Nu svarar jag LÅNGT efter att alla andra slutat intressera sig för den här tråden och de enda som kommer att läsa det är Vulf plus de som brukar använda senast-gjorda-inägget-funktionen men va fan
Nedan finns ett antal musikaliska genrer jag gillar, dock utan någon speciell ordning, och en kort kommentar om varje:
SKA
Om jag ska kora någon genre till min favorit så kan det inte bli någon annan än just denna. Det hela började 1980 då min äldre syster släpade hem The Specials debutplatta. Storögt tittade den inte ens tonårige Anders på konvolutet. Nått var skumt. Killarna på omslaget hade ju KOSTYM och SLIPS! Hårda rocksnubbar hade ju skinnjacka och spretigt hår, så mycket visste jag. Fast de så ju LITE coola ut i sina solglasögon. När jag sedan lade nålen till den svartglänsande vinylen började en konstig rytm strömma emot mig från högtalarna. Alla verkade spela i olika takt, men ändå lika. På nått konstigt sätt lyckades de udda rytmerna tillsammans bilda nån slags enhet, nån slags gungande mysighet. Nånting som både lyckades med att vara rogivande och tillbakalutad, men ändå kaxig och cool. Sedan kom det in en blåssektion. ”Vafanisatansjävlahelvete?” tänkte jag. Blås var ju sådant som bara fanns i tråkig vuxenmusik, jazz och sånt, det hade jag minsann sett i Hylands hörna och Sveriges magasin. Fast det här blåset var på nått sätt annorlunda det med. Med sitt ”Ta, ta-da, ta-da, taaaa” var det på nått sätt lika coolt som den underliga rytmen. När sedan första versen började, med att någon med en omisskännlig jamaica-accent sjöng ”Stop you messin´ around, ahhh-ahhh-ahhhh, You better think of your future, ahhh-ahhh-ahhhh”, blev jag alldeles kall. När sedan refrängen började med sitt ”Rudy, a message to you Rudy, a message to you” och blåssektionen började spela igen, var det, som man säger, helt kört. Totalsåld blev jag emellertid först när jag upptäckte att The Specials med samtida kollegor (Madness, The Selecter, The Beat, Bad Manners mfl.) var del av en andra våg av en musikstil som uppstått redan i på 60-taletets Jamaica, med artister som Prince Buster, The Melodians (som gjorde orginalet till ”By the Rivers of Babylon”, Toots & The Maytals, The Wailers (med en ung Bob Marley), Derrick Morgan, The Skatalites, Desmond Dekker mfl. Min senaste upptäckt i genren är svenska The Bustups.
Favoritartister i genren:
The Specials
Madness
Toots & The Maytals
Stubborn All-Stars
HÅRDROCK
Jag hade i början av 90-talet en svårartad Metal-period där jag nästan inte lyssnade på annat än Death, Doom och Gothic Metal. Banden som snurrade flitigast på skivspelaren var Entombed, Candlemass, Cathedral, Unleashed, Death, Morbid Angel, Solitude Eaturnus och My Dying Bride mfl. Anledningen till att jag i rubriken kallade genren ”Hårdrock” och inte ”Metal”, är att jag samtidigt hade en passion för den rock ur vilken Heavy Metal.genren uppstod, på den tid då den bestod av lika delar rock, psychedelia, folk och progg/symfoni-tendenser. Jag talar om band som t.ex. Black Sabbath, Uriah Heep, Jethro Tull, Led Zeppelin, Deep Purple, Thin Lizzy och Captain Beyond. Jag har vissa reservationer mot sk ”Nu-Metal”, med System of Down som ett stort undantag.
Favoritartister i genren:
Megadeth
Candlemass
Paradise Lost
Captain Beyond
Judas Priest
Alice in Chains
SOUL
Jag tycker det på nått sätt är omöjligt att vara seriöst intresserad av populärmusik utan att gilla klassisk soul. Delar av det som 1960-1975 gavs ut på bolag som Motown, Stax och Atlantic mfl. tillhör pophistoriens mest hisnande ögonblick.
Favoritartister i genren:
Aretha Franklin
Curtis Mayfield
Marvin Gaye
Stevie Wonder
Ray Charles
Bobby Bland
PUNK
Punk är en genre som ligger mig minst lika varmt om hjärtat som Ska. Enligt mig så är The Clash inte bara det största punkbandet, utan även det största rockbandet genom tiderna. Punkt. Då jag är så gammal att jag var med i punkens gryning (njaaa….. nästan i alla fall) är det den tidiga musiken (1976-1984) som gäller för min del med band som t.ex. nyss nämda The Clash, GBH, 999, The Ruts, UK Subs, The Exploited, Dead Kennedys och The Cockney Rejects. Även svenska storheter som Dag Vag, Ebba Grön, KSMB och Asta Kask har gått ner utan problem. Det sagt vill jag dock poängtera att det gjorts en hel del bra punk även efter det, som t.ex. Rancid, Goldfinger, Mighty Mighty Bosstones, Distillers och Green Day.
Favoritartister i genren:
The Clash
Stiff Little Fingers
GBH
The Exploited
The Jam
REGGAE
I kölvattnet av min upptäckt av Ska kom naturligtvis även Reggaen in i mitt liv. De två genrerna är egentligen så tätt förknippade med varandra att det är öppet för debatt om man inte ska behandla dem som en enda. Hursomhelst så ledde min kärlek till baktakten även till att artister som Bob Marley, Peter Tosh, Black Uhuru, Burning Spear, Lee Perry och Culture flitigt pumpats ur Anders stereo.
Favoritartister i genren:
Bob Marley
Steel Pulse
Jimmy Cliff
BUBBLAR-FAVORITGENRE (with a bullet) – VOKALJAZZ
Jag har fått utstå mycket hån av mina närmaste för att jag uppenbarligen blivit gubbe, eftersom det den senaste tiden mest hörts svala, tillbakalutade kvinnoröster från min stereo. Naturligtvis klassiska damer som Ella Fitzgerald, Sarah Vaughn, Billie Holiday, Bessie Smith och Monica Zetterlund, men även nyare uppkomlingar som Diana Krall, Stacy Kent, Madeleine Peyroux och Jane Monheit har gjort sina röster hörda. Jag antar att mina kritiker har rätt och jag helt enkelt börjar bli gammal.
Favoritartister i genren:
Billie Holiday
Diana Krall
Nina Simone
Några av Anders favoritartister som inte tillhör någon av genrerna ovan:
Tom Waits
Pink Floyd
The Beatles
Pugh Rogefelt
Elvis Costello
The Pixies
The Band
Peps Persson
Van Morrison
Billy Bragg
The Pogues
Elton John
Kate Bush
Anders favoritplattor: (Men det går ju inte!!! Precis som Robbie i Hi-Fidelity tycker jag att det är OMÖJLIGT att, bara sådär, utse ett fåtal plattor som ”bäst”. MÖJLIGEN om man begränsar det lite grand; som t.ex. ”Bästa Live-platta” eller ”Bästa debutplatta” eller så, men bara ”bästa platta”!?!?! Det går liksom inte! Nåväl, nog gormat. Här kommer i alla fall tio av Anders öde ö-skivor utan speciell ordning.)
Black Sabbath – Master of Reality
The Beatles – Abbey Road
The Clash – London Calling
Toots & The Maytals – Funky Kingston
Captain Beyond – Captain Beyond
Bobby “Blue” Bland – Two Steps in the Blues
Thin Lizzy – Jailbreak
Pink Floyd – The Wall
The Specials – The Specials
Van Morrison – Astral Weeks
Stone Roses – Stone Roses
Tom Waits – Rain Dogs
Jimmy Hendrix – Electric Ladyland
(Ja, det blev tretton stycken istället för tio men ge mig ett brejk för fan!!!!!)
PINSAM BEKÄNNELSE
Det finns vissa saker som inom musiknörderiet som inte anses vara särskilt PK. En sådan är att erkänna att man gillar vissa artister. Så nu är det ”komma ut”-dags för min mörka hemlighet! Håll i er! Här kommer den:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">
JAG GILLAR MELANIE C. </font></td></tr></table>
”Vadå?” frågar ni, ”Menar han en av tjejerna från Spice Girls?” ”Ja, just hon” svarar jag, med en blandning av förlägenhet och trots. När Spice Girls härjade som värst på listorna föraktade jag dom som alla andra i den rättänkande fårskocken. Jag tänkte dock; ”Fan, hon med den ljusa rösten kan ju för 17 sjunga”. Sedan blev jag inte alls förvånad när hon visade sig var den enda av tjejerna som i alla fall fick en tillstymmelse till solokarriär. Hennes största problem har hittills varit en viss ojämnhet i låtmaterialet. Men vänta bara, snart sitter hon där med en helgjuten monster-platta. Sådeså!
/Anders