Hej på er igen!
På senare tid har det på många håll blivit populärt att i grundreglerna till ett rollspel inkludera en utförligt beskriven spelvärld, till skillnad från tidigare då reglerna oftast kompletterades med som mest en vagt skisserad värld och ett eller annat kort och tråkigt äventyr. Vad jag funderar över är, om rollspelet som snickras kan förlora på att ge läsaren "för mycket att smälta" redan i grundreglerna. Som bl a Krille tidigare nämnt är ett rollspel i "bokformat" inte lika tilltalande för potentiella nya rollspelare. En fet bok ger som sagt inte ett särskilt "speligt" intryck och därmed går många rollspelsintresserade (som kanske föredragit ett tunnare spelhäfte med lite tillbehör) förlorade. Jag har funderat på det här, och för att få en person intresserad av ett rollspelskoncept krävs det att man inte överarbetar sin idé. Ett livstidsprojekt som tagit upp år av ens tid, ett utförligt beskrivet, välgjort, genomarbetat rollspel kan komma att falla till föga för ett kort innovativt rollspel där det övergripande konceptet och regler framgår betydligt snabbare för läsaren än en mer detaljerad motsvarighet. Trobergs Dogmautmaning har bl a tagit fasta på de här tankarna och åtminstone jag plöjer hellre igenom en hög dogmabidrag än ett fett rollspel från en upphovsman jag knappt känner till.
Vad tror ni egentligen är ett bra recept på ett tilltalande rollspel som folk faktiskt intresserar sig för och i slutändan spelar ? Kanske något mellanting mellan Dogmaformatet och de traditionella fullängdarna är det optimala? Kanske mår en del av ens brilijanta idéer bra av att plockas bort från grundregelboken och tillföras i eventuella komplement längre fram?
På senare tid har det på många håll blivit populärt att i grundreglerna till ett rollspel inkludera en utförligt beskriven spelvärld, till skillnad från tidigare då reglerna oftast kompletterades med som mest en vagt skisserad värld och ett eller annat kort och tråkigt äventyr. Vad jag funderar över är, om rollspelet som snickras kan förlora på att ge läsaren "för mycket att smälta" redan i grundreglerna. Som bl a Krille tidigare nämnt är ett rollspel i "bokformat" inte lika tilltalande för potentiella nya rollspelare. En fet bok ger som sagt inte ett särskilt "speligt" intryck och därmed går många rollspelsintresserade (som kanske föredragit ett tunnare spelhäfte med lite tillbehör) förlorade. Jag har funderat på det här, och för att få en person intresserad av ett rollspelskoncept krävs det att man inte överarbetar sin idé. Ett livstidsprojekt som tagit upp år av ens tid, ett utförligt beskrivet, välgjort, genomarbetat rollspel kan komma att falla till föga för ett kort innovativt rollspel där det övergripande konceptet och regler framgår betydligt snabbare för läsaren än en mer detaljerad motsvarighet. Trobergs Dogmautmaning har bl a tagit fasta på de här tankarna och åtminstone jag plöjer hellre igenom en hög dogmabidrag än ett fett rollspel från en upphovsman jag knappt känner till.
Vad tror ni egentligen är ett bra recept på ett tilltalande rollspel som folk faktiskt intresserar sig för och i slutändan spelar ? Kanske något mellanting mellan Dogmaformatet och de traditionella fullängdarna är det optimala? Kanske mår en del av ens brilijanta idéer bra av att plockas bort från grundregelboken och tillföras i eventuella komplement längre fram?