Sinkadus var knappt någon "rollspelstidning" överhuvudtaget. Den påminde mycket mer om White Dwarf. Det som var Sinkadus' stora grej var "vi"-känslan: När något nytt hände i Sinkadus då kändes det som att det hände i sjäva rollspelsvärlden. Liksom, när de nya magiskolorna Spiritism och Röstmagi dök upp så var det verkligen som om det plötsligt dök upp en massa nya magiker i världen, för alltså, ingen jag kände på den tiden ifrågasatte Sinkadus' auktoritet. När något dök upp i tidningen så dök det upp i alla ens polares spelgrupper också, så när folk snackade med varandra så kändes det verkligen som om alla spelade i en och samma stora DoD- och Mutant-värld, där Sinkadus var gud/nyhetstidning whatever som kom och meddelade om vad som försiggick i världen. Om du skulle spela med en snubbe från en annan rollspelsgrupp, då kunde han ta med sig sin rollperson till ditt möte, och om han var en spiritist så gällde det alltså att du hade läst samma nummer av Sinkadus som han, och det hade man oftast. Liksom, folk skrev till tidningen "kan det inte finnas ett kastspjut som har den och den skadan och den och den räckvidden?" och de svarade "jorå, det kan du väl." Ett sådant meningsutbyte vore helt otänkbart i Fenix.
Så... det går nästan inte att jämföra Sinkadus med Fenix, för Fenix existerar inte i samma typ av vacuum som Sinkadus gjorde. Ingen blir väl glad av ett nytt monster till DoD i Fenix, men i Sinkadus så kunde det ha varit en toppenartikel. Det var inte så att folk inte hade någon fantasi förr (vi hittade på hur mycket eget som helst), men det var ändå roligt att få den där "vi"-känslan; att veta att allt som står i tidningen är officiellt material och att alla som spelar samma spel som vi också läser det vi just har läst.
Tänk dig att en
generell tabletop-tidning skulle skriva om nya regler för vissa specialenheter av space marines. Man skulle ju bara skaka på huvudet och tänka "nä, men det är ju inte på
riktigt." White Dwarf behöver inte oroa sig för det.
De flesta artiklar som stod i Sinkadus var (så vitt jag minns (och det var inte så länge sedan jag bläddrade i dem)) välskrivna (vi brukade först bläddra igenom tidningen och leta efter saker skrivna av Anders Blixt, för det var typ alltid det bästa i hela tidningen), men ämnesvalet skulle för det mesta ha varit helt utdött idag. Det jag kommer ihåg mest var äventyren, som var helt okej, även om jag egentligen tycker att äventyr är ett rätt ointressant inslag i en rollspelstidning (för jag vill dela tidningen med mina spelkompisar, det känns så ensligt att läsa tidningen alldeles själv och inte ha någon att snacka om innehållet med.). Det fanns mycket få generella rollspelsartiklar av det slag som jag senare kom att älska i NisseNytt.
Dessutom erbjuder tidningen mig som aspirerande skribent en chans att skicka in och förhoppningsvis publicera artiklar och därmed öva upp min skrivkonst
Det hade man ingen tanke på under Sinkadus-eran, för då gick jag fortfarande i låg- och mellanstadiet.Men visst, det är bra.
