Nekromanti Femman vs ren OSR

[2097]

Det jag undrar varför du kör femman och inte rent OSR?

Jag sitter med massor av kunskap om massor av OSR-iga spel. Jag sitter med Moldvay och Lab Loard och AD&D1. Vi använder massor av regler från ACKS och från Veins of the Earth och från AD&D2. "Alla snackar om respekt till underjorden så jag respekterar mig själv för jag var med och grävde den" som Feven säger.

Jag spelar femman verkligen OSR-informed. Och vi har så sjukt mycket husregler som ofta går hårdare än OSR, ex vis är darkvision så sjukt nerfad och det finns ingen obegränsad light-spell längre osv. Och, många OSR-spelare kanske höftar lite med encumbrance men vi kör stenhårt på det (med hjälp av mina special-formulär).

Varje gång vi behöver en regel så är det inte bara femman jag kollar på.

Men ofta, långt ifrån alltid, men ofta, så är femmans regler så sjukt mycket enklare och bättre än dom andras. Båtstrider har vi kollat på Rules Cyclopedia och AD&D 2e men femmans båtstridsregler från Ghosts of Saltmarsh är mycket bättre. Enklare och ger vettigare resultat.

Väder-reglerna, vi har provat både 1e Wilderness Survival Guide och reglerna från 2e Golden Voyages och femmans DMGs regler [med modulspecifika tweaks, som stormarna i Tomb of A] gör jobbet mycket bättre. Tvåans väderregler är rent ut sagt buggiga där state machinen fort spinner in i orkan och stannar där mer eller mindre permanent.

Femman är inte alltid bäst: Mass-strid, där är RC bättre än dom försök som femman har givit ut i Unearthed Arcana hittills.
Talislanta: The Savage Land har också ett ganska bra alternativ. OSR-böcker som "ökända röda-Dracula/Alice-boken" har regler som uppenbarligen är gjorda av nån som flunkat gymnasiematten (eftersom utfallet från striderna förändras beroende på hur ofta man kollar---något för Krilles rollspelsbuggssida).

Jag tycker om hur modulärt femman är. Jag har en egen hemgjord klass, The Searcher, inspirerad av "Searchers of the Unknown"-ensides-rollspelet, som inte ens behöver ability stats (Str/Dex/Con/Int/Wis/Cha) men ändå är balanserad med dom andra, som jag kan ge till pensionärer eller småbarn och dom kan klara av den, samtidigt som nån kan sitta vid samma bord med en optad Diviner wizard med XGE-listan och fyra feats. Och man kan sitta där emellan med D&D Basic.

Att man kan använda riktiga klasser med massor av bells & whistles istället för nedstrippade klasser a la Lamentations eller Knave.

Budskapet i OSR är ju "the answer isn't on your character sheet" men när man har rullat upp sin tjugonde "specialist" blir det rätt tradigt.

Vi har strippat bort alla skills (vilket är en option från DMG, inte en husregel) så dom måste fortfarande peta och pilla och pixel-leta a la OSR men dom har tillgång till Mage Hand, Minor Illusion och andra verktyg som gör det intressant och roligt. Det är inte bara "push the right button on the character sheet to succeed" utan vi har massor av player skill. Samma sak gäller att försöka snacka sig ur sitationer, vi har inga charisma checks här.

Om OSR bara är TSR, i så fall kör vi inte OSR. Men om OSR inbegriper saker som S&W, ACKS, LotFP... isf borde det ibegripa femman.

Problemet är att femman är all things to all people. Det finns dom som ser femman, ser det som en fortsättning på trean eller på fyran, och fortsätter köra så. Nackdelen med att det är all things to all people är att det inte går att hitta en vettig grupp. Jag skulle hamna på /r/rpghorrorstories på tre röda sekunder om nån som inte var beredd på blorben skulle komma vid mitt bord, dom skulle tycka att jag var en total asshole. Och jag skulle själv flippa ur om jag kom som spelare till en oblorbig eller antiblorbig DM som Matt Colville.

Fördelen med att det är all things to all people är att det finns massor av material. Massor av dungeons, massor av monster, massor av klasser, massor av spells. Och vi spelar flera gånger i veckan (den här veckan har vi spelat måndag, tisdag, och idag onsdag) så jag gillar att det finns mycket.

Och, det går att konvertera från 1e, 2e, B/X (och till och med från 3e och PF1 om jag skulle vilja) on the fly. Det fanns fan-made conversionregler ex vis gjorde Stan Shinn några såna men när dom officiella kom, dom var så sjukt mycket bättre och smidigare. (Attackbonus är halva HD + 2, cap 12 ex vis.) Och jag har också gjort det, jag har spellett en massa B/X och 0e och 2e-grejer rakt av. Så allt OSR-material finns också tillgängligt.

Känns som att det finns ännu mer anledningar men det här är en bra början.

Men, jag använder en hårt moddad femman. Vi har maaaassor av husregler. Vi har rivit ut iniativsystemet. Vi har ett eget stridssystem. Jag har inte bara kollat på OSR-spel utan även på Dungeon World, Torchbearer osv. Jag har inte speciellt mycket att komma med i ett edition war; jag kan försvara specifika regler från specifika spel, men inte femman [eller nån annan utgåva] som helhet. Och jag kan försvara blorben.

Ja, jo, visst, det finns massor av oblorbiga saker i femman och ju fler releases som kommer desto värre blir det. Tänk er tillbaka till sommaren 2014 när det enda som fanns var Starter Set och Basic Set. Dom två tillsammans var for all intents and purposes ett OSR-spel. Ett fantastiskt sådant.

 

[2097]

Med andra ord: B/X med houserules skulle se ut som femman med houserules.

Om jag skulle göra ett helt eget spel kanske det inte ens skulle vara en d20. Har funderat på att man ska flippa spelkort eller nåt så att det skulle finnas verifierbarhet utan att deltagarna direkt ser resultatet. Varje gång du blir anfallen kollar jag på översta kortet i en random stack och lägger det sen nedvänt i din specifika dödshög. Och i den randomstacken finns det nitlottar och blanks och när din dödshög har fått lika många nitlottar som din level så kan jag deska hur du är död som disco. Och det skulle vara den enda mekanik-mekaniken, och din level skulle vara din enda stat, och allt annat skulle vara lawsande och finchande och krankande, och det skulle inte finnas några klasser eller nåt. Och du vet inte ens hur nära du är att dö eftersom du inte ser face down högen (men när du dör får du se den). Och om du vilar så töms din hög.

Och ja jo random encounters skulle också vara sin egen hög och sin egen lek. Som skulle gå att inspektera senare. (Jag skulle inte vända korten bakom en skärm utan dom skulle se hur ofta, och när, kort vänds, bara att dom inte ser vad som står på dem.)

Jag vet att spelarna älskar sina builds och sina sneak attack tärningshögar och sina 20 spellslottar om dan och att dom skulle tycka det vara dötrist att spela Searchers of the Unknown och att dom älskar att slå tärning (i mina husregler slår spelarna alla slag, jag som DM rör typ nästan aldrig en tärning) men… jag har börjat fundera på detta kortvändarspel senaste dagarna och kanske jag skulle pitcha det till dom? Kanske dom skulle tycka om det? Om jag gjorde klart det.

Det skulle vara ett mycket annorlunda sätt att spela rollspel än femman med sina 500 sidor PHB och XGE.

 

[God45]

Jag kör OSR spel eftersom alla bells and whistles på karaktärerna bränner mig som ett kors bränner en vampyr. Och så fort du har skills så är systemet för tight och begränsande för mig. Men mest för att jag föredrar ett system som alla spelarna kan hålla komplett i huvudet. Det är i och för sig sant med vissa core Pathfinder grupper jag kört också, men vi är freaks. Men med OSR så kan ALLA runt bordet kunna systemet och då kan vi som lärda män och kvinnor diskutera meriterna av sätt att göra saker på utifrån regler, praxis och kända tänkare/tolkare.

 

[2097]

Jag kör OSR spel eftersom alla bells and whistles på karaktärerna bränner mig som ett kors bränner en vampyr.

Som spelledare är det alltid vidrigt med bells&whistles på rollpersoner. För deras egen skull, för jag märker hur dålig koll dom har på sina egna regler. (Och förut, innan jag började med blorben, när det var pulling teeth att få ihop en grupp, så var det ju hopplöst att be dom lära sig en massa regler, då var regellätt det enda möjliga.) Men paradoxalt nog är det trots att det är för deras egen skull dom själva som vill ha bells&whistles. Dom tycker om att spelet har den nivån av crunch. Har märkt det själv när jag spelar OSR. Är jobbigt som spelare när det är för få bells och för lite whistles.

Och så fort du har skills så är systemet för tight och begränsande för mig.

Jag använder inte skills! Ska göra en ny tråd sen varför skills är sämst. För dom som tycker om att läsa på engelska så går jag in på det här.

Och, det är ett exempel på hur femman under dom här fem åren har utvecklats i "fel" riktning; i dom första släppen är det tydligt att skills är en optional regel. I dom senare släppen som Ghosts of Saltmarsh och Essentials Kit så är det tyvärr saker som är skrivna som om det vore en självklarhet att spelarna använde skills. Inklusive playerfacing-saker som sidekickskort och sånt. T_T

Men mest för att jag föredrar ett system som alla spelarna kan hålla komplett i huvudet. [...] Men med OSR så kan ALLA runt bordet kunna systemet och då kan vi som lärda män och kvinnor diskutera meriterna av sätt att göra saker på utifrån regler, praxis och kända tänkare/tolkare.

Det finns OSR-spel som är så nedstrippade, SoTU exvis, men TSR-spelen är inte det; inte RC eller ens "Basic utan Expert". Och framför allt inte 1e.

Men du vet min filosofi att spelardelen är bara halva spelet. Ett spel som GURPS med 600 sidor spelarregler och en "släng ihop nåt"-mening åt SL är... lite snedfördelat.

Jag vill ha regler för att jag som DM vill ha hjälp att avgöra saker. I vår grupp är vi inte så lärda som ni utan vi är troglodyter med asfaltskrapsår i knogarna som knappt kan öppna en bok. Därför är det bra att det finns regler!

Det vi vill ha är ju emergent gameplay. Att dom olika ingredienserna i alkemigrytan möts på ett oväntat sätt och nya saker uppstår. Vad är några av dom intressantaste OSR-modulerna? Jo, dom har "regler" på sätt och vis. "Regler" som "när nån kollar i den här spegeln, så [...]" eller "När nån drar i den vänstra spaken, så [...] men om nån drar i den högra spaken så däremot [...] !"

 

[2097]

Men det är också så att Basic D&D (eller då Starter+Essentials) är enklare än dom flesta OSR-spel därute. Och ännu enklare kan jag få det när jag så önskar med hjälp av min the searcher.

Det är när man börjar med PHB som man börjar med problem. Och vi började inte med den förrän efter flera månader och vi började inte med feats&multiclassing förrän efter 2 år.

Och det fantastiska är att en PHB-nörd fullt ut-spec:ad med XGE-arketyper och Elemental-spells kan sitta sida-vid-sida med en person som har en Searcher eller en Basic-rollperson och dom kan möta samma fiender, gå i samma grottor, och vara med i samma party.

DMs, pracka inte på PHB på era grupper. Försök snarare in i det sista att nedmuntra dom till att införskaffa den. Den typen av crunch är nåt som dom kanske naturligt dras till om dom är den sortens spelare.

En annan fantastisk sak är att sakerna som dom olika klasserna kan göra inte krockar med "alla ska kunna försöka allt"-principen. Dom ger dig extra saker, extra handlingar, extra tärningar, andra spells. Jag blev väldigt imponerad av hur bra dom hade lyckats med det och hur sällan den principen brister.

När en basic fighter säger "Jag ställer mig uppe på bokhyllan för jag vill göra ett smyganfall, hoppa ner på roboten när all-ögat är vänt åt andra hållet och så hugga med min dolk i servon" så blir det inget "Nej, smyganfall? Nej, nej, det där kan bara roguen göra" utan det blir "OK bra du får advantage!" dvs hon blir till och med belönad för sin idé! Sen att om det hade varit roguen som gjort det så skulle roguen dessutom få rulla 6d6 extra skadetärningar är bara bra tycker jag! Niche rewarding utan att vara för hård niche protection.

Eller att alla när dom fäktas kan göra riposter (dvs slå mot fiender som just missat dem, genom att helt enkelt anfalla tillbaka i den vanliga turordningen) men när battlemaster använder sin officiella Riposte Maneuver™ så blir det en extra action (eller ja det kostar "reaction" istället för "main action") och en extra skadetärning.

Guh jag startade den här tråden som en "äh varför får jag så mycket skit för att jag kör femman, det är inte så mycket sämre än andra OSR-spel" men det här inlägget (dvs just det här jag skriver nu & du läser nu) får mig att komma ihåg varför jag inte bara tycker om utan rent av älskar femman.

 

[God45]

Jag tror att det värsta med femman i spel är Advantage/Disadvantage systemet. Det är 100% godtycklighet efter en kort diskussion inför varje slag om varför folk borde få bonusar. Folk gör en massa extra beskrivningar och nonsens och sedan ska det argumenteras om det.

Det finns väldigt sällan en situation där du inte ska vinkla för att ha advantage och det är så överväldigande betydelsefullt att det är straffande att inte göra det.

Sedan är inte femman max "Lös saker med knapparna på ditt karaktärsblad". Men det är ändå förmycket så för att jag dka kunna se det som ett OSR spel. Din "build" är för viktigt.

 

[kloptok]

Det är ganska mycket jag har svårt för i femman som jag tycker skiljer sig distinkt från OSR. Så ta inte illa upp nu när jag dissar på. Måste också säga att jag tycker att dina husregler gör femman mycket lättare att stå ut med.

Hur som helst:

• Gillar inte feats, det blir alldeles för mycket att hålla reda på, speciellt när man kommer upp några levlar.
• Gillar inte magierna, de är ofta alldeles för mesiga (t ex sleep) och flavor-mässigt är de för mycket Forgotten Realms och för lite weird för mig. Och jag tycker inte om cantrips.
• Tycker inte det är tillräckligt dödligt (så fort man kommer upp över, säg, level tre eller däromkring).
• Femmans typ av skillsystem går helt bort för mig.
• Det här blir lite luddigare kanske, men jag gillar inte heller att det är så mycket som är reglifierat i striderna. Föredrar när det är lite mer vilt och galet.

Men mest av allt gillar jag inte det mindset jag av någon anledning tvingas in i när jag spelar femman. Spelgruppen (inklusive jag) börjar tänka builds och optimering istället för att vara kreativa med miljö och det som etableras i fiktionen. Själv gillar jag inte alls att spela så, men jag liksom dras med i det av spelet och gruppen. Min upplevelse är att det blir mer fokus på builds och att man tittar mycket mer på sitt rollformulär och listan på feats för att lösa problem i femman än i ett OSR-spel.

 

[Skarpskytten]

Det är ganska mycket jag har svårt för i femman som jag tycker skiljer sig distinkt från OSR. Så ta inte illa upp nu när jag dissar på. Måste också säga att jag tycker att dina husregler gör femman mycket lättare att stå ut med.

Hur som helst:

• Gillar inte feats, det blir alldeles för mycket att hålla reda på, speciellt när man kommer upp några levlar.
• Gillar inte magierna, de är ofta alldeles för mesiga (t ex sleep) och flavor-mässigt är de för mycket Forgotten Realms och för lite weird för mig. Och jag tycker inte om cantrips.
• Tycker inte det är tillräckligt dödligt (så fort man kommer upp över, säg, level tre eller däromkring).
• Femmans typ av skillsystem går helt bort för mig.
• Det här blir lite luddigare kanske, men jag gillar inte heller att det är så mycket som är reglifierat i striderna. Föredrar när det är lite mer vilt och galet.

Men mest av allt gillar jag inte det mindset jag av någon anledning tvingas in i när jag spelar femman. Spelgruppen (inklusive jag) börjar tänka builds och optimering istället för att vara kreativa med miljö och det som etableras i fiktionen. Själv gillar jag inte alls att spela så, men jag liksom dras med i det av spelet och gruppen. Min upplevelse är att det blir mer fokus på builds och att man tittar mycket mer på sitt rollformulär och listan på feats för att lösa problem i femman än i ett OSR-spel.

Detta är väldigt mycket hur jag känner också, ofrivillig (nåja) DnD5-DM som jag är då mina spelare vägrar OSR. De två som var med i mitt OSR-lir fattade aldrig tjusningen med att bara ha ett svärd och sin list att luta sig mot (och en dunk lampolja). De föredrar (liksom hundratusentals andra) att spela rollfigurer med massor av krafter och valmöjligheter och där svaret på frågan finns på rollfigursbladet.

Till listan med saker jag har svårt för vill jag lägga till:

• Race Traits & Class Features: blir för mycket, varken jag eller mina spelare kan lära oss eller hålla reda på allt. Jag har också svårt för det här att folk vaknar upp en morgon och kan plötsligt göra saker de inte kunde göra när de gick och la sig. Gillar Svärd och Svartkonst princip att det aldrig ska tillkomma något nytt när man levlar upp, så är det ju också med OSR-klasser i allmänhet.

Till skillnad från kloptok gillar jag dock stridssystemet i femman så pass mycket att jag funderar på att lyfta över en del av det i ett eventuellt framtida OSR-lir. I övrigt anser jag att det finns mycket bra i DnD5. Det är smart designat, välbalanserat, striderna är kul. Men jag vill hellre köra OSR.

 

[2097]

Jag tror att det värsta med femman i spel är Advantage/Disadvantage systemet. Det är 100% godtycklighet efter en kort diskussion inför varje slag om varför folk borde få bonusar. Folk gör en massa extra beskrivningar och nonsens och sedan ska det argumenteras om det.

Det finns väldigt sällan en situation där du inte ska vinkla för att ha advantage och det är så överväldigande betydelsefullt att det är straffande att inte göra det.

Håller absolut inte med om det här.

Jag kom från Fate innan jag började spelleda femman.

Och femman kändes som ett mycket genomtänktare Fate. Ingen ekonomi som kan klogga upp (Fate gick ofta sönder för oss när folk hade för många och [ännu oftare] för få ödesbrickor) och samtidigt allt det bästa från Fate. Du har din rollpersonens "aspects" som om du självnerfar dig själv (ger efter för flaws etc) ger dig en lagom stor framtida mekanisk belöning i form av insp, och rummen kan också få "aspects" i stil med "stora bokhyllor" eller "iskallt golv" eller "det ösregnar". Det känns nästan alltid helt obvious när dom här rumsaspekterna ska ge folk advantage eller disadvantage. Dessutom är det nice för i Fate är det en reroll vilket för mig alldeles för ofta känns som en retcon medan i femman rullar man båda tärningarna på en gång = bra. Och att man måste satsa inspen innan är också bra, gillar att man behöver "betta" på vissa rull. Jag älskar fortune at the end så det är väl inte så konstigt att jag tycker det är ett bättre system.

Jag försöker alltid vara generös med att ge ut advantage om nån fiskar efter det. Vi har inte haft någon spelare som bara typ "uj min fiende borde vara trött efter fikat tycker jag, så jag borde få advantage" utan om dom engagerar sig i miljön eller använder miljön så får dom advantage. Tycker det är jättebra, det gör att det finns en mekanisk fördel med att göra det.

Finns två alternativ till adv och disadv.

Det ena är en massa godtyckliga fjuttbonusar, +2, -5, +7, +1, +1 igen, -3 osv. Ta en titt på GURPS-spelledarskärm och dö av ångest.

Inte nog med att det är bökigt att hålla reda på alla om dom är kodifierade, eller vara konsekvent när dom inte är kodifierade, det kan bli ännu mer tjafsade.

I femman finns det en bra regel som säger att man inte kan få mer än ett advantage. Så om dom redan har det av nån anledning så behöver dom inte tjafsa mer om det. Tycker bra. Medan med fjuttbonusar så även om dom redan har fått +1 och +3 av vinden och regnet och -4 av isen så kanske dom tjatar om att få +2 av leran. Jobbigt och never ending och kommer alltid ha en gnagande känsla av att "gav jag dom rätt bonus nu? missade jag nåt?" Med advantage är det Fru Fortuna som bestämmer hur stor din bonus ska bli. Rullade du en 14 och en 15? Ja, då var din bonus i praktiken +1. Rullade du en 1 och en 20? Ja då tyckte ödet att du skulle få en +19 bonus. Dessutom känns det intuitivt bra att advantage i nån mening (inte i alla meningar) motsvarar "två försök" eller ett dubbelt-så-bra försök.

Det andra alternativet är att inte ha några bonusar alls. Och då blir det meningslöst att interagera med miljön, att klättra upp på bordet och försöka anfalla därifrån, att riva ner väggbroderierna och kasta den över huvudet på slemmet osv. Du får ju ändå inget för det.

Det är ganska mycket jag har svårt för i femman som jag tycker skiljer sig distinkt från OSR. Så ta inte illa upp nu när jag dissar på. Måste också säga att jag tycker att dina husregler gör femman mycket lättare att stå ut med.

Ja, fyra av fem av dina klagomål i listan har jag ju husreglat bort (har gjort ännu mer husregler åt dom hållen sen du slutade i gruppen) så jag tror vi tänker ganska lika.

Gillar inte magierna, de är ofta alldeles för mesiga (t ex sleep) och flavor-mässigt är de för mycket Forgotten Realms och för lite weird för mig. Och jag tycker inte om cantrips.

Den här är ju också lite husreglad (så fem av fem) i och med att jag har gjort att en del av cantripsen (lights t.ex.) behöver components för att få tillbaka resurshanteringen i spelet.

Men jag tycker bara inte alls om att spela trolle i Lamentations där man får en spell om året typ och resten av tiden måste gå runt och diva sig för att få fighter att skydda en. Det är bara så himla tråkigt. Känns som den enda spelbara klassen i det spelet är Specialist.

Det är mycket ballare att kunna vittra sönder monstrens hud genom att åberopa di vackre gamle i bäcken, än att fjutta med armborstet. Om man ska göra skäl för sin anställning som trolle dvs. En martial som använder ett armborst för att utdela genomborrande död kan vara nog så ballt, missförstå mig rätt.

Men mest av allt gillar jag inte det mindset jag av någon anledning tvingas in i när jag spelar femman. Spelgruppen (inklusive jag) börjar tänka builds och optimering istället för att vara kreativa med miljö och det som etableras i fiktionen. Själv gillar jag inte alls att spela så, men jag liksom dras med i det av spelet och gruppen. Min upplevelse är att det blir mer fokus på builds och att man tittar mycket mer på sitt rollformulär och listan på feats för att lösa problem i femman än i ett OSR-spel.

Den här ingick inte i listan (utan var väl en sjätte och större punkt) och den här jag ju inte direkt husreglat bort men... jag tycker bara det är lagom mycket builds och optimering. Speciellt på lägre nivåer. Det är inte nere på Pathfindernivåer men det är inte uppe på Searchers of the Unknown-nivåer heller.

Fast... det finns ett stort problem. I vår grupp just nu har vi fyra personer (om min grupp läser detta så... ta till er av kritiken grums grums!!! och förlåt mig för att jag inte har hunnit ta upp det face to face först, det är inte en så big deal bara, jag tänker inte alltid på det, det är bara nu när ämnet kom upp i den här tråden):

M. och M. som var med även på den tiden du var med i gruppen, dom kan hantera "builds" på ett bra sätt. Dom tycker om att knåpa med det mellan spelmötena, men när vi väl spelar så tänker dom på miljön, på pusslen, på tiden, på resurserna, på eventuella sätt att lura monstren ner i vattnet osv. Även i striderna så kan dom sina karaktärer ordentligt och visst dom åberopar sina obskyra feats och spells men samtidigt som dom beskriver vad dom faktiskt gör på ett levande sätt. (Beskriver hur besvärjelsernas somatiska gester ritas upp i luften eller hur ett skuggformat svärd sveper mot orcherna.) Och dom använder miljön! Kan dom knuffa ner dom i vattnet eller försöka slå ner deras yxor i komposthålet så gör dom det!

Dom två nya som började efter att vi började köra Tomb of Annihilation [till er andra: Kloptok slutade inte i vår grupp för att den var dålig utan för att han redan hade spelat (pyttelite av) Tomb of Annihilation som jag var så pepp på. In hindsight borde jag ha dragit en suck och valt en annan kampanj istället eller gjort en egen istället för att insistera på en kampanj som gjorde att vi miste en av världens bästa rollspelare. Och nu är vi 89 spelmöten in, 583 dagar in, och expeditionsdag 195 diegetiskt. Världens längsta never ending quest.... och vi har mycket kvar T_T], för dom är buildsspelandet faktiskt ett problem. Dom har bitit av mer än dom själva kan tugga. Om dom kunde hålla sig till basic-klasserna skulle det vara bra. Life Cleric och Wizard ex vis. Istället har dom rullat upp Warpriests och Devotion Pallys som dom knappt kan hänga med själva i. Devotion Paladin någorlunda bättre än Warpriesten iofs, och dessutom har Devotion Paladin bara spelat sin nya klass i två spelmöten så det är väl förlåtligt, men Warpriesten har spelat sin Warpriest i ett halvår. Och hon spelar väldigt "tryck-på-knapp"-igt och tycker inte om att beskriva vad som händer, samtidigt som hon inte kan sina grejer. Hon använder D&D beyond på telefonen och det verkar inte fungera så bra, hon borde ha ett stort cheat sheet på papper där alla speciella warpriest-förmågor står. Ja jo nackdelen är att då skulle det bli ännu mer "tryck-på-knapp"-igt. Men nu är det det värsta av båda världar, knapp-fokuserat och samtidigt hela tiden ber oss slå upp exakt det var divine strike funkade osv osv. Jag älskar dig min kära warpriest men du ger oss ett bra exempel på varför PHB förtjänar dåligt rykte! Eller borde ha hetat "Advanced" Dungeons & Dragons och kommit med en stor orange varningslapp! Vår devotion pally är ok på att använda miljön men missar ibland lite regler. Men är förhoppningsvis en vanesak.

Kloptok, du gjorde helt rätt som committade dig själv till att bara använda Basic-klasserna när du rullade upp Tarala i vår aQ-kampanj. Men **där har du ju också lösningen.* Om jag bara kunde tvinga andra att göra samma sak... T_T

Att tvinga hela gruppen följa den regeln kaaaanske vore möjligt men jag tycker M&M använder PHB/XGE på ett sätt som verkligen berikar spelet.

PS warpriest om du läser detta så oroa dig inte. Jag kom just på en lösning, att jag ska skriva ut en stor Divine Strike-lapp åt dig. Ser fram mot nästa möte, spännande att du, Zook och Winston är i den där nyupptäckta gången. Ska fråga Muranoél om hen vill möta upp med er eller med Frimzoor.

 

[kloptok]

Detta är väldigt mycket hur jag känner också, ofrivillig (nåja) DnD5-DM som jag är då mina spelare vägrar OSR. De två som var med i mitt OSR-lir fattade aldrig tjusningen med att bara ha ett svärd och sin list att luta sig mot (och en dunk lampolja). De föredrar (liksom hundratusentals andra) att spela rollfigurer med massor av krafter och valmöjligheter och där svaret på frågan finns på rollfigursbladet.

Till listan med saker jag har svårt för vill jag lägga till:

• Race Traits & Class Features: blir för mycket, varken jag eller mina spelare kan lära oss eller hålla reda på allt. Jag har också svårt för det här att folk vaknar upp en morgon och kan plötsligt göra saker de inte kunde göra när de gick och la sig. Gillar Svärd och Svartkonst princip att det aldrig ska tillkomma något nytt när man levlar upp, så är det ju också med OSR-klasser i allmänhet.

Till skillnad från kloptok gillar jag dock stridssystemet i femman så pass mycket att jag funderar på att lyfta över en del av det i ett eventuellt framtida OSR-lir. I övrigt anser jag att det finns mycket bra i DnD5. Det är smart designat, välbalanserat, striderna är kul. Men jag vill hellre köra OSR.

Håller helt med om race traits och class features, och inkluderade egentligen dem i benämningen "feats" i mitt inlägg (lite osäker på terminologin här, feats kanske bara räknas som de allmänna som alla har tillgång till och inte class/race-grejer?).

Håller också med om att femman är ett välgjort spel, som uppenbarligen tilltalar massor av personer i hög grad (jag tror definitivt jag är i minoritet som inte gillar character builds och sånt). Det råkar bara inte vara spelet för mig.

 

[2097]

Detta är väldigt mycket hur jag känner också, ofrivillig (nåja) DnD5-DM som jag är då mina spelare vägrar OSR. De två som var med i mitt OSR-lir fattade aldrig tjusningen med att bara ha ett svärd och sin list att luta sig mot (och en dunk lampolja). De föredrar (liksom hundratusentals andra) att spela rollfigurer med massor av krafter och valmöjligheter och där svaret på frågan finns på rollfigursbladet.

Som jag har skrivit många gånger är det inte det minsta konstigt att en DM tycker så. Jag tar kloptoks kritik på mycket mer allvar eftersom det kommer från en spelares stol.

Jag har också svårt för det här att folk vaknar upp en morgon och kan plötsligt göra saker de inte kunde göra när de gick och la sig.

Advancement är iffy öht, mycket lättare att göra ett robust rollspel där folk inte blir bättre, ex vis Traveller. C.f. AW när allt börjar braka ihop när folk har +3 i allt.

Men jag har tänkt senaste dagarna på det här med att levla diegetiskt, om man kan hitta på nån husregel att dom behöver gå till sitt skrå, häxor behöver gå till sin patron osv.

Tänkte också att det kanske gick att knyta ihop det med gp-för-xp på nåt sätt. Jag gillar inte den vanliga OSR-husregeln att dom behöver supa upp pengarna, jag vill att dom fortfarande ska kunna shoppa för dom, bygga slott, hjälpa dom fattiga osv. Men om det kunde vara nåt dom behövde köpa från sitt gille (nån medaljong, ring eller liknande) som dom sen kunde sälja till nån annan i gillet när dom levlar upp? Att det fanns en sån ekonomi av begagnade tokens som gick runt i takt med att folk levlade upp? Haha lite väl MLM-varning kanske T_T
Eller en cleric som behöver donera till templet men sen också kan hämta ut services, mat, gear osv för motsvarande belopp. Äh jag vet inte, kanske dumt att knyta ihop skrå-levlandet med gp-för-xp ändå. Bara tänker högt här...

Gillar Svärd och Svartkonst princip att det aldrig ska tillkomma något nytt när man levlar upp, så är det ju också med OSR-klasser i allmänhet.

Var kommer spellsen ifrån?

Till skillnad från kloptok gillar jag dock stridssystemet i femman så pass mycket att jag funderar på att lyfta över en del av det i ett eventuellt framtida OSR-lir.

Tvärt om för mig, jag använder ju mitt hemgjorda system, ihop med femmans monster och klasser.

PS
Synd att den här edition-war-tråden fick så mycket mer liv än det jag är mer nyfiken på från den andra tråden: hur lösa äventyrsplats-placering på ett blorbigt sätt!

 

[luddwig]

Varför inte bara släppa en tärning på kartan och där tärningen landar finns äventyrsplatsen?

 

[God45]

Jag vill slänga in att jag är rejält mycket mer ok med D&D versionerna med Builds och så vidare som spelledare. Det är liksom inte jobbigare för mig så länge jag inte bryr mig om deras regler. Säger en spelare att deras Night Caster Exodorian kan slå någon 7 gånger med Psychic damage eftersom det är fullmåne så går jag "Coolt.". Det är deras jobb att ha koll på det och jag bryr mig inte om det är op, ens lite.

Men jag hatar att spela med det som en spelare. Och inte för att jag inte gör en build som är mäktig. Jag går till internet och söker på "Most powerful Healer/Fighter/Blaster build in X" och så spelar jag vad internet matematikerna säger att jag ska spela... Men jag vill inte trycka på knappar! Jag vill lista ut hur jag gör det här med en dolk, ett rep och en sleep spell.

Lamentations of the Flame princess fightern är den bäst designade D&D klassen någonsin enligt mig. Man blir hårdare och farligare varje level, vilket är allt jag vill ha. Ingen bullshit.

 

[God45]

Varför inte bara släppa en tärning på kartan och där tärningen landar finns äventyrsplatsen?

Jag brukar ibland ge mina spelare listan över platserna som är viktiga och kartan över världen. Sedan går jag "Sätt dem var ni vill!".

 

[2097]

Lamentations of the Flame princess fightern är den bäst designade D&D klassen någonsin enligt mig. Man blir hårdare och farligare varje level, vilket är allt jag vill ha. Ingen bullshit.

Tycker matematiken är helt skev (accuracyn skenar i väg), och så lore-mässigt har jag hellre silke och värja än plåt och plåt

 

[Rymdhamster]

Jag brukar ibland ge mina spelare listan över platserna som är viktiga och kartan över världen. Sedan går jag "Sätt dem var ni vill!".

Ööööh... men... du kan ju inte... fast kanske...

Det där lät ju som en skitkul idé! Jag måste prova vid tillfälle!

 

[2097]

Brrr....

 

[Skarpskytten]

Advancement är iffy öht, mycket lättare att göra ett robust rollspel där folk inte blir bättre, ex vis Traveller. C.f. AW när allt börjar braka ihop när folk har +3 i allt.

Men jag har tänkt senaste dagarna på det här med att levla diegetiskt, om man kan hitta på nån husregel att dom behöver gå till sitt skrå, häxor behöver gå till sin patron osv.

Tänkte också att det kanske gick att knyta ihop det med gp-för-xp på nåt sätt. Jag gillar inte den vanliga OSR-husregeln att dom behöver supa upp pengarna, jag vill att dom fortfarande ska kunna shoppa för dom, bygga slott, hjälpa dom fattiga osv. Men om det kunde vara nåt dom behövde köpa från sitt gille (nån medaljong, ring eller liknande) som dom sen kunde sälja till nån annan i gillet när dom levlar upp? Att det fanns en sån ekonomi av begagnade tokens som gick runt i takt med att folk levlade upp? Haha lite väl MLM-varning kanske T_T
Eller en cleric som behöver donera till templet men sen också kan hämta ut services, mat, gear osv för motsvarande belopp. Äh jag vet inte, kanske dumt att knyta ihop skrå-levlandet med gp-för-xp ändå. Bara tänker högt här...

Jag tror mig ha hört att det i AD&D fanns en regel om att rollfigurerna måste träna innan de fick höja sin nivå. Det låter rätt krystat, men det är ju en lösning. Överhuvud taget tycker jag BRP är bättre här i sättet det låter personer växa och förändras mer organiskt och utifrån specifika erfarenheter. KAP gör det jättebra. Men i OSR är det nog lika bra att inte ens försöka rationalisera det ...

Var kommer spellsen ifrån?

Alltså en magiker måste ju hitta skrivna trollformler och skriva in dem in sin formelsamling. Det funkar bättre för mig än att Mithra Everdawn en morgon vaknar att berättar att hon under natten kom på två nivå fyra trollformler som hon aldrig kunnat tidigare, inte har nämnt tidigare, inte har lagt någon tid på att studera ... Prästen är ju det i gammel-DnD som avviker från detta, men jag kan i alla fall köpa att någons gud knackar på under REM-sömnen och ger något ett gäng nya mirakel som tack för lång och trogen tjänst. Funderar dock på att banna präster från ett ev OSR-lir, gillar inte de metafysiska implikationerna hur de funkar (vilket möjligen Eberron har löst på ett snyggt sätt).

 

[2097]

Jag tror mig ha hört att det i AD&D fanns en regel om att rollfigurerna måste träna innan de fick höja sin nivå. Det låter rätt krystat, men det är ju en lösning. Överhuvud taget tycker jag BRP är bättre här i sättet det låter personer växa och förändras mer organiskt och utifrån specifika erfarenheter. KAP gör det jättebra. Men i OSR är det nog lika bra att inte ens försöka rationalisera det ...

Ja, skills-system går att träna upp, finns många spel som gör det bra, dom flesta BRP och även Burning Wheel. Fast jag använder ju inte skills öht.

Prästen är ju det i gammel-DnD som avviker från detta, men jag kan i alla fall köpa att någons gud knackar på under REM-sömnen och ger något ett gäng nya mirakel som tack för lång och trogen tjänst.

Jag med!

Funderar dock på att banna präster från ett ev OSR-lir, gillar inte de metafysiska implikationerna hur de funkar

Neeej! Dom hör hemma i D&D! Element respect för tusan!

My sword was keen, my armor thick
No fighter's thrust or wizard's trick
Or curse from priest, or thieving pick
Could pierce my heart of stone

Cleric var den tredje klassen som infördes i spelet, innan rogue till och med. Och varför?! Jo för att lägga ned draculor i sina gravar!! Dom var the original vampire killer! Simon Belmont och Castlevania-spelen är inspirerade av Ravenloftkampanjen! Jag älskar dom!

Jag tycker det är det sämsta med (det bästa svenska rollspelet) Svärd och Svartkonst att det inte finns nån cleric!!!!

vilket möjligen Eberron har löst på ett snyggt sätt

Att det inte finns några gudar? Tycker du det är ballt? Inte jag! Jag älskar religion både irl och i fiction och jag älskar när gudarna griper in. Jag älskar som DM när vi har en cleric runt bordet. Just nu har vi en cleric (eller ja jo en warpriest dårå) som tillber Beshaba. Oturens gud! Jag tycker det är så himla hårdrock!!

Vi spelade också en Dogs in the Vineyard kampanj i öknen med al-Qadim-gudarna! Det var så bra

 

[God45]

Ja, skills-system går att träna upp, finns många spel som gör det bra, dom flesta BRP och även Burning Wheel. Fast jag använder ju inte skills öht.



Jag med!



Neeej! Dom hör hemma i D&D! Element respect för tusan!

My sword was keen, my armor thick
No fighter's thrust or wizard's trick
Or curse from priest, or thieving pick
Could pierce my heart of stone

Cleric var den tredje klassen som infördes i spelet, innan rogue till och med. Och varför?! Jo för att lägga ned draculor i sina gravar!! Dom var the original vampire killer! Simon Belmont och Castlevania-spelen är inspirerade av Ravenloftkampanjen! Jag älskar dom!

Jag tycker det är det sämsta med (det bästa svenska rollspelet) Svärd och Svartkonst att det inte finns nån cleric!!!!



Att det inte finns några gudar? Tycker du det är ballt? Inte jag! Jag älskar religion både irl och i fiction och jag älskar när gudarna griper in. Jag älskar som DM när vi har en cleric runt bordet. Just nu har vi en cleric (eller ja jo en warpriest dårå) som tillber Beshaba. Oturens gud! Jag tycker det är så himla hårdrock!!

Vi spelade också en Dogs in the Vineyard kampanj i öknen med al-Qadim-gudarna! Det var så bra

Jag älskar Clericen så mycket Och D&D gudarna är bäst. Både de officiella och de man kan hitta på själv utifrån metafysiken.