Awesome, Twilight rollspel någon?!?!P Lex said:Jag tror inte att ett rollspel i en historisk setting som vänder sig till skolor, bibliotek, föräldrar och tjejer kommer att vända trenden. Hur hippt vore ett sådant rollspel på en skala? Skulle man själv spelat ett sådant spel när man gick i mellanstadiet? Knappast. Det som behövs är ett rollspel som vänder sig till alla åldrar men särskilt till ungdomar i åldern 10-16 år. Spelet ska handla om sådant som kidsen tycker är coolt -- inte sånt som läraren eller konfirmationsledaren tycker är "lämpligt".chryckan said:Gillade skarpt tanken på att det skapades ett lite och enkelt tryckt svenskt rollspel som kunde skickas ut till bibliotek och skolor för att få nytt folk intresserade.
Frågan är vilken setting som skulle vara populärast? Fantasy, SF, horror eller ett rent historiskt i still med viking. Tror att ett historiskt skulle gå bäst hem hos lärare, bibliotekarier och föräldrar men samtidigt så har ju könsrollerna historiskt sett inte varit så roligt för tjejer och det vore ju kul och få med fler sådana också.
Nekromanti Fenix nr 5/10
- Thread starter Fenix
- Start date
Bästa iden hittils. Ett samprojekt mellan Sverok och SVT om tv-serie med tillhörande litet och lättillgängligt rollspel. Skulle nog definitivt ge rollspelandet en skjuts.Terje said:
(Sen när någon unge glömmer att tittat sig för vid övergångsstället och blir ihjälkörd så hittar någon ett ex av rollspelet på rummet så sätter moraldrevet igång. Kulturministern får smisk av Janne Josefson i Agenda, SVT chefen får gå i landsflykt... AH, good times. I'll get the popcorn!)
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Angående rollspelsdöden handlar det om något så enkelt som alternativkostnaden.
Det är alltså så att varje gång du skulle kunna starta ett rollspelsprojekt kan du istället starta ett dataspels- brädspels- bok- eller filmprojekt och (potentiellt) tjäna (mycket) mer pengar.
Samma mekanism ligger bakom när ett rollspelsförlag expanderar ut i andra branscher - snart behandlas rollspelen styvmoderligt.
Därmed inte sagt att det inte går att nå framgång inom rollspel. Bara att det hjälper en hel del om du inte också sysslar med en annan bransch.
Idén att diversifiera för att få in mer resurser till ditt rollspel fungerar med andra ord sällan - mycket mer ofta innebär detta istället ett permanent skifte av fokus.
Detta förklarar även varför ett program som Barda inte redan finns ute som rollspel. I den mån man expanderar från TV-branschen gör man det i relativt lukrativa branscher. Utifrån TV's horisont är inte rollspel en av dem.
Rollspelsproduktion fungerar bäst när den utövas av eldsjälar utan krav eller förväntningar på ekonomisk avkastning; med så liten exponering mot marknadskrafterna som möjligt helt enkelt.
Ju mindre rollspelsskapare ser sig som en "industri" och ju mer de ser sig som konstnärer desto närmare verkligheten kommer de och kan därmed fokusera på sina alster utan att distraheras av besvikelse och frustration; eller lockropen från andra (mycket större) branscher.
Varje ny generation föder nya kreativa talanger (som fokuserar på annat än karriär eller rikedom). Problemet som jag ser det är att rollspel i dag inte finns på radarn för dessa.
Det är alltså så att varje gång du skulle kunna starta ett rollspelsprojekt kan du istället starta ett dataspels- brädspels- bok- eller filmprojekt och (potentiellt) tjäna (mycket) mer pengar.
Samma mekanism ligger bakom när ett rollspelsförlag expanderar ut i andra branscher - snart behandlas rollspelen styvmoderligt.
Därmed inte sagt att det inte går att nå framgång inom rollspel. Bara att det hjälper en hel del om du inte också sysslar med en annan bransch.
Idén att diversifiera för att få in mer resurser till ditt rollspel fungerar med andra ord sällan - mycket mer ofta innebär detta istället ett permanent skifte av fokus.
Detta förklarar även varför ett program som Barda inte redan finns ute som rollspel. I den mån man expanderar från TV-branschen gör man det i relativt lukrativa branscher. Utifrån TV's horisont är inte rollspel en av dem.
Rollspelsproduktion fungerar bäst när den utövas av eldsjälar utan krav eller förväntningar på ekonomisk avkastning; med så liten exponering mot marknadskrafterna som möjligt helt enkelt.
Ju mindre rollspelsskapare ser sig som en "industri" och ju mer de ser sig som konstnärer desto närmare verkligheten kommer de och kan därmed fokusera på sina alster utan att distraheras av besvikelse och frustration; eller lockropen från andra (mycket större) branscher.
Varje ny generation föder nya kreativa talanger (som fokuserar på annat än karriär eller rikedom). Problemet som jag ser det är att rollspel i dag inte finns på radarn för dessa.
terje
xenomorf mystiker
CapnZapp - jag håller helt med om att rollspel i första hand är en hobby och jag ser inte något som helst hot mot den. Tvärtom, internet och digitaltryck har gjort det lättare än någonsin för oss att dela med oss till varandra av våra skapelser. Mina bästa rollspelsupplevelser har varit små indiepublikationer eller gratis scenarion.
Men för den som vill ägna sig åt kommersiell produktion av rollspel måste ju ett etablerat och populärt namn kännt från TV vara ett säkert kort om något.
Men för den som vill ägna sig åt kommersiell produktion av rollspel måste ju ett etablerat och populärt namn kännt från TV vara ett säkert kort om något.
Vad jag saknade i artiklarna om "rollspelsdöden" var ... visioner. Det var för mycket snack om problemen (alla sa typ samma: för få köper, för lite pengar, för lite tid) och nästan inget snack om lösningarna, framtiden, idéerna.
DET hade varit riktigt intressant.
DET hade varit riktigt intressant.
Fast tanken med Barda eller liknade tv program var ju inte direkt att diversifiera för att tjäna mer pengar.CapnZapp said:
Utan mer att rollspels hobbyn med sverok i spetsen skulle kunna använda en likande program för att ge ut ett litet gratis rollspel på bibliotek och skolor för att promota rollspel generell och försöka nå ut till en större publik för att locka nytt folk till hobbyn.
Klassisk public service reklam med andra ord = ingen profit.
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Ingen (?) har ännu kommenterat numrets recensioner, så då gör jag det. Det var en ovanligt omfattande och intressant recensionsdel. Framför allt hyllades en rad av Pelgranes produkter, men även en del annat.
Egentligen är dessa spel kanske svaret på vad branschen behöver: bra spel. Om man tittar på vad spelskapare som D. Vincent Baker, Robin D. Laws och Kenneth Hite har gemensamt, så är det kanske deras förmåga att få ihop stilsäkert beskrivna settings med smidiga regler som verkligen passar med settingarna. Dessutom skriver de språkligt tight och disponerar sina texter klokt. Jag tror att sådant diskuteras alldeles för lite av svenska spelskapare.
Egentligen är dessa spel kanske svaret på vad branschen behöver: bra spel. Om man tittar på vad spelskapare som D. Vincent Baker, Robin D. Laws och Kenneth Hite har gemensamt, så är det kanske deras förmåga att få ihop stilsäkert beskrivna settings med smidiga regler som verkligen passar med settingarna. Dessutom skriver de språkligt tight och disponerar sina texter klokt. Jag tror att sådant diskuteras alldeles för lite av svenska spelskapare.
Ja, det var en rejäl skopa recensioner- kul!Bengt Petter said:
En alldeles personlig reflektion är att jag hela tiden känt att jag gillar Pelgrane press, deras spel, deras tänk, allt.
Det ledde till att jag köpte ToC och även skaffade ett äventyr. Men huga mig när jag läste alltihop- det verkade ju skittråkigt- och jag vill så gärna att det skulle vara så bra så bra. Jag VILL tycka om Pelgrane press. Hur gör man?
ToC verkade vara oerhört mycket "gå från A till B till C och hitta små kaksmulor som ni äter upp och följer till nästa kaksmula..." Man hittar förutbestämda ledtrådar- och det är inte ens spännande OM man hittar dem, för det gör man alltid. Ledtrådarna och plotten har inget som helst att göra med min rollperson. Varför inte spela Pacman istället?
När blir spelet engagerande, när blir det personligt, när blir det rafflande och spännande och hårresande?
Jag måste ha missat något- men vad?
Lite på avstånd tycks ToC vara världens bästa spel. Vad gjorde jag för fel när jag läste texterna?
(Jag tror egentligen det är onödigt men jag säger det ändå- jag kritiserar alltså inte recensionerna som Åsa skrev i tidningen - de var grymma)
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Det låter kort sagt som att du haft helt fel förväntningar på spelet. Hela grejen med Gumshoe-systemet är ju deckarspelande, och då menar jag deckare i »pussla ihop ledtrådar«-mening.NilsH said:
Jag känner igen det där med att vilja gilla grejer som nån men att inte kunna ta till sig dem, jag är likadan med White Wolf. Och på sätt och vis med Gumshoe-prylarna också, men där har jag turen att veta att jag faktiskt inte pallar ledtrådspusslande.
Håller nog med dig där... ToC och de andra Gumshoe-spelen är bättre som idé än i utgörande. De är snygga också.. men jag tänder inte riktigt på dem. Vet inte vad som är fel. jag äger ju dem, och VILL gilla dem.. men gamla CoC har mer charm och stämning.
sen tyckte jag, som jag redan skrivit, att Icons verkar vara bättre än recensionen visade. Låter som ett superhjältespel jag kan gilla.
sen tyckte jag, som jag redan skrivit, att Icons verkar vara bättre än recensionen visade. Låter som ett superhjältespel jag kan gilla.
Om man tänker på det mindre som räls och mer som ett spindelnät kanske det klarnar? Eller så är spelet bara inte din kopp té. Jag gillar ju hyfsat rälsade deckaräventyr, så bortsett från de astråkiga metapoängen man förväntas sitta och pilla med så är Gumshoe awesome.
Jag kan rekommendera Mutant City Blues, som enligt mig är den bästa implementationen av systemet. Har flera tilläggsregler och sånt som gör systemet ännu bättre.
Jag kan rekommendera Mutant City Blues, som enligt mig är den bästa implementationen av systemet. Har flera tilläggsregler och sånt som gör systemet ännu bättre.
Jag tror delvis att det har att göra med vana. Jag har aldrig spelat CoC med originalreglerna, utan bara läst; och jag greppade aldrig riktigt det geniala och charmiga och stämningsfulla med att räkna procent och pilla med motståndstabell...Arfert said:
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Jag kan hålla med om att ToC till viss del har karaktären "leta efter kaksmulor". Men de bästa (tryckta) äventyrsmodulerna till spelet - Armitage Files och Shadows Over Filmland - har en något friare struktur, även om det fortfarande är byggt kring ledtrådar. Detta gäller särskilt Armitage Files, som Åsa gav 20/20. Det är verkligen en helt otrolig bok. Kan mycket väl vara det bästa rollspelssupplement jag har sett.NilsH said:
Men du kan ha rätt i att regelsystemet mer stödjer ledtrådsspelande än karaktärsspelande. Å andra sidan: det mest intressanta med Lovecrafts böcker är kanske inte vem som möter fasorna, utan hur. Eller?
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Ja. De bästa utländska spelen gör verkligen bara det de behöver. Just vad gäller ToC så är ju ledtrådsregelsystemet också en äventyrsdisposition. Jag tror att den tanken är överförbar till många andra spel. Om den inte är det bör man nog fundera på varför.Arfert said:
Mycket har redan sagts av andra men här kommer svaren:Poppe said:
> 1. Vad har ni på gång?
Jag håller som hobbyprojekt på med ett fokuserat nischrollspel med projektnamnet "Agent". Till skillnad från mitt senaste spel, Noir, så är Projekt Agent ett mycket tajtare och mer fokuserat spel. Projekt Agent är ett genresimulationsrollspel inom den moderna agent-segmentet. De tydligaste inspirationskällor är CTU-agenten Jack Bauers vedermödor i tv-serien 24, Jason Bourne-trilogin samt de tre Mission Impossible-filmerna. Rollspelet har parametrar som skiljer sig från de flesta etablerade rollspel. Målet är att skapa ett spel som på ett tydligt sätt ger spelarna och spelledaren de verktyg som behövs för att faktiskt skapa klassiska agent-action-historier. Saker som tidspress, organisationsstöd och dödlighet sätts i första rummet för att fånga det genre-karaktäristiska med spion-uppdrag.
> 2. När kan vi hoppas att det kommer ut i handeln?
Det är ett hobbyprojekt som växer när tid och inspiration finns. Spelet är idag klart till ca 75%. Det vore kul om det kom under 2011.
> 3. Vad skulle ni behöva för att kunna ge ut fler spel och tillbehör?
En fungerande marknad och kundtillgång som gör att man kan betala ersättning till kreatörer. Idag är den svenska rollspelsmarknaden i koma för kommersiella projekt. Däremot finns det alltid en marknad för små hobbyprojekt där ens egna kreativitetsutlopp och kanske egosmekning är belöning nog.
> 4. Vad tror du behövs för att locka fler till rollspelshobbyn?
Pengar och kunder. Med pengar kan man dels marknadsföra, dels distribuera, dels utveckla rollspelet som koncept. Och kunder behövs för att generera pengar. Utan kommersiella intressen kommer rollspelen aldrig ut ur nisch-segmentet. Även om stor inovation pågår löpande så når de flesta av dessa briljanta små skapelser sällan fler än några tiotal eller hundratal. Att nå ut till fler än så tillhör ovanligheterna numera.
> 5. Varför tror du att det inte sker redan?
För att tåget har gått, trenden är över. Rollspelen har blivit en del av hobbyhistorien, tillsammans med modellflyg, rockringen, Märklinjärnvägar och Tamagotchin. Jag tror inte att det blir någon ny rollspelssvåg igen, som skulle föra in rollspelen till en massmarknadspublik. Små "säsongsryck" kan komma, som när D&D3 släpptes för tio år sedan och fick effekt under ett par år. Men ju längre tiden går, ju svårare blir det att få till en liknande effekt.