Re: Att etablera
Den som tar mer initiativ och kommer på mer saker får definitivt en fördel i de samberättarmekaniker jag sett. Om du har ett exempel eller idéer om hur det kan fixas får du gärna tipsa...
I supergänget berättar man för att man vill, men man får ingen spelmässig fördel av vad man berättar. Således uppstår ingen spelmässig obalans bara för att olika deltagare vill ta olika mycket initiativ i berättelsen eller för att man har lite olika åsikter om vilken power level man vill lägga historien på (alltför stora åsiktsskillnader kan dock vara ett problem av helt andra anledningar).
Det var den spelmässiga balansen, det. Men hur är det med den berättelsemässiga? Finns det inte en risk att vissa spelare bara tar upp mer och mer plats runt bordet, medan andra bara sjunker undan och blir allt blygare och tystare?
Nej, så är det bara om man delar ut berättelseresurser för berättande. Fate och liknande är som att hålla en tävling i fetma med en gräddtårta som förstapris: Den som redan tar upp mycket plats runt bordet (med sitt berättande - inte sin kroppshydda) får alltså belöningar som låter honom ta upp
ännu mer plats runt bordet. Fatemekanismen ihop med pudelutställningsmekanismer och en del andra sinnessjuka mekanismer är alla usla ur denna synvinkel.
Det är dock enkelt att skriva spel där berättandet är som lustfyllda
uppgifter åt deltagarna istället. Spel som har visionen "alla skall berätta X antal saker", men som sedan låter bli att bedöma eller belöna berättandet på något sätt. Munchaussen är ett bra exempel. Alla ska berätta sina varsina grejer, även killen som gärna vill, men som är lite blyg och annars inte hade tagit chansen.
Det medför förstås inte att alla spelare får
exakt lika mycket tid att förfoga över - men det ger en sund begränsning åt killen som annars gärna pladdrar på lite för mycket (=jag) och ger samtidigt ett stöd och stimuli åt den som annars kan vara försiktig för att påverka berättelsen för mycket (=jag, återigen). Det ger helt enkelt god balans.