Åter dags för lite funderingar.
Sättet att spela rollspel är ju högst personligt. Vissa lägger mer tid på själva ROLLspelandet medan andra lägger mer tid på rollpersonsUTVECKLINGEN. Till viss del borde själva spelet påverka hur rollspelandet ser ut och de som gillar karaktärsutvecklingen väljer spel där det momentet får mycket utrymme. Jag har inte spelat D&D mer än 1 1/2 år, men följande tendens tycker jag mig ändå kunna se:
D&D är ett spel som främjar rollpersonsutvecklingen! Mer än något annat rollspel jag spelat. Detta var en av anledningarna till att jag började spela D&D. Innan jag började spelleda D&D spelledde jag en hel del Call of Cthulhu, raka motsatsen till D&D när det gäller karaktärsutveckling. Där sattes verkligen rollspelandet i centrum. Då kunde jag sakna möjligheten att utveckla karaktärerna mer, att genom nivåhöjningar långsamt bli mäktigare. Detta var en av anledningarna till av det blev D&D.
Nu är jag dock mer tveksam till karaktärsutvecklingen i D&D, det känns som om den gått till överdrift lite grann. Det verkar som WotC lägger all sin energi på att ge ut nya böcker med tilläggsregler. Inte ens moduler som borde fokusera på äventyr och miljöbeskrivning gör detta i någon större utsträckning - kampanjmoduler som Shining South, Unapproachable East osv, som borde fylla sitt innehåll med intriger, platsbeskrivningar och äventyr, är istället fullproppade av nya feats, spells, skills och prestige classes. Det finns feats för allt och spells så man kan gödsla med dem! Istället för att ägna dessa sidor åt äventyrstips eller person- och miljöbeskrivningar så fyller man dem onödig utfyllnad, kanske för att det är lättare och snabbare att komma på nya spells och feats än att beskriva en intressant miljö.
Är det för att tjäna "lätta" pengar som man gör detta? Eller finns det verkligen ett behov av alla dessa tillägg? Finns det någon som när man läser Unapproachable East jublar över spellen Greenfire - precis den man saknat!
Nu efter bara 1 1/2 års D&D-spelande känner jag mest frustration när jag tittar i innehållsförteckngarna i nyutgivna moduler. Och efter Underdark kände jag mig lurad - 100 sidor åt monster, spells och annat som man har i överflöd - men ytterst lite detaljerad info om platser, mest kortfattade beskrivningar.
Kanske ett av de mest framgångsrika och största rollspelen genom tiderna biter sig själv i svansen. Kanske håller man på att skrämma bort hängivna spelare genom att systematiskt satsa på fel produkter? Skrämma bort spelare genom att pracka på dem massa tilläggs-nonsens så att en tom känsla infinner sig när de läst igenom den nya modulen - "var det inte mer än såhär?" Så känner jag i alla fall!
Torbjörn - som trots allt ändå tycker om sitt D&D - mest för att Forgotten Realms är en skön spelvärld.
Sättet att spela rollspel är ju högst personligt. Vissa lägger mer tid på själva ROLLspelandet medan andra lägger mer tid på rollpersonsUTVECKLINGEN. Till viss del borde själva spelet påverka hur rollspelandet ser ut och de som gillar karaktärsutvecklingen väljer spel där det momentet får mycket utrymme. Jag har inte spelat D&D mer än 1 1/2 år, men följande tendens tycker jag mig ändå kunna se:
D&D är ett spel som främjar rollpersonsutvecklingen! Mer än något annat rollspel jag spelat. Detta var en av anledningarna till att jag började spela D&D. Innan jag började spelleda D&D spelledde jag en hel del Call of Cthulhu, raka motsatsen till D&D när det gäller karaktärsutveckling. Där sattes verkligen rollspelandet i centrum. Då kunde jag sakna möjligheten att utveckla karaktärerna mer, att genom nivåhöjningar långsamt bli mäktigare. Detta var en av anledningarna till av det blev D&D.
Nu är jag dock mer tveksam till karaktärsutvecklingen i D&D, det känns som om den gått till överdrift lite grann. Det verkar som WotC lägger all sin energi på att ge ut nya böcker med tilläggsregler. Inte ens moduler som borde fokusera på äventyr och miljöbeskrivning gör detta i någon större utsträckning - kampanjmoduler som Shining South, Unapproachable East osv, som borde fylla sitt innehåll med intriger, platsbeskrivningar och äventyr, är istället fullproppade av nya feats, spells, skills och prestige classes. Det finns feats för allt och spells så man kan gödsla med dem! Istället för att ägna dessa sidor åt äventyrstips eller person- och miljöbeskrivningar så fyller man dem onödig utfyllnad, kanske för att det är lättare och snabbare att komma på nya spells och feats än att beskriva en intressant miljö.
Är det för att tjäna "lätta" pengar som man gör detta? Eller finns det verkligen ett behov av alla dessa tillägg? Finns det någon som när man läser Unapproachable East jublar över spellen Greenfire - precis den man saknat!
Nu efter bara 1 1/2 års D&D-spelande känner jag mest frustration när jag tittar i innehållsförteckngarna i nyutgivna moduler. Och efter Underdark kände jag mig lurad - 100 sidor åt monster, spells och annat som man har i överflöd - men ytterst lite detaljerad info om platser, mest kortfattade beskrivningar.
Kanske ett av de mest framgångsrika och största rollspelen genom tiderna biter sig själv i svansen. Kanske håller man på att skrämma bort hängivna spelare genom att systematiskt satsa på fel produkter? Skrämma bort spelare genom att pracka på dem massa tilläggs-nonsens så att en tom känsla infinner sig när de läst igenom den nya modulen - "var det inte mer än såhär?" Så känner jag i alla fall!
Torbjörn - som trots allt ändå tycker om sitt D&D - mest för att Forgotten Realms är en skön spelvärld.
