… ”Sitt ner på sängen och var tyst”. Sedan slår jag på Loreena och de flesta blir frälsta direkt. Skillnaden är att Loreena gör musiken själv, spelar massor med instrument och använder sig inte av keyboards… De skivor som är bäst enligt mig är ”The mask and the mirror”, ”The visit” och ”The Book of Secrets”.

Lustmord
Rent atmosfärisk musik… om det nu kan kallas musik. Men det är mörker och stämning förpackat på CD. Känslan är ofta obehag och skräck. Mörka körer i bakgrunden, underliga ljud, och mysiga maskiner. Oki det låter som något billigt Halloweenskräckband men det är långt mer än så. Perfekt som bakgrundsmusik när man skriver eller spelar rollspel. Helt klart värt att kolla in.

Manowar
Män i läderkalsonger som står på isvidder och viftar med plastsvärd. Det är grejjer det. Mina barndomsidoler Nr 1. Nu när jag lyssnar på dem så skrattar jag mest. Men inte ens när jag var liten (hrmm oki högstadiet) kunde jag ju ta dem på allvar. För hur mycket allvar kan man ta i textpartier som handlar om svärd, vikingar, läder och metal. Att sedan hälften av sångerna handlade om hur bra Manowar var borde ju säga något. Jag tycker dock alltjämt att Manowar har en hel del bra låtar… de är skoj på ett sådanhär heavy metalsätt.

Mortiis
Denna norrbagge med svartalfssminkning, spetsig näsa och skumma kläder skapade tidigare helt underbart ambient musik på sina keyboards. Skivorna hade ofta Bauermotiv och det fanns en sago och skogsstämning över dem. Fungerar mycket bra till rollspel och bakgrundsmusik när man skriver och även läser. På senaste tid har han dock övergått till att spela svartrockande EBM vilket är lite trist. Ångrar lite att jag inte såg honom live medan han hade sin gamla stil. Hade varit spännande att se ”Ånden som gjorde oppror” framföras. 21 minuter långsamma keyboardslingor medan han vandrar omkring i sin spökkostym.

My Dying Bride
Om jag skulle göra en lista på de 5 grupper som betytt mest för mig i mitt liv så skulle MDB alltid finnas med på den. Jag blev helt såld första gången jag hörde dem när jag just hade börjat gymnasiet och nästan bara lyssnade på heavy metal (Manowar med läderkalsonger ni vet). Skivan ”Turn loose the swans” förändrade mitt liv. Den första låten ”Sear me” som baserades på Piano, Violin och Aarons röst var för mig det mest melankoliska och vackra jag hört. Jag var såld. Och när jag sedan upptäckte de tyngre growelpartierna på skivan så fastnade jag i mitt rum då gåshuden klistrade fast mig till taket. ”Turn loose the swans” symboliserade för mig den ultimata gotiken… när jag sedan fick höra Sisters of mercy som var ”goth” sy tyckte jag att det var förbannad rock’n roll. MDB utvecklades så åt ett rockigare håll som jag inte kunde uppskatta lika mycket men har efter en djupdykning i Mansonwannabeträsket kravlat upp och levererat underbara opus som ”The light at the end of the world”, ”The dreadful hours” och deras näst bästa skiva (efter Turn loose the swans) ”Songs of darkness – words of light”. När jag fick se dem på Arvika var jag förstörd i flera dagar. Ultimat, bäst, gudomligt.

Nick Cave
En favoritartist helt klart. Han är den skickligaste textförfattare jag känner till och kan leka med ord på sätt som ingen annan kan. De flesta har väl hört honom så någon djupgående musikalisk beskrivning av honom behövs väl inte. Dock så tyckte jag han var som bäst i mitten av sin karriär med ”The bad seeds”. Nuförtiden har det blivit allt för mycket Gud och liknande i hans texter. Nej ge mig skivor som ”Let love in”, ”Murder ballads” och självklart hans bästa alster ”Henrys dream”.

Opeth
Svensk dödsmetall som är experter på att blanda det hårda med det mjuka och sångarens röst är lika underbar när han growlar som när han sjunger med fin och ren stämma. ”Still life” är enligt mig deras bästa skiva.

Rocky horror
Musikalen som bygger på 50 talets B skräckisar är så underbart bisarr och har så många bra låtar att den inte får missas. Att sedan se Tim Curry gå omkring i Stay Ups som den uppsminkande transvestiten Frank´n Further går heller inte av för hackor. Dessutom så tycker jag allt att musikalen har en mysig undermening i allt sitt glitter, glam och B-iga skräckreferenser.

Rotting Christ
Har inte så mycket för Rotting Christ förutom deras skiva ”Thy Mighty Contract” vilken var en av de första tyngre skivor jag hörde. På den skivan kan de inte spela tight. Låtarna är uppbyggda runt ett enda riff. Texterna är obefintliga, de kan inte ens engelska någorlunda bra… det är uruselt. Men ändå så bra. Så otroligt ösbra…

Samael
Skivan ”Ceremony of opposites” kan man lyssna från början till slut hur många gånger som helst. Finns ingen dålig låt. Att det sedan inte finns något mellanrum på låtarna gör den inte sämre. Underbar döds/black när det är som allra bäst. Har inte lyckats fastna för deras tidigare skivor ”Blood ritual” och ”Worship him” även om det finns en del okej låtar. Skivan ”Passage” när de blev mer industri med sina datatrummor är också en riktig milstolpe i metalhistorien. Men därefter brakade det av utför. Men Samael är hur som helst värda att kika in.

Septic Flesh
Grekisk dödsmetallgrupp som inte hade nämnts om det inte hade varit så att de hade gjort två låtar som hette ”Underworld act 1 och 2”. Helt bisarrt bra musikalpartier mitt i deras dödsmetallskiva. Köpt ett flertal andra skivor av dem i hopp om att de skulle upprepa sin konstnärliga utsvävning men icke.

Sisters of Mercy
Svartrockens gudar. Gillade dem inte till en början men blev sedan såld på dem. Skönt rockigt ös. Hävdar dock fortfarande att deras bästa låt är ”Flood 2”.

Skyclad
Rädda valarna, världen och människan. Om greenpeace skulle skapa ett folkmetalband så skulle de ha varit Skyclad. Med kvinnlig violinist, svängiga melodier och genialiska texter författade av den skrivande mästaren Martin Walkyire så har de gjort en mängd bra skivor. Man kan alltid finna bra låtar på deras plattor men på senaste tid har jag börjat lyssnat på deras tidigare skivor ”wayward sons of mother earth” bland annat.

SPOCK
Syntpop när det är som allra, allra bäst. Allt med glimten i ögat. Sånger om Klingons, Spocks hjärna och utomjordingar. Helt klart ett kul band att lyssna på.

The Nightmare before christmas
Danny Elfmanmusikalen som förtjänar extra uppmärksamhet… Fast gärna i kombination med filmen med samma namn. Finns en hel del oförglömliga sånger som bara gör en glad i hjärtat.

Theatre of Tragedy
När jag hörde ”Velvet darkness they fear” med ToT så var det något helt nytt. Förvisso hade jag hört metal med manlig growelröst och en kvinnlig sångerska med vanlig röst tidigare på en skiva med Paradise lost (tror jag) men det var på en låt och den låten var inte särkilt bra. Men när ”Velvet” kom med tung döds/doom. Growel och Liv Kristines underbara stämma så blev jag (liksom nästan alla andra metalfolk) sålda. Det var något helt nytt. Ungefär som en motsvarighet till rollspelens Vampire. Folk som inte gillade metal började lyssna på dem. Texterna var på gammelengelska och överprettosvåra men vad gjorde det. De var ju underbara. Nu när man ser tillbaka på skivan så är den kanske inte så bra som man minns den och nu finns det ju hur många hundra band som helst som försöker efterapa ToT på ett eller annat sätt. Men den väcker fortfarande minnen. ”Aegis” och deras första skiva är också helt okej.

Therion
Ännu en favoritgrupp från min sida. Den vandrar upp och ned på skalan från att vara en totalfavorit till att bara vara en vanlig favorit. Dessa orkestaranvändade svenskar är i alla fall värda att lyssna på. Med ett skickligt användande av körer och orkestrar skapar de mäktiga epos med gitarrer och bas inbakat. Men man gör även vist att kika in deras äldre skivor i synnerhet ”Symphony masses – ho drakon ho megas” vilket är mäktig mörk dödsmetall utan körer men med skumma synthar och helt vridna partier. Tyvärr så har Therion slutat utvecklas och är kvar i sint mäktiga körmusik… men det känns som att de stannat där. Kolla i alla fall in ”Theli” för lite ös, ”Deggial” för lite mys och ”Secret of the runes” för lite fornnordiskt vikingakörmetal.

Tiamat
Svensk metalgrupp som vandrat mot gothhållet på senaste tid. Men skall man ha en skiva med dem så är det ”Wildhoney”. Även deras senare skivor har en slags mysighet över sig men utan growel eller tunga gitarrer. Om man vill ha lite mer spännade döds utav Tiamat så är ”The Astral sleep” och ”Clouds” värda att kika in.

Tristania
Norsk gothmetal som vandrar i Theatre of Tragedys fotspår men har förändrat soundet till en stor del. Mäktiga körer, vackra kvinnliga sångmelodier och betialiskt growel. Mycket bra.

 

[Big Marco]

Med risk för att vara hur mainstream som helst lägger jag upp det primära jag lyssnar på. Gör er jävla psykoanalys och kom gärna med ett svar jag kan skratta åt. ,-)

Pet Shop Boys
Bara bäst, sedan alltid. Bäst är deras tidigare plattor, då de nya är lite för weird (även om Disco 3 är en av de bästa någonsin). Kall, melankolisk syntpop. Jag spellede tom Kult med PSB som backdrop, och det blev obehagligt. Rent är deras bästa låt någonsin.

Garbage
Orkar inte motivera, mer än att det är bra, melodiöst och kanon - Offensiv skrevs ihop till V2.0 fö. (Push it).

Army of Lovers
Bard är ball. AoL är balla. Weird. Med fantastiska texter, som likt krumelurer bildar sexmissbruk. Milk the virgin seed, är det enda jag säger.

Billy Idol
Bra röst, bra tempo, bra smärta, bra coolhet. Bra. Neuromancer från Cyberpunk ligger fortfarande kvar på min topp-tio-lista.

Sarah Brightman
För att det är vackert. Och skumt. Sången som sälen som inte vill bli en päls är bedårande.

Sountracks
Mycket soundtracks blir det, speciellt när jag jobbar, eller när jag frilansskriver. Just nu är det mest Johan Falk-trilogin, Chronicles of Riddick, Van Helsing samt Warhammer 40k: Dawn of War (PC) som går på repeat. Sountracket till Spooks gick varmt när vi lirade Spycraft, det till Planetside (PC) fick vara bakgrund till Eon och mitt nuvarande hemliga spel blir... hemligt det också. Hmmm. Snart är både laptop och iPod utslitna i jakten påmest optimala rollspels-/jobbmusik.

 

[Netfeed]

jag lyssnar egentligen på vad som kommer upp på playlisten, hela samlingen ligger inne, hmm

har en väldigt konstig musiksmak: AC/DC, Black Uhuru, Infinite Mass, Judas Priest, Looptroop, The Streets, R.E.M.

väldigt blandat(detta var bara en del), när detta skrivs lyssnar jag på Eminem - Marshall Mathers [The Marshall Mathers LP / 2000]

 

[JoakimSkoogh]

Pink Floyd är enligt mig det största som hände musikvärlden under hela 1900-talet.... dock så känns det som om det bara är jag och massor av 70-talister som lyssnar på dom

DIO är ett annat band som oftast spelas i hörlurarna..

 

[Gurgeh]

Rent är deras bästa låt någonsin.

Oj, jag trodde att jag var ensam om att tycka det!

/tobias

 

[Organ]

[ QUOTE ]
Citat:
--------------------------------------------------------------------------------

Rent är deras bästa låt någonsin.


--------------------------------------------------------------------------------



Oj, jag trodde att jag var ensam om att tycka det!


[/ QUOTE ]
Ni har ju fel båda två. Alla vet ju att Suburbia är deras bästa låt

/Anders

 

[Sodivra]

Kom igen, era mesproppar!

Det måste finnas någon* som kommer på något* band som är åtminstone vagt* matchande åtminstone någon* av de band/sångare jag nämnt här!

<font size="1">*Bevisat av statistiska institut i Finland</font size>

 

[Zaphod_UBBT]

Musik:

De mest outhärdliga grupperna är de som har för många av följande attribut:

* Hobbydepp. Svart snedlugg och centimetertjocka lager mascara.
* Ostämda gitarrer och falska pojkröster.
* Bögdunk. Vill jag ha dunka-dunka-dunka-hihat-dunka-dunka-crash-dunka-dunka går jag ut och hugger ved.
* Slem. Smäktande kärleksdravel, synth-stråkar etc. Det finns bra musik som är smäktande, men det får inte vara så satans slemmigt.


Men ni vet, det blir inte bra musik bara för att den inte har något av de där hemskhets-attributen.

Dessutom går det inte att säga att "genren X är så djävla bra". Det går åt mer än baktakt för att göra bra ska. Det går åt mer än svarta farbröder i hatt för att göra bra blues. Det går åt mer än bara distade Fender-gitarrer för att göra hårdrock.

Slutligen går det inte riktigt att lyssna på tio lösa låtar med en grupp och säga att det är bra. Eller jo, det går ju, men det riktiga testet kommer när man lyssnar på en skiva.

En bra skiva är lagom lång och har en bra kombination av låtar i en noga vald ordning. Den har dessutom exakt lagom lång tystnad mellan två låtar, och den är bra mixad. Är det en vinylskiva, är det dessutom rätt låtar på rätt sida, och lämpligt med en paus mellan sida A och B.


Well, hur som helst ska jag också namedroppa lite:

Favoritgenrerna är väl typ jazz, blues, soul, ska, reggae och klassiskt. Men jag tycker att det är svårt att stoppa musik i genrer.

Ung svensk jazz tar upp en del av musiksamlingen. Det mesta som kommer från skivbolaget Moserobie är bra. Jonas Kullhammar
Quartet, Kullrusk och Torbjörn Zetterberg Hot Five rekommenderas.

Sen finns det ju gamla favoriter i jazzen. Dollar Brand, Toots Thielemans, Miles Davis, Esbjörn Svensson Trio, Herbie Hancock, Stan Getz, Cannonball Adderly. Den musiken dör aldrig.

Blues-soul-rock-träsket: Ry Cooder är ett geni. The Holmes Brothers är världens kanske coolaste svarta gubbar, och deras musik äger hela genren. Roberta Flack. Hoola Bandoola band kan sjunga om hemska saker och ändå göra en glad och sprallig. Norah Jones. Simon and Garfunkel.

En del klassiskt är bra. Bach skrev mycket bra. Allra bäst är Glenn Goulds tolkningar av Bachs inventioner. Dvorak och Händel gjorde bra grejer.
Beethoven är bara trams. Mozart är mest outhärdlig smörja som ska påminna oss om hur han grät i sina egna spyor. Men hans Requiem är bra.

Zap, börjar återvända till forumet.

 

[Eksem]

Re: Arvidos' Musikutmaning!

Tja, gillar du Air och Daft Punk kan du väl kolla in Cassius, Mylo och Basement Jaxx.

Gillar du alt-country är ju Wilco och Lambchop givna att kolla in, och så Ryan Adams.

 

[fusk]

Ok, först några exempel.
Ernest Thomoson - Are You From Dixi-Columbia - Stream. Country eller nått.
Weltherrschaft - Attack ships - Mp3 på 11Mb. Elektronisk.
Digital - Buu Med - Mp3 på 3.67Mb. Mongolisk rapp.

Country
Eller bluegrass...
Har inte så jättemycket,
men The Carter Family och Louvin Brothers är bra.
Ernest Thomoson, Dock Boggs och några andra är bättre.

Jazz
Cab Calloway är favoriten,
fast den mesta Skaten är bra.

Klassisk
Beethoven, Bach, Verdi, Wagner och oj så många bra det finns.

 

[hraufnir]

Re: Nästan bara ny musik

Har du inte sett Dogma... Jesus ÄR ju svart *ironi off*

 

[Foggmock]

Hiphopare blev jag så snart jag fått hår på snoppen. Innan dess var det ett enda band som dominerade: Metallica. Skyll på mina kusiner, men jag geniförklarar allt som kommer från dem, förutom St Anger, typ. Så var man sex bast när man först matades med skränande gitarrer från vinyl.

Metallica ledde mig givetvis in på andra typer av metal, och jag är smått barnsligt förtjust i storslagen melodiös epikmetall typ Hammerfall och Blind Guardian. Iced earth, Gamma Ray, Diamond Head och diverse åttiotalshårdrock slinker ner ibland också.

Sen glider jag åt det svarta hållet då och då. Ska, ragga, reggae och annat sånt gött med baktakt frossas i stora mängder.

Men nu råkar det vara så att jag varit på strapats sen i onsdags kväll och inte sovit på åttioen timmar.

Så nu ska jag gå och dricka lite mer cola.

 

[Sodivra]

Cool rap! Har dom en hemsida? :) [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Ceram]

musik, musik och musik

Såååå, vad gillar ni?

Eftersom jag är en wannabemusiknörd som är för lat för att vara bra på att spela men ändå lär mig musikteori för att kunna lura mig själv att jag är elit så gillar jag massa musik. Men jag ska bara ta upp ett par band/artister som jag hypar just nu. Det mesta jag lyssnar på är rock och poprock men det mesta nya jag börjar lyssna på är modern soul, skumma indiegrejer och flumm...

Anouk
Softrockare från nederländerna. Den akustiska skivan Update är underbar. Att artistnamnet är något så nördigt som ett eskimåord för flicka (eller liknande) gör det ju ännu bättre. Hon äger helt enkelt.

Portishead
För mig är detta ett nytt band. Varför jag inte lyssnat på dom innan vet jag inte men bra grejer iallafall. Stilen heter trip hop, hörs ju lång väg att det är bra liksom

Kent
en ny skiva leder alltid till hype. Du och jag och döden är allmänt bra vilket fick mig att köpa in en tre fyra gamla skivor också på samma gång. stoppa mig juni (lilla ego) är bästa låten...

Tommy McCook
Efter att ha slumphemladdat en dubbelcd för att jag kände igen namnet (från nått kalcidis skrivit) så blev detta min flummusik. Så fort jag vill lyssna på instrumental jammsession från några rastasnubbar med braj i mungipan (jo det händer rätt ofta) åker detta på i högtalarna.

Evanescenes
Jag gillade fallenskivan som gick på radio tillräckligt mycket för att kolla efter annat från samma grupp. När jag laddat hem första "skivan" och andra gamla inspelningar konstaterade jag att producenterna förstört mycket. De gamla låtarna äger mycket mer.

Lifehouse
Feelgood på hög nivå. Poprock av rang. med mästerverk som Simon, Storm, Breathing och Evertything så måste de vara med på listan trotts att jag bara tänkte skriva fem. Även här är de gamla plattorna bäst.

/Ceram, hindrar sig innan lista blir längre än nån orkar läsa.