"Blixten slår ned med sitt genial" (Anders Blixt)
Först och främst vill jag tacka Gillbrings för ännu ett underbart nummer av Fenix, och därmed tackar jag alla som medverkat i detta nummer. Jag har ännu inte läst hela tidningen då jag gärna sparar på mina Fenix ett bra tag för att verkligen ge var artikel en rättvis inblick.
Men, så öppnar jag min Fenix, och jag gläds stort över att se Anders Blixt bland de namn som uppger numrets skribenter. Jag må låta som en 10-åring, men det bryr jag mig inte om – Anders Blixt är min stora idol inom rollspel och är och förblir antagligen det, hur gammal jag än blir.
Allt han gjort, som jag sett, i rollspelsväg och generellt litterärt tycker jag är jättebra – till och med hans brevsvar i Sinkadus är intressanta. Enligt mig, vill säga.
Så ger jag mig in i hans artikel och den är kort sagt Magisk!
Huruvida Blixt själv står politiskt och huruvida han vill skapa samhällskritik får stå för honom och vara hans lilla hemlighet – alltså, detta är hur
jag ser denna genialiska artikel,
intehur Anders har gjort den eller vad han menar. Det vet jag ingenting om.
Känner jag honom rätt ämnar han nog bara att göra en väldigt intressant artikel och en häftig rollspelsgrej, och det har han verkligen gjort –
men jag ser så mycket mer. Jag upplever verkligen något medan raderna flyter förbi mina ögon.
Prag – nej. Jag personligen simmar i fantasin iväg till tidiga 1900-talets industri-England, där arbetare förslavats i sot, rök, lågavlönat indirekt slaveri och eviga arbetsdagar där kroppen sakta med säkert bryts sönder. Jag ser dem spatsera hem sent om kvällen, av trötthet förgångna, på mörka gator av kullersten och smuts. Jag ser deras små kyffen, deras små hungriga barn, och hustrurna med åderbrock och ischias som tillagar denna mat som aldrig tycks variera, och som alltid tycks vara lika surnad…
Jag ser både en gripande skönlitterär text, samtidigt som det återspeglar vår egen historia så snyggt. Jag skådar vår verklighet, och det är väl vad som är mest gripande och förargande – och genialt. Ty det geniala verket skall enligt mig väcka någonting, och poängtera någonting. Och för mig gör verkligen den här artikeln det.
”
Den enfaldige mördarn” av Hasse Alfredsson, den tänker jag på – skotten i Ådalen – den vanlige människan som mördas och tystas då den begär ett knippe rättighet i sin egen värld...
Det tänker jag på.
Generellt sett – grym orättvisa och frihetsberövande, det tänker jag på.
Vad det kommer till hämnd och revolution – att vara beredd att kämpa och dö för det enda man har –
hedern… Det är fantastiskt, det fascinerar mig.
Det för mig bland annat till Franska revolutionen. Jag ser återigen verkligheten bakom det skönlitterära. Så mycket har hänt i vår tid och i det förgångna, så mycket kommer att hända.
Trots att det finns texter och rollspel med ämnen som detta. Trots att vi är många som blir fascinerade, men dock arga och otroligt förbannade vid tanken på en sådan behandling. Trots att vi är många som fascineras av revolutioner och det berättigade våldet som den rättvisa hämnden bjuder, så kommer detta att upprepas genom hela jordens livsålder. Trots att den normala människan säger nej till sådana fasoner så händer det gång på gång.
Men, nog med propagerande babbel och historiska blickfångare…
Jag vill säga:
Det är det som är det geniala med Blixts artikel. Han ser det kanske själv som ett äventyr må hända, men jag ser det som ett sanningssägande och en lärdom. Jag tycker det är genialt när man plötsligt skippar agenter, sagokungar och rymdpistoler – och genom rollspel överräcker så omfattande känslor, så bred kunskap inom ett ämne – men främst så stora bitar av
verkligheten. Det är rent ut sagt häftigt!
Ur denna artikel bjuds man så mycket: Grundläggande moral, sympati, historia, samhällskunskap, filosofi, politisk historia o.s.v. Balla ämnen!
Anders är helt enkelt en lärd man som kan hitta riktigt häftiga vinklar i rollspel – baktanke eller ej, det är inte det saken gäller. Men att han just återgett något så viktigt som vår världspolitik, det är fantasiskt – om inte annat hoppas jag att detta ger t.ex. yngre läsare intresse och inblick i sådana ämnen.
Vad deras egen ståndpunkt än må vara så tycker jag att det är viktigt att intressera sig för sådant, vilket jag tror blir allt ovanligare bland de kommande generationerna.
Det finns säkert många samhällskritiska samt propagerande bitar i rollspel, men det är första gången jag ser det i en text på det här sättet - och just ett ämne som intresserar mig så mycket. Jag spelar gärna en roll där jag slåss för rättvisa. Herremännen är ens Sauron och arbetaren är Frodo - är ni med?
Nå, jag vill se mera Blixt, men missuppfatta mig inte –
det behöver inte vara en artikeln av just denna typ, utan det är bara härligt att läsa artiklar av en riktigt klurig skapare med en ofantlig glöd. Precis som jag älskar Regebros "
Enhörningshornet".
Om det här näst blir ett actionspäckat äventyr som handlar om romare nästa gång, det spelar mig ingen roll – men jag vill klart se mer av dig, Anders!
Du skriver så jäkla bra, alltid intressant.
(Känns som det var längesedan du slängde dig in på banan så ordenligt?)
Nå, så ett ord till Martin Ackerfors också, när vi ändå snackar Fenix – mer av dig också, din senaste artikel var så jäkla bra att jag uppriktigt blev ledsen när den tog slut!
Psykiska sjukdomar är ett väldigt intressant ämne du fått mig intresserad för.
Sammanfattning av allt:
Att binda rollspel kring verkliga och där viktiga ämnen gör det förjordat intressant, genialt…
